Jo, jag ska sova och sova och sova. Sola. Läsa enbart skitböcker. Kanske grilla en grisaröv, umgås med folk jag gillar och så ska jag vara knäpptyst i kanske en månad. Bara helt tyst, och då ska jag bara precis grubbla hela tiden. Eller inte ens det - jag ska med halvöppen mun sitta och stirra rakt fram. Om jag dreglar får det vara så. Det ska vara jag och Lisa Ekdahl (minus jag ska inte vara varken sådär himla gullig eller ihop med en farbror), bara ett evigt stirrande och en helt tom blick.

Jäpp. Såäremereserru.

och jamar helt lidande och lite trånande - hon vill ut ut UT och göra sin pryl: döda småfåglar eller iallafall leka lite med dem tills de dör av snörp.
Själv kan jag ta sommarlov nu, tackskajagha. Om tjufem dagar ska uppsatsen vara färdig och ptja, säg såhär: det ser inte så väldigt ljust ut när vi inte ens är färdiga med intervjuerna.

med Lindiloo. Norra hamnen är at its best i det här vädret, och även om jag sett snyggare dagar så är jag iallafall någotsånär täckt på ställen som ärobscena att hänga ut bland folk.

Så jag kör väl nu då. Ja, just det - kör. För är man ett handikappgravido få rman köra så mkt som det går om det inte finns cyklar att tillgå. Så kan det vara.

känns det som om jag är omgiven av nu: pappas fru M har ordnat en lastbil till oss när vi ska flytta, och hon planerar kring hur vi ska städa av snabbast, vilka som ska bära, hur vi ska ordna det här. Hon erbjöd sig till och med ringa systrarna J och M och be dem vara med och flytta, fast jag kan nog göra det sjäv (jag uppmanar dem härmed att boka in alla helger i juni för flytt och den mkt trevliga stäningen, moahaha)
Jag som är som pappa: det ordnar sig nog, är förstås väldigt imponerad och lite stressad och fattar inte hur fan jag ska hinna med att planera en flytt och skriva uppsats samtidigt och så helst föda ett barn också nånstans där. Fast jag tar nog ut stressen i förskott iofs, det är ju flera veckor mellan de där eventen.

Och nu ska jag, helt mot min egen rekommendation, gå ut och gå tammejfan. Men sluta, jag ska gå långsamt.

hittade jag. Först en bild på fjunis och T som grillar.


Ja, på stranden. Ja, June är naken för det var varmt så då halvbadade hon.
Korven som blev över grillade T och gav sen till en fullgubbe som omväxlande sov och gormade vid toaletterna en bit bort. Hade jag inte redan bestämt att vi ska gifta oss så hade det där varit vad som bestämde det.


Sen en dag satt jag på ballisen och frös lite och solade och försökte äta citronglass. Den var inte god, vilken jävla miss av Cornetto. Som ju förvisso aldrig tillverkat en endaste god glass.


I lördags var vi i Ängelholm, jag och June. Hembygdsparken där är feffan helt jävla gratis!
Den här minihästen fanns där, och jag vågade klappa den. Sen knuffade den på mitt ben med sin näsa och då ville jag inte klappa den mer för då tyckte jag den var dum i huvudet plus för fan skitstark.
Sen vägrade June åka hem och då fick jag tänka att antingen börjar jag gråta här eller så får jag bli en sån där ondskefull morsa som pekar och sådär. Jag valde det senare alternativet och ångrade mig hela vägen hem sen.
Förresten körde jag in i ett staket när vi skulle köra hem. Två gånger. För första gången tänkte jag att Hehe nä nu blev det nåt fel, klart jag kan köra rakt fram. Så då gjorde jag det igen, men det var fortfarande tvärstopp där.
Sen berättade jag det för T och då tror jag att jag kunde se hur han övervägde om han verkligen ville vara ihop med mig längre. Nåväl. Det där kan ju hända den bäste.

Då är jag nog det nu. Men jag fattar inte, hur gör gravida som jobbar som sitter ner hela dagarna? Stackars jävlar.

Förresten så  är jag höggravid nu, det är ju löjligt. Men iallafall, igår provade jag smalkläder eftersom jag inte har några pengar så jag kan köpa nmormala gravidkläder och här kommer en mkt suddig bild på mig i en slags.. klänning? Jag vet fan inte. Jag ser inte klok ut iallafall.


Eller hur ser det helt konstigt ut? Vad ÄR det ens för plagg? Det kan väl inte vara en klänning iallafall?
Och randigt också, som man blir så himla smal och inte alls bred av. Hähähä.

styvmodern M: Det spekar i magen. Spekar ja.
Och jag blir knäpp, varför är bebisar altid (all min erfarenhet av hela två graviditeter talar nu) så att de likosm ska fastna för ett ställe i magen? Som June, som bara älskade min kisseblåda. Eller Nya Bebisen Clifford som alltid måste tänja och spela flöjt på höger sida av magen. Vissa dagar retar det mig, vilket ju är helt sjukt, att reta sig på en ofödd unge. Men sån är jag. Lite sjuk.

att jag fick köra inom coop och köpa våtsrvetter. Snajsigt.

Sen var det en busschaufför som log och vinkade och jag kom ihåg att det egentligen var halstabletter jag skulle ha på coop och då blev jag bajsig så nu är jag hemma.
Men nu kör jag igen. Med bilajäveln.

är i Norge, så nu kör jag nån slags volvohistoria och det är väl oke joch sånt minus allt hundhår i bilen. Det var inte ens en söt hund som åkt i den, utan en vit och luddig helt sån ful och fyrkantig hund. Tror jag, eller så har jag konstruerat den bilden efteråt, men skitivilket.
Saken med volvon är att växellådan är sjuk i huvet. Så istället för att man lägger i ettan där ettan är så finns backen där, helt sneaky. Så vill jag lägga i ettan måste jag först lägga i tvåan, men den finns inte heller där den ska utan istället asanära fyran. Ergo: när jag vill lägga i ettan är det oundvikligen så att antingen slänger jag i backen så bilen bakom blir livärdd, eller så lägger jag i trean så att jag får motorstopp.
Det känns ballare att ta tåget faktiskt (obs inte buss).

och varje morgon tänker min hals att nävafan, hur ska jag påminna den här lilla bruttan om att jag finns då? Jojagvet, jag hostar tusen år hela tiden så alla i hela huset vaknar, DÅ fattar ju alla att jag, halsen, finns.
Ja, så då hostar jag hela hela tiden när folk vill sova, och typ såhär när det är vrålfel att hosta, som när jag ska ringa och boka intevrjuer eller sådär, så bara TUSEN HOST vill du HOST bli interHOSTENMILJONvjuad av oss? och intervjumänskan bara nämenvaf..?

Det gör faktiskt mkt ont att hosta så, plus det är svårt att sova.

Ja, både det man tänker på när man säger sådär, och så plus har jag städat också. Jamen sluta, hur jävla mycket sex plus städning får man till när man är rund som en boll? Nej just det, det är värt att skriva om.

Sen åt jag tusen godisar i nån slags godisfrenzy och sen fick jag snilleblixten att väga mig och då väger jag ju inte alls 70. Nej, för jag väger 71. Jaha, ett kilo i veckan således? Mäh fan, haja hu rmånga veckor det är kvar. 12 typ. 12 kilo till? Jomen visst, vafint. Jag som är ett bantaress och allt.

Inga konstigheter.

Det blev en bra dag, sen blev jag såhär trött och då hade jag lagat detta: lasagne, fetaostbiffar, kov stroganoff, makaroner och korv. Det sistnämnda ska T inte ha med sig till norgay, men det förstnämnda (obs haja bra frun jag är som gör mat och skit).
Ge mig sömn. Nu.

är det på plantan idag, och bra saker är dessa:

* det är sol idag igen
* vi är friska och vi älskar varandra allesammans
* snart ska vi flytta
* vi har hittat gratisgrejer att göra

Dåligt är detta:

* vi är herregud-så-fattiga och jag känner att det är mitt fel, mitt mitt mitt
* jag är irriterad för att vi är fattiga och så går det ut över june som försöker kompensera genom att vara överglad och då blir jag ännu mer irriterad plus får dåligt samvete så nu gråter jag och är irriterad, vakul

Eller, så fattiga ÄR vi inte. Och det är klart att det inte är mitt fel men jag känner att jag lurat honom på nåt sätt, blivit gravid och liksom tvingat honom att ge mig alla sina pengar och ta ansvar för mig och min lilla unge och nä. Nu ska jag ta med June ut i solen.

och då ser man ut såhär: som en finnig kluringen (ingen minns Kluringen, jag tror inte ens de som jobbat på aftonbladet i tusen år minns kluringen). Fast June är ju söt som satan.

så kanske jag inte ens överlever dagen. Eller en kaka. Eller vafan, jag kan tänka mig att ta uppvispat ägg med socker i. Vad som helst förihelvete.

Jag är så irro att jag har lust att knuffa ner Britta Katt från balkongräcket bara för att hon jamar. Och så är jag så irro att jag int ehar nån lust att svara T när han pratar med mig, jag vill igga honom och bara lalalalala jag hör inte lalalala. Vakul det är när det är så. Jättekul och bra och toppen och sånt.

Plus var FAN kan jag köpa melonglass? Var? Va! Va? Va?!

komer här, såhär på fredagsmorgonen. En fredagsmorgon då jag förresten sagt kuk så högt på Maxi att en dam vände sig mot mig och sa Nämen? varpå jag nästan knivade ihjäl henne med blicken. Nåja, bilder:


Det var vecka 27 och jag firade detta genom att klä ut mig med rosett (vänta, det här var förresten i onsdags kanske? Ja, det var det). Innan jag gick ut sminkade jag mig och tog bort papperslappen från knät. Men jag städade inte, fast det syns inte så tydligt här exakt hur äckligt det är.


Sen hämtade jag June på dagis och så skulle vi köpa jordgubbar (det här var ju också i onsdags vafan) för det hade jag lovat. På Coop har de såna där barnvagnar, alltså såna små som ungar kan låtsashandla i så man får betala för en massa färgglada bindor och konstiga våtservetter och ja, i princip allt med grällt omslag. Det får man betala om man inte har lust att helt pedagogiskt gå igenom hela affären och lägga tillbaka allt på rätt hylla (för det är felfelfel att bara ställa vagnen i affären och låtsas som ingenting för då kommer barnen växa upp och inte kunna affärsvett och det kommer vara mammans fel). En av de där vagnarna tog June och skulle precis galoppera iväg och göra sin grej (plocka på sig stött frukt och grälla förpackningar alltså), när vagnen liksom fastnade under en matta (SÅ liten är den ju inte, men ett hjul fastnade) så hon gjorde världens volt över den och på vägen runt körde hon läppen i nån av vagnen så det kom blooood och blev en fläskläpp.
Hon blev jätteledsen då, men såhär ledsen som på bilden blev hon inte förrän jag råkade berätta att det hade kommit blooood när hon slog sig. Sån jävla amatörmorsa.


Den HÄR är från i måndags iallafall. Jag skulle ta en vårbild när jag knallade runt i skogen. Såhär blev det.
Nej vänta, från i tisdags måste det ju vara? Ja, tisdags. Jamen vafan skitisamma då.

Hallonsorbet. Polkgrisglass, päronglass (minus choklad), mangosorbet, clementinsorbet.

Jag vill BARA äta syrlig glass i resten av mitt liv. Synd för mig då att de tammejfan inte säljer det nånstans. Så nu ska jag gå ner till Tasty House och fråga dem om jag får köpa byttor av dem. Sen kan folk laga mat eller beställa pizza eller grilla eller göra vafan de vill, jag ska bara äta glass.

Förresten, det vidrigaste jag sett i ett matlagninsgprogram nånsin (och jag har sett some nasty shit för jag har discovery och har jobbat på räkfrossa), var en dam som gjorde en påsktårta och strösslade bladguld över. Jag kan gärna upprepa: hon strösslade bladguld över.
Folk svälter ihjäl och har inte ens så de kan dricka rent vatten till sina fesna små riskorn, men det sket väl den där tantaluran i. Hon skulle äta guld, hon. Inga konstigheter med det.
Hade jag inte redan smakat så illa i munnen skulle jag spytt nu.

att ha nån idag, som jag kunde ringa och som kunde hämtat June på dagis och gjort nåt lite kul md henne tills det var dags att komma hem och äta och sova.
Jesus, vad ont det gör i ryggen. Eller svanken alltså, långt ner i benen så föttrna blir helt kalla och avdomnade. Det brukar inte göra såhär ont, men jag har slappat i säkert två veckor och bara gått pyttelite och sovit på soffan och så.

Jag saknar det, jag är glad att vi flyttar hem (fast då kommer jag ju inte att ha såhär ont i mer än ett par veckor iofs).

men jag orkar fan inte, jag kör. Jamen försök själv att väga 70 kilo och hitta kläder och skor som man inte får tusen ont i fötterna av. Jag vägrarvägrar ha träningskläder hela dagarna.
Istället har jag fått den här lysande idén, att vafan jag kan ju vara värsta sjylleburremorsan och bjucka på glass nere vid stranden eller typ (inte stranden kanske, det blåser typ i tusen knop i timmen), sen så har jag även packat ner en tidning och en bok så kan jag läsa det sen när hon ska leka med de andra barnen här på lekplatsen. Böcker är bra, då slipper jag prata med crazy-eyesmammorna här (inte du Johanna).

För övrigt har jag modellposerat i min stora spegel idag och jag är ju för fan rätt fräsch för att vara gravid. Jag vill tilägga att med fräsch menar jag i ordets vidaste bemärkelse, jag är ju knappast snygg plus man är pervo om man tycker gravidon är sakksy (minus T, men han är ju å andra sidan obligierad att tycka så, det är ju feffan hans fel att jag ser ut såhär (lite hans fel iallafall, mest är det kanske smågodisets fel)).

Nuså. Mascara på, ballerinatjofräsar på och sen bär det av i Edit Bil.

exakt hur ska jag nu sparka för att få mesta möjliga effekt? Jo, då sparkar hanhon i bak liksom mot röven (jag funderade länge på om jag skulle använda ord som "tarmen" eller så, men röven är ju faktiskt det det är) samtidigt som hanhon killar liksom i min navel. Och sen jag såg på en bild att naveln är en platt tjofräs utåt men en stump inåt, sen dess har jag avskytt den om möjligt ännu mer innerligt.
Ja, så gör min bebis. Här borde jag antagligen ha en slags klar bild av hur den ligger i mgen, men alltså min fantasi bara hejdå jag fattar ingenting. Så jag fattar faktiskt inte, jag vet inte vad som ä rvad, men jag gissar att det där pillerillet liksom är fingrar eller tår, men sparkarna måste ju vara sparkar och inte boxar (fy helvete, vi har en stark att bebis att handskas med om det är boxar jag får).

Skitsaksamma, nu sk ajag ut i skogen och döda blommor och små djur med min andedräkt.

att låna boken 14 år och till salu av Kinur igår. Hela natten har jag drömt om den, och då är det ju knappast som att jag liksom hann läsa ut den och alla hemska hiskeliga detaljer.
Så natten har bestått av konstiga drömmar om sex och utnyttjande, halsont, kissenödighet och Britta Katt som tydligen velat smyga upp i ansiktet på mig och stjäla min själ som en leprechaun (är det de som sitter på ens bröstkorg och tar andan ur en? De vill ha pengar iaf, så mycket vet jag.).

Vad som ska händ aidag? Transkribering, samtal som ska ringas och så en prommis på det.

och lägenheter och stugor och husvagnar. Typ. Nejmen, de ringer från all amöjliga håll och kanter och erbjuder oss att titta på hus och lägenheter och sen har de som ringt blivit helt sura för att vi redan har fått en. Eh menatteh, en intresseanmälan är väl inte såhära bindande eller?

För övrigt har jag skrämt ihjäl T, så nu ringer han sina tjejkompisar typ till och från jobbet. Nu skäms jag. Nej jag skäms mer för att jag säkert HADE blivit helt irro om han ringt nån brud och fnissat med. Jamen jag säger ju att jag skäms vafan. Jag sk abli mer sån öppensinnad och fin och mild och helt vän, jag ska det. Snart. Sen.

Men först: äppelkräm!

Ja, jag tror faktiskt det. fast ett roligt trött, för syster yster plus två systerdöttrar har varit här, och M och A och lilla ljuvliga A också och så June (som förstås vääääägrar gå ut i solen nu).

Och nu då? Jag äter tuggummi och funderar på folk  och deras sätt och deras vis och hur det kan bli och att adjös nästan aldrig är av ondo i retrospektiv. Stimorol är skiten alltså och halsen gör fortfarande ont. Och imorgon ska vi hämta barnvagn hos kinus, för det ska bli en bebis här tydligen.

Jamen lägg av, alla sjuka svettas och igår när jag badade och hade feber blev det pärgröd i hjärnan så jag försökte liksom balansera med magen ovanför vattenytan för att inte den ackumulerade värmen från badvatten plus den jag alstrade skulle koka bebisen så den skulle döden dö. I vanliga fall tror jag inte att värme dödar bebisar, för det skulle ju verkligen vara jobbigt för att som typ bor i Thailand eller så, där det ju är varmt som satan. Men med feber så blev det liksom helt rimligt att det lilla sprallet jag kände, det var såhär dödssprall som de gör på film.
Så iallafall,det enda jag liksom hann och orkade tvätta där i badet var fötterna och smalbenen (jag rakar benen även om jag har 40 graders feber, det är lite som att jag ju torkar efter jag skitit. Ja för jag bajsar faktiskt ibland, men det var längesen jag pratade om det.). Sen somnade jag på soffan och vaknade med åttahundra grader och kanske lite till, tog en alvedon och svettades ja jävlari. Och några timmar senare var det samma och den osen som mötte mig idag när jag vaknade och sträckte på mig.. Pikant är nog ordet jag söker. En pikant doft omger mig och framförallt mina armhålor.

Nu ska jag duscha och poppa lite piller till, för även om febern är väck så har jag ont som fan i halsen. Och ont så SATANS i ryggen. Och det går inte för sig, jag vill nämligen ner till stan och äta citronglass på tasty house. Man kan rentav säga att mitt liv går ut på det. Att äta citronglass på tasty house.

har runnit ur mig idag. Till och med Britta Katt tittar äcklat på mig.

Men jag undrar: vafan har jag ont i rövaballarna för? Och svanken iofs, men där gör det ju jämt ont. Det är kanske extra mycket feber i röven? Ingen vet.

en näve grillchips, ett halvt milky way, några syrliga vingummin och ett par djungelvrål. Och! Ett halvt glas vatten, två alvedon och en nektarin. Eller stryk det sista, fyfan vad den smakade sunkigt.
Jag har tittat på två avsnitt av project runway och vill åka dit och ruska om en del av dem, och sno ett par klänningar. Och förstås, ett modellutseende. Alltså sno ett modellutseende.

Jag borde inte blogga med feber, jag vet dey mu.

i feber och halsont och ryggont och öronkli. Ååååh vad jag lider!
Och och så är jag hungrig men allvar, det enda jag vill äta är flingor och såhär jordgubbsfil och det finns icke här hemma. Och T sover så han kan jag ju inte tvinga till affären heller, fast jag väckte honom och försökte och då sa han att jag inte alls är sjuk utan en simulant. Mäh, hjärtlösa aaaaas.

Jag har till och med tittat helt länge på ett program om en geolog som forskade i kratrar på månen utan att ens ha varit på månen. Så sjuk är jag. Så satans sjuk.

Hej går också bra att säga.
Och så går det bra att säga att satans jävla vindhelvete.

Och Britta ser ut som en jordekorre så jag skrattar ihjäl mig åt henne, fast nu börjar svullnaden gå ner. Det ska bli intressant att se om hon försöker äta humlor och skit igen i sommar.

och köper INTE smågodis. Inget lösgodis tammejfan, det funkar inte att ha halsbränna och magknip varenda jävla kväll bara för att jag ska äta syrliga flaskor och blåbärsbumlingar och citronkola.
För övrigt har jag en illrosa kofta på mig. Och Junes strumpor. Båda plaggen är väldigt mycket för små men hey - vem fan bryr sig? Inte den här knickedicken.

blev det, hur är det ens möjligt? Och hur är det ens möjligt att jag hittade kläder i tvättkorgen som jag glömt att jag äger? Vafan, jag har minne som en jävla smörblomma typ.
Detta har annars hänt idag:
* samtal till djursjukhusvännen M efter att Britta Katt retats med en humla och blivit svullen på kinden.
* glömt tvätten i källaren, alltså i källargången från tvättstugan. Don't ask.
* funderat på plugga, förkastat den idén
* avbokat spinningen, insett att jag nog inte spinnar längre efter två veckors uppehåll
* solat en stund på ballisen, bränt magen (naturligtvis, jag minns att jag jämt brände den sist också, det var som en stor, het glödlampa)
* snart ätit en piggellin på ballisen

Igår eller när det var skrev jag om en Diorögonskugga som Nya Bebisen skulle ärva fastän den var tusen gammal och det var den för att jag aldrig använder den för det har jag inte hjärta till för då tar den slut och då äger jag inget Diorigt.
Så imorse då, när jag skulle göra mig fin inför tentan (det bidde kjol iallafall, och jävlar i min lilla låda vad jag frös) så kom jag på tänka på den här lyxskuggan och tänkte att whathehell, lite kan jag ju ta. Så det gjorde jag, och tog av den ofinaste färgen och allt för att snåla. Jag ställde tillbaka den i skåpet, satte mig ner för att kissa (jag ska sluta dra upp byxorna mellan kissorna) och plopp så gled Världens Dyraste Lyxögonskugga ut ur skåpet och ner i handfatet. Och gick sönder. Men inte alla färger, utan lyssna nu: det var de fina färgerna som gick sönder, de jag helst vill använda - DE smulades sönder.

Jodåsåatteh.

om man skriver tenta kan man välja två vägar:
Sunkvägen - går ut på att man går till tentan i pyjamas och sen efter man skrivit klart gå rman hem och svidar om och duschar och vafan men nu gör när man vill vara fräsch som en rosenknopp. Detta är en bra strategi på det lilla viset att då kan man sova en timme längre på morgonen.
Finvägen - går ut på att vara tvärtom sunkvägen, mest för att man hedrar tentan och känner sig bättre i fina kläder. Plus att då kan man på studentikost vis gå rätt ut u tentasalen och börja supa utan några omvägar. Tentasup är de bästa. Har jag hört, jag som haft familj i fem år vet inte om sånt där, jag har bara attenderat en del klassfester och de har förvisso varit spritfester av rang.

Jag går en medelväg (de är gyllene, det står i bibeln): jag har målade naglar och färgglada kläder, men inte fan tyar jag styra upp med kjol och skit. Jag kör för trånga jeans (jag ångrar redan det beslutet) och gympadojor.
Jag ska ju ändå inte supa så vafan och T vill ligga me dmig fastän jag har stikisar varje dag så vem fan bryr sig?

till tentan imorgon, har jag diskat, klippt naglarna, pratat i telefon, ätit ett helt paket tuggummi, surfat, funderat påatt dammsuga, badat lääänge, gått promenad (mkt långsamt obs), tittat på tv, köpt och läst aftonbladet plus misstänkt-bilaga (eller efterlyst heter den kanske), lusläst tv-sidorna, ändrat om på balkongen, suttit och stirrat ut i luften en lång stund, druckit kaffe, ätit lite glass, diskat igen, funderat på att laga mat.

Kuken, jag MÅSTE läsa. Det är så synd bara, för jag har en hel bok att läsa. Tills imorgon. På engelska. Låtom oss hoppas på att jag har attenderat en del av de föreläsningar som gäller boken, och att jag alltså har anteckningar därifrån. Som jag kan hitta.

vill jag skriva mitt testamente och lite om hur jag vill begravas och sån skit:

Till min dotter Fjunis vill jag ge allt. Dvs hela min förmögenhet som består i böcker, skor och en satans stor trasselsudd av underkläder. Även får hon mina skräckfilmer, för dem kommer hon vilja se sen nån dag när hon är bakis och det är söndag och det regnar.

Nya Bebisen vet jag inte, varsågod du får kaffebryggaren (hallå den var svindyr innan för en sex, sju år sen) och allt mitt smink (det finns en Diorögonskugga där (som är två år gammal men som jag inte riktigt har hjärta att använda eftersom den då kommer ta slut och jag kommer aldrig aldrig ha råd att ersätta den)), soffbordet och en massa massa pennor som ligger i ett pennskrin. Att bara 42% av dem går att använda är synd.

T får alla pengarna på banken: sjuttio spänn kanske. Och En Låda.

Sen vill jag inte bli uppeldad, tacksåmycket utan helst helst vill jag bli såhära frystorkad och sönderskakad (och då kanske nån vill ha titantjofräserna i handen, man kan säkert smälta dem och göra en ring av eller ett örhänge eller så) och sen vet jag inte vad man gör med strösselt som blir över? Jag röstar för att ni slänger det nånstans, det verkar ju äckligt att spara på. Eller gör en tvål av det. Eller gräv ner det, skitisamma.

Ja, sen var det inte mer.
Jo, det var ju det där med lunch.

alltså sjättemånaden. Alltså snart bara 100 dagar kvar, och typ 96 till flytten hem. Bebisen väger säkert sju kilo nu och är en meter lång. Det kan man se på magstorleken:


Kjolen kostade 50 spänn och ska bli min favorit resten av mitt liv eller tills lårskavet ger mig blodförgiftning så jag blir tvungen att bära sjukhusskjorta istället. Och jag fick ta om bilden minst tre ggr för att inte visa fettvalken som liksom blobbade över kjolkanten.

är såhär, han spelar quake live och surfar alldeles för mycket. Han skiter i att det inte är pk att inte hälsa på folk man inte gillar och helt kompulsatoriskt måste han berätta om hanbajsat. Och gärna vilken konstistens det hade. Han tycker det är tradigt att "göra saker" och han vill helst ligga sked på soffan när vi ska hitta på nåt ihop.

Och han är beredd att följa mig till världens ände. Han är den mest generösa människa jag någonsin träffat. Han är snäll och han är jävligt brajt och plus barnförbjudna saker som jag inte vill skriva. Och han säger att jag är oerhört vacker fastän jag ju vet att det inte är sant.

Jag är faktiskt en hellava lucky bastard.

också, till exempel att det verkar som om hon vill ha lägenheten 1 juni. Om T vill flytta så snart så kan vi ju det isåfall. Jag har en unge som är så söt att jag ibland får såhär att jag vill bita henne helt hårt. Inga konstigheter.  Vi har kommit igång med uppsatsen och jag är med på tåget, äntligen.
Det kommer bli så satans bra, det här. Jag kommer sakna Helsingborg, kanske så mycket att jag inte ens kan beskriva det.

Äsch.

* fötterna, de känns som kalle ankas fötter
* i skrevet, eller fast inuti, i benet dådå. Inget så roligt som nötningsskador eller så, nejdubob (den tiden är typ förbi nu va?) (varför skriver jag ens det här?).
 * i magen eftersom jag får sammandragningar av att vara arg
* i svanken eftersom jag fick dammsuga i panik plus lyfta June plus dra henne i vagn plus bära mjölk och sån vardagsskit
* i hjärtat, lite. För jag ska lämna över min lägenhet till nån annan främmande som säkert komma förstöra den med sin närvaro
* i hjärtat också för att jag idag sett en klient som jag haft innan och som är en spillra om man får lov att vara dramatisk (och det får jag ju, och nu hänvisar jag återigen till magen och hormoner och så vidare)

lägenheten ska visas imorgon och då behöver den ju i rimlighetens namn faktiskt vara städad. men bryr jag mig om det? Nesch!
Eller jag har dammat litegrann sådär, men det kasar omkring långa dammkorvar på golvet. Som sjögräs ungefär, fast grå då. På Junes rum står lådor med kläder, i hallgarderoben ligger det ett tjockt lager skor och tröjor och skinnställ och hjälmar och schampooflaskor och toapappersrullar och mössor och i sovrummet har tydligen Poltergeistprylen hän, den där allt sugs in i garderoben. Fast i vårt sovrum hände det sig tvärtom - garderoben öppnade sig och spydde ut allt den hade inuti sig.
Men jag hinner kanske städa imorgon. Innan intevrjun på morgonen, nånstans vid pass sju kan man väl börja dammsuga i ett flerfamiljshus?

och fick the munchies, heter det så nä rman MÅSTE äta godis? Iallafall var det så det hände sig, så jag snodde påskgodis av June och då blev det här såhär bra att jag fick magknip.

Jodå, så rafflande är mitt liv.

och det är att sömn ju är förjävla underskattat. Jag skulle till exempel kunna sova runt nu, tror jag. Och då har jag liksom inte gjort nåt typ tusen ansträngande idag - åkt bil, haft handledning, läst anteckningar, prommat hem.

Och ändå: nu ska jag fan sova en stund.

att skriva nåt som innebär babbel om graviditet och så. Jag gör ALLT för att liksom ha koll på världsläget och hur folk mår och sånt men är helt ohjälpligt stuck in me, helt uppslukad av mig själv och T och June och flytt och det faktumet att en riktig bebis ska komma och sådär.
Fan, jag kommer aldrig bli en sån ball gravid som är helt framgångsrik och gör börsklipp och kan föra långa intelligenta diskussioner om typ krig eller feminism. Mina samtalsämnen är nu begränsade till förlossningsupplevelser, mat och i någon mån vikt.
Tråkigt för er, tråkigt för henne jag skriver uppsats med. Jag är tillbaka om nåt år eller så, så då ses vi.

(nej förlåt, TRÖTT SOM SATAN på)

* att diska
* att det krasar under fötterna när jag går och att man måste borsta av fötterna innan man ska sova
* att det ligger kläder väskor skor strykgrejer fönar jobbgrejer och fan och hans moster i hallen
* pengar
* att bananer ruttnar så satans fort

tvättider, till exempel. Jag har inte tvättat på en och en halv vecka. Jag har en tvättid på lördag. Och såhär många trosor kvar: tjunietusen smaltrosor. Med andra ord noll trosor som passar the new me.
Trapporna upp till vindsförrådet, ungefär en miljon steg är det. Jomen det finns hiss fast den är en kvadratcentimeter stor och går i snigelfart. Jag har cellskräck.
Att man kan tvingas betala för andras fester. Alltså, det finns cigarettbrännmärken på golvet och det kantänkas att de vill säga att det är jag och att jag ska betala det. Trist med storstryk och blodbad för dem, kan tyckas men ja. Det är så det får bli isåfall.

Jag borde verkligen borsta tänderna nu.

och blev kära båda två. Så ja, nu bär det av till Sbg och familjen och fina vänner och säkert grantväder varenda dag. Och grillning! Satan, jag ska grilla så jag blir vräkt eller nej men nästan. Jag ska fan grilla allt, från pannkakor till köttbullar till äppelpaj (det går, jag har gjort det förr) och så ska jag sitta i mitt helt stora kök eller kanske på en av toaletterna (plural, obs plural) och äta den grillade pajen.

Och sen förresten var vi på kalas hos pappa och där fanns inlagd sill och det var ju fint det också.
Sen körde vi hem och då somnade June i bilen så nu ser vi fram emot en kväll med ett evigt gnäll och bök och bängel.

i en eller annan amerikansk stad, och det är så jävla intressant. Människor som fyller sina hus med bråte och djur och lever med dem i det. Och människor som låser in djur i tomma hus och flyttar från delstaten och folk som kuperar öronen på sina hundar så de kan använda dem till vad et nu var. Slagsmål? Avel? Jag vet inte och jag skiter i vilket för hur som helst är det vidrigt att klippa av öronen på hundar hemma i garaget.
Iallafall, det intressanta är det där med människor som lever så, bland högar av skräp och sopor och kattbajs och gamla matrester och som inte orkar ta hand om det, som bara lever på år ut och år in och samlar och samlar och samlar.
Jag vill intervjua dem allihop och skriva böcker om dem.

Har June skanderat i kanske en timme nu.
Jag är nyvaken och irriterad och retar mig på att jag har kli i benen. Och så undrar jag vad jag ska ha på mig imorgon på kalas.


June vägrar låta tröjan vara neddragen över magen. Döskämsigt på typ dagis och så.

jag kan somna en skvätt nu när hon äter påskgodis och tittar på rulle.
Just det, vi är inomhus. Nej jag kan inte riktigt svara på varför. Vi har varit ute, en stund.

Jag skulle vilja skriva egentligen om sånt jag är orolig för och sånt som jag är besviken över och sånt som gör mig ledsen, men jag väntar en stund. Jag skriver när jag sovit om jag har lust då.

förresten: syskonprat, June berättade att den finaste siffran är fem och den fulaste är alla som börjar på sju (min ena systeryster är lite så numerologiintresserad, så nu fattar ju vem som helst att sånt går i arv). Sen pratade vi om Junes favoritämne i hela världen: döden. När ska jag dö, när ska du dö, när ska Britta dö? Hur gammal är du då? Du sk anog dö om fem veckor. Mamma, du kommer dö först av alla, innan mig och pappa och T, för du är störst.
Och. Så. Vidare.

Sen tog June en bild på mig och bebisen när vi var nöjda med frukosten:

Det är här jugsen komme rin i bilden, som jag skrev om i förra inlägget fast jag glömde ju bilden då.

är vad som stått till buds här idag. Och så en nystädad toa, det lönar sig ibland att stiga upp i svinottan.
Och T, den stackaren missade frukosten och allt, för han envisas med att sova. Eller som June säger, helt imponerad: Mamma, T är en mästare på att sova.

och nu borde ju June vara avlämnad på dagis. Men si det är hon inte, hon sitter här bredvid mig, för jag somnade om på soffan när hon vaknat, och sen skulle jag tvunget ha kaffe innan jag orkar resa mig. Nu är kaffet visserligen slut men jag sitter ju här ändå. Vi vill vara lediga vafan.

Förresten undrar jag när den här gravidgrejen med städning och sånt ska börja? När ska jag städa ur alla skåp och damma av ovanpå dörrarna och så? Ingen vet, men det verkar ju inte vara nära förestående direkt. Tvärtom, jag tror den enda städning vi orkat göra här är att T dammsög. I söndags.
Nån dag. Sen.

har vi i fönstret. Ett litet pynt alltså, fast vafan. Det enda är ju trevligt, det med. Kolla bara:


En liten förklaring är kanske på sin plats: det är vitsippor i glaset, skit i blomman i mitten för den är inget påskpynt, och så det något tunna riset då i kaffeburken. Med en rosa fjäder. Och så tjocka ägg.. änglar. Eller vad det är. Man får fråga Panduro vad det är för nåt.

om det här men vet inte vad än. Jag sparar länken här iallafall, för rätt vad det är dyker nåt lysande upp. Alltså kanske.

är alltid nere vid blygdbenet och bökar. Jag är säker på att han eller hon ärvt sin pappas egenhet att helt maniskt försöka göra upp eld med fötterna medelst ivrig gnidning.
Fast ikväll vet jag inte vad den lille mänskan sysslar med, för det gnids och sparkas och knuffas och sträcks och bökas på nästan exakt samma ställe hela tiden. Det är väldigt underligt, jag försöker föreställa mig hur hanhon ligger men ta. Idag visade mvc-M var huvudet var och det enda jag kände var typ.. nånting inuti magen, så då ljög jag och bara Oja, det känns ju hur tydligt som helst. Jag är ingen sån wiz på att känna prylar alltså. Inget konstigt med det, det finns vatten och skinn och fett och sånt i vägen och jag är inte ens läkare. Hell, jag har ju inte ens matte B, hur fan ska jag kunna känna om det är ett knä eller huvudet som spetar ut?

Jag gjorde tydligen världens godaste sån här fiskgratäng. Sen åt jag en prtion och sen fick det vara bra för en portion är tammejfan det man äter och därmed basta (man = jag) (nej jag vet inte riktigt varför, det bara är så iallafall). Iallafall räckte inte en protion, för det var så gott så då gick jag tusen rundor ut i köket och åt ur formen istället för sån mat räknas inte, man äter ju den knappt och sånt.
Ja, och så till slut tänkte jag att herregud, nu är det liksom potatismos inte bara på bebisens huvud utan den har glidit ner, tarmarna har liksom blivit så tunga att de glidit ner bredvid livmodern, så jag har mos liksom i midjan jag dööör yyl jag kan inte sluta. Så tänkt ejag, fast under tiden slafsade jag i mig mer mos och fisk och morötter utan att kunna sluta, så till slut, i ren panik och med ögon som höll på att ploppa ut så spottade jag i maten.

Nöden. Har. Ingen. Lag.

Fast efter en stund tänkte jag att vaddå, det är ju bara spott lokalt, inte här borta och inte här.. fast inte ens jag kan äta mat som jag loskat i. Tackskjagha för den ytterligt lilla värdigheten iallafall.

eller vad hon heter, mödravårdstanten (jag glömmer alltid). Hon är så satans trevlig och helt så att lugna mig och sådär, och dessutom sa hon att jag bär min graviditet så vackert. Så från att ha känt mig som ett jävla skogstroll när jag kom dit (jag har fortfarande inte klippt mig) trippade vi därifrån. Vi som i jag och June för hon var såklart med och lyssnade på hjärtljuden.

Sen bara fortsatte det braiga och vi körde till sjöfafafa och lekte en stund (jag pluggade, jag är vuxen tackskajagha) och sen till Maxi för att handla. Och lyssna. En hel sån pappkasse full med mat som frysta bör och tre paket kaff eoch sån där svindyr specialmjölk och allt för 167 spänn! Sluta, det är för fan ballt med rabattgrejer.
Och nu; vila och sen dans och efter det bullbak. Det är en fin tisdag, det här.

Alltså i min dröm, jag har drömt om och om igen att det ringer och att jag inte vill svara. Och så drömde jag att jag tog T:s bil nånstans på helt ödsliga vägar och när jag kom hem vägrade de berätta var jag skulle parkera eler pekade ut en parkering som var helt omöjlig att ställa sig på (och så skrattade de), så jag ställde bilen mitt på vägen för jag blev så arg.
Sen drömde jag att T skulle sälja min gamla bärbara dator till nån liten kille, 7000 skulle han få.

Sen vaknade jag av att höften gjorde vansinnigt ont och med en iskall förvissning om att Nya Bebisen var död. Nu efter kaffe och lite vankade av och an i lägenheten har jag fått gomorromsparkar, höften har slutat värka och June och jag har pratat en lång stund om glaskulor, hur man tillverkar såna och vilka som var mina favoriter när jag var liten.

pratar June om. "Det är läääänge tills jag ska dö mamma. En vecka. MINST."

Sen pratade vi om adoptioner och sen pratade vi om provrörsbarn och här blev det lite knivigt. Alltså, jag brukar tycka jag är så sjukt förträfflig som jämt liksom pratar sanning med June (nåja) och berättar hur det är. Iallafall typ ifråga om hur barn blir till och så. Men idag när vi pratade om provrörsbarn blev hon tyst en stund och sen undrade hon plötsligt hur pappafröna hamnat i den där skålen i doktorns rum.
Jag ÄR väldigt gärna ärlig och lite grafisk sådär, men alltså vid runk fick jag dra min gräns feffan. Jag sa istället: Men June det ser du väl? Det är ju ett fröprov, det är ju så det hamnat där, pappan har lämnat det.
Och June sa att jaha, men okej då.

Vafan.

så vill inte jag det, för då måste jag vara lessen en hel vecka" Det pratade jag och Junisen om på väg ner från dagis till Tasty House. Jag berättade att min mormor var död men att jag aldrig träffat henne och att min morfar är död och då blev Junes ögon stora och hon sa med mörk och allvarlig röst att: Men då saknar du väl honom, stackars dig mamma.
Sen blev hon glad för hennes mormrar och morfrar lever ju och då är det ingen fara för då kan jag få låna dem.

Sen åt vi glass med M och lilla A och gick på stan och jag hade alldeles för lite kläder och blev så trött så jag fick skratta åt min egen spegelbild och nu är vi hemma och ska äta makarone roch korv fastän vi började med att grunda med smågodis.

Jag är glad att bildenär sådär suddig, för då syns det inte att köket är en sanitär olägenhet (om än en nydammsugad sådan (dammsugen?)).
Sen ville jag ha en ny lite cool bild på ansiktsboken, så jag tog den här. Och sen insåg jag att jajustdet, alla som vill vara lite kräjsi tar såna bilder. Men skit i det, nu är det jag och mitt sovrum och då blev det såhär:


Jupp.

Eller annoying, finns det ett bra ord för det på svenska? De stör mig, åh vad folk stör mig.
Som grannen nu som två dagar i rad grejat med nåt på balkongen som dunkar och har sig - jag är så irro, alltså tantalurairro. Tantalurairro är detsamma som att vara så irro att man (läs: jag) sliter upp bakongendörren och skriker (med hög och lite gäll röst) att DäskavaTYST! och jag kommer mkt snart att vara där.
Sen är jag irro på dem jag spinnar med, iaf två av gubbarna (en stirrar och en stetchar konstant) och så är jag irro på alla som går långsamt i affärer och så stör det mig när folk är helt så att de inte fattar att det finns en hel värld bakom dem också, och att man inte bara kan tvärnita mitt på trottoaren till exempel och jag är irriterad på såna som pratar för mycket och såna som har tusen parfym på sig och såna osm tycker att jag tvinget ska flytta mig om man möts liksom på ett trångt ställe där man går. Ja, och så.

Det är så jävla skönt att jag själv är helt fulländad som människa.

är jag, fast jag är inte törstig utan behöver sova. Jag är så trött och jag tycker att den där tanken på delade sovrum kanske vore fint ändå.

Igår hände nåt med min rygg, så nu känns det inte längre som om ryggraden är smält, utan som om den stelnat i en helt ny form. Intressant, varje dag är en ny sensation liksom. Fast vafan, SÅ jävla farligt är det inte. Bara synd på yogan idag.

Jo, igår köpte jag tusen kilo godis och skulle mula i mig. Sen blev jag mätt nästan direkt och sen fick jag halsbränna. Som hållt i sig till nu.
Ska jag inte äta godis mer nu då?

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska spinna eller gå. Jag lever ett väääldigt jobbigt liv. Såatteh.

Ens kan jag inte blogga om det fall ifall liksom. Men yyyyl.

Jag ska laga mat nu, men jag ska ligga ner och äta den. Sen ska jag ligga ner hela kvällen, ev i badet i hetthett vatten för att ta bort ryggontet. För jo, om man sitter rätt upp och ner hela dagen och försöker prata till exempel avgränsningar och INTE bli läst innantill för, då får man (läs: jag) sinnessjukt  ont i arslet. Även vanliga människodagar hade jag fått det, och nu finn sdet foglossning så nu känns det som om halva ryggraden smält.

Halloumi, sömn och sen willys för massivt godisinköp. Tröstgodis, tackskajagha.

det är det jag planerar till kvällen.

Eller det här: en påse godis för minst femti spänn, halloumi och ingen satans jävla sol eller skola.
Det är inte så bra om jag redan vill slåss tror jag, men nu är det så iallafall och ja vafan. Det löser sig.

Men det är ju SATAN, dröm om nåt ANNAT då vafan?!
Sen somnade jag om, men drömde inte om nåt annat än att det var sepiafärgat, jag var så arg så spottade och det var väldigt obehagligt alltsammans.
Så till slut steg jag upp, men ramlade efter en stund ihop på soffan och somnade där och då drömde jag en massa sorgligt och grät och hade mig och en kanin var med och en jag känner på ett forum på internet var med och June också och det hela var alldeles märkligt.

Så nu ska jag sova en helt drömfri sömn hela natten, har jag beställt av john blund och sånt.

och nu retar det mig, för inatt drömde jag att jag hade en massa kläder som jag verkligen inte har. Typ helt fina yogabyxor hängde bara plopp i min garderob och jag bara ojdå jamenvabradå. Och sen fanns det kritvita såna där fina basketdojor (det heter nog inte så längre, det hette så förr i tiden) OCH ett par asfina sneakers som låg och skräpade i skogarderoben som jag hade glömt bort.
Jamen ge mig mina kläder då, jävla hjärna. Plus jag var brun i min dröm.
Aha, vänta jag drömde jag var nån annan, SÅ måste det ju vara. För det här låter ju verkligen inte som jag.

Att ta mig ut alltså. Jag är helt apatisk och har kanske fem gånger stått inne på toan och varit på väg att tvätta anstoket när jag glott på mig själv i spegeln och sen gått ut för att a. dricka vatten eller b. sätta mig i soffan (igen eller c. läsa lite till om Ängelholms alkohol- och drogpreventiva arbete.

Igår köpte jag örhängen på hempan för trettio spänn (tre par för tretti spänn, jag hade inte en aning om att det är typ gratis att köpa smycken i stan). Och idag ska jag tvätta och jag ska, alltså S K A dammsuga.
Men först ska jag alltså gå ut och gå en runda. Håhåjaja.