haft som nyårslöfte att bli bättre på att korrläsa det jag skriver. Bli bättre på är i det här fallet lika med att börja göra det. Åtminstone fundera på det innan jag klickar på spara & publicera. Åtminstone läsa igenom det jag skrivit efter att jag tryckt på knappen. Eller åtminstone att rätta de felen jag ser att jag gör. Det är faktiskt fult med stavfel och sånt. Fult som i syndigt på det dåliga sättet.

fast det är same old, same old. June kom hem, T åkte till Norge. Lilla fisen var med på jobbet, bilen var fortfarande röd när vi skulle köra hem, fläskpannkakan gjorde mig fisig och jag har inte bajsat på ett år kanske. Jag ska duscha, vägrar äta godis, upptäckte ett eventuellt lårskav på Maxi. Vill ut ut ut men det går ju liksom inte, vem ska barnvakta? Nej just det.

Och igår när jag var ut eoch gick och lyssnade på radio var det på nyheterna om Egypten och folket som gjort uppror och som vågade stå kvar efter att utegångsförbudet trätt i kraft, trots att krigsplan körde omkring och hotade em. Och det gjorde mig helt bara, vafan att de bara vågar. Och egentligen vet jag ingenting om den här konflikten, men jag tänker att folket liksom, det är deras sida jag borde stå på. Heja alla modiga, säger jag.
Och själv ska jag skriva brev till universitetet, de tär liksom ingen hejd på plågorna om man jämför.

och solen i bakgrunden och febern i Lisas ögon. Det har varit en låååång och kort helg. Och imorgon kommer Junisen, världens bästa unge!

halva natten har jag legat hopkurad under ett bord, gömd bakom brickor och kopparkittlar bara för att halva affären var full av konstiga zombiesar och folk med aliens i nacken som såg helt vanliga ut framifrån men som var som en rutten soppa inuti. Och allihop ville dödsmörda ihjäl mig och äta min hjärna.

För övrigt har jag sovit sen kanske halvtio, helt ostört som en gris har jag trynat med en paus för vällingvärmning vid halvfem. Att ha fått sova är mitt bästa. BÄSTA!

Jo, för jag bloggsurfar och facebooksurfar och bara vanlig-surfar och hela tiden är det liksom såhär.. jag tycker det är så fascinerande att det tycks vara på riktigt. Det här med att leva och andas mode (eller stil eller så). Det är som verklighet för helt många människor, de tar jeans på allvar. På ALLVAR. Eller typ blusar. Det liksom en biggie att klä sig varje morgon, för det måste bli en ensemble som liksom passar den dagen (förlåt, det heter outfit, så oerhört gammalmodigt av mig).
Mest troligt är det så att jag själv sitter hemma på kammaren som en gammal danskostosande (obs jag stinker, det sa june när jag skulle krama henne godnatt) bitterfitta med en rufsig garderob, sprängfylld med inget-att-ha-på-mig. plus mina fotominer är helt bortslösade pga bondsk potatisnäsa och tja.. sen har jag ju typ sådär bra smak.

Så jag får bloggspasmer och tror initialt att det handlar om konsumism och hur mycket det stör mig att shopping är en hobby (men allvar, det är INTE en hobby att köpa saker. Vi måste vara överens om det, mkay?) men inser till slut att det bara handlar om att jag har sådär snygga jeans och att min heminredning är mer jyskstajl än elle interiör.

Eller som tinajes, min fina vän sa: du har väl aldrig feng shui-ångest?
Sant. I sanning är det sant.

Först dog saaben en plågsam död, sen svalt Edits batteri ihjäl och nu idag när vi skulle köra till skolan var bensinen tydligen slut i volvon FASTÄN, obs det stod att bensan skulle räcka i 80 km till. De där 80 kilometrarna måste ha räknats ut av nån som är lika bra som jag på att räkna, för när jag backade ut från parkeringen dog bilen kanske tre gånger, June började gråta och jag ringde mussan och grät (jag grät även när jag läste dödsannonserna idag såatteh).
Sen kom tinajes med en liten bensindunk och så drack vi kaffe och nu är alles gut igen, det var väl fint det.
En dusch bara, sen är jag som ny. Man borde genomgå nån slags katharsis varenda morgon. Kanske.

Glömde kossornas sorgsna råmande och gick bananas med jordgubbsfilsfrukost.

I övrigt har jag lyckats sno åt mig den här sömnen inatt: noll timmar. Och Ts underläpp blev helt lång; Jag trodde jaaaaag skulle få sova, sa han.

på jobbet. Har det här varit. Hittills. För helt plötsligt insåg jag att kossorna råmar hela hela tiden eftersom bonden tagit deras kalvar. De muar ju för att de undrar var deras ungar är. Jag ska aldrig mer dricka mjölk, mjölk = ren ondska nästan.

Iallafall, med två ton smågodis i magen går jag och lägger mig.

för nu ska jag gubbasova på soffan. För Lisa är hos morfar, T är i jöööötlaburrj och June är hos sin pappa.
Hejdå.

I aftonbladet, som bekant alla kunskapers moder, kan man läsa att Goldie Hawn är en regelrätt sexgalning (jag trodde typ hagamannen var sexgalning, men det kan ju vara så att det definieras på lite olika sätt). För en gång, då ville hon knulla i tolv timmar. Alltså, man knullar ju så länge man vill och det är väl roligt om ens libido är live and kickin och sådär. Men allt jag kan tänka på är vafan man gör i tolv timmar. Tolv TIMMAR!? Alltså, jag har ju fyllelegat några gånger i mina dagar och ibland händer det sig att den där vinballen inte bara har svårt för att liksom hårdna, den ger aldrig upp. Den bara fortsätter och fortsätter och snubben som sitter fast i ballen bara knullknullknull jagvägrargeupp knullknull. Och själv ligger man där efter 30 minuters filande ut och in och bara Men vaiHELV.. har har flyttat in i fjaset eller?
Goldie Hawn alltså, hon knullar gladeligen i tolv timmar. Genom frukost, lunch och middag bara knullknull hej och hå. Genom favoritprogrammet på tv, genom alla morgonbajsar och alla de där kopparna kaffe man som vanlig dödlig behöver för att ens orka kliva ur bilen när man väl kommit till jobbet (jag har fastnat i bilen ett par gånger. Med motorn på tomgång har jag suttit och stirrat med ihålig blick rakt framför mig. Kanske dreglade jag lite, ingen vet.). Genom alla bestyr, Goldie bara knullknull i tolv timmar.

Nu blev jag så trött så nu får jag gå och lägga mig på soffan. Helt oknullad och allt.

Ja okej, detta har hänt den här veckan:
T har kommit hem.
Jag har sovit om möjligt ÄNNU sämre sen han tofflade in och började andas och ha sig.
Sen jobbade jag och jobbade och jobbade och nu har kotorna i ryggen tagit semester och lämnat mig helt ensam med samma såhär vatten i ryggen. Det är alltid konstigt och fel när det blir så.
Saaben blev såld till nån stackare som fick bogsera den. Och som blev tusen hundra kronor fattigare (alla bilar som låter som om man skottar snö, såna hade jag inte betalat för, plus jag öppnade det här locket till motorn och tänkte jag skulle meka (ingen vet) och då var det helt fel - bara helt många lådor överallt! Helt ologiskt.).
Ja sen var det mer jobb och så var det såhär att jag fick så fina snälla omdömen och det var bra för sen behövde jag allt det och liksom leva på.
Och sen blev det fredag eller nej torsdag heter idag ju och imorgon är jag ledig och ska INTE köra till Jööötlaburrrj och hämta bil, utan det ska T med vän. Själv ska jag glida runt hemma i mögiga trosor och svettigt linne och kanske städa eller kanske inte (mest troligt inte).

Och prova bikini vafan! Vi ska till badhuset med jobbet på lördag, jag tänker INTE hoppa plurret och upptäcka att behån flyter runt kring hakan på mig.

igår, men hör här då: idag är jag så trött att det liksom kliar och känns som om det är feber i hela kroppen. Och så har jag helt svårt att tänka såhär positivt att Guuuja, men snart får jag sova hela nätterna för snart är lillungen typ tre (om ett och ett halvt år) och DÅ måste hon väl i jösse namn sova va? för fram till dess, jag kommer gå bananas. Och jag är rentav såhär hialös och hagalen att jag vill ha mer än en natts halvt oavbruten sömn, jag vill ha flera nätters sov från kanske elva till typ sex, sju. Kanske tre nätters sov, det vore paradiset. Som nirvana.

Och fram till dess att det händer när jag är typ femtiotre, så ska jag dricka kaffe. Mängder.

Här är vad jag önskar mig när jag fyller trettisatansfyra om en pissekvart (va, finns det nåt som heter så, pissekvart? Jag måste googla.)

1. en kartong till julsakerna
2. en hundvalp
3. blommor till köksfönstret
4. en ny säng till lisa
5. ingen vet
6. vad jag egentligen hade på hjärtat
7. och vettiga skor!
8. samt karaktär så jag kan sluta knarka godis
9. ett litet hus
10. fred på jorden
11. smalare mage (det heter kanske platt)
12. en bil vafan!

Hejdå.

på hela natten, däremot irrdrömmar och arbetskamrater som bara: Jaha, nu har Lisa gått ur sängen, du har väl stängt grinden? och i drömmen har jag bara mummel mummel nej vafan är DU här? HAR jag stängt grinden ååånej det har jag inte mummel mummel. Och så har jag fått väck amig och prata förstånd och säga att Skärp sig, Lisa sover, inga arbetskamrater vandrar omkring och hoar i sovrummet baSOV vafan. Sen somnade jag och då kom irrdrömmarna tillbaka som ett litet brev på posten. IrrirrLisagrindenånejfanmäsnarklisasnarkgrindenmåstelåsagrsnark.

Inatt ska jag sova så innitahelvete, som en dö sill ska jag bara daska ner mig själv i bingen vid pass tio och sova och sova sova.

det har varit. Först gick förmiddagen såhär snabbt: SWOOOOSH! så, och det fanns kyckling och sen chokladpudding på jobbet. Sen skulle jag köra på inköp och då körde jag fast bussen. Sen skulle min kollega dra loss med sin lilla röda bil och satte fast bogserlinan i bagageluckelåset, fick världens bredställ på bilen (obs med förardörren öppen så hon höll på att ramla ur) - och körde fast. Så då fick vi gräva loss båda bilarna till slut.
Sen på Maxi hade min mobil ringt och det var dagis och det var OMÖJLIGT för mig att förstå att det inte var jobbtelefonen och därmed inte jobbdagis som ringt. Alltså hjärnan fattade bara inte att när jag pratade med C på jobbdagiset hade hon inte ringt, jag bara: Men det stod ju på displayen.. vad menar du, ville ni inget?
Sen fattade jag att jag pratade i min egen mobil, och att jag dessutom ringt inte till jobbdagis utan jobbkontoret och att det på riktigt faktiskt var Lisas dagis som ringt. Så jag sladdade och hämtade Lisa, och när vi skulle hämta June gick vi för fritids ligger precis bredvid dagis. Och då. Ramlar jag. Med Lisa i famnen. Jag bara plums la Lisa ner och mig själv bredvid och sa Hoppla! och sen reste jag mig upp på hobbitbenen (tur jag har såna så fallet inte blev så högt) och gick med helt stela tantben resten av vägen.

Idag ska detta hända resten av dagen: ingenting.

annars skulle jag direkt köpt det här vinet.


Men kolla, om jag lägger upp ett lager kan jag sälja dem på rockfestivalen och bli typ miljardär. Minst!

fyller jag 34. Nu jävlar, tänker vän av ordning. Nu är det väl vuxenpoängsbingo all day long längs med sölvevägen? Nej, säger jag. Det är det inte.

Jag har inte foträta skor, utan ett par lurviga. Jag har aldrig koll på min mens, jag tänker att jag ska städa men oooorkar inte, jag har ett timvik istället för ett redigt jobb, jag skriver redigt istället för riktigt.
Men iallafall, jag går ut och skottar nu då.