Den här päran

heter Pappa och den får man inte under några som helst omständigheter skala och äta upp. Om man tittar noga syns det att jag karvat ut ögon och mun också (ja, eller nu har jag ju fyllt i där jag karvade ut så nu behöver man inte vara så noga i tittandet längre det går bra med en slarvblick också).


Så. Om du händelsevis kommer hit om en vecka eller så, och det luktar rutten grönsak. Då vet du vad det är.

Det är Pappa.

Förresten, pappas mun ser lite darrig ut va? Det är för att han är ute ikväll och kommer vara precis så imorgon, darrig. Hee hee. Skadeglädje är tammejfan den enda sanna glädjen.

57 min and counting..

Vi sitter i köket och replikerna som utväxlas är:
June: Jag VILL inte ha medicin!
Jag: Nej, du har gjort det väldigt klart.
June: Den är äcklig!
Jag: Jag vet, men man tar sin medicin och så är det bara.
June: Men jag har inte ens ont i halsen, jag är frisk!
Jag: Det känns så, men det är du inte.
June: Jag VILL inte ta min medicin!

Vill någon låna ett mycket rufsigt och söndergråtet barn?

image98

Det tog två och en halv

timmes gråt och skrik, men nu är medicinen uppdrucken.

Jag försökte tvinga i henne skiten genom att liksom saxa henne och hojta GAPA! GAPA NU DÅ! men det gick inte. Och hela tiden tänkte jag på när jag var fick påssjuka (herregud vad rolig jag såg ut) och skulle dricka medicin som var vidrig och vedervärdig och smakade som om nån kräkts i ett glas, låtit det stå i en månad och sedan passerat det och blandat det med sur mjölk.
Dessutom var mamma övertygad om att ifall man drack medicin fick man inte dricka vatten efteråt, för man ville ju liksom inte spä ut medicinen. Hehe.
Iallafall, jag vägrade. Och vägrade och vägrade, med stigande panik och fasa och jag minns att när jag öppnade munnen för att skrika försökte mamma snabbt som en vessla att pricka munnen på mig i tron om att jag skulle svälja av pur förvåning. Hon var snabb, morsan. Men ett panikslaget barn är ofta snabbare.
Till slut satte sig pappa bakom mig och, just det saxade liksom fast mig. Sen höll han för näsan och när jag var tvungen att öppna munnen för att andas stod mamma beredd: hon slängde in medicinen i munnen på mig och sen stängde hon den med en smäll och höll för tills jag svalt.
Förvisso var det effektivt men sådär ska jag inte göra med June. Inte om jag minns det än, no sir bob.

Jag ordnade barnvakt

för att kunna gå ut och gå. Inget konstigt med det, inget konstigt heller att jag fått skavsår av min skor som liksom är typ ett år gamla.
Det konstiga är väl att jag skrev att jag ordnade barnvakt när det var J som kom hit.

När jag gått körde jag birt till Willys och köpte frukt och sen åt vi fruktsallad och jag hade glömt hur gott det är.

Jag måste sova snart. Alltså måste. Sova. Snart.

Lilla älskade fukling

image97
Hon är inne på sovtimme numero två. Men vafan, klart hon ska sova - när hon är vaken gör halsen ont.

Det är ett satans hånglande på TV, det borde vara förbjudet.

Jag tål inte dina händer

på min kropp, det ropar Birk till sin morsa. Det är överspel så innitahelvete, och det är drama och fan och hans moster.
Men det jag verkligen verkligen funderar på är varför rövarbandet inte får ligga. Sådär kan det ju inte ha varit väl, till och med rumpnissarna lever i ju par. Men rövarna, de får hålla på sig minsann.
Det ÄR konstigt, faktiskt.

June vaknar en gång i sekunden

och bara BUÄHÄHÄÄÄäääääääh, varpå jag studsar som en guttaperkaboll ur sängen, snubblar över sparkcykel, vagn, skor och katt på väg in i hennes rum, trampat ofelbart på nåt litet pysselhelvete som begravt sig i mattan och viskar andlöst June? Det var bara en dröm June.
Men då sover hon ju för fan redan.

Så då får jag treva mig tillbaka till mitt sovrum, och jag måste på allvar treva, med ögonen vidöppna precis som de gjorde i Fångarna på fortet om nån minns. Jag måste antagligen 1. äta mer morötter (bra på flera sätt, jag har dels hört att pattarna växer av det, man blir brun och så är det nåt skit med mörker, att man typ kan se eller nåt skitisamma) 2. dammsuga Junes matta 3. sova.
Fast sova ska jag göra sen, nu ska jag titta på Woody.

Men vem ska hämta tvätten?

Ja, för JAG orkar inte, plus har en liten unge som ligger och sover febersömn. Vafan neeeej vajobbigt.
Singellivets vedermödor alltså.

Nu är det jag som tröstäter en skål med havrepussar.

Skitstövel

är ett ord som används väldigt ofta här hemma. June hojtar det med skräckblandad förtjusning till Britta Katt, till mig, till toalettstolen, till telefonen, till Grådvärgar på tv, till dr phil (han heter doktor film, mamma faktiskt),

Fan å, nu kom jag ihåg att jag måste bädda sängen. Men ååh, skitstöveljag.

June är fuk

med fedor och superont i halsen. Jag ringde J, expert på halsfluss och därtill mkt snäll som kom hit med alvedon (eftersom jag idag på apoteket helt likt mig, alltså irrationellt, köpte nässpray och tandborste istället för vettiga grejer) och ronja.

Jag svettas snart ihjäl. Och förresten åt jag TVÅ choklad innan. Det var gott, men jag blev onödigt mätt. Dvs jag ville spy.

Jag lär mig helt mycket

av mig själv. Till exempel att det är en god idé att äta innan jag lämnar blod. Att det är en lika god idé att inte ha migrän vid samma tillfälle. Och att efter själva blodlämningen och efter att jag lyckats stävja den värsta yrseln - då kan det vara en fin gest att låta kroppen vila.

Elvatusen steg

tog det, men nu är migränen borta. Jag vet inte ens om man kan motionera bort sin huvudvärk, men oavsett om det är nån slags placeboeffekt eller inte så är det ju jävvligt bra.

Det är sol, och överallt där den kommer åt har snön smält. Det vill säga, på baksidan av huset (eller är det framsidan där portarna är? Jag vet inte, kan framsidan vara på samma sida som bakgården?) är det isgata eftersom solen hinner lysa här i ungefär två minuter innan den får gå och lägga sig.

Och nu är det spännande, för nu ska jag kolla om jag fått min kommunlön. Jag är inte alltför optimistisk faktiskt.

Eller vafan, äh jag kollar sen, jag vill vara glad och sånt nu.


Mensvärkajävel

för allvar, den här får man skälla på. Antingen får det ju komma lite jävla mens så det är överstökat, eller så kan ju kroppen skita i helt och hållet?

Idag när jag gick hem med Junisen och gick över övergångsstället precis här vid hemma satt en sjukt snygg i en bil som jag fick flina upp mig mot. Då hälsade han - och det var Emil! Som jag dejtade en sekund eller två för kanske sju år sen, när jag och J flyttat från varandra för första gången.
Sate vad snygg han blivit, jag fick le hela vägen hem och sen sms:a M, som är den enda jag vet som skulle kunna komma ihåg hans efternamn fortfarande.
Nej, det är för fan klart jag inte hittade honom, men skit i det.



Kärlek vid första ögonkastet

tror jag på, särskilt när det kommer till prylar. Oboy vad jag gillar prylar. Igår var jag på hempan och bläddrade kläder och tänkte blablabla empireskärning, glansigt material, poppigt fräsigt roligt jag spyr.
Men på barnavdelningen hängde den, min nya kärlek. Kolla bara, kolla:

image96
Tjarlek, det är fanimig tjarlek.


Min agenda

för idag är inte ett dugg dold:

Jag ska städa klart nån jävla gång, ta en huvudvärkstablett innan migränen verkligen tar i. Lämna blod, gå till uni och ev hämta upp min tenta, hämta teoretiska analyser. Gå till dagis och hämta min ljuvliga ljuvliga unge och stoppa in henne i munnen för så mycket har jag saknat henne.
Grädda våfflor om det heter grädda, annars steka dem i sån plattare (det heter så, det säger June), kanske tvätta, fan vet jag.

Och så ska jag fortsätta missionera för positivt vädertänk. Dert hjälper inte att gnälla. Det hjälper inte, det blir bara jävligt mkt tråkigare att prata med gnällerövar såatteh. Just det.

Men ÅH!

Datorn är långsam, jag spillde kaffe i sängen, vaknade med huvudvärk och Britta Katt är sådär så hon hela jävla tiden ska glo och glo och glo och pressa sin kalla, blöta nos mot mina fingrar - vidrigt!

Och så är det jävla kukasnö, fatta hur svårt det är att hålla en någorlunda snabb takt när det är såphalt.
Plus nu är jag irro för att jag skriver fel hela jävla tiden också.

Såhär myser jag

ikväll, för ibland får man ersätta ett med ett annat:

image95

Det fanns bilder

från min dag! Utan att jag visste det och allt:


Inte mitt, men det fanns i telefonen. Eller I wish att själva chugeladet fanns där, men bilden av det.


Djupt koncentrerad på sprrrråket.


Sen hände det braiga!



Kvällens outfit: fucking poser. Nyinköpt apsnyggt linne, nån slags mys- träningsbraxer inköpta på rean på MQ. Mitt bästa halsband i hela världen (minus ett superfint hjärta jag fick av mina systrar i 30-årspresent): på den avlånga brickan står June och på den runda Strength. För även om det är helt drama och sånt är det ju så. ATt ibland behövs det lite så, styrka.


Vafan

jag är helt oinspirerad. Detta är dagen idag:

* morgonprommis, lång som satan
* försenad till uni, men skitidet
* kommandora på uni, arbetet klart och språkligt korrekt tackskajagha
* Maxi (blir nazi i telefonen, det är märkligt), samtal med exkombon (jaa telefonsamtal, då får man använda det ordet)
* turbosiesta, väckt av förvisso glad-sms
* stan, inköpt träningskort, snäv och snygg kjol, t-shirt och asaballt linne (allt på hempan, linnet kanske komme rpå kvällens outfit-bild sen om jag orkar ta en sån)
* pasta med tonfisk

Sen var det inget mer. Hejdå.

Ekonomisk galenskap

för ett par år sen: köpa två par brallor samma dag som skor inköptes, och några tröjor.
Ekonomisk craziness idag: att köpa tulpaner OCH liljor, samtidigt som en Mama och några burkar ekologiska bönor. Jojo, jag slog mig verkligen lös på Maxi idag.

Det märkliga med att tvingas tänka ekonomiskt är att jag inte behöver nån lapp längre, utan vet vad jag behöver och inte behöver.

Nu ska jag dricka kaffe och fundera på om jag orkar gå till stan. Jag behöver hämta p-piller (och köpa vin).


 

Paranoid

med Black Sabbath. Omöjligt att inte spela luftgitarr till den. Jag tyckte själv jag var väldigt diskret som spelade lite med telefonen som gitarrsubstitut.
 
Jag är sen som helvete, men skit i det. Jag har snyggdag och bra-musik-dag och överhuvudtaget känns det som en bra dag så vafan.
För alla miljoner som frmligen asat in på kontot ska jag köpa:
*ny frippe
* färsk mat
* en sekreterarkjol så jag kan vara smashing nån dag

I övrigt har jag tonårskläder på mig och har skrockat högt åt att westsiderapparna dissar eastsiderapparna. Jamen gud, call me crazy men det ÄR fan roligt.

Är jag dum i huvet?

Goggla? Googla menar jag, jag är faktiskt inte 67 år gammal.

Jag har ingen knullaplaylist

men däremot har jag en utochgåplaylist. Det måhända att det är lite sorgligt, men skitidet nu. Eftersom det är i allmänhetens intresse kommer här ett axplock ur den listan (man får goggla om det finns frågetecken kring artisterna):
* PSTQ
* Guns ´n roses
* Everlast
* Amanda Jensen
* Snoop
* Tupac
* Martha Wainwright
* Motörhead och
* Daniel Lemma

Och så några till fast jag orkar inte tänka efter.

Sate, min rygg!

Varför varför har jag så ONT i ryggjäveln?
När jag blir stor ska jag gå på massage minst en gång i veckan. Eller ja, varannan. En gång i månaden då.



Johnny Cash,

snöyra och en katt som gnisslar tänder. Min kväll har även innehållit ett löfte om att få tillbaka en tand jag tappade för en sisådär 25 år sen, en bild på en kyckling jag gjorde när jag var tio år och så lite tårar till Dr Phil, av alla program.

Ja och så har jag vikt tvätt och nu pratar de norrländska på tv. Det är mitt bästa. Det är fan det.


Kolla va, man blir ju rent tårögd.

Godvintermorgon!

Jag vaknade halvnie, oh my. Sovmorgon så innitahelvete.
Det är hur mycket snö som helst, så nu tror jag att et kanske är varannan vinter, varannan vår? Verkar ju fullkomligt rationellt att vädret skulle vilja kvotera sig själv nu när hösten liksom haft ett helt år att sprida ut sig på.

Skitsamma, det kommer bli en lugn dag på jobbet, och jag MÅSTE tammejfan skriva klart det jag skulle skriva, nåt teoretiskt resonemang om omsorgssvikt. Jag kan skriva det här: Det det kokar ner till är till slut att det du gör som en tycker är barnmisshandel, tycker en annan är ett helt okej beteende.
Så, klart.

Kaffe, morgonbajs och dusch. Ikväll ska jag fixa avloppet på toa, så jag slipper torka vatten i hallen när jag badat. Ikväll ska även tvätten vikas.

Så gör jag en fool av

mig själv. På jobbet. Några exempel ur mitt jobbliv:

* Idag böjde jag mig ner för att ta en påse. Jag böjde mig jävligt snabbt, men glömde typ att svänga huvudet och bara SOCK! rätt i disken så jag tammejfan såg stjärnor. Jag bara AJSOMSAT.. hehe ajajaj och fick liksom gnida stället jag slog i (på huvudet, inte disken) samtidigt som jag försökte både stoppa ner prylen i påsen och ta betalt samtidigt och under tiden prata med helt konstig, hög röst så kunden såg lite.. Tja. Rädd ut, faktiskt.
* En gång satt jag och drack tusen liter läsk ungefär och så kom det folk så jag reste mig och gick ut i butiken. Vad jag inte räknat med var att läsken skulle liksom bubbla ner eller jag vet inte, det blev nån reaktion i magen iallafall. Så när jag skulle säga hej till kunderna och öppnade munnen kom istället ett brölande rap, alltså ett sånt typ tonårskillerap så tantkunden hoppade en meter rätt upp i luften och jag bara hehe ojdåhehe.
* Detta är kanske inte så mycket fool men ofta känns det ganska konstigt  efteråt: Ibland pratar jag danska med folk, liksom så hittepådanska med hög, dansk röst. Om de säger Ja hejdu hejdu tack då går vi och tittar på Poppeutställningen, så kan jag med hög och fast stämma mycket väl säga: JÄ. De Ä SKU godt! Eller så om nån kommer in och berättar att de är från Linköping så måste jag, måstemåste jag alltid härma deras dialekt för mig själv: Leinköping. Malmöööe, Kallskrooona.

Imorgon ska mitt halvnya liv börja:
inga svordomar inför kunder. Inget härmande. Inget högt lyssnande på sexual eruption när det kommer folk. Inga äcklade miner åt när folk provsmakar äckliga godisar. Inget skitprat om lakritsroten (men det ÄR tammejfan äckligt).
Plus, en bonus: jag ska ta med nån slags mat. Alltså MAT, inte sån jävla kaka, jag spyr om jag måste äta kaka img också.

Två mil

har jag gått idag. Alltså sammanlagt, inte liksom på en gång. Gubevaremigväl.
Sen har jag ätit gpdis så nu mår jag illa iallafall. Men hallå, såna där gammeldagsa skruvar smakar åh så gott.

Jag är schweinigt trött, men såhär barnslig är jag att jag tänker att jag inte börjar jobba förrän 11 imorgon och ingen June kommer väcka mig vid fem imorgon, här är ingen som babblar hål i huvudet på mig - jag SKA vara vaken. Ska. Iallafall en timme till, minst.
Fast jag ska borsta tänderna nu iallafall. Fall ifall.

Och jösses, jag ska dricka tjugosex liter vatten också för det var som satan vad törstig jag blev.


Nej, nej, nej, nej

säger jag till I när han ringer från häktet och vill att jag ska jobba. Varenda gång, fan vatråkigt.

Å andra sidan vore det inte så himla kul att jobba med V som inte är så glad. Nästa gång ska jag vara tydligare med att det inte blir mer nakenfisande. Även om jag förstås personligare tycker det vore smakligare av honom om han insett det själv. SÅ jävla subtil har jag inte varit.

Hallonbåtar

blev det. Och en jordgubbsmer, jösses.

När jag går hem idag fr jag släpa med mig en korg som jag köpt till min syrra. Jag är så dum, jag vill inte bära saker när jag går. Eller vänta vafan, jag kan ju köra upp och hämta den ikväll?
Äh skitisamma, det är ju inte som att det är tung eller så.

På tisdag ska jag handla tonfisk och helst klippa mig.

Chokladbollens vara eller

inte vara. I magen alltså. Jag är liksom sugen och ändå inte.
Mest tror jag att jag behöver bajsa, men hur fan ska jag hinna göra det här i affärjäveln? Hela tiden kommer det in folk, det pinglar i den elektriska klockan och jag går ut och säger Hej hej. Kunden som kommit in svarar: Jag ska bara titta lite. Jag svarar: Ja, gör ni det.

Kunden går fram till bokmärkena och utbrister: Stycken! Bläddrar bland bokmärkena (styckena!), går förbi reabordet utan att titta på det, stannar till vid vykorten och bläddrar, bläddrar, plockar ut fem, sex stycken. ätter tillbaka dem i fe fack. Går förbi tvålarna som doftar underbart och tvättnötterna som är bra för miljön. Går fram till till poatisprovstickorna, lyfter dem (alla stickorna följer med i en klump, kunden rycker till), ställer, tittar på jojo-korgen och utbrister: Trissor! Lyfter på en röd, vänder på den och lägger ner den. Lyfter en svart, vänder den, ler och skakar på huvudet, säger: Jag hade en röd när jag var liten. Ja, skitisamma men alla går samma runda, alla utbrister samma sak (trissor, stickor, stycken, folkabubblor (en sån hade mormor/farmor/moster/faster osv)), alla tittar på samma godis (lakitsrot, Emser, Salmiak), alla KÖPER samma godis (lakritsrot (varför, VET inte folk att den har legat i marken. I marken, som hundar kissar på), saltlakrits, bröstkarameller), alla frågar samma sak (sålde de vin i affären, när öppnade affären, har de flyttat hela byggnaden?). Och hela tiden står jag och ler stelt och tänker på att få bajsa. Är jag inte bajsig tänker jag på att äta kolabönor och är jag inte sugen på det har helvetet frusit till is.

Fast äh, klockan är tjuge i tre och snart ska jag hem och solen skiner och det var en synnerligen lyckad kväll igår faktiskt. Om lyckad = jag kände mig snygg, uppskattad och ohämmad. Eller alltså, vänta jag ska förklara. Jag kände såhär: allvar, jag skiter i vad du tycker. Såhär är jag; like it or leave it.

Godvårmorgon!

Solen skiner, snön är borta och nu kanske. Nu. Blir det vår.
Fast iofs är det -4 så kanske inte ändå.

Jag behöver köpa nya örhängen. De jag har, har alla sett. Inget konstigt med den inställningen, att mina smycken är för andra.

Jag kokar ägg nu. Inte till mig.

Familjen Papphammar

är på besök i kaffestugan.
De har vält ut en kaffe, ett glas juice, tappat en kaka i golvet, råkat välta ut allt socker.

Hahaha, jag är fan inte ensam.

En gång

skulle jag gå på fest. Festen var hos en jobbkompis som bodde i porten över gatan, så jag var hemma och tog det lugnt (jag är sjukt dålig på att gå på fest av nån anledning, jag sölar så satans innan jag får tummen ur och går). Iallafall, på det jobbet var jag lite chef och också lite biktmoder sådär, att folk berättade grejer för mig som jag inte riktigt visste var jag skulle göra hän. Skitidet.

De som var på festen ringde en miljon och bara kom uuupp kom uuuppp och jag bara jaja jag KOMMER vafan är det med er och så plötsligt plingade det på dörren och där stod världens mest obehagliga R.H. Alltså han är obehaglig för han är lite äcklig på odefinierbart sätt. Han är liksom.. uäsch jag vet inte. Äcklig.
Han dråsar in i köket, sinnessjukt full och bara: C, jag knaaaarkar!
Jag: Vagördusadu?
Äckliga R.H: Ja, jag knaaarkar. Jag tar amfetamin nästan varje dag.
Jag: Jassåeeh. Där ser man. Det är inte bra?
Äckliga R.H: Hjäähähähähllllp.
Jag: Nuså går vi på fest.

På festen fanns det knark över toaletten, pulver överallt och alla ville bara höra sån där konstig jävla techno och skit och Äckliga R.H kräktes i trapphuset och stal ett par skor som var tre nummer för små så vi fick jaga ner honom och ta tillbaka dem och han bara ylade över hela Snaps att Jag äääälskar er!

Kvällen slutade rätt bra, jag fick hångla med den helt ljuvliga bartendern på Snaps åh vasnygg han var fyfan vad jag smygkär i honom i tusen år. Kanske fick jag ligga till och med? Ingen vet, skitisamma och han är inte alls lika snygg längre tyvärr fast jag hade lätt kunnat hångla med honom iallafall men han är sambo så det vill han antagligen inte.

Vad som blev lite sämre för Äckliga R.H var att jag fick berätta det för min chef. Att han knarkade, alltså han VILLE ju ha hjälp och inte fan kan man springa omkring och knarka varenda dag om man ska jobba med fritöser och skit, det är ju livsfarligt. Ja, det är ju farligt ändå såklart.

Det är Melinda Wrede på radio nu. Är hon så bra egentligen?


Världens mest präktiga

frukost:


Jag har fått kontemplera en god stund över huruvida jag ska förstöra den här ekologiska grejen jag har goin on idag. Alltså för kaffet jag bryggde när jag kom till jobbet är inte ekologiskt. Å andra sidan, skit i det eller?

Det här är konstigt, efter att jag har gått långa promenader fryser jag jämt ihjäl. Varför är det så?

Axeljävel, Brittajävel.

Detta hände imorse när jag vaknade (för tant C var det iofs så gott som eftermiddag eftersom klockan var åtta (8)!): axeln känns som om någon inatt när jag sov öppnat den och stoppat in glas i den. Inte dricksglas, snarare skärvor. Det gör rätt ont för att underdriva lite. Och dessutom, som grädde på moset blev jag väckt av att Britta Katt attackerade mitt ansikte. Så på en nanosekund gick jag från normal sovande människa till vildögd, jävligt förbannad grottmänniska (eller närfan man hade helt mkt nytta av reptilhjärnan).
Britta Katt kan känna sig nöjd med att ha get mig årets chock.

Nu sitter hon i fönstret och säger Che! Ehehehehehe eheheh chhhhhhehehehehe. För det är hennes jaktljud.


Om man kollar helt noga ser man henne bakom gardinen. Bilden är tagen långt ifrån för jag orkade inte stiga upp ur sängen. Där jag helt patetiskt och i min ensamhet gett mig frukost på sängen. Eller vafan, frulle var att ta i. Kaffe på sängen. Man ska vara snäll mot sig själv.

[bö:nä:näs]

tittar jag på.

Jag är så trött att jag är full, känns det som.
Imorgon är det jag som går till jobbet. Alltså promenerar, att jag ska dyka upp på min arbetsålats är ju inget sensationellt typ.



Nu snackar vi freak accident

alltså vafan är det MED djuren? Stephen King kommer stämma skiten ur den där fisken, för den har ju uppenbarligen rippat det här mördarupplägget från nån av hans böcker.

Jävla kukuhuveF inledde samtal på msn. Jag svarade med en fråga, som inte besvarades. Så jag frågade: Var det sista jag skrev osynligt eller? Och då svarade han: jag är upptagen, jag pluggar.
1. VARFÖR i helvete inledde han ett samtal då?
2. Vill han ha en rocka på posten eller?
Så i mensvrede (jamen jag ÄR ju inte så arg annars) skrev jag: Ja hejdådådådå.

Och sen, tjugo sekunder senare: Oj, glömde ta udden av det med en: :)

Hahaha, jag är en sån jävla tönt så jag borde dela ut skämskuddar till alla som ska umgås med mig.

Glad påskajävel

förresten.
Kolla in färgen på grisen. Hahaha, fan vasjukt.

image87

Mätt, trött och jävligt

osugen på att varken städa eller vika tvätt. Jag skiter fan i det, istället ska jag bada tusen länge och sen ligga på soffan med händerna knäppta över bröstet och snarka.

Jag går nu

ut på tur. Sate vilket humör jag är på, jag skulle kunna riva nån. Eller sparka på en bil (jag vet det efterosm jag sparkade på min innan).

Och i sann C-anda har jag nu laddat ner musik till mobilen för ungefär femti spänn. Inget konstigt med det, jag är för fan asrik.

Här jobbar jag

image86
Looki looki, som om jag jobbar i mathimlen.

Jävla mensjävel

såhär gör den med mig, att jag vill att det ska komma folk. Och så när det kommer folk blir jag så jävla arg och bara JÄVLA idioter, vafan kommer ni här och är glada för era jävlar? Och är det då nån som är lite allvarlig, kokar jag av ilska och bara: Din otrevliga mask, har du inte fått lära dig veta hut?!

Detta är en kombination av sömnbrist, mens och sockeröverdos. Hittills idag har jag i trååkighetens namn ätit: 100 gram kolabönor, 1 modifastbar, 1 tallrik havregrynsgröt med rivet äpple på, 3 bett på ett äpple, tuggade på med stigande vrede och så frustrerat utfrästa i papperskorgen - äpplet var mjöligt. Sen har jag ätit 2 lakritspipor och 1 salmiakstång. Och och en chokladboll som inte ens var god ett dugg.

Satan så mätt jag är.
Dagens stegantal: Hahahaha. 

Jag pratar

med klara på msn. Och är lite rädd, sate så irro hon är.

Själv jobbar jag och funderar över påskfirarna. ÄR folk religiösa eller låtsas de för att de ska få vara lediga? Förstås är det ju bra för mig, för folks ledighetsiver gör ju att jag får jobba och jag gillar pengar så det är en vinn vinn-situation.

IKVÄLL ska jag se Woody Allen. Och vika tvätt.

Ingen kvällsoutfit

men tinajesbesök, fy fan vad jag är glad för det.

Jag ska sova nu, för imorgon ska jag tvätta. Och jobba.

Jag ska bajsa

och bada, i den ordningen ja tack.
Men först tänker jag skriva att det är det finaste vädret på hela året idag: strålande sol och varmt och så töar det och skitisamma om det är snö - nån gång blir det vår och under tiden är snön faktiskt rätt okej iallafall.

Idag kom ett brev från min vän F som är en annan F än den lille jävla ungen F (gud vad jag hoppas att han inte läser här haha). Det var en skiva med Woody Allen-filmer och jag längtar till ikväll när jag ska äta upp Junes påskgodis och titta på film och koncentrera ihjäl mig för att se om vi påminner om varandra (obs, inte till utseendet, men nåt annat. Säger F).

Klarai (återigen, hur FAN gör man namnet till en länk? Varför vägrar ni berätta?) skickade en låt till mig igår: bloody motherfucking asshole och ja. Jag tjejlyssnar, för pubertalt är roligt och särskilt om det ÄR en bra låt.

Inte mindre än fem bullar

har jag moffat i mig. Inget konstigt med det.
Imorgon är det jag som inköper frukt, mjölk, blåbärssylt och havregryn. Tack, försäkringskassa. Tack som satan.

Jag är mycket stolt över att jag är så bra på att gå. Bättre än ingen talang. Tror jag iallafall.

Kvällens outfit

Eller outfittar kanske?


June i tisha från Cmig. Trosor från typ Maxi.
Jag i top från hempan, Ralp Laurenbrallor (!!) och svettstinkande inneskor från Maxi.

Och. Tofs! Jag har längtat som ett litet svin efter att kunna sätta upp håret i tofs. Sen när jag kan (alltså det är ju en rätt patetisk tofs) så är det inte alls så fint som jag tänkt mig. Jamen glo då:


Sådär eller?

Jag tittar på morgonradio

och det här retar mig: fan vad korkat det är att öppna munnen och bara låta orden rinna ut. Eller ja ja vet inte, det är ju inte som att jag jämt bara säger överlagda och smarta saker. Men så är jag ju int emed i radio helle.

Äh, det som är mest korkat är väl att titta på det och reta sig.
Jag ursäktar mig med att det är bra musik.

Klarai, ikväll

och iofs alla andra kvällar fattas du mig.
Men ikväll lyssnar jag på Marit Bergman och ja du vet ju. I will always be your soldier, det är systerskap och jag saknar att ha dig ett sms bort.

Bang bang

i högtalarna, säkert nån bra serie om en halvtimme på femman och så jag vet inte. All is good liksom.

Kvällens outfit:


Jodåsatteh, här springer man i små, silkiga underkläder för kattens skull.
Så konceptet är som följer: mensfinne på kinden (syns inte, men believe you me att den är rödare än en ny nyfärgad klimakterietants hår), gammalt smink, lite felsytt nattlinne (så det är liksom snett som fan hela tiden), två nummer för stora mysbrallor, socionomkofta och så raggsockor. Och så tror jag man kan säga att kattfan är en del av mig numera, hon är alltid exakt bredvid eller uppe på mig.

Här är raggsockor och katt och mysbrallorna är inte på här än:



Satan så irriterad jag är på.. män kanske. I allmänhet. Häromdagen skrev jag och klarai (här skulle jag så helvetes gärna vilja veta hur man gör hennes namn till en länk. SÄG nu till mig hur man GÖR) upprörda och kanske något bittra meddelande till varandra på msn, om män då alltså. Och till slut dristade jag mig till att utropa: Jag hatar fan män.
Jamen vafan, vi pratade om hur män reagerar på att bli iggade, de är för fan sinnessjuka. Så om du är intresserad av en idiot är den rätta strategon att IGGA honom? Fan vad sinnesrubbat.

Så hädanefter ska jag igga alla jävla mänjävlar, utom ifall jag på allvar allvar vil ligga med honom (och om han är pappa till June, eller om han är en ny och fin vän som mailar eller ja, så).


Två mil har jag vandrat

idag, fan vad ball jag är. För att inte tala om hur sömnig jag är.

Och så skulle jag äta då. Helt fettig färdigkyckling, sån som värms i ugnen och jag hoppade av iver innan den äntligen blev klar och jag slafsade upp den på tallriken och började äta - och fick börja må kycklingilla nästan bums. Fanihelvetesjävlarsatan.
Kycklingillamående är ett särskilt, flottigt illamående som aldrig vill gå över.
Jag ska snart koka te och äta nyttig bulle istället. Kul, oj vakul.


Nygådd, grötfrukostad

och snart uni.
Allvar, jag är så präktig att jag tammejfan dör snart. Och idag har jag socionom-outfit (skämtar jag eller? Det har jag förfan varenda dag?): kofta och jeans och förnuftiga skor och rätt ful jacka (jaa men vad ska jag göra då när skärpet till den snygga jackan är borta? Gå omkring och se fin men tjock ut? Nesch!).

Det är sol och prommisar är egoboostar för så blir det ju om man flörtar med alla man ser.

Igår berättade jag för J om att tinajes bror ska ha fotoutställning himmaviden. J's kommentar var börja säga något och sen sluta, och sen lirkade jag ur honom att han tänkt säga att det var synd att det inte var tinajes på bilderna. Tinajes har jag känt sen jag var en sex, sju år. Hon modellar och det är en del naket, men hon är liksom off bounds.
Jag vill spy när jag tänker på att han tänder på henne, jag vill inte veta det. Han får ligga med vem fan han vill, men om han vill ligga med tinajes så håll det för sig själv för det äcklar och sårar mig.

06.32 är klockan

och jag ska ut och gå. Det är typ -1 men skit i det, jag har varma kläder. Eller ja, jag får väl gå mig varm då.

Detta är lite skitnödigt och inte så naturligt men åh vad fint det är med snö. Och barna blir glada.
Så, nu ska jag gå. Eller kanske bajsa först.

SMS från dagisfröken:

"R gör djävuls/hårdrockstecknet, - Det har June lärt mig när vi åt kex i kyrkan! För Junes mamma har "lärit" henne det. Har vi sköna barn eller? L"

Sate vad June blivit stor. Nu är det jag som skärper upp min akt. Ögonaböj.

image46


Kvällens outfit

kommer här.

image76
Det ska naturligtvis vara en stor bild när det kommer till de glammiga bitarna i mitt liv liksom.

Innan idag gjorde jag något mkt irrationellt: jag gick omkring och fotograferade disken och så. Alltså istället för att diska tog jag en bild. Istället för att vika tvätten och greja iordning förevigade jag röran, fotade Britta, mig själv - och somnade en skvätt på soffan.
Se här:

       
Jag älskar mitt kök och hela lägenheten men i helgen har jag ångestat av mig genom att gå. Så det så.
Och ja just det: jag är ju osminkad!

Jippikayee motherfucker

så är det med det.

Jag har vikt tvätten och diskat och det är jag jävligt stolt över. Skärpet var så fult till jackan att jag inte ens tog en bild på hur fult eftersom jag blev på så dåligt humör

Fast sen blev jag glad och grät en skvätt för S hade skickat så fina födelsedagspresenter. Ja, det gråts en hel del på wienergatan, inget konstigt med det. Grannskapet börjar dessutom vänja sig vid att jag sitter med bilen igång och gråter, jag tänker bra i bilen så ja. Då blir det så.

Fan, jag ska ju börja med dagens outfit. Kuken, jag har redan bytt om. Nåväl, jag kanske tar en bild på mina snygga myskläder.


Jag har supit bort

skärpet till min jacka, insåg jag just nu. Alltså bokstavligt talat. Det här är fan inget skrattmaterial, den där jackan kostade mig ähjagminnsinte men runt en tusing och det är jäävligt dyrt för en snålgös som jag.

Tur det är vår snart så jackan kan vara öppen alternativt inhängd i garderoben i väntan på en annan säsong.
Nu ska jag testa om det går att ha den med liksom ett byxskärp. Om jag får gissa så säger jag: det tror jag inte.

Jag fönade precis

håret. Nå. Det kunde jag skitit i:


Alltså det går ju inte fotografera en storm om man inte går ut, så håll till godo med den här bilden och fantasin antar jag.

urr.. pfing! BOO! skrrrrru

Nån dag ska jag spela in min mage så hela världen kan få ta del av hur den låter när den är sig själv.

För ja, alla är väl intresserade?

Ett par sheit

1. Jag har fått ännu en inflammation i min axel. Jag vet jag vet, rörelse blablabla. Det är sheit att den värker alltså.
2. Jag tror det blåser för mycket för att vi ska kunna gå till dagis.
3. Fortfarande har jag inte pluggat - detta trots att jag insåg min fadäs (att jag glömt bort att läsa/skriva om anknytning) redan igår på dagen. Ambitiöst, inte.

image74

Påskgris?

Amäh kolla in färgen på den här lille knoen! Allvar?


Den här lille orange ska få bli påskkort. Jamen jag ska inte skicka vafan, bara här.

Britta hjärtar June

Det ser man ju hur tydligt som helst.


Brittas blick säger: förnedring smakar ju mumma.

Stegräknarjävel.

Jag säger det igen: stegräknarjävelberg, jag kommer gå ihjäl mig.
Jag undrar, inte mäter man väl stegen inomhus? Det känns litet sketet att räkna steg man måste ta för att typ gå på toa och sånt. Eller steg från soffan till skafferiet, ska de verkligen räknas?

Vi ska äta när som helst nu, fast det blev nog fel i ristillverkningen. De har kokt i en timme nu typ och var fortfarande stenhårda. Så jag kastade risfanet och nu blir det nudlar istället. Nudlar är ju dessutom godare till thaigryta (ja, alltså. June äter förstås specialmat: stekt kyckling med bara ytterst lite grillkrydda på. Whatever makes her happy, typ. 

Ronja för andra

gången idag, och jag börjar tröttna.

Yyyl, vi MÅSTE gå ut!

Cecilia, heter den

snögubben alltså. För June tyckte den var så lik mig. En bild senare har någon knuffat av huvudet på den. Hm?

image71

Obs demonögonen. Och obs de väldigt uppnosiga snöbrösten iofs. Mkt smickrande.
Det rä alltså det här man gör när man åker skidor.

Titta på den här bilden

titta mkt noggrant:

image68
I boken Mig äger ingen sitter ju nån slags litet bokmärke. Det, mina vänner. Köpte jag för TRETTI spänn på mitt jobb. Och idag tappade jag det i mitt kiss i toan. Det är väl ingenting säger ni och det håller jag förstås med om, utom den här detaljen: jag plockade upp det (men man får ju inte spola ner grejer blablabla), fick tag i en torr del och gick med stela ben försiktigt försiktigt mot sopkorgen i köket. Då lyckas den där lilla tofsen i toppen på bokmärken dingla till och vidröra min hand. Kiss-på-handen-alert, naturligtvis ryckte jag till. Och råkade daska tofsen i pannan på June.

Det här är ju en finfin hostoria att berätta för hennes första kille, när jag tänker efter.

Det är sångtävling

på tv nu och självklart har jag röstat.

Jag ska bli såhära modebloggare så alla är intresserade av mina åsikter om deras kläder. Eller ja vafan: ring mig nästa år så ordnar jag nåt. Alltså nåt snyggt.



Kolla bara. Classy.


Här med. Superclassy.

Förresten är det mina älskvänner på bilderna: klarai och S. I omvänd ordning alltså.


När man ska bajsa

på min toalett finns det lite all möjlig lektyr att välja mellan.
Ingen Lektyr, tyvärr. Jag skulle aldrig köpa porr och det är av två anledningar: porr är per definition fel och jag har ingen lust att stödja ärketölpen Milton. Problemet är att köttet är svagt och att porr visst kan vara upphetsande. Fast det skulle jag aldrig våga visa för de på ICA, så det är som med skithuspapper och kondomer: det syns ju vad man ska göra med det. Och onani (jamen inte bokstavligt talat haha vafan, att erkänna förekomsten av det menar jag) är felfelfel i det offentliga rummet, iallafall om man är kvinna (nu pratar jag inte om kondomerna och skithuspappret utan syftar på Lektyr alltså) och alltså. Det köps ingen porr.

Det jag skulle komma till var att jag är fullkomligt inkonsekvent. I min tidningskorg finns badkarsboken of the day, just nu Mig äger ingen. Sen finns det Larson, Illustrerad Vetenskap, Laga Lätt (det känns fel att läsa mat när man bajsar men vafan), Mama, Ordfront och här, nu kommer det: Bang OCH Glamour. Glamour som är den sämsta tidningen jag någonsin NÅGONSIN läst - jag ville bara pilgrimörhängena.

Nåväl, jag tog en bild. På korgen, inte mig.


Jag drömde

förresten om han inatt, han som skickar kukbilderna. Så nån slags effekt har det, antar jag?

Nu ska jag fan duscha så jag blir glad igen.


(den där sista meningen hade inte med den första att göra)


Morgon-tv för barn

är sååå tråkig! Men allvar, finns det bara tre röstskådespelare i Sverige? Isåfall är mitt tips: utbilda fler. Utbilda de tre som jobbar som det.

Kukbilder

får jag ibland.
Jo, det är sant! Jag kan ju för fan inte skriva från vem, men det är oftast samma snubbe som jag känt i hundratusen år och som jag hånglade med för kanske ett halvår sen precis kanske en halvtimme efter att jag kräkts upp rödvin och chili concarne. Alltså, han och jag har ju hånglat innan och knullat och så, men spyhånglet var liksom det som utlöste kukbilderna på mobilen.
Fatta hur konstig känsla det är att en vanlig tisdag, låt säga runt tre på eftermiddagen sitta i skolan, få ett meddelande och plötsligt sitta öga mot öga med en jävla styvekis? Alltså det är rätt freaky.

Och så tänker jag - tänk om jag skulle ta en bild på min fisse och skicka tillbaka? Jojo. Det skulle säkert uppskattas.

Undrar förresten varför jag kände att ord som kuk och knulla gick bra, men att jag skrev fisse istället för fitta? Nu är klockan elva och könsorden regnar, nu är det dags att stänga av och sova.

Dagens outfit

behöver jag visa, eftersom den är så ful. Betänk att byxorna har så konstigt sytt skrev att de förtjänar en hel blogg. Själva skrevet förtjänar en hel blogg. Alltså byxskrevet då, det som finns innanför heter ju inte skrev, örk vafan.
Som att min syster tycker att det äckligaste som finns är vuxna män som kallar sin kuk för underliv. Jag håller med. Jag håller i sanning med.

Här är bilden:


Ryyys. Man får liksom tänka att jag haft gympadojor till, och en butt ugly jacka och diadem. Ja, diadem.

Jag tog bilden under tiden June badade. June och Britta, fast Britta är kanske mest upprörd och orolig över att vi gör det. Hon sitter på badkarskanten och jamar hjärtskärande när jag badar, sjukt irriterande.
Såhär ser det ut när June (som ICKE kan vara stilla) och Britta (som håller sig blickstilla (tydligen heter det inte blixtstilla, vänligen upplys mig nästa gång jag använder ett uttryck i typ 30 år som är helt fel) samarbetar kring badandet:


Mitt badrum är charmigt, inte fult. Det är CHARMIGT tammejfan. Mögel är ju det.

Creature from the black lagoon

var den snyggaste filmen på bibblan idag, så den valde jag framför en massa jävla skitklassiker med Ingrid Bergman och såna jeppar.


Men kolla då! Den måste ju bara vara svinbra.

Mina fulaste kläder

har jag på mig idag. Med en viss överdrift, får jag tillägga. För i min garderob finns en oerhört prickig omlottklänning som aldrig fått vistas utomhus. (någon vill ha? Hojta då förihelvete)

De fula kläderna är för att a. lära mig en läxa: boka för i helvete tvättid jävla sopa och b. alltid retar det nån. Mig till exempel.

Jag ältar pappa

nu. Hela tiden.
Med mamma är relationen liksom jag vet inte. Den är som den är och det är fint ibland och andra gånger tror jag inte hon är sann. Hon har gjort en massa fel men också massvis av rätt och jag vet inte. Jag har varit så arg på henne och nu vill jag inte det mer.

Men pappa, jag vet inte. Det är iksom en annan slags bild och jag har romantiserat honom som fan och tror han är nån slags övermänniska och det är han ju inte, han är en vanlig farbror med gulnad pekfingernagel och komplex för sina tänder. 
Och ändå kan jag inte sluta tänka på honom och hur han hade det när han växte upp, hur han kände inför mamma när de träffades. Vad skilsmässan gjorde med honom, arbetslösheten och att träffa M. Jag undrar hur det kändes när han satt i sin tomma lägenhet med tre ungar och inga pengar? Jag undrar hur han kände sig, nyskild fyrabarnsfarsa. Som misslyckats med ett äktenskap till, kände han det som ett misslyckande? Saknade han oss och undrade vad vi gjorde när vi inte var där?

En gång sa han till mig att det är barnens uppgift att ta kontakt. Fan vad korkat, man blir ju förbannad.
Och samtidigt, den där stoltheten, att han inte ska krypa för nån och duger det inte så stick. Den är ju min också.

Äh jag vet inte, jag är gråtmild och sentimental och tänker en hel del osammanhängande tankar. Jag ska lägga mig på soffan nu och läsa lite och sen gå och hämta min vackra lilla unge.



En keps

det är det som händer när man dör. Ja, att man får en sån alltså. Det svarar June iallafall på en direkt fråga.

Mycket mysig dag och kväll. Fy fan vad jag älskar min unge.
En gång var det en som sa att Ja nej, du pratar ju aldrig om henne. Och då fick jag sjukt dåligt samvete fastän han propsade på att det var en bra sak. Ja, för en som inte har barn är det ju naturligtvis det.
Och samma människa frågade mig om jag inte gillar June, när jag sa att ett barn räcker, jag är nöjd så.

Amääh.


Jag ska gå alldeles strax

men fastnade i en tanke om hur man danas. När jag var liten och min mamma var ockuperad med annat och jag inte fick så mycket tid som jag hade velat, då var det tinajes mamma som blev min mamma. Eller ja, egentligen alla kvinnor som jag kände någon slags dragning till, gärna äldre och barska sådana.

Iallafall minns jag att hon, tinajes mamma, avskydde när vi fnittrade. Och jag är likadan. Jag kan bli så vansinnigt irriterad på fnitter att jag vill gå bananas och vråla (fast det gör jag inte om det är främmande människor faktiskt).
Det är konstigt, det har ju hon överfört på mig, eller ju och ju men jag antar det.

När jag pratade med bedömartanten häromdagen (som bad mig ringa nånstans där de inte specialiserat sig på människor med psykoser) var hon alldeles vansinnigt intresserad av mamma. Och när jag sa att mamma dricker hörde jag hur hon började dregla och när jag sa att jag inte dricker ofta, men väl som en alkoholist blev hon alldeles tyst av pur glädje. Nej, nu raljerar jag, det är klart hon tyckte det lät oroväckande och så, men det var bara så klassiskt: mamman och dottern och deras relation. Att pappa varit frånvarande sedan jag var liten unge, det lät hon bara passera.
Det som jag tror det kokar ner till är att jag behöver fatta ett beslut om att jag kanske inte ska dricka mer. Jag tycker det är gott och roligt, men det kostar mer än det smakar och det är ju verkligen inte meningen att jag ska behöva pussla i flera veckor för att minnas vad jag sagt, gjort - hur jag kom hem. Och dessutom blir jag nästan alltid nedstämd efter att ha druckit, alltså på riktigt. Så pass att jag inte orkar eller vill prata med folk, utan bara vill sitta hemma och se diskberget växa, gå långalånga promenader och prata me dmig själv: det är inte så farligt cecilia, lugna dig nu, det går bra, det blir bra.

Håhåjaja. Nu går jag till skolan och kommandorar lite.

Nygådd

är jag, och skitisamma om jag har sällskap eller inte. Eller det är kanske bättre utan sällskap (utom klarai då som vet vad det handlar om), för jag vill gå fort som fan och långt som satan.
En gång skulle jag springa vårruset, men är sjukt seg på att springa så till slut sket jag i vilket och gick istället. Och då gick jag om folk som sprang. Jamen fatta hur snabbt jag går, jag borde typ tävla i OS.

Sen kom jag hem och eftersom jag pubbeungeätit idag är allt helt fel och jag har fått ta igen ALL mat på typ två timmar, så då åt jag inte mindre än fyra mackor. Tre med ägg på, sen tog pålägget slut och jag fick nöja mig med smör.

Jag fick en film på June där hon åker skidor. Om jag hade fattat hur man gör skulle jag visat hur gulle och begåvad hon är, men tja. Nu är det inte så iallafall att jag vet hur man gör så skitisamma.

Jag har gubbasovit

och ätit (just det, mat är bränsle blablablabla, jag vet det nu) och nu ska jag ut och gå. Åh, jag menar att jag SKA gå ut och gå, det har varit sisådär med det i säkert.. två dagar nu.

Men det är inte rooooligt själv!

Ljugapa, thats me

för lyssna att jag idag på uni ljög och sa att F är 25. Amäh förihelvete, de där brudarna är liksom 11 år, tänk om jag sagt att hej, jag är 31 och han är 24. De hade ju skickat mig raka vägen till Dr Phil. Eller Oprah eller Ricki Lake (jag hade faktiskt velat träffa henne, min tonårsidol Ricki som skrattade ihjäl sig åt folk som hon hade på sin scen).
Nåväl, jag ljög. Å andra sidan har jag skrivit hela vårt arbete och det är inget jag gnäller för.

Nästa vecka ska jag lämna blod, äntligen vafan.


Jag har de senaste

dagarna känt en obestämbar ångest. För att komma hem, för att June inte är här, för att jag vet inte. Jag suckar och djupandas och får ibland säga att Nejnejnejnej Cecilia, det är bra nu. Det räcker nu, du måste inte slå dig själv (bildligt inte bokstavligt, jag är väldigt strykrädd). Och då skakar jag på huvudet samtidigt.

Jag saknar ihjäl mig efter min unge. Det är en jävla skillnad på att ha henne i stan och veta att vi ska ses tja, som idag egentligen, och att ha henne i nåt jävla snöparadis där jag inte har koll alls. Och J skickar nån bild då och då men svarar inte på hur hon mår och om de har roligt eller om hon saknar mig.

Äsch, jag måste göra mig iordning nu. Jag har ångest för det också, att behva gå till skolan och inte veta exakt när jag slutar, över att skriva en utredning ihop med tre tjejer som tja och att behöva släpa med mig datorn. Den är TUNG. Fördelen med att ha med datorn är naturligtvis att jag får skriva, och det är en bra grej. Tycker jag.

Bulle med bulle

åt en i min klass idag!

Jamen kolla då:
image63
Det är för fan helt perverst (det med)! Säkert nåt danskt hittepå, de gillar ju chukuläääde.

Alltid ska jag komma sent

hädanefter. Jag rusade upp för trapporna, helt svettig och äcklig efter snabb prommis till uni (det tar en kvart hur fan jag än går), slet upp dörren och såg mig helt vildögd omkring för att se om jag kände igen nån (ny klass, remember?). Mäh är jag rätt idag då, frågade jag ut i luften och då började jag känna igen folks minspel (aldrig aldrig har jag varit så förvirrad och förvisso så social som jag är i den här klassen) så jag gick in i klassrummet, varpå den uppenbart skitnervösa föreläsaren kommer fram och säger hej. Och sträcker fram sin hand. Och säger Hejsan hejsan, jag heter N och skakar min hand som om vi vore på nåt jävla bröllop eller nåt och jag bara: Eh jaha, jag är Cecilia, trevligt (jag SA trevligt).
Nåväl, det VAR ju trevligt, och hon skakade inte hand med nån annan.

För övrigt är jag sinnessjuk: den lillkillen jag flörtat med nån gång i min nya klass fyllde tydligen 25 idag. Jag bara: Jasså? och tittade helt så uppifrån och ner, helt lystet så att alla såg och blev lite osäkra sådär.
Jag är ett pervo och en crazy ole lady och han fick rodna helt mycket och då köpte jag en baguette istället och höll tyst.



En gammal telefonklottergubbe. Inget konstigt med det.


Just det

soffan inatt igen, inget konstigt med det. Idag ska det städas.
Men innan dess skola ååååh vad trååååkigt!


Jag måste duscha och kl 8 ska en tant ringa och höra efter hur sjuk i huvet jag är.

Fest- och efterfestbilder

behöver jag ju visa!
Fan vilken skillnad det är på fylle- och bakfyllecilia, jag är verkligen inte snygg alls dagen efter. Fast jag har den rödaste mun jag nånsin sett utan läppstift, det är lite ballt.


jag och min nya bästis whatshisface


klassikern, här är jag på topp vill jag minnas


MMS innan jag gick: såhär blev det föffan


nattamat: choklaaad. Och TVÅ glas treo.


Hähähähä, här står ångesten som ett moln av svett runt hela mig: en timma kvar till jobb.

Nåväl, mitt mantra är: det är inget fel i att tycka om folk. Det är INGET fel i att gilla poliser, bartendrar, engelsmän, okända människor på fest, stackars Olof. Inget fel. Inget fel.

Jag = en lazy cow

och jävlar vad jag älskar det.
Jag hade planerat att gå en sväng till, att diska och dammsuga och allt. Istället somnade jag på soffan, vaknade och åt en macka och choklad, zappade lite.

Jag ska bada och sen kanske jag äter lite pasta med tonfisk och tittar på csi. Eller så. Mycket skönt, mycket långsamt.

Ryyys, soffsovning

argt och oerhört märkligt SMS från snuten, och blixtar av ångest: det fanns till exempel poliser utanför cardan och jag blev överlycklig och utbrast: Jag som alltid velat ha en polis! Även sa jag till en vakt att låta mig slippa stå i kö eftersom jag var så snygg (jag slapp ju iofs kön, så på ett sätt stämde det ju) och när jag kom trodde jag att jag hade tappat jobbnycklarna (som jag naturligtvis int ehade med mig ut, jag är så jäla korkad).

Jag ska bada, sen sova och sen gå på bibblan. Nej jag skojar, jag ska titta på Ellen (finns det NÅGON som tycker hon är rolig?) och äta kolabönor, sova och sen gå till bibblan. Helst i gåkläder så jag kan gå en låååååång runda. Vi får se.


Äntjävlaligen

hemma! Nu är det jag och min kompis soffan en stund. Kanske kanske orkar jag gå en runda sen.

Vad är upp med

mina ådror? Hade jag varit knarkare skulle jag varit jublande glad, för de blir liksom större och mer framträdande för varje dag. På armarna, jag har ådror som är tjocka om rep i ljumskarna, på HÄNDERNA??


gammelhänder

När jag slår ut kassan

på eftermiddagarna brukar jag alltid se efter hur många kunder jag haft under dagen. Sen tänker jag: tur man inte är hora, vad trött jag skulle varit efter, låt säga, 38 kunder.
Trött, men rik kanske.



Mkt ovärdigt

av mig, men skitisamma: Jag till F på msn: Yyyyl, ångest vi måste ses ikväll för du måste klappa på mig och vara snäll. Han: Nejmen jag vet inte om jag hinner, jag måste läsa. Jag: Skitisamma, jag ska vara tyst och jag kan gnida mig mot dig.

Jag fick sms av J innan, där det stod: vi kan höras ikväll om det du sa inatt när du ringde. Hahahaha, jag är hysteriskt ångestig.

Ångest, ångest

min arvedel.

Ååh, ruelse! Jag har ringt, fyllemailat, sms:at typ ALLA jag känner. Buhuu, jag är så dum i huvet. Skjut mig, man får det.

Yyyyl, och min systerdotter är här och jag döööör.



Såhär blir det:

inget skärp, rosa behå.

Fan vad jag är het (nu är det jag som tutat i mig två glas ruvin (så säger jag på min dialekt))!

Nåväl, systerdotter A skjutsar mig på fest nu såatteh, ha så kul med carola och skit.


 


Klädpanik

Ska jag ha vit bh, svart, rosa (obs, med rosa följer stringtrosor, för jag måste måste matcha och ja, så är det iallafall).



Öl, och ett bad

ska jag ta nu.

LillF gör det mkt svårt för mig att tycka att han är ett as. Det är synd, för det är han ju. Eller nej det är han väl inte. Skit. Samma. Faktum är att födelsedagspresenter, att han vill ses, att han ringer, bränner filmer jag inte bett honom om och blablabla. Det gör det för mig
Så nu är jag där igen, fast mer irriterad förstås. Och det verkar som om det är det som gör det för honom.

Äh vafan. Skitidet. Jag dricker öl och lyssnar på helt bra musik (jag frågade precis T. om han trodde att Freud skulle ha något att säga om att mina favoritlåtar just nu heter Breakin up och Sexual eruption) och ja. Så.

Skitidet, jag är full på en öl.



Ahhhh

ljuvligt!


Tack!

Fina söta rara alla som sagt grattis, tack tack tack.
Jag älskar uppvaktardagar, jag älskar att fatta att folk gillar mig. Det är lite dåligt med det där i vanliga fall.

LillF ska komma hit och jag är redan irro. Redan innan han ens gått utanför sin dörr alltså; han bara: jag är snorig och blablabla, kommer vilja sova 23.
Lyssna, det var HANS idé att baka. HAN ville komma hit. Jag säger: SKIT i det då? Om du inte vill, skit i det?
Jag svarade:

jag dricker en öl om en minut så gör vad du vill, bara du tar med film
och

om du inte vill umgås? Jag kan tända ljus? Vi kan praaata.

Det svarade han inte på. Nähä, skitisamma stick då.


Öl var det ju!


Vad är det för en dag?

Jo det är min födelsedag!
Ännu har ingen man med snälla ögon kommit och gett mig tulpaner, men jag har fått grattissms från LillF mitt i natten, radio-T ringde vid ett (jag sov vafan, jag är en tant och såna är i princip i koma när vi väl somnat) och så fick jag mkt lovely mail från en ganska ny vän. Ja, och från en annan vän också, inte så ny.
Och klockan är bara sex!

Jag ska ska klä på mig och lilla ungen nu, vi ska gå till dagis. Och det regnar och blåser förfärligt. Fast skitisamma, då kommer vi vara sjukt nöjda med oss själva när vi kommer in.

Akta dina fötter, mamma

sa June innan - de är för nära. Jag sa Oj förlåt och aktade dem och sen sa jag efter att ha tänkt en stund: Vaddå, luktar de eller? June: Skitäckligt!
Det är dags att kasta även de här inneskorna. Och vårda sitt språk. Måste sluta hojta på bilister när vi går hem från dagis, det duger inte att ropa STANNA då, satans jävla idiot åt folk som inte stannar vid övergångsstället. Inte om June är med och lyssnar asnoga på alla fula och runda (ja, jag skäms typ) ord jag häver ur mig.

Cepebenen ringde innan och jag svarade med viskröst och väste: June sover bredvid mig här såatteh..
Han: Jag skulle bara hör hur det är, vi ses ju aldrig nu längre.
Jag, fortfarande väsande: Nej?
Han: Jaamen du vet.
Jag, högre: Nej?!
Han: Äsch, ska du ut på lördag? Ska vi ses?
Amäh vaFAN?! Vaisjälvastehelvete, NEJ, nej vi ska inte ses.

På fredag kommer syster M och kussen Pel och pap och hans fru M!

Idag på väg till dagis

bestämde jag mig: jag ska gå i terapi. Jag har i år och dar grunnat och funderat och grubblat på om jag ska eller inte, och idag tänkt ejag att Vafan ska jag ensam envisas med att lösa upp knutar inuti för? Vad onödigt, vilken tråkig energi att lägga när jag kan få lite vägledning och nån att prata med.

Så nu är det bara det praktiska: hur fan gör man?

Junes beundran

fick jag när jag vände pannkakor i luften. Och jag blev löjligt stolt. Men lägg av, det är en sak att säga att mamma och pappa alltid är bäst blablabla. Det är en helt annan att faktiskt VARA bäst.

Jag kom på idag att jag för i helvete ju skulle önskat mig ett träningskort i present! Eller ett halvt eller så. Jävlar vad dumt.

Mitt sömnbehov

har minskat så innitahelvete sen jag flyttade. Jag kan vara vaken till ett, stiga upp sex och ändå vara pigg. Konstigt.
Fast ja, ett tag och sen måste jag sova middag varenda dag i flera veckor.

Hur som helst tvättar jag, och städar lite. Jag tänkte nämligen att den här gången skulle jag vara smart och städa innan pap kommer. Eller det gör jag alltid (en gång torkade jag ur besticklådorna innan han kom, vilket får mig att undra hur jag skulle reagera om han faktiskt hade kikat in i till exempel min garderob och sagt: "Nejdu Cecilia, nu är det du som hänger om här, ordning och reda!"  Det skulle naturligvis aldrig hänt eftersom mina kläder hänger rakt och snyggt och prydligt. Men OM, skulle jag gjort det då? Skulle jag torkat ur besticklådorna på hans kommando? Tja, kanske.), men den här gången är jag några före paniken.
Paniken som liksom är obefogad, jag är vuxen och här är fan städat nästan jämt. Men jag hade inte tänkt vara bakis eller suk på fredag när de kommer, så då är det lugnt. Plus, obefogad eftersom han ju rimligtvis ska skita i om jag städar eller inte.

Jag äter egengjord müsli och det är verkligen inte gott: havregryn, knäckebröd, linön, solrosfrön och yoghurt. Uäh. Men äggen jag kokte ska jag nog lägga i kylen, magen känns rätt okej so far och det skulle de förstört fortare än jag hinner säga fis.

Britta jamar åt mig

när jag skrattar. Undrar om det betyder att jag a. har ett fult skratt (LÄTT inte) b. borde bry mig mindre om vad min katt tycker eller c. har en katt som är misantrop? Jag gissar på en blandning av de två senaste.

Jag har ätit en halv muffin och är spymätt. Det är bra, det betyder att det inte gör nåt att jag moffat i mig nästan allihop - folk kommer ändå tvingas dela eftersom de inte kommer orka en hel.

Modifast, pasta och halloumi

är vad jag tänker leva på hela veckan. Passar bra, eftersom det är det godaste jag vet.
Modifast = bantningsmedel, eller ja måltidsersättning. Nej, jag bantar inte (trots tidigare inlägg idag), jag har en mage som är helt uppfuckad. Det som hjälper magtjofräset = modifast och halvsvält.

Imorgon ska jag köpa vin. På lördag ska jag dricka upp det. Ensam? Ja, kanske. Skitisamma.

Hemma igen

alldeles nyprommad och nyfunderad. Tankarna har i vanlig ordning rört mig själv, klarai, S, män, sex, män, män, män och sex.
Någon borde talat om för mig att vid en separation regredierar man oundvikligen och är för ett tag en kåt tonåring. Och samtidigt som jag känner så, så äter jag moralkakor varenda dag - men som rör bara mig. Jag skiter ju i det egentligen, låt folk ligga med fjorton olika män på en vecka om de vill och mår bra av det. Men jag kan inte ens ligga med en nästankonstapel för först måste jag isåfall aaaavsluta F.
Jag säger till mig själv att det i jösse namn inte ens är värt ett avslut och vafan, det ÄR ju redan slut och hann knappt ens börja och blablabla. Och ändå. Jag är en sån jävla tönt.

Skitisamma, promenaden tog iallafall två timmar och det slog mig såhär, att så fort jag blir smal tror jag att det är det enda jag är. Det är liksom mina enda positiva attribut, smal- och snyggheten. Allt det andra är bara en lögn, jag bara spelar lite smart och lite kul och så. Alltså, om jag går upp i vikt är jag ingenting, bara en större kropp.
Jag måste för fan börja gå i terapi.

Det är vitt

på taken, hur ska jag nu kunna gå morgonprommis? Min hundratusen år gamla termometer visar på nollgradigt, men det kan betyda vad som helst.
Jag har bara såna där tunna fjöntiga jazztights, jag kommer frysa ihjäll om jag ska gå i dem. Det får bli jeans.

Jag vill bara återigen höja ett finger och påpeka att jag SA ju det. På min födelsedag är det jämt snö. Och som jag till LillF igår; att nu är det tillräckligt nära min födelsedag för att bevisa min poäng.

Åh, Edit

också! Hon bara, när jag ska starta så bara eeeeehehehe eeeeh (tänk att bokstäverna bli mindre och mindre liksom). Så jag får stänga av all el som radio och vindrutetorkare och allt och sen köra nästan köra väg på startmotorn (jag är från landet, jag vet att det finns såna grejer) och efter en lång och seg och nervös (särskilt om jag har bråttom/är på typ Maxi) väntan startar hon och då gasar jag ja jävlari, vilket ju är den vedertagna reaktionen på slö bilstart.

Jag pratade med LillF på msn innan och han bara: detta är mina nummer till jobbet och blablabla och sen frågade han vad jag ska göra i veckan och när jag bara skrev Hurså? blev han skitsur. Hehe. Men det ÄR ju hurså, allvar. Allvar?!

Äh, fast sen sa jag att jag är ledig i helgen.

Kolla in Zelda

hon var inget snyggo om man säger.



Filmen heter ju för övrigt pet sematary, fan vad pinsam jag är.

Plötsligt fick jag för mig

att ryggen gör ont för det var så länge sen jag kramade någon.
Naturligtvis är det inte så, men jag kunde inte låta bli att fantisera om det, att kroppen skulle fortsätta vara stel och öm till snågon kramade det ur mig. Så att om jag till slut får så ont att jag inte kan ta mig hemifrån skulle jag om ett tag se ut som Zelda i pet cemetary.

Det är ju inte ens särskilt längesen, June och jag kramas ju jämt. Det var nog mer nåt nasty jag tänkte på och jag fattar inte hur man kan bli desperat efter sex/närhet efter lusiga tre veckor? Det är ju inte som att jag inte levt i celibat innan (eller det har jag iofs aldrig utom när jag inte var normal; gravid alltså och tiden efter där - allvar fatta obehagligt att ligga och veta att ungen är vaken där inne? Nej. Nej. Nej.) och tre veckor är ju knappast världsrekord.

Jag skulle så gärna vilja ha en drink. Önskelistan fylls alltså på (idag fick jag förresten ett sms av cepeben: "Du fyller ju år på torsdag, får jag köpa present?" Synd att pengarna på kontantkortet är slut så jag inte kan svara) och nu ser den ut såhär.
Önskelista inför min 31:a födelsedag:
* en bukett blommor av någon som vet vilken som är min favoritblomma
* en man med snälla ögon som vill ligga (snälla ingen porrsex, bara ett vanligt jävla knull tack)
* att bli utbjuden på middag, få ha på mig fin klänning, prata om roliga saker och bli lite rödvinsfull (och slippa bekymra mig om vem som betalar maten, taxin osv)
* en prenumeration på Bang el Ordfront, helst Bang
* en drink i baren innan middagen

Önskelistan är inte i ordning, det kanske märktes?
Kanske behöver jag kräkas? Och gråta, jag vet inte vad det är som händer med mig men konstigt är det.

För jag har ont

som satan i ryggen. Det började som ett litet mummel i svanken i början av förra veckan, för att växa och nu ha spritt sig upp i nacken och vara mycket höggljutt och ilande. Jag hatar ilande; brännande, bultande, pulserande är bättre.
Så på min morgonpromenad (det är så bra, vad tog det kanske tre veckor och nu är jag knappt trött efter tvåtimmarspromenader längre) gick jag lite konstigt. Fast jag tror och hoppas att det hjälper att gå, och nu behöver jag inte lyfta June på ett tag (jo imorgon kanske iofs) och så ska jag bada i hett vatten så blir det säkert bättre.

Fuck you, hora

I lekparken nu i eftermiddags var det tjo och tjim och bara åååh June det här är inte mitt bästa men visst, jag kan stå här och le mot barna och deras föräldrar och fundera på om den där ungen verkligen inte ska ha skor på sig. Och så. Sen hände det sig att en unge slängde en boll mot June, och hon plockade upp den. Hon höll i den och skrattade mot honom såhär typ att jag har den, du ska få den. Och han bara: Fuck you ta hit bollen jävla unge. Jag reagerade snabbare än en kobra, pekade på honom med ett stelt och mycket vitt finger och sa med lite förvrängd röst: Passa. Dig. Du. SÅ. Säger. Man. INTE. Han bara: Fuck you jävla hora och jag upprepade, fast lite högre och så tog jag ett stelt steg mot honom.
Nå. Han bad om ursäkt, ungjäveln. Och jag är min mamma.

Lick it up

sjunger jag nu, i morse lärde jag June twista till Elvis och senare att sjunga DJAMMIN till Bob Marleys, just det . Jammin.

Jag ska göra fläskpannkaka till J'sen som är på busfabriken nu.

På min topp fem bästa låtar i världen (utan inbördes ordning):
* Little Wing med Jimi Hendrix
* Beautiful girl med INXS
* Wish you were here med Pink Floyd

Nejmenatteeh, jag är inte alls en mes och inte ett dugg cheesy.

22.35

är klockan och lyssna att nu går jag och lägger mig.

Ha!
Gonatt.

Blomma i mars?

Förresten, igår när vi var och tvättade i tusen år hos J fick June för sig att cykla en sväng. Och när vi cyklade hittade vi plötsligt blommor. På en jävla buske i J's rabatt! Mäh kolla då, det ser ut som syrener men det är nog nån kinatjofräs.


Åh, martyrskap

är så jävla bra ibland. Till exempel har jag sovit noll minuter på soffan (nej det är inte riktigt sant förresten, 10 minuter sov jag och det är faktiskt en powernap men skitidetnu) och istället lagat mat, inte blivit arg på June när hon vägrade äta (eftersom jag ju bytt hennes blöja och tja, låt oss bara konstatera att hon inte är bra än) och sen städat.


Det är naughty att städa. I handskar alltså. Jag har förstått det nu och kan iofs hålla med.
Minus att jag ju vet att jag städat toan med de där vantarna, och när jag säger toan menar jag självaste toaletten, vattenklosetten. Not so hot.

Vad som inte är nytt:
* Det är melodifestival och jag är trött på det och skäms när Nour skojar för jag tror hon ä rrolig på riktigt men det är mkt svårt att visa det på en sekund med en hysterisk sångare som fått samma manus som alla andra: TACK; WOW VILKEN PUBLIK ASSÅ! TACK! WOW! TACK!
* Jag ska bada.
* Det är storm. Ijävlagen!
* F berättar saker som jag bara Jaha? och sen tystnar han. Det är två eller tre veckor sen vi sågs (sågs = låg med varandra) och jag tror det här är när det rinner ut i sanden. Men snälla, LÅT det göra det då, jag fattar inte vad han VILL? Jag vill inte vara kompis och tjäna hej med gamla ligg, inte såhär prat-på-jävla-msn-och-puss-puss-gonatt-kompis iallafall. Jag säger stick, men han verkar inte haja det. Inget nytt.

Vad som är nytt är att en ny vän till mig säger att jag kommer bli en bra terapeut, för jag får folk att vilja prata. Även säger han att jag är en blandning av Sara Stridsberg och Woody Allen, men då får man betänka att vi aldrig träffats, bara pratat på nätet och då inte ens på msn (visst är det old school?).



Jag mår illa

men det KAN ju vara inbillning.
Jag är trött också, och det beror nog på vår mastodontpromenad och på att jag aldrig sover när jag har June.

Ävenså har jag världsont i svanken. Alltså så att jag när jag böjer mig ner helt krystat säger ojojojoj ajajaj oooh vaontdegör.

Om jag inte får såhär kräkflunsan idag tänker jag äta sofie-mat: färsk pasta med grönsakssås och halloumi. Åh vad gottgottgott.


RSS 2.0