Två mil har jag vandrat

idag, fan vad ball jag är. För att inte tala om hur sömnig jag är.

Och så skulle jag äta då. Helt fettig färdigkyckling, sån som värms i ugnen och jag hoppade av iver innan den äntligen blev klar och jag slafsade upp den på tallriken och började äta - och fick börja må kycklingilla nästan bums. Fanihelvetesjävlarsatan.
Kycklingillamående är ett särskilt, flottigt illamående som aldrig vill gå över.
Jag ska snart koka te och äta nyttig bulle istället. Kul, oj vakul.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0