Junes beundran

fick jag när jag vände pannkakor i luften. Och jag blev löjligt stolt. Men lägg av, det är en sak att säga att mamma och pappa alltid är bäst blablabla. Det är en helt annan att faktiskt VARA bäst.

Jag kom på idag att jag för i helvete ju skulle önskat mig ett träningskort i present! Eller ett halvt eller så. Jävlar vad dumt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0