En fin dag

har det varit, med tidig Junehämtning och Kinabesök (jag behöver träffa mina vänner oftare!) och röd koav till middag.
Och så bra samtal med mina vänner Aff-A (åh, bra namn, cilan), klarai och tinajes. Vi har pratat om kvinnors libido, samhällets syn på kvinnors sexualitet och feminism. Och om om män som faktiskt tycker om kvinnor, åh de är sällsynta. Rariteter, nästan.

Det är sorgligt, men såhär så: vi kan ju jobba på det.



Jag har så ONT

i mitt ben, jag dööör!
Benhinneinflammation är för fan livsfarligt, det fattar ju vem som helst som haft såhär ont.

Jag skulle behöva 1. duscha och 2. sova. Såhär kommer det blir: jag tar ett bad. Och den här gången gör jag det på riktigt.

I Kävlinge är de inte kloka

eller så är det det de är: http://www.kvp.se/1.1085333

Jag ska gå ut och gå, men är såhär helt loj. Jag och Britta Katt tävlar i lathet, verkar det.

Yes sir,

I can boogie.

Gonatt, jag ska sova nu.



Åh, vad spännande!

Ja, mer tänker jag inte säga. Jo, jag kan säga de här också: det ligger en jävligt stor hög tvättad tvätt instoppad i en garderob nu, disken är diskad och det finns ett doftljus i hallen som brinner.

Såatteh, tjingejävlaling.

Vaknade på soffan

och insåg att jag skulle tvätta. Och diska. Och när jag var på toa trampade jag i kattlådesand, så då tänkte jag att måste dammsuga också.

Hur som helst vaknade jag med ett litet kill i magen, och inte ens oron över att ett ev fall skulle bli hårt som fan får mig att sluta vara glad.
Det allra allra bästa är att den här glädjen är min egen - inget som är kopplat till någon man eller någon slags yttre faktor. Jag är bara glad och lätt om hjärtat.


image158


I'm a real wild child

som vågar gå genom stan när det är derby. Fast iofs, det vimlade av poliser. Det gick inte att sluta le och DåligF blev väldigt illa berörd och bara: Men va? Är det bilarna du tycker är fina? Eller är det hästarna? Jag: Är du dum i huvet (man måste inte vara trevlig mot honom, han tror iaf att allt är ett skämt vilket ju är bra på ett sätt)?

Om jag inte får bli ihop med en polis så behöver jag vara ihop med en som kantänkas vilja rollspela polis: det hårda greppet på axeln och Hur var det här då? Och allt det där, uniformen och bältet, vilket bör läsas med emfas: BÄLTET.

Jag kanske ska ringa upp arresten och tvinga dem att anställa mig? Jag kan vara mkt trevlig om det kniper.


Feels good

allting, faktiskt. Feels jävligt bra med sol och livsandar som vaknat till liv och en sällsynt lätthet bröstet. Jag ler och ler, till och med mot nykära ler jag brett för jag är glad för deras skull. Och häromdagen tyckte jag till och med att djur var söta (hundar är ju rätt gulle jämt iofs), alltså kossor och ekorrar och så.
Och det har varit en bra Junehelg med massvis av frisk (nåja) luft och knappt några bråk men förstås med en massa låt-gå:n. Fast vaddå, varför inte?

Och ikväll ska jag till Lund och irra omkring.

De vitaste benen i stan

solas i detta nu på ballisen. Sate, de är så vita att det fräser om dem när solen tittar fram.

Juneveckan i bildårr

Torsdag:

           
Jo, i onsdags var lilla fisen sjuk, så då var vi hemma. Fast det var vi inte, vi var på stranden och picknickade. Sen bakade vi scones och tydligen hatar June allt jag bakar så hon bara örk mamma jag vill inte haaa det är äckligt.

Sen i torsdags blev det såhär bra att vi:

       
En hemmadag till: fredriksdal, massa prat om strejk, svartfötter, kvinnoarbete osv. Sen en tur till friabad och efter det pizza på ett jäääligt sunkigt pizzahak. Fast vi fick melon!

Fredag, dagisdag. När vi gick hem gjorde vi det här:

   
Skickade tre mms: På June där hon kör sin fotopryl, till J på det där rosa ljuvliga trädgårdstjofräset, till A där det stod:här blev det sol.

Lördag:

   
Skogsprommis, fotoprylen.

Söndag: Heeeela dagen på lekplatsen. Inte en enda bild tagen. Mariekexen slut, jag pressade i mig allihop i ren desperation.



Mäh, lyssna

hur jävla präktig jag är då: till frukost äter jag havregrynsgröt med lin- pch solrosfrön, ekologisk äppelmos och kanel (sate så gott för övrigt) och så dricker jag ett stort glas vatten till.
Inte en treo så långt ögat når, ingen migränmedicin (det verkar inte behövas längre?!), inga oeos och ingenting.

Och nu ska jag steka pannkakor (alltså, heter det verkligen grädda pannkakor? För man gräddar kakor, betyder grädda liksom göra? Jag trodde det hade med ugnen att göra, jag vetifan) för vi ska cykla till skogen. Jag skiter i att det regnar och att mina enda skogsjeans ramlar ner över höfterna, vi kan inte sitta här och glo för jag bli galen. Galen, säger jag!

Ett säkert vårtecken:

Mina tånaglar är illrosa, mina fingernaglar lite metallicrosa. Allvar, jag känner mig som sofi fahrman. 
Jag har panik över mina fötter och letarletarletar efter var jag billigast kan gå på pedikyr (vilket jag aldrig gör, men det känns fint att veta och jag borde på allvar fila hälarna och skit).


Nu ska jag dejta

eller datea eller vafan det heter.
Tinajes var här idag och vi pratade om män i allmänhet och dåliga sådana i synnerhet och nu när jag kom hem ploppade en annons upp. Så nu är medlem på meetic, men jag är ledsen. Om alla är 40 och trinda som julagrisar så är jag inte med.

För övrigt är det mycket helande att träffa tinajes. Inte så att jag var särskilt trasig, men hon och jag kan skratta ihjäl oss. Och det behöver jag jämt.

Smygäter godis

just nu, när June badar. Vi ska äta fredagsmiddag: vita makaroner och röd cancerkorv från danmark.
När jag smygäter gör jag precis just det: smyger liksom lite hukande ut i köket, höga knän för sakens skull. Öppnar skafferidörren vääääldigt sakta och försiktigt (annars kommer Britta Katt rusande och avslöjar allt, den lilla förrädaren), plutar med munnen samtidigt som jag drar ner mungiporna och höjer ögonbrynen och så prasslar jag tysttyst med långa, lite kloaktiga fingrar. Det är alltid ett nervöst moment det där, för jag vill ju ha goda godisar men har inte tid att stå och vraka och jämtjämt köper jag gott godis men äckligt också. Risky alltså. Tänk om jag sitter där sen, med tre punschpraliner och kanske bara en god lakritsgrej.
Sen stänger jag skafferidörren myyyycket sakta och tyst och sen tuggar jag i mig godiset snabbt och tyst och andas högt genom näsan och stirrar mig vildblickat omkring.

Sen brukar jag smyga ut från köket också, men det är mest för att jag är så jävla blåst att jag inte fattar att smyget är över när man gjort det man smyger om.
För att illustrera exakt hur blåst jag är kan jag berätta att jag en gång plankade in på rockfestivalen. Sen när jag var färdig med mitt öldrickande och alla andra mer sansade mänskor hade hittat nån att hångla med/skjuts hem eller så, så plankade jag ut. Och liftade hem.

Ner som en pannkaka

och upp som en sol. Jamen vafan, det är lönedag så vem bryr sig om det sovits illa och det är en nackspärr i antågande?

Jag ska köra och handla när jag badat och sen ska jag bara äta frukt, frukt , frukt hela dagen!

Det enda molnet på min himmel (minus då att den verkliga himlen utanför fönstret faktiskt ÄR väldigt molnig då) är att jag inte får någon lön alls. Det är mitt eget fel, mitt eget val för att jag ska ha pengar så det räcker i maj och juni (CSN, de jävla kukhuvena bara: här, ta 9,50 det klarar du dig galant på hela juni) men idag på min prommis såg jag en ljuvlig, underbar tröja i fair trades skyltfönster. Den var ekologisk och helt ball med nån jävla text om smile eller vad det stod, skitisamma. Den var så jävla fin och jag vill ha, ha, ha, ha.
Har jag ingen namnsdag eller nåt som kommer upp i april? Eller maj, eller vilken månad det ska bli nu ingen vet.


Jag ÄLSKAR Maddonas nya skiva. ÄLSKAR, detta bör läsas med emfas, jag skulle fan vilja ligga med den eller iallafall hångla.


Så såg himlen ut igår. Iallafall.


June heter hon ju.

June är det som är vaken. Ja, jag är ju så att säga per automatik också vaken då då.

Jag är fortfarande vaken

och jag är så irriterad att jag har lust att strypa mig själv.
Just nu har jag retirerat ut i köket och sitter här och tänker ÅÅÅH!! SOV VAFANIHELLLVETTE! och så biter jag mig i knogen ibland.
June bara: visksjung tusen högt, banka med fötterna, leka med britta, "mamma, jag glömde gosedjur", jag är bajsig, ojsan jag är inte trött, jag ska bara prata lite med skrållan blablablabla.
Jag blir fan galen. Jag. Blir. Fan. GALEN.


Om jag hade varit sån där varannanhelgsmamma hade jag tammejfan fått börja misshandla mig själv, plus städa varenda dag och kanske baka också. För att inte gå till handgripligheter och typ knyckla ner June i sängen och vråla NU LIGGER DU DÄR, VARSÅGOD OCH SOV.




Mamma, du är så cool

när du tar på dig dina solglasögon. Sa June. Idag.

Jojo, kolla bara in världens coolaste mamma: posören, mamman, kexätaren, kaffe-med-grus-drickaren cilanpilan:

image139
Hehe, det allra allra coolaste är ju rimligtvis att jag här lyssnar antingen på Jag är en vampyr eller She´s not me.
Eller om det coolaste är den lätt grisrosa nyansen jag antagit där, som jag nu känner kommer bli purpurfärgad till ikväll. Åh. Hurra, faktiskt ju.

Hemmaföräldrar är inte kloka

för det är väl inte fel på mig?
June har varit hemma i två dagar och jag har verkligen verkligen ansträngt mig för att underhålla henne. Alltså helt så cyklat överallt, varit och tittat på djur, varit på stranden, hängt ut på lekplatser (alltså, lekplatser är mitt sämsta och särskilt här där alla ungar är liksom 14 bast typ och helt jävla VILDA så jag måste blir förbannad en gång i sekunden). Alltså, jag har packat matsäck, köpt kex, glass, dricka, pizza alltallt.
Förstå mig rätt: det ÄR roligt som fan att hänga ut med June, och hon kan vara lika mycket slacker som jag.

Men ändå. Det här är ett par dagar och då är det okej. Hade det varit jämt jämt, varenda dag det skulle packas matsäck, cyklas iväg, sitta på stranden i snålblåsten och frysa som en hund för att nån jävla russinbrun gubbe snott den end aplatsen där det är lä - alltså jag skulle fan gå bananas. Efter en vecka.
Eller ja, två dagar är tydligen min gräns. Jag har redan nu panik: vad fan ska vi göra i helgen? Vad? Vaaad?!

Hemmaföräldrar är alltså inte kloka. Tack goda Myrdalare för dagis och för välplanerade lägenheter med fler än en garderob. Tack, tack, tack.


Senare, om jag inte är döden död av solsting då, då kommer det finnas bilder på vår dag.


Folks konstiga sovvanor

har jag länge gnällt över. Och whaddayaknow, i sex and city dejtar carrie en kille som spelar såhär naturljud när han ska sova.
Mitt tips till alla som envisas med att göra en konst av sovande: bara lägg dig ner och blunda.

Det är där för övrigt den enda likheten jag har med någon i sex and the city. Det är mkt synd, jag skulle gärna ha en sån garderob. Gärna? Jag skulle sälja min själ för den.

Upptäckte just

att jag blivit himla solbränd idag. På höger ansiktshalva. Nå, det ÄR ju min bästa sida, så.

Nu ska vi köra till huset och hämta blöjor. Alltså, jag är glad och tacksam för att vi kan göra så. Men det är fan skitpinsamt. Stackars J, han får vara min sugardaddy utan att få ett skit för det.

Solhuvudvärk

har jag. Men vafan, det är det värt.

Nu somnar jag.

Vägbeskrivningar är dumma i huvet

eller om det är jag som är det. Iallafall körde jag till Lund, glad i hågen och liksom helt uppfylld avvördnad redan på parkeringen här ute på plantan.
Jag hade med mig en vägbeskrivning som jag helt prydligt skrivit ner med stora bokstäver och det hela började bra som fan: jag hittade till Lund och det var sol, varmt, trevliga medtrafikanter och skit.
Sen missade jag såjävlaklart avfarten. Eller missade, jag bara näää men DEN avfarten kan det väl inte vara? Och så bara ööön ööön (så som det låter när man kör) vafan, det VAR ju den avfarten förresten.
Så då fick jag ta avfarten efter och då var det ju liksom inte som att vägbeskrivningen stämde direkt.
Fast jag körde på måfå och så bara plopp hej här är det.

Sen var det föreläsning, mkt intressant om homoerotik i det klassiska Grekland och manliga kulturer och liksom, man får ju onekligen känslan av att feminister, vi kämpar i motvind så innitahelvete, för om män ogillat kvinnor sen typ 400 fKr, då finns det en hel del att ändra på.

Sen skulle jag köra hem, och helt styv i korken sms:ade jag dålig-f och bara: om 40 minuter är jag hemma så då kan vi gå och då tänkte jag ändå inuti att hehe, där jag tog jag allt i för 40 minuter tar det ju näppeligen hohoho.
Sen körde jag mot Kristianstad!! Och efter typ tio minuter började jag undra var de slarvat bort Landskrona och sen ringde jag J och bara hehe nu är det sådär igen och så fick jag VÄNDA, jag som hatar att vända! Och så tog det naturligtvis en timme att köra hem.
Ingen prommis, ingen middag (vem fan har slarvat bort mina rikskuponger?), ingen diskning och inga nystrukna fina tinajesgardiner i vardagsrummet.

Ah, skiti det. Imorgon så.


Förresten, Kulturanatomen.

Var ligger den? Och parkeringsplatser i Lund, finns det ens? Jag tänker mig att alla åker droska och har såhär långa slängkappor och skinninbundna böcker och skit.

Jag har varit i Lund innan, men tydligen har alla de där rediga studenter med såna där hattar sprungit och gömt sig just då. Eller om de studerat just då. Eller stulit lik, det vet man ju hur såna där jävla spexare är.

Jag försökte ragga upp min enda vän i Lund (eller vänta, jag har ju C också!! Vafan har HON för nummer?), och han är inte ens en vän utan klaras vän och är för mig mest liksom ett potentiellt ligg. Men han skulle på möte så han kunde inte ge mig nån guidad tur. Fan.

Verboten

är det jag gör nu. Så kan det vara, sån är jag.

Jag klarade socialrättstentan - HURJÄVLARA! Den var inte briljant med who fan cares? Inte jag iallafall - i verkligheten kommer jag vara en sinnessjukt bra socionom som ska sopa banan med alla sociala problem, lösa världsfreden (va, så kan man väl inte säga? Alltså jag menar göra så att det blir fred överallt och alla ska skriva på ett konvolut (men SÅ heter det väl inte heller?) och alla barn ska få glass och de vuxna ska få varsin smoothie av mig som jag inte ska göra själv, herregud min blender skulle ju döden dö efter att typ ha utfodrat plantan med smoothies) och kanske till och med klara av att vara snäll mot div djur. De söta djuren, inga äckliga fula eller som ev bits.

Jag ska ut och gå nu, skit i spinningen. Jag ska bara ladda färdigt först så jag har bra musik.
Ojsan, nu sa jag ju vad jag gjorde. Nå, alla som har moraliska spörsmål att dryfta med undertecknad kan ställa sig i kön så ska vi se vad jag kan göra.
Först behöver jag göra en sisådär femhundra miljaaarder smoothies.

Inget godis, men en frukt

så tänkte jag på allvar efter att jag ätit lunch innan. Alltså att det gick lika bra att ta ett päron som att moffa choklad.
Sate, jag är 31 så det liksom bågnar om det.

Det ä en bra sak, tycker jag. Man får göra en massa bra och dåliga saker när man är 31. Yes sir bob.

Jag har fotsvett

för jag envisas med att dricka morgonkaffet i sängen.

Tankar såhär på morgonen: Fan vad det kliar på ryggen HELA TIDEN, är det där en finne? Jag har aldrig haft finnar på ryggen innan vafan är det här? Aj min tå, jag har fått tantfötter ska man gå till doktorn för det? Nesch, det finns u såna plåster man kan ta på. Fast kan man det på såna där hälsporrar? Heter det hälsporrar? Riddarsporrar? Jag får googla. Sate vad varmt det är här. Och solen skiner, jag hör måsarna. Jag älskar måsar, inte när jag är bakis men såhär en måndagmorgon. Men hur vet man egentligen vilka krämpor som behöver doktorsvård? Är det sån kunskap som folk har naturligt eller vem har berättat för dem? Jag tror på akuta tillstånd och knappt ens då för man är ju ingen hypokondriker. Kanske, tror jag väl. Det skulle isåfall vara kräksjukehypo men hur konstigt är DET egentligen? Just det, inte ett dugg. Använder folk ordet krämpor längre? Jag måste köpa bröd sen, det får jag inte glömma. Och puffar åh vad gott. Aldrig mer ska jag äta gröt. Fast vänta, vad ska jag då göra med alla havregrynspåsar jag har? Chokladbollar nej men då måste jag köpa margarin. Det kan jag ju förresten göra på fredag. På fredag när jag BARA får CSN och bostadsbidraget. I juni. Då jävlariminlillalåda ska jag handla så kortet blir såhär liksom försvagat och bryts av, självsanering sas. Men nu ska jag ut och gå.

Nu gråter jag

till LA Ink, vafan är upp med det?
Eller just det, jag ska ju ha mens så det är okej. Fast sinnesförvirrat ändå visserligen.


Jämen kulla, en nejgårr!

Och: Ah, det är så löjligt att man inte får säga negerbulle, jag har frågat många negrer om de tar illa upp och de GÖR inte det. Tänk, de kan ju säga vitbulle om de vill.
Och: Amäh det finns ju finska pinnar, det har faktiskt ALLTID hetat negerbulle och man har ju ALLTID sagt neger (alltid, sen den uppfanns för femtio år sen? Och nej, ett tag sa vi ju faktiskt nigger, idiotjävel).

Ibland dyker det upp folk i affären som är så korkade att öronen ramlar av så jag får ligga på alla fyra och leta efter dem på golvet - med den tappade hakan slängd över axeln.



Ekorrajäveln has left the building

Hurra hurra för vaktmästare!

image137
Hejdå ditt lilla svin som bajsat ÖVERALLT.
Detta visste jag inte om ekorrar: de skriker när de får dödsångest. Där ser man. Den är naturligtvis inte död, utan utsläppt. Folk är så mesiga.

Kukekorren

fångades på bild till slut. Och alltså, det här är på mitt jobb. Jag har inte lärreblarre sådär på ett lager hemma hos mig.

image135
Man får kolla lite noga, så ser man den.
Så fort den visade sitt "gulliga" tryne sa jag: Mäh?! Vafan?! Och då sprang den och gömde sig. Ibland sa jag även: Stick! och Nesch!


Personal Jesus

My own, alltså.

image133
Han är så jävla lik nån, men vem? Please help.

En. Satans. Jävla. Kukekorre.

Är härinne. Den har kutat ut i kaffestugan och nu gömmer den sig där nånstans. Jag har varit där ute och hojtat hoho och sparkat på lådor och så men den lille smygarjäveln har gömt sig. Ja, för den SMÖG på mig innan, jag hörde bara så tipp tapp tipp tapp och så vände jag mig om och satt öga mot öga med en (förvisso söt) råtta i röd päls. Fy vale.

Jag tycker inte om djur.

Idag kan man nästan säga att jag nog inte gillar nån överhuvudtaget så himla mycket. Så kan det vara.

Bakpulverbranschen är sig inte lik.

Det är sånt man liksom inte hade koll på. Eller man, jag hade ingen koll. Det finns ju uppenbarligen folk där ute som har järnkoll eftersom jag idag pratade med en man som arbetat inom bakpulverbranschen i TRETTIO år. Bakpulverbranschen?!
Han berättade att han när han började arbeta fanns det minst MINST hundra olika sorters bakpulver. Aofan sa jag, allvar? Och han blev helt ställd och bara: Va? Jamen det vet väl alla?
Och så räknade han upp: bong, blablabla får jag säga för jag har glömt alla märken han räknade upp.

I sanning fascinerande.

Hejdå facebook,

hej nytt liv utan ångest. Jo, för jag kan fanimig inte för mitt liv låta bli att snoka och läsa och kolla upp ex, pågående, deras vänner, vad de skrivit till varandra, vilka som fått kramar, spekulera i vem som flirtat med vem och fan och hans moster jag orkar inte. För hade jag inte haft möjligen att snoka reda på saker så hade jag inte brytt mig.
Så hejdå facebook.

Frukosten bjöd jag förresten J på, nu får det vara bra. Det får fanimig vara bra. Snälla, låt det vara bra för jag vill mycket hellre tycka om mig och behandla mig med respekt.

Så fort det ringer i kundklockan får jag lust att stampa i golvet och låta såhär: ÅÅÅH!

Närihelvete

ska jag fatta att jag ska ta med mat till jobbet När? När?
Det värsta är att nu är jag så trött på godis att jag inte ens kan äta mig mätt på det. Jag är alltså hänvisad till att äta havregrynsgröt. Med INGET på. Och ingen mjölk till och.. nej jag skiter nog faktiskt  i det, det låter ju för fan skitäckligt.

Men fyllon

pratar ju så jävla HÖGT! De börjat helt bra och bara blablabla sen går det två minuter och då blablABLA och efter tio minuter så bara BLABLABLA!! HAHAHAHA!! BLABLABLA!!! fastän de pratar om typ folosofi eller jag hör inte riktigt vad de pratar om, för jag hör liksom mest bara höga röster. Lite som nä rman äter helt stark mat och bara känner starkt och inte om det är caynnepeppar eller så.

Ett att fyllona myntade just uttrycket dubbelglad. Tackskahanha (som innan även sa att folk som var födda -82 var för gamla för honom. Hehehehe) Jag kan inte somna om jag ska lyssna på honom hela tiden. Och det verkar det ju som att jag ska.

Alldeles mystiskt är det

att jag köpt in frukost. Helgfrukost: ost och skinka och dagiskorv. Jag äter ju inte sån frulle?

Nej just det. Men jag känner en som gör. Mäh förihelvete, Cecilia.

Road rage, anyone?

Jodåsatteh, igår körde jag bakom en övningskörningsbil. Jag brukar alltid vara så jävla trevlig och sitta i bilen le som en illamående hund för att övningsmänskan ska fatta att det är lugnt med mig, det är okej att köra i 40 och vem har bråttom ändå - inte jag iallafall.
Men igår. Igår blev jag så innitahelvetes jävla ARG på övningstönten som vinglade, körde i 40 på 70-väg, tvänitade i kurvor och ja. Så som övningsmänskor gör. Men jag blev så arg att jag liksom inte kunde behärska mig, så i sann road rage-anda körde jag kanske något litet för nära. Och så blev det rött och då skulle vi bromsa och stann ahelt prydligt och vänta på vår tur. Bara det att jag tog fel på pedalerna, så jag tryckte ner kopplingen och gasen och gasade så INNITAHELVETE att jag såg hur folk liksom tittade sig omkring för att se vem fan som skulle göra en burn out. Precis när jag var kanske en decimeter från övningskörnings-bmw:n (!!) lyckades jag tvärnita.

Sån är jag. En galet flinande, våldsamt förbannad kärring som gasar så motorn nästan sprängs.


Inget konstigt med det.

Amäh

jag hade tänkt ut helt många bra saker som jag skulle skriva när jag kom hem från min prommis, men allt som jag komme rihåg är det här:

* Liljor doftar ljuvligt, men när man har liksom en hel bukett slår ljuvligheten över och börjar lukta kiss istället.
* Jag behöver dammsuga. Igen. Igen!
* Fan vad det märks tydligt i kroppen att jag inte är kry. Den gör nästan motstånd mot att jag går. Så jag gick 1,5 timme och resten av dagen kör jag bil.
* JAAAA jag ska hämta ut medicinen idag.

Sate så trött på

gröt är jag. Jag mår illa när jag äter det, jag får återgå till müsli antar jag.

Jag har iallafall bakat bullar som min unge gillar. Jag är mkt stolt, June är kräsen så innitahelvete. Hemma alltså, på dagis kan de inte sluta prata om hur mycket brocollisoppa hon äter, och grönsaker och skit. Här hemma äter hon makaroner. Och korv och pizza (inte samtidigt vafan). Om jag gör qournfärssås kan hon äta det, men bara om det endast och enbart är qournfärs. Inget annat, ingen lök, inga morötter osv.  

Inatt vaknade jag tusen gånger av dels halsont typ (det känns som om jag snarkat som fan eller brölat helt högt), dels av insikten att en kille jag såg häromdagen här i stan heter Andreas och har en blogg. Ja jag vet, jag är fan helt desperat. Jag är one of those girls, som dr phil och hans idiotkompis skulle sagt.
One of those girls = en som inte följer Reglerna.
Fast vilka jävla regler? Jag dejtar ju inte ens.

Nevermind, nu ska vi ju ska snart glida.

Bad moon rising

lyssnar jag på, det är väl rätt raggigt?

Jag är en dålig människa ikväll, av flera olika anledningar. Jag är en dålig människa för jag är så jävla bitter över pengar och skulder och skit. Jag är en dålig människa som bakar bullar när June sover fastän jag vet att hon kommer bli besviken imorgon för hon vill vara med. Fast vi kan iofs baka imorgon också.

Mest dålig är jag för att min fina vän klarai är förälskad och jag kan inte glädjas som hon över det. Eller, jag ÄR glad för henne skull, men jag känner mig så jävla missunsam. Jag är avundsjuk för att jag inte träffat någon som tycker jag är för bra för honom, som klappar mig i håret så det blir fett, som håller mig vaken hela nätterna så jag somnar på jobbet dagen efter.
Och så är jag helt rädd också, jag är helt rädd att hon ska bli kär som fan och flytta ner. För gott och då dör jag. Mina människor kan gärna åka iväg, eller flytta till andra städer. Men inte till andra länder där folk inte tvättar sig och blir uppätna av hajar  och där lömska spindlar gömmer sig under toasitsen för att sticka en (eller bita eller vafan de gör) i röven så man dör, eller iallafall så röven ruttnar. Jag vill inte att klara ska ha en rutten röv, jag vill att hon ska bo i Sverige med mig där det bara är liksom kallt men inte farligt och framförallt inte så jävla långt iväg.

Snart ska jag iallafall till S. Lyssna att jag ska åka buss dit - det är kanske när jag säger det som man begriper hur mycket hon fattas mig.

Nu ska jag fan äta upp alla bullarna helt som tröst. Vi ses i matcoman. Heter det förresten kanske koma på svenska? Matkoman. Vadsomhelst.

Ont i kisseblåsan,

vafan har jag DET för? Hallå, det är ine ens ett symptom.

Det ska bli mkt bra att köpa medicin img, jag känner mig inte så kry. No sir bob.

Kokobom bom bom bom bom bom bom..

June är besatt och jag är koko som laddade hem låten.

Eftersom June verkligen inte har mig som favoritförälder för tilfället gör jag allt för att fjäska så hon gillar mig lite. Låter henne städa (allvar, det ÄR fan helt stort för mig för hon gör faktiskt inte rätt), blir inte arg när hon skvätter ut vatten ur badet, köper rosa hoppelefanter från kitsch.se. Inte i plural vafan, bara en.
Och så gör jag sån här middag:

image132
Notera att jag har ett hjärtformat stekjärn. Inget patetiskt med det. Snart ska jag börja lyssna på Bryan Adams och Ledin och sånt.

Dagen har hittills innehållit:

* sovmorgon
* långlångpromenad i skogen där det finns blommor och djur och skit.
* Mkt jävla ilska.
* paketavier från tusen olika poster
* en skvätt gråt på apoteket

Jaja, det kommer bättre dagar som inte är liksom veckan-innan-mensiga.
Och ja, jag ångrar ihjäl mig att jag var helt carefree och bara: ingen blir sjuk det är lugnt, vi behöver inte spara utan kan slösa och ha roligt den här helgen. Fan fan fan fan.

Helvete.


Haha, gå röver?

Freud, the smooth operator är in the blogg.

Prellad dejt till bröllopet

har jag nu. Hurra hurra.

Även har jag en finne på hakan, satan så ont i ryggen och så har jag precis ätit ägg = gasorama.
Bra-F berättade att uvi som inte gå röver av sig själv oftast är e-colibakterier. E-colibakterier = bajsbakterier. Jag kastade mig över mailen och mailade mamma och bad att få låna pengar, jag ska fan inte ha bajsbakterier i fjaset. Ryys.

Jag är 21 år

gammal. Och lik Audrey Hepburn. Tackskaduha, vaktis. Välkommen tillbaka som fan (fast ta på deodorant oh maj gadd).

Nu har jag legat på soffan så jävla länge att ryggen är liksom helt krokig. Jag kan bli modell nästan, jag kan sloucha som en sån nu.

Kanske kör jag till friabad och går en sväng. Mest troligt inte.


Uvi har jag

och det är ju synd. Mer synd är det att jag inte har råd att hämta ut medicinen.
Såhär lever jag: finns det mat i kylen är allt okej, då gör det inget om jag bara en hundring att leva på ett tag. Men när det är såhär, när jag behöver medicin eller så, då är det ju inte så bra.
Fast vafan, har jag väntat såhär länge kan det väl vänta en vecka till eller så.

Förresten, det

här säger väl en hel om hur verkligheten ser ut (på tal om jämställdhet osv), att AB hellre frågar vår förre jämo om vad han tycker. Det finns ju en ny jämo vet ni. Fast åh jag glömde - hon är ju kvinna, som om det är viktigt vad HON har att säga?

Och det här säger en hel del om hur prioriterade kvinnors kroppar är inom forskning: inte ett levandes grand.

Nu är det jag som tar på mig dodde och sätter mig på ballisen innan jag exploderar här inne.

Det måste till kaffe också, för det var som helvete vad trött jag är.

Hejdå på ett par

dar, tror jag.

Jag har tvärtröttnat, jag behöver finnas i verkligheten lite. Jag ska dessutom plugga till psykologitentan om nån vecka.

Eller så är det här bara trötthet efter min tvåtimmarsprommis idag. Jag ska sätta mig på balkongen nu, sen ska jag gå och lägga mig och sova. Och ligga på soffan resten av kvällen. Imorgon ska jag städa och vara social.



Och en bild från dagen

också förresten. Jag tentade ju, och sen gick jag världens längsta runda så benen höll på att ramla av. På vägen var skogen helt vitsipprig, jag såg en massa konstiga tanter med hatten på sned och underliga utväxter på träd och jag såg tjocka hästar och supersnygga hus och allt jag har bild på är det här:

image131
Allt Som Behövs Vid En Tenta: nässpray, en miljard pennor, pennvässate, tuggummi, banan, vatten blablabla. Och mest av allt: lyckomyntet. Med the King Elvis Presley på.

Ingte konstigt med det.

Kvällens outfit

 
Konstig frippe (klämmor och tofs), trötta ögon, randig mjuk såhära kofta, jeans som luktar som skogen.

Och June då?


Ja, hon är nakenfis. Iklädd napp och snutte sover hon nu i sin säng.

Tentadagsavrundning

brukar för de flesta andra jag känner betyda typ ölhak, simmig blick och skitprat om läraren som skrivit en kuktenta/varit oseriös/helt opedagogisk/ful.
För mig innebär det tusen kilo energi som måstemåste ut. Jag gick från plantan till allerum, vilket är en och en halv mil. Ungefär. Kanske lite till. 
Och halvvägs fick jag ont i magen och bara whatwhy? För att sen fatta att det var hunger: jag var så hungrig att jag fick ont i magen. Det har inte hänt sen.. aldrig kanske.

Nu ska June bada, och sen ska vi äta gårdagens pizza, pommes pinnes och ligga i soffan med komagapande munnar och tom blick. Kanske kör vi hem imorgon. Kaaanske.

Satans så bra dag

är det här!

Jamen lyssna:
Tentan skriven och det kändes bra som fan.
Solen skiner ibland.
Det är någotsånär uppstädat här.
Jag ska ut och gå.
Jag har råd att gå till dr och få nån slags behandling för kissjukan.
Jag ska köpa såna där höronpluppar till mobilen så jag kan känna mig way cool igen när jag är ut eoch går.
Jag fick en tvättid till imorgonkväll.
Jag har pratat med S, som inte var ett dugg sur fastän vi inte hörts sen typ mars förra året. Nej men nästan.
Internet funkar igen, fast det inte gjorde det imorse.


Nu ska jag gå hejhejhejhej.

Urineringsfrekvensen

har ökat nu, till kanske en gång i sekunden. Och varenda gång kommer typ tre droppar kiss som är hundratrettio grader varmt så jag måste dra efter andan mellan tänderna.
Jag hade inte en ANING om att det kommer blod när man har såhär kissesjuka. Fan vad kräjsy allså, jag blöder inte när jag har mens, men nu. Nu har jag fått kasta trosor.

Alla städprojekt får stå åt sidan nu, nu är det datorn som behöver få sig en omgång. Nu fungerar bara knapparna om jag lappar till dem helt skithårt, och inte ens då är jag säker på att bokstäverna hajat att de ska bo i bloggen.

Jag ska sova nu. För det går iallafall inte titta på film i kukdatorn.

June är vaken än

och verkar inte ha några planer på att sova.

Nyss ville hon byta kanal på kalendern som hänger på väggen. Jag sa nej, inte än utan sen. Då sa hon: den ska dö sen.
April alltså. Ska dö. Jaja.

Vi har ätit pizza och jag dör snart av törst.
Dessutom har jag urinvägsinfektion eller vafan det heter så jag kissar en gång i minuten, asjobbigt för fan.

Imorgon omtentar jag. Wish. Me. Luck.


Mäh fredag förihelvete

kom IGEN nu så jag får gå och sova.

Jag ska betala alla räkningar som legat i räkningslådan och gett mig magknip, så egentligen är lönen slut. Men skitisamma, jag är så jävla glad över att de är betalda (snart, om typ tio minuter) att det kvittar om jag inte kan klippa mig på måndag.

Och det finns så vi kan köpa pizza iallafall (mäh jag äter kebabsallad så jag kan bajsa på lördag) och tura. Fan vad mysigt, vilken jävla bra dag det ska bli imorgon.
Och på lördag också vafan, då skriver jag tenta. Rys.

Kunde varit bajs

och det hade ju onekligen varit värre.
Till middagen tänkte jag att  det skulle vara gott med en skiva bröd att suga upp såsen med. Jag tog en och June tog en. Jag, som som vanligt var överhungrig, slängde mig över mackan och precis preciiiis när tänderna sjönk in i brödet och tungan fick kontakt med det säger June: Men mamma. Varför är det grönt?

Allvar, jag åt två mackor av det där brödet senast idag. Jag skulle på allvar kunna gå och spy nu. På allvar (vilket kanske iofs hänger ihop med att jag för att döva äckelkänslan vräkte i mig två tallrikar äppelpaj), jag ska fan inte köpa mer bröd nu.
Och det var inte ens SÅ längesen jag köpte det, det var liksom i veckan. I fredags, vafan.

Jävla kuklockarp eller vilka som bakat det.


Åååh, det växer ludd i halsen nu.

Somliga gråter över trasiga

strumpor. Till exempel June, som vägrar kasta sina fastän både stortån och tån bredvid sticker ut. De ligger i tvättkorgen nu, men jag är överens med mig själv om att kasta dem. Sen. När hon inte är här.
Det får mig att undra lite över hennes anknytningmönster, om hon kan älska en strumpa som hon har på sig i snitt en gång var sjätte vecka.
Men jag har pussat min bil flera gånger (och sparkat, det är salt och honung (eller vad det heter) med mig) så jag skiter i att fundera på det.

Eftersom vi sportar så innitahelvetes med morgonpromenader och cykelturer uppför san fransicobackar ska vi fika nu. June ska äta glass och jag ska äta äppelpaj. Med vaniljvisp (båda).



Soljävel

för att när den skiner tror jag det är tusen grader varmt ue och hoppar i mina ballerinadojor och allt. Väl ute sen fryser jag för fan ihjäl.

I övrigt är jag yr, jag är sådär sovit-mitt-på-dagen-slö och jag har ingen lust att cykla och hämta June. Eller jag vill ju hämta June, men helst med bilen. Fast jag har inte bilstolen så det går inte för sig.

Ja, jag är nyvaken

iallafall. Får jag inte sova på nätterna så får jag ta igen det på dagarna. Plus att jag testade den där varianten att somna med boken liksom nära huvudet så att jag ska ta in all kunskap liksom medialt. Eller va, vad heter det?

Hur som helst så funderar jag på att äta glass till middag. Men det är så tråkigt att laga mat, och jag kommer tvingas göra det ikväll till June, så då kan jag ju vara snäll mot mig nu. Plus det är sol och jag är iallafall helt yr i huvudet.

För övrigt

klär jag på mig mina säckiga jeans (de är bara torktumlartajta i några timmar, sen blir de säckiga och rynkiga och ser lite smutsiga ut så jag ska köpa splajsans nya, kanske på fredag) nu, och cyklar och hämtar June.
Skitisamma, jag får läsa klart ikväll eller nåt.

Solen skiner, hundfan där ute gnällskäller så jag blir knäpp och jag somnade på ballisen innan och vaknade med ett streck i pannan där skuggan från räcket legat. Typiskt mig.
Nu är vi värda en glass, jag och min onge. Det är vi förstås alltid.

Jag läser Bang

och ibland gråter jag nästan lite när jag gör det. Det låter förstås vansinnigt pretentiöst, men ibland är det som om Unni Drougge säger det jag tänkt sekunden, som om Anette Kullenberg och jag är samma (ja absolut inte samma på en hel del vis, men jag håller med så mycket att det känns så alltså).
Låter pretentiöst, det ÄR pretto så innitahelvete. Men ibland kan man få lov att vara det. Herregud, ska jag i hela mitt liv gå omkring och vara försiktig och livrädd för att vara pretentiös, pompös kan jag lika gärna skita i att gå omkring. Då nöjer jag mig istället.

Och nöja sig, DET är livsfarligt. Iallafall tycker jag det.

Omöjligt att sova

så här sitter jag, kl jävla 6 på morgonen. Minnas bör man då att jag somnade runt 2 eftersom jag läste. Och jag läste inte ens det jag borde läst, utan jävla deckare.
Och sen hade jag en lång ångestattack: hur ska det bli med skolan, med pengarna, jobb, hur ska det gå för June och för mig, ska jag nånsin skriva klart det där tjofräset till uni, ska jag ändra fotomin, kommer mamma och hälsar på på fredag?

Fan vad irriterad jag är på Britta Katt också, SATAN vad hon håller på med sitt jävla hår, spinnande, klor som ska vässas ÖVERALLT och helst i sängen. Hädanefter ska jag stänga sovrumsdörren så får hon sova nån annanstans.
Sluta, vafan ska hon ha klovässare till? Hon vässar sig på trasmattan, i sängen, på soffan och tvättsäcken.

Jag träffade min vän bartender-G

igen förresten när jag gick hem.
Fast den här gången var jag väldigt modest och sa bara hej! med ett leende.

Se, jag tar mig.

Det var som fan

vad jag får kämpa med mig själv plötsligt.
Jag har blivit helt knäpp, jag tycker J är knäpp i huvet som inte säger hej till mig när han loggar in på msn, jag retar mig när han inte hör av sig, jag funderar som fan på om han ska träffa den där dejten som jag känner.
Alltså, egentligen är det ju såhär: han dejtar vem han vill, han behöver väl för fan inte prata med mig varenda dag och inte jag med honom och dejten jag känner är väl bra, det skulle ju bli jävligt enkelt med kalas och jular och så.

Det är helt jobbigt att inte ringa upp honom och bara: BERÄTTA nu för mig, hur ska det bli, vad har ni tänkt?

Men jag kan göra det här, jag har INTE med det att göra, jag ska INTE lägga mig i.

Hallå, min vän!

Så ropade jag idag till G, en bartender som jag inte ALLS är vän med. Bara när jag är i hans bar liksom.
Idag tänkte jag att det är bättre att förekomma än än att förekommas och eftersom jag precis spinnat var jag sajko i hjärnan av alla endorfiner, så då ropade jag så: hallå min vän. Och vinkade med min banan.

Världens snyggaste bartender, och med en coolfaktor på kanske sjutusen - och jag vinkar med en banan, iklädd blåa joggingskor (det ser ju ut som clownen bozoskor, det vet alla) och med underliga svettiga tofsar på huvudet som rymt från diademet. Inget konstigt med det.

Det verkar som om jag bara ska stanna hemma idag och ta det jävligt isigt.

Candyman bor på söder

och varje gång jag går förbi honom gör han liksom utfall mot mig. Notera att jag är ute och går varje dag. Varje dag står Candyman (förvisso en något förtorkad variant av filmversionen) och gömmer sig bakom nån pelare, bredvid nån hög buske eller bakom nån tjock tant och så bara plopp hoppar han ut och kraxar och viftar och skrattar.

Som en sann mes hoppar jag varenda dag till, säger ojdå och skrattar falskt såhär ehehehehe.

Candyman skulle ha sig en jävla smäll, alternativt nån slags tung medicinering. Eller om jag ska välja en annan väg att gå?

p.s. Klara, se här och här.

Utan dig - ingen forskning

säger Hans Villius där han sitter i min tv med nån slags obehaglig brunmurrig plyshpyjamas från 80-talet på sig.
Det där retar mig, för det är väl förihelvete inte alls sant? Det är klart det forskas kring hjärt- kärlsjukdomar?
Däremot är det jag undrar om de pengarna jag skänker kommer gå till att forska lite särskilt runt kvinnors hjärt- kärlsjukdomar? Nej, klart som fan att det inte är så.

Så mina pengar kan ni stoppa i röven. Eller nej, eftersom jag vill behålla dem antar jag att det är jag som får stoppa upp dem. Vakonstigt det här blev.
Fast förstås väldigt praktiskt om man ska gå ut och är rädd för att tappa bort sin väska (eh, jag bör ju rimligtvis vara oroad som fan).

Imorgon är det jag som ska vara social igen, med folk på nätet och i riktigheten.

Förra veckan i bilder.

Eller vänta, en vecka i bilder är kanske mer rätt, för det är från idag också.

Eller en helg i bilder.
Skitisamma: lite jävla bilder vafan:

 
Älskade fina ungen i torsdags, tror jag.

     
Ljuvliga, ljuvliga Annie som är så gulle att jag vill stoppa in henne i munnen. I fredags fikade hon, jag och hennes fina mamma mmian på Waynes och gick i stan och så. Och så fick jag födelsedagspresenter: Verktyg!! Nu jävlar ska här hamras och spikas och grejer.


Jag hann även med att sola en ganska lång i stund i fredags, det fattar jag inte? Fast det var ju trevligt.

 
I lördags jobbade jag, och frös för fan ihjäl. Kolla armen, jag ser ut som om jag klistrat fast nån slags gammal toupé på den. Och jag håller med - den där tishan gör inte mycket för formerna. Haa haa haaa.

   
Igår var det såhär. Knarkreklam på kläderna, mkt lite smink, apful frippe, svullna ögon men Woody Allenfilm, kolabönor och en sex, sju coca color.


Tja, det var ju helgen i bilder. Vabra.


Idag har följande utspelat

sig på plantan:

* Sovmorgon till 10. Till TIO.
* Balkongsittning hela dagen. Vilket sen tio betyder ungefär 4 timmar.
* Tre koppar kaffe inmundigade.
* Äntligen klarai-prat på msn.

Jag är ledsen på riktigt för det där i lördags, att jag fick springa och så. Och sen tänker hjärnan hela tiden en massa skit: typiskt mig, jag överreagerade säkert, dte var inte så farligt och var det det så var det nog mitt eget fel, jag var så full och allt.
Allvar, vem fan har planerat de där tankarna i mitt huvud?

Hädanefter är det jag som antingen stannar hemma eller som tar taxi. Och det retar ihjäl mig. Det retar tammejfan IHJÄL mig att jag ska behöva vara rädd. Kukmän, satans jävla kukmän.

Festbilder, kudos Jojo.

Och jag fascinerad, för i min mobil finns inte en enda bild! Fast det handlar kanske mest om att jag inte ens hajade att jag inte hade väskan förrän jag skulle hem. Lyssna att jag hade smink med mig för flera flera hundra, det skulle vara så jävla typiskt mig att tappa bort ögonskugga med ett kilopris som närmar sig bladguldets.

Iallafall, här är lite bilder. Notera att O tammejfan är med på varenda fest jag går på. Jag är lite kär i honom, minus allt sexuellt i världen.

   
Jag, O, J och Em. Riktigt sådär glad är jag inte i vanliga fall. Inte så urringad heller, tackskajagha.   

   
Samma människor, här tycker jag att det är mer än väl förtjänt att jag får höras mest. Och synas mest.

   
Jag är kär i O, men han är nog inte så impad? Här försöker jag sälja honom, tror jag. För övrigt undrar jag varför alla utom jag är snygga på liksom gruppbilden? Alla bara Haha, vi är starka och raka i ryggen som furor, med bländvita tänder och dessutom har vi hy som tioåringar. Jag: Jag är en hyena, kolla här bara heee heee.
Han som siter med sin (sin breda) rygg mot kameran heter M. EN gång sa jag till dålig Dålig-F att om man ser ut som M SKA man dela med sig av sig själv, det är inte mer än rätt och karma och skit.
Då blev Dålig-F sur. Vafan, är han blind eller? Man ser ju för fan till och med på ryggen hur snygg han är. Mmmm.


Nu: oboy. Jag åt EN HEL pizza innan. En hel pizza! Och sallad till, och jag skulle fan kunna äta nu igen.


Brunch på Tivoli

är mitt livsmål just nu, att lyckas äta där.
Jag undrar om jag och June ska äta där nästa helg? Det skulle vara asmysigt! Plus att då kan jag hånle mot alla som har bakissöndagsångest.

Konstiga kunder idag, en sa till mig att jag var röd och vacker i ansiktet, en annan frågade om jag varit inne i en lanthandel på riktigt (jag: Men är det här matrix eller hur menar du?) och en tredje blev irro när han inte fick kvitto på sin choklad (han fick ju det när han bad om det såklart, jag tog liksom bara för givet att han inte ville ha det).
Och en tant kom in med sina tankompisar och bläddrade igenom ALLA nostalgikorten. A L L A. Det är inte fem stycken, det och jag är stolt över att jag avhöll mig från att säga: amähförihelvete kom IGEN.


Jävla kukmän.

Igår när jag skulle hem var det mycket som blev konstigt bara sådär.

Plötsligt var jag hemma hos Dålig-F och plingade på hans porttelefon. Som går till hans mobil. Som han alltid har avstängd om nätterna (varför har män alltid det?). Det gick med andra ord sådär, så då fick jag gå hem (vilket jag borde gjort från början, jag fattar inte varför jag gick hem till honom? Skitkonstigt).
Det ÖSREGNADE och jag hade ont i fötterna och var ledsen som fan för att jag tappat bort min väska (vilket jag för fan inte alls hade, Jojo hade ju den och hade jag tänkt efter så hade jag vetat det) och då.
Då ploppar det upp en karl från ingenstans och bara: hey bruden ska vi knulla?
Jag: Om valet står mellan att knulla och äta varm hundbajs så är det jag som går på bajsbuffé nu (jag är mkt vitsig när jag full/arg/ledsen).

Alltså, vem annan som helst hade väl, får man förmoda, känt sig rätt så dissad. Och kanske gjorde han det, men han gav sig inte iallafall.
Så till slut fick jag ta av skorna och springa. Som vinden, sprang jag - barfota i ösregn.

Jävla kukmän, jävla satans helvetes kukmän.

Jag raggar.

Skjuts alltså.

Det går sådär och jag blir ALDRIG klar verkar det som.

Give it to me

spelar jag, en tribut åt min och klarais sommar. Som ju var både hysterisk, ljuvlig, konstig, sorglig. Men mest rolig så innitahelvete. Rödvinsfylld, ångestig, cigarettrökig, ROLIG och full av kärlek. Ja, alltså kärlek mellan systrar - för nån manskärlek fick liksom inte plats riktigt.

Jag har rökt tre bloss på en cigarett, jag har druckit ett halvt glas rödvin och funderar nu intensivt på vad jag ska ha för kläder.
Jag kommer få ta bilder och sen får nån rösta, här i bloggen. Eller kanske inte. Eller kanske. Äh jag vet inte.


Tio minuter kvar

och till skillnad från typ förrförra helgen har jag idag kammat noll: 0 sms, 0 msn (nästan), 0 mail.
Vafan?

Det ser ut som om jag kommer få en sjujävlig lön den 11, men jag vet inte om jag tolkat rätt. Men sate vad jag hoppas jag gjort det.

Alla kvinnors dröm

är det här:

image109
Allvar, A L L A kvinnor stannar vid de här miniburkarna och säger: Eeoooh va seöta!

Jag har jämt lust att svara: 1. det är plåtburkar 2. de kostar 20 spänn, är du klok eller? 20 spänn för nåt du kommer ha i din väska och aldrig använda utan bara reta dig på att för att den är i vägen och för att locket jämtjämt kommer halka av 3. söta? Söta?!


Fast visst, miniatyrer är gulliga. Själv har jag alltid velat ha en miniatyrmänniska. I typ Barbiestorlek, åh vad ballt det hade varit.


Det bästa med P1

är väderleksrapporten. Mkt lugnande att lyssna på väder i en kvart: södra kvarken, norra kvarken, hanöbukten. Molnigt, dimma, sol, låga temperaturer.
Jag gillar det.

Jag gillar P1 överhuvudtaget, men det är så jävla pretto att erkänna det. Och i bilen får jag bara in P3, Mix Megapol och Rix FM. Och när jag kommer hemåt himmaviden, då får jag bara in nån slags countrykanal. BARA det.

Det, mina vänner. Är en storslagen ironi som kanske bara jag och Dålig-F (och förvisso nog Bra-F också) skulle fatta.

Frisky,

det heter glassen jag ska äta nu. För ja, jag har redan ätit lunch, det blir så om man överkokar gröten och sen går till jobb utan att äta mer.
Iallafall, frisky trodde jag betydde typ.. kåt?

Jag såg Cloverfield igår. Fan vilken otäck film, plus att jag blev åksjuk.
Och imorse vaknade jag och var varm och len och snygg, och jag lyckades somna om - en synnerligen bra morgon.

Jag har ätit bitterfitta

höll jag på att skriva, men såg porrversionen framför mig och så roligt har jag INTE haft.

När jag körde bil innan flippade jag i princip alla bilar, jag ångade omkring inne på Willys som om nån jagade mig och nu pratar lille skiten F med mig på msn och jag har lust att gå hem till honom i regnet och ge honom en roundhousekick så han inte vaknar förrän till nyår om ens då. Och vaknar han då ska han inte ens ha roligt, SÅ hårt ska jag kicka (jag skrev licka först, satans jävla kuka-Freud).

Så nu är det såhär: tonfisksallad, kladdkaka och framförallt vin. Framförallt dricker jag vin, tammejfan.
Eventuellt kan jag bli tvungen att gråta lite sen också, men jag vill inte.

Jag sitter på ballisen

och solar min genomskinliga lekamen. Allvar, jag ÄR genomskinlig. Jag är så vit att jag är grön, typ.
Men lyssna att jag sitter i t-shirt utan att frysa det minsta. Jag tammejfan ÄLSKAR våren, jag älskar ballisar, fredagar, tvättstugeflirtar och att få presenter.
Jag älskar det faktumet att jag nu innan jag går ut provar tusen olika skor, sommarskor och bara njaej ja kanske om nån vecka.

Och mest gillar det här, att jag är helt fri som en fågel. Jag kan göra precis vafan jag vill (ja alltså, jag tar ju hänsyn till June och Britta Katt, men vissa saker har de faktiskt inte med att göra. Speciellt inte Britta Katt.) när jag vill. Fram till den 22 april alltså, sen börjar jag i skolan igen.

Hela garderoben är full

av jagharingetatthapåmig, och jag som ska ut imorgon. Kanske, typ. Hoppas jag.
Vi ska till Tempel och där finns en bartender som jag hjärtans gärna skulle hångla som satan med. Annars tycker jag att Tempel suger hästballe, men skitidet.


Sate vad bråttom jag har har!


Men jävla kukdimma

stick!
Det blir helt kallt när de är dimma,och jag har inga överdragsbrallor till June - för dem har jag tappat på väg hem från dagis förra veckan. 
Skit i det, nu hämtade J henne. Och jag kan gå morgonprommis utan June-fryser-panik.

För övrigt har jag tvättid mellan 12 och 17. Vem fan tvättar mitt på dagen en fredag?

Är det din kille mamma?

Sa June när jag visade den här bilden och sa: June kolla in den här världsballa, rolig va?


Jag är för fan vrålsnygg?

Fast det ÄR en cool effekt. Plus att det är lätt som satan att bli snygg när det är sån effekt. Och snygg är ju det viktigaste. Ajemen.

Världens äckligaste middag

har jag gjort. Och så rev jag lök till och mina ögon! De slutar ALDRIG rinna, jag har fått tvätta ansiktet säkert fyra gånger och händerna frasar som papper nu, så torra är de av all tvål.
Jävla kukalök, det var fan sista gången.

Imorgon ska jag dricka ett glas vin som ska vara lika stort som mitt huvud.



Halvett är klockan

och inte fan har jag kommit iväg än.
Jag har en synnerligen märklig kläddag idag, eller om förklaringen är såhär enkel: migrändagar = tjockhuvedagar så jag tror jag är ful fast jag ser ut som vanligt.
Jag löser det genom att klä mig i kofta och lyssna på Shooting John och ha läppglans och låtsas som ingenting.

Även har jag badat länge och väl och inte rakat benen. Nej vafan ska jag göra det för? Enda självanledningen att raka benen är att det 1. sticks så jag annars måste ha pyjamasbrallor och 2. det kliar med stubb. Jag känne rmig snyggare utan stubb, men det är ju för att jag värderar mig själv genom nån jävla mans ögon.

Idag frågade tinajes mig om jag har läst Bitterfittan. Hon är nummer två som undrar det, så jag kanske ska ta och göra det. Nej, nummer tre!
Men vafan. Bitter = bra. Och snygg och inte alls rynkig.


Jag ska andas djupt ett par gånger nu, och sen går jag till biblioteket och är trevlig mot folk på vägen dit. Inga fuckyoufinger, ingenting.

Sate, jag mår illa

på riktigt. Sådär som i att jag svettas lite kallt i pannan och har segt slajm i munnen. Oh my, choklad på morgonkvisten är ju inte min kopp te, hur kunde jag glömma det?

Jag ska bada nu och sen SKA jag gå till bibblan. Om jag så ska behöva sparka mig själv i pannan för att ta mig dit.



Matlista, here goes:

Fast det är ju bara morgon än:

Havregrynsgröt med mellanmjölk och sylt.
100 gram himmelskt god euroshopperchoklad.
Tusen koppar kaffe.

Till lunch: vet inte, typ kyckling.
Middag: spaghetti med quornfärs.

Lyssna jävligt noga nu: Jag. Mår. Bra.
Oroa er om det känns bättre, men lyssna: det gör mig ledsen, det gör att jag känner mig omyndigförklarad och som om jag inte kan hålla reda på min kost själv, och som det jag säger inte spelar någon roll. Tackskaniha.
Men sluta nu.

Everythin's gonna be ålrajt

sjunger bobban här hemma idag, och han har ju rätt.
Sen sjunger han iofs no woman o cry i samma låt, men skitidet.

Jag har sökt sommarkurser idag eftersom de på Fdal inte verkar så jävla sugna på att ge mig det jobb de förvisso erbjudit mig i sommar. Nå, då får det vara så.
Fast jag funderar på att ringa V, han med häktesjobbet och kuken som han så tydligt vill rasta. Jag ska be om jobb, men utan sex. Jag misstänker iofs att han har ställt nån slags diagnos på mig och inte vill ligga längre tackskajagha (eller tackskahanha, jag gissar att jag är narcissist enligt honom, den enda diagnosen han hört talas om - och då är jag inte övertygad om att det är diagnos, ungefär som det ju knappast är en diagnos att tro att man är Napoleon), det vore bra som fan.

Jag ringde hyresvärdaidiotjäveln och frågade om jag månne skulle få nåt badrumsskåp, och hör det till? Han bara: eh ja du är nyinflyttad va? Jag: Nej, jag har väntat sen i december tacksåmycket. Han: Ja men då fixar vi, det beror på hur felanmälningar vi får in.
Och nu retar jag IHJÄL mig. De har snott mig på nästan en tusenlapp, jag TROR att det borde innebära att jag får lite extrabra behandling eller? En roundhousekick är fan det enda som skulle göra mig glad i det här läget.

Glory day!

Det ÄR fan ett mirakel att vakna utan migrän.
Jag har inte ens haft speciellt ont inatt, jag har inte vaknat av ont en endaste gång.

Vi ska på utvecklingssamtal nu vid 8 och jag vet inte. Jag hajar ju syftet och så med det, men det blir ofta så krystat - det mesta vet vi ju redan och har redan pratat om. Fast den här gången kan det iofs bli mer intressant. Med separationen och så, hur de tycker hon verkar ta det och så.


Just det, nu är vi såklart sena. Men ÅH!


Elitidrottare? Not me.

Därför att det här är precis en sån grej jag skulle kunna göra.

Ibland, när jag har fuldagar eller om håret blir fult, då kan jag bli så arg att jag vill spraya hårspray i ögat på mig själv. Eller så.
Inget konstigt med det.

Treo, alvedon och lakrisal

lever jag på idag. Eller ja, jag har ju ätit annat också. Euroshopperchoklad, till exempel. Och omelett med bacon.

Fy fan vad jag hoppas att det här är över imorgon. Och att June somnar i någotsånär normal tid ikväll.


Okej, close-up

på frippen då. Inte för att nån bett om det men skitidet. Såhär dårå:

image107
Va, det är väl trevligt med lite pattar och så i bloggen såhär på onsdagsförmiddagen.

Sate vad hungrig jag är idag. Jag ska köpa en fet påse godis till mig och June sen. Eller baka paj. Eller vafan som helst.

Jag har ont i fjaset

för övrigt. Och liksom, jag trodde man satt på röven när man cyklade menatteeh tydligen inte.

Och så har jag en finne på ryggen, min första!
Ja. Det händer sannerligen mycket i mitt liv.

Dagens frippe och outfit

minsann minsann. Eller outfit, lyssna att jag är 31 och liksom inte planerar några vidare ensembler.
Jag har iallafall färgat håret och är liksom inte så nöjd. Jag önskar att jag hade köpt en annan färg. Å andra sidan är jag glad över att slippa utväxt, för det är fan schweinigt fult.
Nå, den 11 är det jag som slingar mig hos nån pålitlig frisör. Helst hos Sevan yes sir bob.


Jag ser nu att jag behöver köpa en bokhylla till. Då gör jag det. Nån dag. Sen.
Plus, sladdar är för fan snyggt?

Dålig-F ska

få lära mig hur man styrketränar. Han tar det här tudorskapet på blodigt allvar och jag bara men vafan, tagga ner. Jag ska inte bli nån sån biff med avrakade ögonbryn - jag vill bara träna bort sladderrumpan och spaghettiarmarna (och här behöver jag nämna att han tammejfan sa att jag inte har sladdrig häck. Komplimanger gör det för mig, så tacksomhelvete) och han bara blablabla lösa vikter och maskiner och skit och bara: du ska få läsa här, mitt träningsprogram blablabla.
Fast sen sa han: Men det är ju ingen mening med att träna om du inte äter.
Alltså allvar, ska jag behöva skriva matlistor och dela ut till folk?

Okej, men fine, jag börjar idag. Detta har jag ätit idag:
Havrerynsgröt med sylt och mjölk.
Modifastbars, två stycken.
Saft, flera glas av nån anledning.
Kanelbulle, stor som mitt huvud.
Kyckling MED skinn, två stycken (ähmen inte HELA kycklingar vafan, vingar naturligtvis).
Två mackor med ost, en smoothie.
Den glassen som fanns kvar, typ fem skedar eller så.




 


Jamen jag är så jävla

frustrerad.
Allt det här jävla snacket, tutandet, visslandet. För i helvete, bara GÖR något.

Jag skulle gå sexfreakbananas och ligga med vemfansomhelst tror jag, vilken jävla sketen grönsakshandlare/rörmokare/elsnubbe eller vafan som helst.

Eller kanske inte, men liksom när man går förbi folk på bron här över till stan och ler lite lystet mot män som är kanske 20. Då är det liksom vår i luften och nåt behöver hända.

Nåt behöver tammejfan hända. Så nu vet ni det, alla som läser: vänner, exsambos, syskon och whatnot. Haha.

I söndags förresten

gick vi en sväng på stan, jag och June. Sväng och sväng, jag gick en jävligt lång runda.
När vi kom hem igen hittade jag inte nyckeln, varken i brallorna eller i Junes lilla väska eller nånting och sen funkade inte portkoden (allvar, om de byter kodjäveln - ska de inte säga TILL då eller? Jävla idioter) och jag blev arg som fan och sparkade på dörren och bara: Mäh helvetes jävlar (Jag ska skärpa mig, jag ska inte svära mer när June hör det, inte ens om jag har en bra anledning)!
Iallafall, precis efter sparken och den höga svordomen hör jag hur någon bara: Psst, hoho hallå.
Då står det en gubbe och röker i sitt fönster och har sett mig sparka och allting. Fan vad skämsigt. Han hojtar iallafall: Kommer du inte in? Och jag bara: Eh nej? Och han bara: testa det här. Och så viskropade han siffror så vi kunde komma in.
Och när vi kom in, precis när  jag skulle ringa J och be honom komma med extranyckel. Då ser jag det här:

image105
Ridå.


Jag har för övrigt spinnat

och efteråt, när alla andra skulle stretcha kände jag att hejdå nu svimmar alt. spyr jag. Så jag rev åt mig väskan, den dyngsura handduken och fick rusa ut på toa och lägga mig på golvet där och andas och blunda och koncentrera mig.

Ja, och även sms:a naturligtvis, till alla möjliga: jag har spinnat - jag som hatar att träna, det hade jag glömt.
Satan också.

Äntjävlaligen!

Jävla kuk-blogg som bara hejdå, du får inte blogga mer - stick.

Detta har hänt June har haft halsfluss. Då såg hon ut såhär:


Här var läget ganska förtvivlat.

Sen var detväldigt synd om henne och då var hon såhär jävla ljuvligt söt:

  och 

men sen fick hon medusin och det här är roligt, att hon blev lite kär i doktorn. Jag med blev det. June har mkt bra smak, och har även lärt sig att när man ser en polisbil ska man säga Heeej och le.

I söndags var hon sjukt mycket piggare:

 och 

Och nu är hon hos sin farsa och jag saknar ihjäl mig efter henne.

RSS 2.0