och fisen är hos sin pappa. Och jag har en massiv huvudvärk.
Den här helgen har inte varit min bästa, kan jag lugnt konstatera. Men så är en del helger och ja jag vet inte.

Igår när jag körde hem för att gå på 18-årskalas (alltså haja att June har en kusse som är 18. Ja, hon har kussar som är äldre, helt sjukt ju - alltså med tanke på att mina systrar inte är hundra år äldre än jag utan typ sju år äldre) insåg jag att det var sånt power meet i osby och åååh. När jag blir stor (om bara ett mkt litet tag) ska jag fan ha en raggarbil och åka

Nejmen vänta, jag har migrän. Jag ska fan inte blogga.

och jag vaknade ledsen och jag tycker det är synd. Synd som fan, och onödigt.
Sen gick jag till WIllys och på vägen hade någon dödat en duva och inte genom att slita av huvudet eller så. Nej, genom att slita upp strupen på den. Och bröstkorgen var också helt öppen. Och på Willys hade någon eldat upp papperskorgarna precis utanför och sen hittade jag inga blommor och då började jag gråta litegrann och på det hela taget har det här varit ett halvt dygn som faktiskt hade kunnat vara mycket bättre. Och det är jag rätt bitter för.

så då fick jag springa och tvätta händerna. Allvar, om hon blr sjuk och ruttnar och dör så kommer det vara mitt fel eftersom jag kommer svimma av äckel och inte kunna ta med henne till veterinären.
Fast luktade hon kanske inte så illa ändå och efter en stund insåg jag att det nog var mina fötter som luktade fotsvett och det kändes ju inte så bra. Så nu har jag strumpor på mig, det kapslar in fotlukten.

Jag läser alltså uppsatser och den som vi ska vara försteopponenter på alltså.. kanske är det så att den är skriven i ett format jag inte känner till och att jag därför tycker den är lite eh märklig. Eller så är det nåt annat.
Nå, våra opponenter kommer nog ha ett och annat att säga om vår uppsats också. Ett. Och. Annat. Och ett. Och annat.

Nu önskar jag att jag var lite snyggare men ååkej då ser jag väl ut sådär ur grodperspektiv. Skitidet nu, frippen ska ju vara annorlunda och det där och jag troor det är okej att vara lite svullen om man är preggers va?
Nå kan man det? Är den för vit?

För övrigt gick jag till ICA och köpte smågodis. Smågodis som smakar smuts. Inte för att jag inet äter det ändå, men håll med om att det är rätt äckligt. Jag önskar att jag hade köpt en tårta istället. Eller en fet bakelse. Eller en liter sockrad yoghurt.

kryddades av en skitkonstig dröm igen. Jag minns inte hela men jag och T skulle köra hem till sölveshåla och göra nåt. Han tog fiaten, jag tog motorcykeln (fullkomligt rimligt, inte). Det var bara att det att jag inte riktigt kunde köra och jag var så trött så trött så plötsligt hade jag liksom fällknivat mig bakåt så jag låg på rygg på motorcykeln. T envisades med att köra omen massa bilar hela tiden, så han höll i motorcykeln och liksom drog med mig på omkörningarna (man kan göra så om man har världens konstigaste armar) och jag bara Mäh hallå jag ligger ner, kan vi stanna? För jag kunde inte resa mig eftersom jag inte hade några magmuskler alls. T bara Nejnej vi måste skynda oss vi måste fram.

Sen ändrade drömmen sig och då förstår ni var jag i Tibet och skulle rädda pantrarna där. Jodå. Så då var det såhär att det var ett helt gäng som bodde i en bergsstuga och alla var liksom konkurrenter och förrädare och cruella del ville och det var viktigt att man fick rätt nycklar och formler till hissen och att man fattade hur man skulle göra, annars fick man sitta i bergsstugan med Musse Pigg. Jo, Musse Pigg.
Jag hamnade på nåt sätt på berget och lyckades rädda en panter som gick över en hängbro, genom att liksom lägga mig på bron och hålla stenhårt i vajrarna. Sen gick bron av och jag fick klättra upp, ta hissen till bergsstugan och där blev jag av med nycklarna. Drömmen slutade med att jag gick ut på baksidan av bergsstugan, hittade Cheech där i ett litet hus och bjöd honom på soppa. För han var hungrig.

  
Sovsällskap. Inga konstigheter.

Kolla här. Fy fan vad ball jag hade varit om jag haft den här postern.


Ballast i hela jävla världen.
Var, VAR kan man köpa en sån här? Eller tre?

p.s Det är dessutom en bra film. d.s

Hade det inte varit så himla fånigt skulle jag fan ha börjat gråta nu, för jag är så TRÖTT. En endaste jävla satans hevtes natt skulle jag väl kunna få sova någotsånär ostört? Jag skiter i att jag måste upp och kissa och vad det nu är, det är det här konstanta jamandet. Jag blir GALEN.

Fast så känner jag kanske för att jag är så trött. Och gravid. Och trött på katten (jamen det kan man väl för fan få vara om hon jamar hela tiden. Lyssna, såhär sitter hon i fösnret: mjaumjaumjaumjaumjuamjaumjau. På allvar!).

jag haft inatt: både jag och en kompis var gravida. Bara att min kompis är en han. Och så skulle vi se på ultraljudsbilder vem bebisen var lik, och då hade de blandat ihop vilken bebis som var vilken på bilderna. Det var trist, för det ena var en människobebis och det andra en hund.
Sen löste vi den gåtan, för eftersom bebisen ammade (jag vet att det heter diar men vet ni att det skiter jag) från de inre brösten som ju tydligen finns inuti människroppen så var ju den min. Och min (manliga) kompis fick föda en hund.

Freud, min vän. Vad ger du mig för DEN drömmen?

Vafan, det mysigaste som finns och allt och så är T och friggin jävla kuknorge och inte ens här så vi kan hålla i varandras svettiga händer.

Innan tänkte jag såhär, när det kliade på mina bröst: Shit, tänk om jag är gravid!
Jaa, tänk om jag är det.

just nu är liljekonvaljer. Idag gick jag den långa skogsrundan, den som jag som en bergsget typ joggade förra året, den gick jag fast en forkortad version. Bara för att jag vet att det finns liljekonvaljer där på en stig som inte så många känner till.
Fast jag kom försent, det var tillräckligt många som kände till dem för att nästan alla skulle vara avplockade, och de som fanns kvar var pyttesmå och lite bruna så jag plockade dem inte.
Och egentligen är de väl fridlysta tror jag?
Förra året plockade jag heller inga förvisso - jag tyckte det var synd på så rar aärter. Jag är en tant. En tant, en tant, en tant.

men jag glömde precis bort vad jag hade att säga.

Jaja. Nu ska jag på utvecklingssamtal för Junisen, sen ska jag gå i skogen och sen ska jag sitta på ballisen med en bok eller en tidning. Ingen vet.

Jag undrar varfö ringen sagt nåt när jag stavat Alvaret med två l? Va? Alltså det har dessutom varit så att jag genomgående stavat fel, för det har varit en äkta felstavning. Nu skäms jag. Det är lite som att ha en snorkråka på näsan och så säger ingen nåt för alla vill vara såhär finkänsliga och så får man gå med bobban på näsan hela dagen.


Men skitidet nu, bara kolla här. Jag ska fan cykla till Öland och bo i en kartong, det blir billigt. Man kan grilla typ kaniner man snarat själv eller roadkill eller så.

bara precis kolla vilken satans koll jag har alltså.


Då händer det såhär: man orkar inte diska till exempel.
Sen händer detta också:

Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 cm lång (fatta vad knäppt, en hel bebis i min mage!). Barnets sparkar blir nu (nu? NU? Hahaha) mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra (om man är medicinskt utbildad altså. En vanlig fåne som jag fattar feffan inte vad som är vad. Det är en knöl som sticker ut. Ibland ljuger jag och säger att åh kolla en rumpa men jag vet inte, hur ska jag kunna veta det? Jag har glömt röntgensynen nånstans.). Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot.
Det står även att man lätt blir andfådd och att barnmorksna inte rekommenderar att man ligger på rygg. Alltså vad bra om man inte skulle känna det själv att man håller på att svimma av blod- och syrebrist. Perfekt ju. Att det finns barnmorskor då.
Det borde stå att man får helt runda armar nu och att det känns som om hakan dallrar nä rman går. Skitmysko, fast jag misstänker att det där har mer med min kroppsuppfattning att göra än med verkligheten. Faktiskt.

Helt nyopererad och yr och lite ledsen. Eller som det där jötlaburrjsbandet skulle sagt: naken, skitsur och blästrad. Eller nåt i den stilen, det är så Britta Katt förmodligen känner sig.

Själv sniffar jag i luften hela tiden - luktar hon äckligt? Luktar det sjukhus? Ska det komma bloood?

ligger rätt risigt till. Hon har löpt och så hela veckan, och det är ju sin sak, men okej. Igår hittade jag kattpissfläckar i sängen. T konsulterade sin väninna veterinären som tyckte det hela var mkt roligt, att Britta Katt liksom vänder sig mot mig och tyr sig till T istället när hon löper.
Kattjävel, och det här bevisar mkt tydligt att jag inte är någon kattmänniska. För Britta Katt är inte första katten som valt min säng till pisseplats.

fast det tog en skvätt att fatta - hon trodde liksom väldigt väldigt länge att hon skulle bli storebror. Ja om det blev en bror då, annars skulle hon bli storasyster. Fullständigt logiskt om du frågar mig. Eller inte.


Sjukt bra kamera i min mobil. Jodå.

Juneläggning. Det betyder att jag måste läsa nån gammal schleten saga (ibland få rjag till min fasa läsa typ Nicke Nyfiken, sämre skit får man leta efter) och sen kan jag sova minst en timme. Härlig, ljuvlig sömn. Fast nu är jag förvisso sockerspeedad.

Jag har så ont i ryggen att det känns som om jag ska få ett njurstensanfall plus föda barn samtidigt som jag har tandvärk (jag har inte tandvärk, men så ont i ryggen har jag alltså, häng med nu då). Nästa gång jag är gravid ska jag inte beblanda mig med folk. Alls. Jag ska precis flytta ut i garaget och bo där i alla de tusen månaderna det tar innan bebisen ska födas, sen sk ajag föda och sen ska jag komma tillbaka till mänskligheten. Typ. 

sig eller ja sådär liksom skruvat ner sig iallafall. Hur jag vet det? Jo, det känns som om nån sticker nålar i fjaset på mig. Stoppnålar, that is.

Uppsatsstatus: nej, inte inlämnad, men så gott som klar. Hade jag haft nån slags arbetsmotivation kvar skulle jag gått igenom den nu. Men såhär: det får fan vara bra nu. Sen 10 har det varit uppsatsskrivare här och att alla fortfarande lever är ett under. 21,30 fick det vara bra. Jag håller här. 

Gonatt. 

kan man nästan säga att jag går i barndom. Minus att jag inte är 100 år och senil, men alla dofter och ljud på våren påminner om när jag var liten. Och det är märkligt, men om våren är det nästan bara ljusa minnen av röd saft och fingermarie på stranden, exkursioner i skogen med ungarna på gården, pissemyror i enorma stackar och doften av avbränt gräs och våt asfalt om morgnarna. Och tinajes hus, deras katter och hermans heja precis bredvid fiskabacken där ryktet gick att man kunde få mask i ögonen om man tittade under vattnet när man dök. Och där vi hade lerkrig med bottenslammet tills Jill en gång fick en näve grus i ögat och sen slutade vi med det och där ett gäng fulla stugcampare en gång badade nakna, helt ogenerat.
Och jag minns att vi en midsommar (tror jag, eller var det valborg) vadade över till Kaninholmen och firade där och när vi skulle hem hade vattnet blivit mycket djupare så jag fick åka på nennes axlar och alla var glada och ingen var full och det var ljust fastän det var mitt på kvällen och vattnet hade hunnit bli ganska kallt.

I år gillar jag våren, och i år menar jag det på allvar. Det finns alltid ett stråk av vemod och det är okej. Och den här våren är fin. På riktigt.

Och här fick jag väl till det, om jag får säga det själv.

Ja, Britta Katt löper och jag har sovit typ sexton sekunder sen i söndags och nu har jag skrivit analys och kanske gjort det bra eller så är det ett veritabelt misslyckande från början till slut, ingen vet. Detta vet jag: Jag är trött, jag ska sova, imorgon ska uppsatsen lämnas in och efter det ska jag fan aldrig mer sitta ner förrän i nästa vecka eller när det blir.

för jag vet att klockan är runt 17 när jag blir såhär trött. SÅhär: somna-sittande-trött. Eller stående, men skitisamma, JÄVLIGT sömnig då.
 
Så nu ska jag glida ner på sidan och gubbasova en stund. Jag borde nog kissa först men det orkar jag inte. Sådeså.

Att man inte får (eller för den delen ens kan) hålla för munnen på katten. Sen 4 i morse har hon jamat och jamat och jamat och då är det inte såhär gulle-mjau liksom utan hela jävla serenader som börjar som ett litet gullemjau men växer i munnen på henne och blire något helt annat. Liksom såhär: MiaouOOAAUUUUmiAAOOOOOUUUUU fast med gröt i halsen. Katter ser söta ut, men sjunga kan de då tammejfan inte.

Fast kaffet blev mycket gott, solen skiner och T är hemma flera dagar till. Så det är okej ändå.

finns det här hemma nu. Jag tänker att om sexualdriften (kan det kallas så hos katter? Den biologiska driften att fortplanta sig kanske?) är så stark att p-piller inte ens hjälper en vecka, då är nåt knas. Ja vi ska kastrera henne. Eller inte vi, nån veterinärsperson får ta på sig ansvaret för det.

Och det mycket snart innan jag kväker henne.

Jodåserru, mitt i brinnande finanskris slår jag på stort och unnar mig pedikyr. Eller ja, mamma unnade mig pedikyr i julklapp: Eller ett presentkort då vafan.

Jag kom dit och först och främst fick jag min första: men-herregud-ska-du-föda-här-och-nu-kommentar. Mycket stolt blev jag, och sen fick jag ta av mig skorna och vagga efter den mkt smala och blonda spamänniskan som fått det obehagliga jobbet att fila mina hälar.
Jag fick välja mellan att slå mig ner i en sån där hängstol man har stranden, som vanliga människor sitter i och en sån där regissörsstol som ju alla vet bara finns för att de är lite snygga. Jag valde hängstolen mot allt förnuft, och vältrade ner mig i den och doppade fötterna i fotbadet som blonda spamänskan ställt fram. Hon sa: Är det bra eller är det för kallt? och jag log och skakade på huvudet fastän vattnet var så varmt att det fräste när jag stoppade ner fötterna.
Sen hämtade hon tidningar och sen kanske hon frågade om jag ville ha te, jag vet inte. Hon kom tillbaka med en kopp iallafall som doftade liksom potpurri och jag trodde att det nog kanske var te, men sen när jag drack av det smakade det helt funky och då uppräckte jag att det flöt liksom gräs och små pinnar i det så kanske var det egentligen nåt man skulle ösa i fotbadet eller tvätta fingrarna i, jag vet inte.
Iallafall, tidningarna: efter att ha valt länge och väl vrakade jag de där magasinen där alla väger nitton kilo och har väskor som kostar 49 000 och fastän de bara är typ nio år gamla är de framgångsrika bloggare, jetsettare, känner hela nu jåaks It-människor. Och pratar om saker som It-människor. Den tidningen ratade jag, och bläddrade i Mat & Vänner. Mat & Vänner, ett magasin som riktar sg till.. pompösa fyrtiofemåringar med en smula för mycket pengar. Det fanns bilder på mat, det fanns bilder på saker man kunde köpa, det fanns bilder på glada kulturvetartanter - men inga reportage! Inte ett recept hittade jag, och jag letade som satan.

Sen kom blonda spatjejen tillbaka, satte sig på knä och torkade mina fötter. Med en handduk och lite småprat torkade hon mycket noga, alla tårna, mellan tårna och allting. Jag kunde bara tänka på Jesus och hans gäng (men sluta, de tvättade varandras fötter, håll inte på) och på att jag hoppades att hon hade jävligt bra lön.
Det kanske hon har, för hon var väldigt glad när hon skulle börja fila och sånt och hon till och med berömde mina fötters skick så jag blev helt stolt (tills jag tittade ner på magen och upptäckte en stor vit fläck mitt på magen, kanske var det glass eller så?) och sen började hon fila och då försökte mina fötter hela tiden sparka ihjäl henne så jag fick be om ursäkt å deras vägnar. Jag sa: mina fötter hatar tydligen dig, men inte jag så om du får en spark i ansiktet vill inte jag hållas ansvarig men hon bara skrattade och berättade om sin man och sina barn och sin utbildning och att hennes var med gedigen än andras för hon had elärt sig använda skalpell och vad det nu var.

Och sen var det klart och jag fick vagga typ snabbfotad pingvin efter henne ut i receptionen, avböja att köpa kylbalsam till benen för typ tusen spänn och sen snubbla ut i min risiga 745 med en stor vit fläck på magen, alldeles för stor och pösig och avgjort inte classy väska men med alldeles glada fötter och iskalla ben.

i tre dagar för detta (ja gör en lista och hoppas att det här har varit någon slags katharsis som är över förihelvete):

* Kylen är helt tom, jag har inga pengar och har inte velat föra över från T's konto eftersom det är motorcykelpengar han har där och eftersom det på något sätt är mitt ansvar att vår (hans) ekonomi inte är som den var innan (ingen säger att logiskt tänkande är min starka sida).
* Uppsatsen; ska vi hinna? Vill jag ens hinna? Orkar jag?
* Flytten: När? Jag måsteringa vå rnya hyresvärd, men jag gör det inte. Har vi ens råd att flytta? Varför är det bara jag som vill flytta helt plötsligt? Är det verkligen rätt att flytta June en gång till, även om jag vet att det kommer bli bra i slutänden?
* Jag är ett fetto, ett lardass, jag har fettpanik och jag vill gärna bli smal igen tackskajagha. Och jag vill röka. Och kanske skulle jag vilja vara lite full också, men nog inte det sistnämnda ändå iofs.

Och är jag skriver ner det verkar det ju inte så värst sådär nånting man behöver bryta ihop över, men jag har haft ångestattacker och gråtit så ögonen skrumpnat nästan och näsan blivit dubbelt så stor.
Jag vill inte det mer, nu vill jag vara glad igen. Så då tror jag att jag ska vara det.

om man kör lastbil. Det vet jag, för det blev bevisat igår:


Stackarn, hela rutan är trasig och lacken är avskavd och dörren bucklig och den där lille spegeln är mos.
T är förstås inte överlycklig heller över det faktumet att han blir tvungen att köra åttatusen mil typ ytan sidofönster.

Jag tror att kaffe vore min bästa vän just nu. Och när jag vaknade för en halvtimme sen hade jag en tanke i huvudet, nej två: Varför drömmer jag om familjen x-son när jag inte känner dem och Idag ska jag ha mysbrallor på mig.

jag skriver ner intervjuer och tycker det är jobbigt och tråkigt och blir irriterad, så när J säger att han inte ska ha barnvakten jagordnat och syster M säger att oj vad synd för jag har redan sagt det till lilla kussen, ja då får jag ett pskbryt.
Till och med jag inser ju att det inte är rimligt eller står i någonslags proportion till det inträffade, att ligga på golvet och storgråta i nästan en kvart över att det inte riktigt blev som man planerat.

Jag har lite svårt att hantera det här med flytt och stress över pengar och uppsats och att kompromissa med mig själv hela tiden och släta över sånt jag egetligen blir arg för och att inte riktigt kunna bestämma över mina tider själv och sådär. Just nu är det så helvetes synd om mig. Snart ska det gå över hoppas jag.

har det feffan aldrig funnits hemma hos någon gravid:


så jäla osexigt.

Dessutom bloggar jag i ren panik nu. Uppsatsen ska vara klar, redo och färdig den 18 maj. Det är den 12 idag. Vi har gjort detta: En miljard inteervjuer som jag måste transkribera idag.
Detta betyder att jag inte kan umgås med fina Kinur, att jag har sammandragningar för jag stressar och att jag bara, jag menar BARA vill sova. Its a glory day. Men jag är iallafall ingen uschlig mamma, eftersom Junisen är hos J (eller ja, hon märker inte av det den här veckan iaf, hohoho).

Ja, det verkar ju inte bättre. Alltså jag har haft lite sammandragningarinnan och så, men nu är det feffan helt sjukt. Jag fick lägga mig i sängen innan och koncentrera mig.

Ballt, det är inte SÅ satans länge till.

Det är på allvar, jag gör inte till den eller nånting - näsan växer när man är gravid.
Sen undrar jag varför jag har två olika färger på ögonen? Är jag 1. David Bowie eller 2. sjuk i hjärnan? Alternativ 1 låter bättre, han är ju snygg på ett rätt slibbigt sätt.

Eller nej snygg är han ju inte, men det är ändå ett bättre alternativ. Han är rik, det är alltid värt minst två röster.

..som Prince skulle ha sagt.
Alltså de här brallorna borde man använda efter förlossningen, det är ju då man vill dölja alla veck och allt sladdrigt som böljar på en.

Så kan det vara, men så är det nog inte. Jag är bara såhär liksom tom, det finns inget roligt inuti.
Eller vafan säger jag, det finns det ju. Men det blir inte så kul när det ska komma ut, för det halkar över i halsbränneprat och prat om att här doftar syrener för jag har snott såna på en buske, eller att ananas på burk ju är fett gott (men halsbränneframkallande fast skitidet, jag får halsbränna av vatten såatteh).

Ja, så är det iallafall. Och så  är det detta också: jag har läst och blivit tipselitipsad om tunika och tights så jag tänkte att jamen då kör jag. Jag har även observerat tjejer i tunika och tights och förstått att det är okej att tunikan är rätt kort, bara tightsen är liksom såna här tjocka. Det var synd bara att jag inte även observerade att de där tjejerna i korta tunikor varken var 32 eller gravida, utan snarare pinnsmala små 13-åringar.
Så jag har varit på friabad idag och visat upp arslet i vita tights. Vita. Tights. Och jag fick naturligtvis böja mig fram och allt flera gånger och celluliterna bara HALLÅ ALLA BOULESPELARE (det var nåt jävla skånederby eller vad det kan ha varit), KOLLA HIT KOLLA KOLLA!
Så mest satt jag ner. Faktum är att jag sa till June att Hörredu, nu sitter jag här och springer du iväg är det mest synd om dig för då får du bo på Bunker Bar och där serverar de inte typ asafräsch mat och absolut inga köpeköttbullar med vita makaroner och så bara vin att dricka och då vet du ju hur det blir (man blir yr av vin har June berättat för mig).
Och sen när jag behövde åka hem efter två timmar för att kissa (alltså jag lovar att jag svettades urin, så mycket pink fanns det i kroppen på mig) var jag inte en bättre förälder än såhär: jag halade fram påsen med lördagsgodis från igår och sa: Om du är tyst och hänger med mig hem nu så får du det här.

Sen när June sitter på hinseberg och är förbittrad på livet, då kan vi visa henne den här bloggen så vet hon ju att det är mitt fel.

Den kan June. Hon brukar även sjunga Stay the night med de hära Alcazar.
Och så säger hon till mig att JAG inte är cool för jag är en fjant. Ha! säger jag. Ha!

Mäh, jag saknar honom så jag blir knäpp. Satans bok om Oskarshamn, jag tänker på honom exakt hela tiden.
Jag vill hångla och sånt!

Men så kommer det inte bli eftersom den kostar 22 dollar. Men ändå. Jag skulle ha den och så skulle jag alltid vara på sjätte våningen på uni för att impa på teknisterna. Jepp.

Jo, den där långbenta tanan är jag - och så bebisen i magen förstås. Man undrar jag varför jag är en cyklop, men skitidet, det är en av världens finaste teckningar.

Och då händer det sig såhär att alla kläder rullar antingen upp eller ner. Bebisen är vil doch GALEN. Ingen mat får plats.
Och jag mår finfint.

är min nya idol. Jag har vetat om henne innan (men jag är inte helt bakom flötet faktiskt) men liksom inte förstått hennes storhet. Kolla henne bildbyline, och hennes svar på den här frågan (den ligger mig varmt om hjärtat, det har hänt mig vid båda mina graviditeter att folk medvetet låtit bli att gratta och det är liksom en sån sak jag har svårt att släppa. Nej förlåt, jag ljög nu: jag kan inte släppa det och jag kan bitterfitta mig i resten av mitt liv över det och varsågod och skjut mig då vafan). Åh jag bara älskar. Jag älskar frippen, till och med leendet har en air av dam över sig.

Fö rövrigt har Junisen temaavslutning på dagis imorgon och ååh jag kommer böla. Tur jag köpte vattenfast mascara till M's och A's bröllop förra sommaren.

jag varit nånsin i mitt liv utan att äta. Eller jag har ätit, men för kanske två timmar sen och då bara två mackor och ett äpple och jag är så mätt så jag dör. Och ÄNDÅ är jag hungrig. Jo, för jag är bara mätt i vissa sittställningar. Står jag upp eller sätter mig mer upprätt, då blir jag hungrig. Fy fan vad sjukt det är att vara gravid.
Jag tänker iaf bara äta havrepussar för jag har så tråkigt så jag tänker köra och hämta June och sen ska vi baka en massa kakor och sånt. Fast det tråkiga är att hon kommer bli helt arg om jag hämtar henne nu för de ska rita flaggor och skit till avslutningen imorgon.

Amen om jag gör såhär då, jag äter de där jävla pussarna,dricker lite kaffe, sover en skvätt på soffan och hämtar henne vid två?
För övrigt hade jag så tråkigt innan att jag ringde min egen hemtelefon. Och det värsta var att då blev jag glad för att nån ringde. Såatteh. Jodå.

nejmen det är inte alls typiskt.
Jag ska iallafall lägga mig på soffan nu och ha en kudde mellan benen (knäna alltså, vilka underliga bilder jag fick nu) och titta på såhär djur som inte fått mat på ett år och som blir räddade av bistra tjockisar som är liksom en slags djurens sheriffer vilket ju egentligen är ett rätt ballt jobb.
En gång när jag såg det var det en häst som hade ett stort hål i halsen, kameramannen zoomande liksom in grejer genom hålet. Iallafall var det helt läkt och allt, och hästen hade nog blivit skjuten men överlevt och så blev det på det viset. Det var ju hemskt och så, men ända sen dess har jag funderat på hur himla praktiskt egentligen, genom det håler kunde man ju liksom trä hästkopplet eller vad det heter. Perfekt feffan. Jag tror att hästen kommer evolveras i framtiden så alla har ett hål där. På halsen.

Undrar om det var knark i min kvällsmat?

jag ska dskriv om blåsrona jag har i munnen nu, för det är en del. Jag har ett par stycken under läppen liksom i fram, under framtänderna fast dä rnere, och så har jag på sidan av tungan och framme på tungspetsen och nu undrar jag: vafan kallas det förkylningsblåsor för om de finns när man inte ens är i närheten av förkyld? va? va? VA!

Skitisamma, nu ska jag lägga mig på soffan och titt apå tv.

Bök, darr. Spark spark bök. Darr och spark samtidigt. Sprngande fötter på insidan av magen.
Jag blir knäpp, iallafall när Bebisen får en släng av rainman och gör det där på exakt samma ställe i tusen år.


Såatteh det blir kanske en del gnäll nu.
Jag är även galet arg på att jag inte kan stava längre. Jag ska hitta på ett ämne och sen publicera det blogginlägget helt utan att piffa till det. För ja, oftast redigerar jag. Och nånstans där kanske det går upp för folk hur dåligt det går för mig med mellanslag och sån skit.

än att jag är irriterad på att jag får gå och kissa hela tiden. Och, för all del att bebisen tycks ha slagit ner sina bopålar exakt vid naveln. Why? Why, god WHY?

Nu ska jag gå ut och gå, efter jag lämnat June på dagis. Jomenföratteh, det kommer bli en runda på kanske tio meter, sen måste jag kissa igen. Glory day.
Jag har inte varit så himla irro innan på den som stal min cykel, men NU är jag det. Tjuvkukhuvud.

bär inte Junisen på ryggen. Fan vad ont det gör nu, både fram i magen som är stenhård och så i ryggen som på nåt sätt kändes som den klövs mitt itu.

Jag läser en bok som handlar om Oskarshamn och ingen vet varför jag är så helt kär i den stan. Eller vänta, i Småland är jag helt kär. Mysko som satan.
Fast obs, mer kär i Allvaret. Jag vill alltid åka dit, skitisamma om det är sommar eller vinter eller ens sån där vårvinter.

så sa idag en manlig, amärrkansk gynka till mig idag. På kommunen i Ängelholm .
Sen pratade han en lång stund om hur det är i usa att vara gravid (ja, eller hur han såg på det, han hade ju förmodligen inte varit preggers så värst ofta) och att han insett att han jobbade alldeles för mycket och att det kanske var en pojkmage jag har och att det var bra att vi hittat på namn redan och att Sverige är vackert och good luck.
Folk borde semestra oftare. De blir så trevliga då.

om 26 minuter ska jag göra en intervju i Ängelholm. Det är lite mer än tre mil dit.

Nejmensåatteh jag är inte så irriterad.

innan uppvisningen. Kolla den lilla lilla munnen, det är så man ser att hon är orolig. Fisungen.

som har dansuppvisat idag. Hon dansade bäst av alla och var sötast av alla, men jag är en pedagog ut i fingerspetsarna och sa, helt i enlighet med Malin Alfvéns rekommendationer att: Vad roligt det såg ut! och June sa: Mamma, det kändes lite pinsamt.
Herregud, det kändes lite pinsamt - hon är 4,5! Innan uppvisningen sa hon: Jag är lite rädd mamma, det är så stort här.
Jag trodde såna känslor kom senare, nervositet och pinsamheter och sådär. Min stora lilla unge, jag skulle vilja stoppa ner henne i en kartong och skydda henne från alltallt (om det inte vore för att man får Fritzl-vibbar av att säga så).

Iallafall, jag sa efteråt till henne att jag blev lite tårögd för att det var så fint och bra och då sa hon att Jamen det blir du ju alltid, jag är inte förvånad.

jag blev för fan ledsen som satan.
Skitidet, jag har en utmärkt och raffinerad hämnd: jag ska dammsuga och vika tvätten. Jodå, man är ju en hämndens ängel såatteh.

visst det. Vi hade bestämt att vi skulle köra ner till stranden och grilla och sådär ikväll. Helt mysigt och romantiskt och sånt.
Nu. Alltså NU, klockan 16:45 får jag ett sms där det står: Jag hinner nog inte hem för att grilla, jag är i Båstad nu.

Nejmenvabra. Då tycker jag att vi tilbringar ännu en kväll framför tv:n, ja det tycker jag verkligen. Eller ännu hellre så kan ju jag titta på och så kan ju han surfa. Ja, men så gör vi. Det bestämmer vi, det blir roligt.

Ja, alltså inte Lektyr vafan, men lektyr. Som i tidningar att ha på skithuset och bläddra i. Mest Mama, men också Misstänkt, Akademikern, Socionomen, nån Plaza och nån Damernas Värld. Och nån enstaka Glamour och Hennes (ja,jag skäms förihelvete, det är säkert inte ens jag som köpt dem eller så).
Mina Illustrerad Vetenskap behåller jag, och Bang och Laga Lätt, men I Form finns med i högen också. Inplastade, så say no more.


Men portot får man pröjsa själv.

jag läser en mening om det hos Anders och det får mig att fundera på det där, kriget. Mot terrorism. Jo, för jag läste att den här avlyssningstjofräslagen där någon ska få läsa min mail och mina sms och göra vafan de vill med det, den ska få finnas för att det är viktigt att bekämpa terrorism.
Förlåt, men är det inte en smula löjeväckande? Exakt på vilket sätt känner Sverige sig hotat av terrorister? Iofs, jag läser ju inte DN, kanske har det stått nåt där om Hotet?

Är det inte Ryssen eller för all del Kommunisten så är det Juden, Tysken eller som nu, Araben vi ska rädas. 
Och jag som är motvalls käring, jag är lite rädd för Amerikanen, jag. Mn det är väl kanske löjligt, det också.

på diverse finurliga sätt väcka T utan att väcka den björn som sover. Den Björn Som Sover. Vilket är T dådå, han har ett satans morgonhumör, vilket brukar reta mig för jag tänker att förihelvete, se till att skärpa dig. Men när det är T är det tydligen okej (eller om det här är ett slags bevis på leadership by fear så jag är liksom så kuvad att jag till och med gillar det med honom? Intressant, på min ära.)
Iallafall har jag på olika sätt smugit runt soffan (ja han sover på soffan, han snarkar = jag kan inte sova = han behöver straffas = soffsovning (plus jag har ev ljugit lite och sagt att jag får sjuuukt ont av att sova på soffan men skitidetnu) och till exempel "städat" där. Och sen "tappade" jag Britta Katt på den dynan han sover. Och sen stod jag en lång stund och eyeballade honom, men det märkte han nog inte alls. Sen funderade jag på att filma honom med öppen mun och fötter som trampar och trampar och trampar (som en hund som tror den springer!). Sen gick jag förbi vardagsrummet kanske tio gånger och hostade helt högt. Sen pratade jag med Britta Katt i normal samtalston. Ja, och så har jag smällt i ytterdörren lite högt och prasslat skithögt med påsar.

Jag får väl dricka kaffe själv dådå.

av att jag var hungrig. Det är ju onekligen lite speciellt.

Nu vill jag somna om, men si så går det inte till i cilanvärlden. Är man uppe så är man. Ja, och så ska jag tvätta om en timme dessutom.

på det här stället. Och jordgubbar. Är det verkligen så att jag ska bli tvungen att köra och köpa detta?
Jag gillar att vara gravid, men den här tantprylen tar dö på mig. Att bli helt vek och få ont av att göra monotona saker (som att bära en flerkilosmelon hem från affären). Dessutom är jag tantarg, så fort jag ser att nån tittar det minsta lilla fräser jag åt dem: Vaäreom? eller Men sluta GLO feffan! eller JAA, men glo du. GÖR det!
Oerhört obehagligt av mig, att vara så helt konfrontativ på Willys.

Och just det, på tal om konfrontativ på Willys, så var jag där igår och skulle handla mat men så var det en tant som hela tiden stod för nära mig och då blev jag arg på henne, så jag ringde upp T och så fort han svarade sa jag: Jamen vafan ska du ha för jävla middag då förihelvete förfan försatan? ungefär så iallafall, och när han blev förbannad tillbaka (han är helt tråkig att gravidskälla på, för jag får skäll tillbaka) ja då var jag ungefär en nanosekund från att bryta ihop. Där och då, mitt i köttdisken på Willys, så jag halvsnyftade: Jamen du vill ju aldrig grilla (hence: så därför är det ditt fel att barn svälter ihjäl och att folk krigar och knivar ihjäl varandra på karnevalen i Rio och förresten var det väl nåt ras i Norge för ett tag sen och det måste ju varit ditt fel också? Bara för att du inte vill grilla, tvi vale!).
Sen köpte jag kotlett och påspotatisgratäng och sen ringde tinajes och det var ju ett mycket roligare samtal än det jag hade med T.

Jag måste ha vatten nu innan jag får solsting.

kolla här på bilderna. Den ena fick jag klippa bort väggen från i paint, och då blev jag typ två meter lång och smal. Varför blev det så? Fan vad besviken jag blev när jag såg att det var en scam:

  och 
Ha! Vafan. Ja, fast kanske lika bra det, det vore rätt oroväckande om jag över natten blivit 1,80 lång.

och ganska söt så han är väl kanske inget as då. Undrar varför jag drömmer så? Det är fan helt taskigt.

Nu ska jag gå på tur, och då ser min outfit ut såhär (under tio månader kommer det ENDAST att finnas profilbilder på mig. Där huvudet är avklippt. Intressant, undrar om jag ska fortsätta med det efteråt, om man säger? DET vore intressant på riktigt.). För övrigt tycker jag att ensemble låter bättre.


Dagens ensemble i min egen lyckospegel.
Nån dag ska jag städa i min garderob.

vilket as alltså. Jo, för inatt drömde jag såhär, att vi hade bråkat när han plötsligt började packa. När jag frågade vad han sysslade med sa han helt lugnt att: Äh, det här var alldeles för jobbigt för mig, så nu flyttar jag.
Jaha, och så flyttade han fastän jag var helt tusen gravid och allting, och bara sket i oss och söp och skulle träffa tjejer och berättade det påmsn att Du, kolla att jag har en dejt imorgon, häftigt va?
Han bara plopp lämnade oss och var exakt lika glad, och liksom gladare efteråt.

Snart ska jag väcka honom och tala om för honom vilket rövansikte han är. Eller nej, det är kanske smartare att vara snäll förresten, så han inte flyttar. Heh.