att June är ute och cyklar i ösregnet, nu i svinottan. Och att jag stått i köket och storgråtit för att lilla Lisa ville amma igen (IGEN) och det gör så ont (ONT) och jag kan inte ens lägga ner henne för en sketen kopp kaffe.
Ja, tredje dagen är här och det kommer förmodligen bli en dag som går till historien.

och lilla bebisen sover men ingen annanstans än hos mamma eller pappa. Så jag ammar ch ammar och ammar och brösten mnåste vara 700 grader varma redan.
Iallafall, stora- och lillasyster.

Världens världens världens finaste lilla fis.

Jag borde skriva hur det gick till och det ska jag, fast när jag ätit. För såhär hungrig har jag inte varit sen ingen vet.

var jag för nån timme sen, då jag vaknade av att vattnet slutat sippra och istället bestämde sig för att börja rinna. Det är förvisso helt okej, men det där vattnet, alltså jag misstänker att det luktar rätt funky om det hamnar i tyg eller så och jag sov i soffan. Så alltså: smidig som en panter rullade jag upp och tog ett språng ut till toan. En rullning och ett språng alltså. Inga konstigheter.

Och nu undrar jag: hur kan ni sova när det är sånhär bra dag?

att vakna och icke kunna somna om för att man är hungrig. Särskilt är det inte konstigt kl 3 på natten.

Det är det enda jag vill ha, visst kan man överleva på att kolka i sig kanske fem liter om dagen? Satan också att jag måste dricka sån dyr jävla valio, annars skulle jag vältrat mig i kospenejuice hela dagarna.
Eller idag skulle jag gjort det iallafall.

June somnade för en timme sen. Lätt inte hennes smartaste drag. Eller ja, mitt som lät henne göra henne.

Och nej, ingen bebis. Sällan har jag varit så poppis som nu, mobilen plingar en gång i minuten. Och sällan har jag varit så osugen på att umgås som nu. Eller nej, jag har gärna folk på kaffe och så, men de flesta tycker att jag är tradig när jag tänker svaren istället för att använda ord.
Och så är det bf idag, men det kan man ju skita i.

i skötbordet.


Kan man iallafall misstänka.

på dygnet och den här gången är det mitt fel, tydligen - vi körde ju till Karlskrona och var hemma mitt i natten.. Hur som helst, han sover och det är mer än okej. Alltså, i vanliga fall är han hemma en vecka och sen är det liksom dags att sakna varandra igen. Nu, nu går han hemma och varenda gång jag säger aj eller pustar eller så (dvs en gång i sekunden), vänder han sig blixtsnabbt om och säger: Vad är det? Ska du föda? Är det dags?
Jag vill slå ihjäl honom.

Såhär såg jag ut när jag gick på prommis. Haja hur gravid jag är om jag går ut sådär och inte bryr mig. Jag kammade håret, det var den enda fiffningen.



Och sen fick jag ta en till när jag böjer mig ner för att ta på dojorna. Gravidböjningen är den bästa böjningen, för då kan vad som helst hända. Man kanske kräks lite på sina tår. Eller ibland kanske man kissar lite. Eller så gör man en fantastisk grimas med ett ljud till som inte liknar något annat.  Till exempel.


Ja okej, men jag ser ut så och det är inte mitt fel.

Förresten var jag tvungen att linka hemåt efter kanske två kilometers promenad, för dels är pinocchiobenen helt stela och styva och onda och dels blev jag akutnödig. Satans konstiga toavanor.

eller vänta, det är imorgon kanske? Ja, det är det nog. Men för allt vad jag känner kunde det varit v 25, så långt borta är bebisen. Bebisen som ligger där inne och blinkar och river sig i huvudet och funderar på hur den ska jevvlas på bästa sätt.
Bästa sätten att jevvlas, enligt Bebisen:
1. låta slemproppen gå
2. fixera sig och sen, som en sjögurka helt glatt vaja fram och tillbaka utan en tanke på att komma ut på riktigt
3. att spralla och böka helt glatt så allt jag ätit får vända i farstun och bo i halsen istället

Så nu ska jag ut och gå med helt platt kissblåsa och med mat i halsen. Jag har ljusa byxor också - de får mig att se sjukt fet ut, och så kommer det se ut som om jag pinkat ner mig om vattnet går.

jag har skäggstrån på hakan. Inte kapten rödskägg-behåring men ett par, tre stycken styva hårstrån. Som jag rakar bort. Och idag slog det mig att om det där man säger om hår som rakas bort, att de blir grövre. Då kommer jag snart att ha tre hårstrån, grova som telefonstolpar på hakan.
Då kommer en Dingding värld att få återuppstå, det tror jag alldeles bestämt.

de 9 milen till förlossningen och där sa de hej, men hejdå. Så vi fick åka hem igen. Det var lika långt hem, eller kanske lite längre till och med.
Hur som helst, det var inte bara en säck med gamla fisar i magen, utan hon kände en bebis. Och snart. Snart har vi en bebis att pussa ihjäl.

Fan vad sur jag blir om det här är hittepåsammandragningar.

jä, jä, jä.

men det är inte heller tillräckligt. Det har svepts hinnor och jag har haft värkar som jag nog hade kunnat klocka. Men ändå - det som hittills gjort mest ont inatt har varit krampen i vaden. En rolig sak jag brukar tänka på är att vår miljöminister är lik en seriefigur. Mkt sympatiskt, tycker jag.

Eller så bara skiter jag i att prata om det och konstaterar att fy vale och att nåt kanske kanske kanske händer. Det drar och sliter men gör inte så värst ont. Så fastän T redan typ ligger i fosterställning och suger på tummen efter slemproppsprat och sådär så kan det hända att han måste ligga med mig. Min syster M säger att soffipropp säger att det inte är våldtäkt om man ställer upp lite ibland. Jag har fört detta vidare till T. Som nu spenderat en halvtimme i garaget. Hm?

För här finns jag och det är fina grejer det: det går bara att sitta som om nån kört upp ett kvastskaft i arslet på mig, jag har halsbränna och mår illa och, det mest fantastiska - jag vill bara ha pasta. Med smör och salt och svartpeppar tackskajagha. Men en bra sak är att jag fått en riktig pussmun. Svullen at its best.

som en jävligt bra bok, äntligen sängsov, tvättmaskin och en liten uteplats med trätrappa. Varma dagar vid en sjö, massiva mängder frukt. Att se min familj tusen ofta, och mina vänner. Junefjune är här och på torsdag kommer honey. Det är en bit kaka att vara jag just nu.

Iallafall sa june det innan när jag kom ner i jeans. Nu ligger hon under köksbordet och ylar för att hennes huvud råkade dunsa i bordskanten. Och jag, jag är i vecka 39.

vad bebisen väntar på? Jag säger kom ut, bebis säger Mäh glöm, jag ska bestämma. Och britta katt säger ingenting, hon bara är där jag är exakt hela tiden. Var jag än är här hemma så dyker kattfan upp och glor på mig. Oerhört irriterande, och samtidigt lite gulle. I övrigt detta: förmiddagskaffe, korsord i kvp, lite sol på bakgården. Och så sporadiska besök då och då. Haja hur många år sen det var som någon bara droppade förbi sådär. År alltså. Det är lovely.

Av att alla krampers moder satte tänderna i min vad. Till slut fick jag börja skratta, så satans ont gjorde det. Sen släppte den, efter en evighet och nu har jag träningsvärk. Och magknip och plus är gravidful. Så kan det vara.

eftersom grannarna upptäckte att vi stal deras nät. Om 38 dagar kan vi se fram emot att surfa igen tydligen. Jag är ensam hemma och hade tänkt typ städa och så, men jag dricker hellre kaffe och tittar på skräckfilm.

aber natürlich, men ett tag såg det mörkt ut. Det såg ut som om jag skulle bli tvungen att titta på nämnda Xena, sen det där rymdprogrammet och sen Worlds worst nånting nånting challenge. Men det tog stopp vid rymdprogrammet, jag somnade där. Kanske svimmade jag av tristess, men det kvittar för det gjorde tricket iallafall.

Nu ska vi bada eller June ska och sen ska jag ägna resten av dagen åt att besvara frågor som: men varför har grodor gröna ben, men varför gör britta så, varför är äpplen?
Och jag ska svara pedagogiskt på en del frågor, helt opedagogiskt på andra och de mest använda orden ska vara: Men SLUTA pilla! För så är June, i pill-åldern då alltalltallt ska undersökas och petas på och slarvas bort eller tas sönder.
Fast, mitt i klaget så har det varit en lovelyfull vecka. Helt jäla lovelyfull.

är vakna. Och värmen, den är live and kickin också förstås.

Alltså djur är ju liksom inte mitt bästa, och särskilt då djur som är helt ogulliga och som helt saknar charm. Som spindlar. Och myror, alltså allt som kryllar liksom. Och så paddor då, vårtiga helt okeliga djur. Och igår på kvällen gick Britta Katt bananas och hittade en padda i trädgården (eller groda, hur fan vet man vad som är vad?). Den bet hon över ryggen och tog in. Som i in i vardagsrummet. Och då tänkte grodpaddan att den inte skulle vara sämre den, så den pinkade eller nåt i Britta Katts mun så hon började tugga fradga och grodpaddan bara hähähä, jag ligger här nu, blickstilla på vardagsrumsgolvet och bara precis hoppas på det bästa.  
Jag är mkt glad att T var hemma, för annars hade jag fått a. väcka June och traumatisera henne genom att tvinga henne att ta ut djuret eller b. fått gå in till grannen och be denne ta bort djurlivet inomhus.

Nattens tv-utbud då: Xena först, och nu Stargate Atlantis. Nån får komma och klubba ner mig?


June i Stora Fiskabacken. Träbryggor är, kan man säga, essensen av sommar.

tammejfan bort. Fast det fina med att vara såhär gravid är att man liksom inte måste vara ute. Jag ska alltså hitta en skuggig plats och sova en skvätt.


Natt.

Jo, idag när vi vaknade klockan halvåtta, glory day, så tänkte jag genast på att T igår bara: Men du är väl nästan färdigmed flyttandet nu?
Så då turbodrack jag kaffe, råkade läsa ut boken (noooo!) och sen rusade jag ut i garaget och började slita och dra i kartongerna. Och det här är liksom billighetskartonger från ö&b, så när man ska lyfta dem blir det världens papphammarvarning; de liksom bara precis löser upp sig i händerna på en.
Så jag har burit såna självförstörande kartonger, jag har blivit jagad av en satans geting, stängt in Britta Katt i garaget tusen gånger (dörren åker igen helt av sig själv) och nu kom solen, vaglad jag blir, inte.

Och eftersom jag gjorde sådär, ja då har jag ju fått skitont i fjaset och magen är som stål och nu får jag vila.
Jag hatar fan att vila. Eller nej, det är skönt men det är så tråkigt när det är liksom vila stup i kvarten.


Helvete vad jag gnäller.
Jag vill köpa serietidningar. Alltså beggade Larson på marknaden.

Britta Katt är hemma och nu ska vi gå och sova, misen och jag.

trodde att den skulle få komma in och bo här nu ikväll. Alltså Britta Katt är ute och har gömt sig mkt noga nånstans, kanske för att den här rundnäsade katten var i vår trädgård. Fast bara att jag såg inte att det var en annan katt, jag är liksom halvblind av hysteri och fasa och äckel (är van vid plantan som är sterilt pga all smuts, inga djur och så och här är en hel jävla fauna i munnen på en bara man råkar gäspa lite för stort) så jag kissade lite och pratade med snäll-rösten och då kom katten mot mig och jamade med helt fel röst. Jävla mobbarkatt.

För övrigt är magen i vägen big time nu. Och T bara: jaha, har du kommit långt i uppackningen?
Vafalls? Jag vill be att få påminna om värmebölja, June och avsaknad av tv. Tre faktorer som ensamma gör det trist att packa upp. Lägg då till fötter som känns som om de körts över av en sån asfaltsplattare och en mage som liksom pekar en och en halv meter rätt ut från kroppen och plus myror, miljarder myror och spindlar i garaget. Att jag ens packat upp någonting är ett mirakel. Jag borde minst bli helgonförklarad.

För övrigt har min granne typ åttahundra pudlar. Pudlar?!

och det är väl sådär. Dessutom steg jag upp klockan 5 idag och har haft såhär många chanser att sova: 0. Däremot har jag kört bil, gått ner till stan och betalat en förmögenhet  för karuseller (som kördes av världens brunaste och mest sura män (jag som hört att de mest bara knarkar, blir man inte glad av knark vafan? Knark plus barn, skitrolig kombo tror jag.)) och sen gick vi hem.
Hemma försökte jag 1. bädda rent i sängen, 2. göra nån slags mat och 3. medelst slägga slå ner ett jordankare. Inget av det lyckades jag med. Eller halvhjärtat, sängen är avklädd, June fick kall fläskpannkaka och jordankaret står på halv svaj nu.

Nu ska jag sova. För June hängde med sin faster på kusinkalas och ingen vet när de är klara med det. Skitidet. Jag ska sova.


p.s Såhär många träffade jag på stan, som jag känner och som jag pratade med. 1 st. Mäh vafan?