det gååår inte. Jag bara Åkej. Nu äresåhärva att jag ska sammanställa året för så gör man liksom va.
Sen läser jag tillbaka och gråter och gråter och gråter för Britta Katt, för min förtvivlan i början på året, för fettpaniksinlägg och för fina fina kommentarer. Jag är där idag, jag vill bara gråta. Jag har förresten varit sån i en vecka om inte mer, kanske hela december.
Så gråtblogg: I år har jag gråtit över: Britta Katts frånfälle, att jag hade fet mage, att June somnat på soffan och var svår att väcka (sant!), över jobbrelaterade saker (typ det är synd om mänskorna), att bilen gick sönder, till film och tv och reklam och radioprogram och tidningar. Jag har gråtit över Ts jävla kukhuvud till chef (inte den han har nu). Och jag har gråtit av glädje - de bästa tårarna.

Nån dag ska jag sammanställa på riktigt. Eller ja, kanske - ingen vet.

på raken och då tänkte jag att I jösse namn, det är en VECKA sen jag bloggade. Så då loggade jag in och tänkte att nu NU jädrar ska jag skriva nåt skitroligt och helt vitsigt och sånt.

Sen blev det detta och nu är det punkt, för det här tog tusen år att skriva.
Nejmen allvar, det finns inga ämnen. Eller det finns ju en miljon ämnen, men det blev knas sen jag började jobba faktiskt. Litegrann, det blir liksom.. nej. Det går inte.

och det vet jag eftersom jag inatt fick sömn i present. Till och med älskar tomten mig så mycket att jag somnade om fastän jag var up and about vid halvfem. Han älskar mig så till den milda grad att jag inte ens har huvudvärk fastän jag somnade om.
Själv älskar jag sömn. När jag blir stor jag gifta mig med sömn och det ska bli så bra och jag ska vara så himla glad varenda dag.

skulle jag ge för ett par, tre nätters ostörd sömn. Jag har helt slutat fantisera om sex till förmån för helt uppeggande fantasier om ett rum där det bara står en stor, mjuk säng. Det ska vara duntäcke och dunkuddar (skit i ankorna eler gässen eller de där fåglarna vars fjädrar ryker säger min fantasi) och bäddat med såna där vita sängkläder i tyg som ser ut som bäckebölja (och kanske är det också, ingen vet). Den ska vara sval och sen bli varm men inte för varm när jag bäddat ner mig (obs ensam, T får vara med enbart på det villkoret att han inte andas och sånt är han så jävla tjurig med). Jag ska ha pyjamas och innan jag somnar ska jag ha gått en lång runda i snön och kylan, druckit en kopp te (ja plötsligt dricker jag te (men blåbärsvanilj, man hör ju hur läckert det smakar)) och kanske ätit en smörgås eller så. Och sen plums rätt i säng och så sömn från kanske nio till sju på morgonen.

Eller jag kan för all del sova här hemma också, bara Lisa kunde sova en hel natt nån gång. Sen maginfluensan har jag sovit såhär många hela nätter: noll. Eller jaha, sen hon föddes har det visst varit så, fast nu är det kaos. K A O S.
Och här kommer några positiva ord: det går över. Det går över. Snart är hon 15 och sover jämt eftersom hon är så bakis. Det går över.

med en fuk Lisa. Hon har fått krupp, och jag har på fullaste allvar helt förvånad tänkt att; Mäh? MINA barn drabbas ju inte av krupp? och sen tänkte jag; Det är säkert T som haft det när han var liten (ergo på nåt sätt "gett det" till Lisa).
Nå, utöver konstiga och småaktiga tankar har jag även flera gånger tänkt att om bara det här går över och hon andas vanligt igen ska jag 1. ge allt mitt guld till lutherhjälpen och 2. sluta svära samt 3. bara helt generellt så bli en bättre människa (tex genom att alltid göra som vuxna säger åt mig (jag höll fingrarna i kors när jag tänkte det där)).

Och nu? Kaffe till morsan och glass till bebisen. Klockan är halvfyra och allt är polisserier på tv och frysgrader ute.

Faktiskt, jag har köpt julklappar till de små barnen och till de vuxna jag och T ska handla. Nu är det de stora barnen som ska köpas till och vet ni? Det löser sig. Jag fixar det. Nästa vecka är säkert en jättebra fixarvecka och det löser sig och på lalvar känne rjag ingen stress.
Det är inte julstädat här, julgodiset vi bakat är uppätet och kylen gapar tom. Och i soffan ligger tio kilo tvätt och väntar på att bli vikt.
Så kan det vara, skitisamma och det är mysigt ändå med tända ljus och det är så skumt om dagarna ändå att det inte synd att det är lite dammigt här.

Och nu snöar det! Igen och det är som barndomsjul, precis som att i somras var barndomssommar med evigt blå himmel. Ljuvligt.

säger kanske hon victoria nu, kronprinsessan. Alltså vafan, tänk om hon inte är gravid och så är alla bara så helt grattis fan vaball och tar närbilder på hennes mage och hon bara: Alltså det är mens och en och en annan chokladboll era jävla jubelidioter?
Ja jag tror ju också hon är preggers och det är härligt och bebisar som är så kul (obs läs inte bakåt i bloggen här om du är gravid) och sånt. Men ändå. Tänk om hon inte är det och bara yl gråt skrik alla är elaka aldrig mer ska jag äta eller iallafall ska jag alltid ha sånhär hoodie på mig så ingen ser magen (det knepet kör jag själv, funkar sådär).
Stackars henne.

Jag har ätit pepparkakskola idag så jag ser ut att vara havande med jesusbarnet. Eller ja, jag ser iallafall synnerligen fisig ut på magen. Och det är jag ju också.

Så tänker jag ibland när jag ser bilder. Oftast är det lite romantiskt tänk sådär, jag fantiserar om vackra tankar och sånt. Vad Lisa tänker här, det kanske jag inte ens vill veta?

Ibland letar jag även upp den här bilden, sen tittar jag på den och försöker vara helt allvarlig och sen frustar jag sådär av skratt så det kommer spott på skärmen (säg inte det till T).

av ett skit längre. Och nu blev jag lite orolig över det, för alla vet - man VET att summan av lasterna är konstant. Så var är de nu, lasterna? Vad ska hända nu?
Här är en lista på saker jag varit svårligen beroende av men lyckas vänja mig av med:

1. cigaretter
2. sprit i sociala sammanhang
3. nezeril (eller otrivin egentligen men nezeril = nässpray för mig)
4. promenader
5. att inte äta mat
6. att äta en jääävla massa mat
7. treo
8. kaffe (fast obs det har jag verklign inte slutat med)

Eller hur blir det helt spännande nu att se vad som ska bli det nya helt destruktiva? Hoppas det blir nåt bra, typ att jag blir helt beroende av att diska efter maten eller fila hälarna eller så. Hoppas inte på knark eller typ mjölk eller bebisar (tänk hon octomom, hon lär ju vara botad nu?) eller att äta snor eller så.

framöver: stekt ägg, salta katten, lussebullar (smaken av saffran i munnen efter en rejäl spya skulle antagligen avskräcka vem som helst). Övrigt var svårare att urskilja, så det klarade sig.