Brittas svans började brinna

och nu är hon skitsur på mig. F säger att det är för att hon antagligen trodde det var jag satte fyr på henne. Och då kan jag ju förstå henne, jag hade blivit skitsur jag med om nån fjuttade på mitt hår bara sådär.

Jag mår illa och har lite skrivkramp, det finns liksom inte så mycket att säga om familjeterapi.


Ont i öronen

fick jag för övrigt när jag gick hem från uni idag. Bara för att det blåste så innitahelvete.

Dålig mamma?

Inte jag, idag ska jag inte gnälla över mina eventuella brister och fel - min PMS är long gone och jag mår så bra som man bara kan göra efter att ha kommit ut i ljuset.

Idag hade vi en föreläsning om familjevåld. I verkligheten betyder det att vi hade en föreläsning om mäns våld mot kvinnor och hur barnen i dessa relationer mår och hur normaliseringsprocessen går till och så. Jag hade för övrigt kunnat hoppa över föreläsningen. Jag har levt det där fast utan att få såvärst mycket stryk.
Iallafall, föreläsning var lite så yada schmada men i slutet blev det diskussion och det är ju alltid intressant. Särskilt som när mansamordnaren sa att det kanske inte bara är mannen som är den dåliga föräldern i en sån här relation. Kanske är det så att mamman är en dålig mamma - hon kan ju omöjligt vara bra?
Först blev jag förbannad och bara men vafan SÄGER karlfan, men så argumenterade han för sin sak och då började jag istället fundera på varför man jämt jämt envisas med att kvinnor ska ha nån slags roll som offer?

Han menade att det är omöjligt för mamman att vara en bra mamma, eftersom hon stannar kvar i en relation som skadar barnet. Och ja, det är ju sant. Oavsett normaliseringsprocesser och rädsla och skam och skuld - barnen är ju de som far illa av att våldet bagatelliseras till exempel.

Och nu tappade jag farten. Jag minns int evad jag ville komma fram till.

Jag har jobbat

och den ångesten jag kände innan var helt i onödan, för det var en fin dag. Det logs och skojades (och S, världens argaste människa, när han skulle vara bambatant och servera lunch, trollade han plötsligt fram ett förkläde som det stod mat och fest på. Ironi och angst, det är min arvedel.) och jag fick en kram av snygg-M och de intagna som jag känner tantskakade hand och ja. Det var kärleksfest, så mycket det nu kan bli på häktet alltså.

Det är för övrigt en helt vansinnig skillnad på humör och kroppsuppfattning och liksom överhuvudtaget verklighetsuppfattning nu, jämfört med när jag hade PMS för bara några dagar sen.
Jag ska absolut inte ha fler barn, och ska jag det så ska jag äta SSRI-preparat sekunden efter bebisen tryckts ut.

Om en månad typ fyller jag 31. Det är mer ångest att fylla 31 än 30, för 31 är liksom inte nybörjar-30 längre. Då är jag 30 på allvar, och alltså vuxen.
Så ikväll passade jag på att visa för June att jag kan gå upp i brygga och stå på händer mot en vägg.

Oh my

vilken jättelång prommis det blev med L.
Och lunch, som jag fick ont i magen av. Jävla pasta.

På vägen hem gick jag som en mumie, så mycket frös jag. Och så träffade jag en av de vi hade intagna i somras, och jag älskar när de blir glada över att träffa mig. Jag blir ju förresten rätt glad jag med.

Undrar om jag kan turbosova innan M dyker dyker upp?
Jävlar vad jag fryser.

Innan S åkte på

kollektivmiddag sa jag till henne att det kommer kännas helt bra ikväll. Där.

Jag är hemma nu (ja, det är så fånigt, vad är UPP med folk och deras sovvanor?) och jag hade tänkt ha ett Samtal men allt det där. Allt det där rann av mig när han kom ner och öppnade med det största leendet jag sett. Och sen sa han men vad snygg du är idag och sen var det så. Precis som vanligt, fast bara lite bättre.

För övrigt såg vi en fil som jag sjävklart glömt vad heter, med Joaquin Phoenix (är det ens möjligt att vara så jävla snygg?) och Mark Wahlberg (jag envisas med att kalla honom Marky Mark och att uppfordra honom att visa kuken. Jag är 31 om några veckor, ja) och det handlade om att en var polis och en var klubbägare och äh jag vet inte. Den var bra. Förresten var Eva Mendez också med, och nu är hon och jag ihop.

Dr Phul-beroende

är man om det som hindrar en från att dejta är att man inte kommer få se showen hemma hos honom, utan tvingas titta på Cops.
Om igår, den här jävla bruden är nog ingen han ligger med. Jag tror han är en sån som inte multitaskar utan håller sig till en att ligga med. Men ändå, även om jag tror vi är exklusiva (jag är det som fan, min telefon är helt jävla död, inte ens mina killkompisar sms:ar längre hur fan det kommer sig (det ÄR iofs januari)) kan jag tycka att dte naturliga vore att a. träffa mig igår och isåfall henne idag, b. förklara vem fan hon ÄR.

Och det fortsätter. Han fattade att jag blev irro igår (jag var rätt tydlig med det misstänker jag) och bara blablabla tusne på msn. Och sen sa han: Ja, nu ska ju jag jobba varenda kväll i en hel månad. Så då skrev jag: Så vad betyder det? Att vi inte ska ses på en månad? Att du inte vill ses alls?  Varpå han skrev: Nej, det betyder att jag inte kommer ha något liv,
Allvar, hur menar han? Ska jag vänta på honom i en månad? Är det det han menar?

Alltså jag vet inte. Jag är inte intresserad av nån annan, men ska det vara så så vet jag inte.

Jag är så jävla

arg. Och ledsen och mensig så jag vill slå ner nån jävel. Kanske mig själv, kanske F. Kanske statyerna jag ser på tv just nu.

Såhär, det händer liksom tråkiga saker hela tiden. Sånt jag tjatat om som jobb from hell, vänner som flyttar, pengaproblem och blablabla. Och jag är en fena på att tänka att jaja, det ordnar sig. Det blir bra.
Men så liksom har jag inte sett F på en vecka och ikväll kom han hem. Så jag tänkte att aha, jag går ut och går så kanske han hör av sig och då kan jag gå upp där en stund. Och han hörde av sig. Och sa att han och nån jävla brud tittar på Greys.
Och här kommer mitt vanliga svammel om att han såklart gör vad han vill, med vem han vill och blablabla, men jag blev så jävla arg och besviken att jag började gråta lite på stan. Fatta hur tragisk jag är som går stan i mössa, med motionskläder på och gråter och röker.

Och egentligen är jag mest ledsen för att a. S och K är iväg och b. att jag ju inte ens ville ha nån jävla snubbe och nu har jag plötsligt fallit för den där lille skiten och då tittar han på jävla greys med nån jävla brud och jag går på stan i mössa och gråter. Och röker, i mina motionskläder. Tragiskt.

Jag vill inte ha nån jävla knullkompis, vafan ska jag ha det till? Jag vill inte ha kalas och samboskap och släktmiddagar heller. Men ändå.

Vilse på IKEA

och ja, allt är som vanligt kan man säga. Jag hann titta på badrumsmöbler flera gånger och gå och flina lite för mig själv en stund åt folks pilpanik (Rolf! Nu går vi mot pilarna igen!) innan jag faktiskt hittade ut. Jag köpte en lampa till June (någon vill skruva upp den? Någon har en skruvmejsel eller vafan man behöver?), två såna där små som man ska sticka in i grisnäsan i taket och så köpte jag en fjäril med kattmynta i till Britta. Aldrig har en katt blivit så glad tror jag, men dolumentationen gick sådär. Här är bilder på Britta Katt och kattmyntafjärilen in action:

  

Eller jaha, en bild då. Det funkar inte att ladda upp fler.


Jag har mensvärk, så nu ska jag inte ta värktablett men dricka kaffe och äta nåt sött så jag inte somnar. ELler så somnar jag rätt fram här och nu.


Och ändå

känner jag mig glad glad glad idag.
Solen skiner, tanterna är glada och sitter i kaffestugan och kuttrar och muttrar om släktingar och gott kaffe, det är städat hemma och jag ska till ikea i eftermiddag och köpa en lampa till Junes rum.
Och ikväll kommer F hem. Oavsett om vi ska ses eller inte så är det okej. Bara han är i stan. Cheesyvarning på det där, jag vet jag vet.

Mäh

jag som hade en massa bra tankar om ensamhet, nu har jag glömt allihop.

Jag är på jobbet och nån sa att det kunde vara mer att göra idag än vanligt. Det hoppas jag vid gud att det är, igår var det noll (0) människor i butiken. Eller ja, det var hon som sitter i kulturmagasinet. Men det räknas ju knappast.

Jag är mycket irriterad på F, och kanske är det lite utan grund. Eller så är det inte det. Igår fick ladda kontantkortet i mobilen till slut och skicka ett sms där jag skrev. Ja, nu går jag och sover. Gonatt och puss och what not. Och då skrev han tillbaka: Åh, har du haft det andra numret avstäng hela dagen? Inget har kommit fram.
Och då har jag retat mig oerhört på att han inte hört av sig på hela dagen.. hehe. Jag skrev tillbaka typ att Jaha, vad har du skrivit och då. Svarade han inte. Vafan? skrev jag och då svarade han att han inte kunde sms:a (messa skrev han, alla säger/skriver messa vafan är det för ord?) när det var minusgrader ute.
Iallafall, imorse tänkte jag såhär att jag är inne på honom som fan, jag vill träffa honom, han är bra för mig och blablabla. Men jag vet inte. Ska det vara såhär jämt? Att han liksom inte hinner ses, då känns det ju som att jag liksom är satt på undantag, det vill inte jag.
Jag vet inte. Jag kan inte låta bli att grubbla över det, även om säkert både han och mina vänner skulle säga att jag ska sluta fundera så mycket.

Kanske är det det faktum också att en här helgen har känts så enormt ensam. Jag kunde såklart hört av mig till folk och träffat dem, men jag kanske behövde sörja mig igenom helgen och vara själv och skillnaden är ju inte enorm egentligen - jag har ju varit ensam länge innan (när jag och J bodde tillsammans alltså). Äh, jag vet inte.
Det känns iallafall rätt bra idag, som om jag genomgått en mycket lugn katharsis.

I am legend

tittar jag på i detta nu. Och funderar över ensamhet.

Alltså vafan, jag får ju skriva när filmen är klar.

P-pillerkartan säger mig

att jag har PMS. Eller iallafall att nu är det mens jävligt snart, och det är därför jag är fet och ful (varför VARFÖR känns det alltid så innan mens?!) och gråter till reklam och sånger och konstiga annonser i tidningen och det är därför jag tycker jag att alla är dumma i huvet.
Det är en jävla tur att jag är ensam den här helgen, kanske.

Jag tvättar och har ätit spaghetti pch quornfärs och nu ska jag bara ner i tvättstugan en skvätt och sen är det kaffe och den där will smith-filmen. Och kanske godis? Eller inte, jag är lite solkig i buken.

Oortodoxt

sätt att anställa människor har de här, när jag kom till jobbet låg en lapp: tänker du fortsätta att jobba här under sommaren, tiderna är blablabla och sen: Är du intresserad?!
Hell yeah, det är jag.
Tänk, jobba här varannan helg och lite på vardagar och sen läsa sommarkurs. Perfekt. Perfekt!

Jag ska jobba

och med tanke på den här bilden



kommer det bli en myyycket lugn dag. Inte mig emot, jag har en del att läsa. En heeeel del.

Jag vaknade 7 imorse för jag var kissenödig. Som en liten tant. Och sen istället för att vara lite dekadent och gå och lägga mig igen, gjorde jag kaffe och låtsasläste HD.
Nu ska jag göra mig vacker (mkt svårt med tanke på mensfinnar på hakan) och köra ut till Allerum för att låna film. Ja, det är sant!

kuk.blogg.se

sökte jag efter igår, jag måste vara typ 11 år eller så.

Dagen idag: sov till typ halvåtta, gång till dagis och framme halvtie (vilket är en och en halv timme försent men man kan inte lyckas med allt), bil hem. Gröt (mkt torr och vidrig), vila, storstädning, storhandling. Nu finns det MAT. För jag köpte mat, helt sjukt men sant. Frysen är proppfull och skafferiet och kylen och jag köpte helt mot mina principer frysta grönsaker men vafan, ska jag slippa skörbjugg i slutet av månaden får det vara så.

Sen ringde fredriksdalstantaluran och sa att jag får lön den 11 februari, vilket ju är alldeles sent att betala hyran. Men jag ska ringa kukahyresvärden och säga det och då brukar det vara nemas problemas.
Fast nu undrar jag vad jag ska göra ikväll? Bada. Och sen.. plugga? Vakul.

Ah, inget är

som ett nystädat hem (säger jag och känner mig lite som BreeMonica).
Och märkligt nog ska jag baka bovetebullar nu. Hm, jag analyserar inte det här.

Nu kör jag och handlar tusen mat! Låt oss alla hålla tummarna för att både Fredriksdalslön och CSN dyker upp nästa vecka, eller allra senast nästnästa vecka. Yes sir bob.

Nybadad

och so fresh and so clean.
M ringde innan och pratade bort nån timme, och sen kändes lättare.

Jag tror jag går och lägger mig nu. Och ångrar ihjäl att vi tog vagnen i eftermiddags. Inte fan visste jag att det skulle bli helt storm och allt ikväll? Fan, fast äh. Det kommer bli jävligt lovely att komma hem imorgon.

Men FAN

vad irro jag blev plötsligt då.

June somnade ju i vagnen och sen hon vaknade har hon gnällt, gnällt, gnällt och gnällt. Och jag blir fan KNÄPP på gnäll.
Dessutom är jag irriterad på att jag inte får några pengar knappt, och jag är livrädd att jag inte ska kunna betala hyran. Jag vill fan inte ringa kukahyresvärden och säga att jag betalar, fast bara nån vecka senare.

Jag är irro på F också, för att han är iväg och ska vara iväg på hela min lediga helg och på att han knappt pratar med mig på msn - vafan FÖRKLARA då varför du inte har tid för i helvete.

Fan. Fan. Fan.

En fin prommis

blev det hem. June somnade som en gris på två sekunder, så nu är det hon och jag som håller fredagskväll gissar jag.

På vägen träffade vi A, Je's tjej. Je är ju sur på mig eftersom jag var otrogen innan jag sansade mig och gjorde slut. Men hon och jag känner ju inte varandra, och hon känner liksom in te J jättebra heller. Ändå sa hon bara ett tunt och färglöst hej och FORTSATTE GÅ! Jag bara Mäh? Hur är det? Får jag se bebisen? Ja, sådär.
Och då stannade hon och pratade och då ar hon ju samma gamla A som jag träffat innan: otroligt intresserad av sig själv, ointresserad av alla andra.
Men ändå, vafan - man stannar för i hela helvete.

Nu är det jag som går ut och röker innan jag slår ner mig själv.

Vagnen i bilen

och så får jag bestämma mig om vi går hem därifrån när vi är där.
Det ÄR rätt fint väder, en prommis hade varit skönt. Å andra sidan kanske det regnar imorgon.

Äh, ingen vet.

Game on

tittar jag på. Utan att ringa. Hur sjuk i huvet är jag? Eller iofs hade det kanske varit värre att ringa. Jag vet inte.
Det som är mest sajko är antagligen att jag tittar på det eftersom jag väntar på Dr Phil.

Hu, halvryslig dag

har det varit på Wienergatan. Jag har fettpanik (hur FAN kan jag ha det?!), har moffat i mig kladdkaka, har en världsfin vän som flyttar till Sthlm idag, en världsfin vän som är ledsen down under, ett barn som blir vuxenledset när jag hämtar henne på dagis. Och en F som jag liksom aldrig hinner träffa (jag hinner, han hinner ibland och jag gör allt ALLT jag kan för att inte vara needy vilket inte är så lätt).

Så till middag blev det våfflor med glass till lilla barnet, nyttomat till mig, inga cigg för att göra Junisen till viljes och sen lång diskning av henne (vilket resulterat i att jag druckit lite diskmedel och harklar mig hela tiden så det liksom känns som bubblor i halsen) och tidningsläsande av mig.
Så det är bättre nu, fast jag fick gråta en del först.
Och idag är första gången jag saknat att köra till Allerum, och att liksom vara två om Junisen.

Kladdekaga

är för fan lunch? Jag hade den i bilen igår, men GLÖMDE bort att ta med den på middagen. Harregud, jag behöver en personlig assistent.

Jag vet inte om jag kan vara kvar på kvv. Jag tror inte det. Sommaren löser sig säkert ändå, jag kan kanske jobba på fredriksdal och läsa typ rättssociologi.
Det är mkt svårt att jobba skift och samtidigt ansvara för June. Läser jag kan hon ju vara hemma med mig. Så får det nog bli.

V var på jobbet, han hälsade knappt. Fy fan, jävla barnunge. Lär dig att bli nobbad, jävla nörd.

Jag fryyyyser

för jag är så trött. Vi var hemma vid 2, tror jag. Och jag var tvungen att prata med min fina klarai och lite med S, som flyttar till Stockholm idag och det gör så ont.
Jag ska till jobbet, och jag är ledsen men jag kommer eventuellt att skylla på någon sjukdom eller så. Jag vill inte introduceras i den jävla cv'n, jag vill inte sitta där och hellre jobbar jag inte där alls.

Det var en mycket mycket mycket trevlig middag igår, och jag älskar tammejfan kvinnor. Eller jag vet inte, men dels är vi fyra helt goda och nära vänner tots att vi ju inte känt varandra så länge, dels är det så spännande med kvinnor - det händer så mycket. Och i våra liv (nåja, inte mitt nu längre) händer det stora saker: flyttar, sjuka pappor, 30-årskriser och avslutade utbildningar.

Jag måste sminka mig nu innan jag somnar, men jag kommer fortsätta tänka på det här hela dagen.

Nu är det jag

som kör till Lund. Innan dess ska huvudet upp på nacken och om det gör ont så får det göra det då. Det duger inte att såra människor för att själv slippa känna efter.

Imorgon ska jag jobba i centralvakten och det är ångest på riktigt. Jag VILL INTE. Visst fan får man slippa då? Altså, bara för att jag är timanställd är jag ju inte livegen eller? Nu är det jag som sätter ner min fot. Tammejfan.

Jag skulle gärna återge hur rolig festen var, men jag trorjag stannar vid att säga att bakfyllan på söndagen var den mest massiva jag haft. Jag var så bakfull att jag hoppade över en F-date. Och då var klockan ändå åtta på kvällen.
Nu är det jag som överger litrarna och ge rmig på decilitrarna.

Väntar på J

och är fasligt yr i bollen.

Såna här dagar blir alltid aviga - vi åt till exempel frukost för tio minuter sen. Jamen om man sover helt hundra timmar mitt på morgonen är man ju minushungrig resten av dagen.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig ikväll. Det blir tantklänning som jag hde på nyår, eller så blir det en annan svart som jag hade på glöggfesten. Någon annan borde bestämma, eller säga vilken jag är snyggast i. Jackie O är ju mer classy iofs.

Synd att jag bara har bild på Jackie O, och bara när jag sitter ner.

Vi har sovit

ett par timmar, och nu känns livet lättare att leva.
Vi är vänner och festen blir nog av iallafall, för J ringde och sa att han kunde ha henne. Fast det blir hemskt iallafall, för hon kommer blir så besviken över att inte få åka till sin kusin.
Å andra sidan är det bättre att hon vaknar 4 hos sin pappa än hos syster M, eftersom syster M behöver sin sömn.

Nåja, vi fick sova iallafall och all is good.

Jag läste nånstans

att när Britney Spears blir irro dunkar hon huvudet i väggen.
Jag är där nu.
June har i två timmar ömsom gnällt, ömsom dunkat, sjungit, viskpratat, gråtit, fått mig att hämta vatten, nappen, klä av henne, klä på henne, och nu har hon blöja, för nu ska honbajsa. Mitt i jävla kukanatten.

Vi skulle köra hem imorgon (idag), men så blir det ju för fan inte nu. Jag är så irriterad så jag snart dunkar mitt huvud i väggen, och ja. Jag är fanimig irriterad på June för jag är ingen sån där morsa som bara: Nej men ååh, man kan ju inte vara irro på ett baaarn.
Nähä, då skulle du flytta in inuti mig nu då, så ska du se på fan.

Jamen det är för fan

självklart att June vaknade när vi gick och hämtade Maja Hund.
Nu sitter hon i soffan och hostar och hackar och är helt pigg. Jag har ingen hostmedicin och ingen alvedon. Vabra. Vabra.

Det blev ju

hur bra som helst, hela planeringstjofräset.
När June vilat på soffan en stund ville hon dagis och var helt pigg och allt. Så dagis, upprop, frisörbesök (fy fan vilken snygg frisör ovanpå allt, och hårtvättar är fanimig min fetish (fetisch?)), snabbträff med S och sen långlunch med F som pussade mig mitt i stan (alltså skit i syftningsfelet, vi var på stan alltså) med prat. Prat! Jag har saknat att prata bara liksom skit om folk och skola och Filmen G och brännvinsost och så.
Och efter det Willys med fina Junisen (som iofs verkar på väg att bli sjuk nu eller om hon är trött efter att ha sovit mellan 22 och 05 inatt) och chips, gardinstänger, filmjölk och äpplen. Det gäller att ha sina prioriteringar rätt.


Nu är jag brunhårig och när snyggfrisören stajlat det sa jag Vidal Sasson (men ÅH, sasoon, sason?) och han utbrast: jag vill ta en bild!

Mitt nya liv

som präktig student inleds idag. Fast allt som jag planerat (klippning, lunch med F, handling på Maxi och eventuellt klänninginköp) verkar gå i stöpet eftersom lilla Junisen har feber och ont i magen.
Men skam den som ger sig, vi kör till skolan och ropar upp mig och sen får lilla fröken hänga med på klippning och så får vi se hur det blir med lunch. Kanske kan S komma hit en stund, kanske får vi ställa in.

Förresten kanske festen är av också för min del, för barnvaktssysters lilla E var sjuk igår och om Junisen inte blir piggare vill jag nog inte lämna bort henne. Vi får se. 

Jag är klar sånär som på lite smink och det är bra. Fast det var ju jävligt onödigt att stiga upp 5 när vi iallafall bara ska sitta i soffan och se dumma ut.

Skitsamma, idag ska vi köpa gardinstänger.

Det är knark

i maten, det är ju uppenbart. Jag är så trött så jag somnar när som helst. Och innan idag somnade jag lite i badet (eller ja, jag blundade och plötsligt fattade jag att jag drömde).

Jag och June har varit hos S och Texas Harry Kanin idag och ätit smörgåstårta. Det var gott, men natuuuurligtvis fick jag ont i magen. Fast vi ska ut och gå med Maja Hund om en stund, då brukar det bli bättre.

För övrigt känns allt med F avlägset som fan. Det är en vecka sen vi sågs, och även om vi hörs varje dag så är det liksom rätt så sporadiskt, lite prat här och lite där. Kanske ska vi luncha imorgon, eller så blir det inte så.
Hur som helst undrar jag om det är det här jag vill ha? Typ nej. Och det tycker jag är synd, för jag vill ju ha honom rätt mycket.

Nåväl, den som lever får se.

Fy fan vad smart

det är att raka benen med balsam. Alltså med balsam som lödder, jamen vafan.
Jag sitter nu med otroligt lena ben (trots jävla kukbichyvel - fattigdom, vik hädan!) som inte kliar ett dugg. Hurra, hurra som för fan!

Idag är det jag som börjar använda högklackat, på Rachel Ray står det en shemale och hojtar uppmuntrande så jag känner att visst, vafan. Det kommer iofs bli jobbigt att gå med June från S's senare ikväll, men lite får jag tåla. För att vara fin. Ja, så.

Mina favoriter

i skafferiet:



Vin, O'boy och chokladgodisar.


Jag har andra favoriter också, men det verkar så sajko att lägga upp bilder på F. Så jag nöjer mig med en June-och-Britta-bild:



Morgonprommis

på två timmar, jag är helt urlakad nu. Fast det är skönt.
Och brings back memorys. När jag var liten och mamma var nyskild hade vi ingen bil, utan hon skjutsade mig på sin cykel till dagis. Jag tror att det var en svart minicykel med massa klistermärken på, som en resväska. Och jag minns att mamma alltid upprepade som ett mantra: håll ut fötterna, håll ut fötterna.
Hon jobbade på ICA då, mamma. Och hade tre ungar och bodde i en trea i Falkvik och jag undrar hur hon kände sig? Om hon kände sig som jag känner mig nu: fri, lycklig och stark eller om hon mest hade ont i magen över obetalda räkningar, att hon tvingades jobba heltid, hämta mig sist av alla på dagis och låta oss systrar ta hand om varandra?
Jag minns att varenda morgon vi cyklade klagade jag över att det luktade elektricitet (eller jag sa väl ström antar jag), och nu. Om morgonen, innan avgaserna tagit över så luktar det samma här.

Vafan?

Hittade min vante på köksgolvet (jaa, jag har diarrébrun linoleummatta).



Är det så att Britta Katt vill säga mig något?

Glass med varma hallon

har jag ätit. June har ätit bara glass fast två tallrikar.



Min älskade unge är alltså hemma. Äntligen, äntligen, äntligen!
Fast jag AVSKYR att jag måste snåla på mjölken och att jag inte har nån brödrostajävel och inget pålägg. På fredag. Då finns det där (inte brödrost då, men det andra).

           

Om en stund ska vi gå ut med Maja Hund. Hon ser ut såhär:

      Här tror Maja att hon är anonym (hon blundar ju). Hundar är sådär smarta. Lite som barn, typ.

En halv chokladkaka

och kanske tio jordnötskakor kastade jag i soporna igår. Jag tog dem ur förpackningen och kastade sen kattsand över så jag inte skulle kunna plocka upp dem igen, haha.
Idag ångrar jag ihjäl mig, jag är så godissugen så jag dör tammejfan.

Det finns inte ens frukt hemma!

Fredag, kom IGEN nu. Jag ska fan bli ihop med fredag.

Lista på dem jag ska bli ihop med:
Fredag
Sömn
F
Promenader


Jag försov mig

imorse, och tänkte gå till uni vid 10. Men så badade jag till 10.15 så nu tänker jag att jag kan städa istället. Måste bara hitta bra städmusik, och det kan ju ta tid.
Dessutom funderar jag på tema till min 31-årsfest.
Och ovanpå detta hittar jag hela tiden svinbra musik som jag behöver lyssna klart på. På min topp 5 just nu: Beautiful girl med INXS, Lenny Kravitz I'll be waiting och Reamonns Supergirl. 
Det där var ju bara tre iofs.

Vad vad vad ska jag ha på mig lördag? Jag fattar inte, plötsligt har det blivit så sjukt viktigt att jag är helt snyggare än nånsin innan? 

Fikadagar

är bra dagar.

Först promenad till stan och där långfika med L, följt av promenad hem och mer fika plus lunch här hemma. När jag skjutsat hem L fikade jag med J från klassen och sa alldeles för mycket om F till henne (hon känner honom helt bra), men jag tänker att vafan, han måste ju ha fattat att jag är rätt in to him liksom.

Det har fixat sig så jag kan börja läsa socialrätt på fredag, och imorgon får jag veta om jag ska behöver skriva omtenta eller inte. Hoppas INTE.

I övrigt har det inhandlats ljuvlig blus idag (för L's pengar förvisso) och på fredag är det jag som köper klänning. Kanske. I storlek 34, mind me.
Nu ska jag byta om och gå en runda. Så det så.

Jajamen, nu

är det jag som är ett osäkert våp.
Fast jag har träffat L idag och sågat alla män vid fotknölarna, så nu känns det bättre.

Fö övrigt har jag ätit gräddstuvad pytt, och avgjort kommer det att bli så att när jag får maginfluensa och inte vill spy med hjärnan tvingar mig att tänka på ägg och sånt man mår illa av, då kommer just den rätten att finnas på delad förstaplats ihop med ägg.

Tvätten ovikt

disken odiskad, maten oäten. Allt är som vanligt alltså.

Min dators J-knapp har spårat ur, så nu när jag skriver på msn ser jag helt full ut. Ja, för J är en välanvänd bokstav. Jag, jag, jag. Hohoho.

Nu ska jag reflektera. Det är det vi gör på socialhögskolan.

Istället för en chokladkaka

tänkte jag att jag äter upp mitt andra ägg, skitisamma om det luktar fis.

Och när jag började skala blev jag sugen som fan - och då tappade jag det i soporna. Chokladkaka it is, och en lakritsstång fastän jag mår illa.

Gode gud, gör så att klockan blir fyra.

Högklackade skor

på jobbet, det var en synnerligen dålig idé.

Precis som det inte var mitt ljusaste infall att medtaga två ägg, ett grönt äpple och en (förvisso stor) morot som lunch.

På mitt ena jobb

finns det här att göra: ingenting. Och på mitt andra finns det här: ingenting.

Jag ska äta ägg, tänkte jag. Men så slog det mig att det kommer lukta fis här då och då kommer det kunder och tänker att jag nog borde lära mig knipa, eller gå på toa när det trycker på.
Fast hellre ägg och fislukt än inget ägg och tusen kilo godis. Jag kommer bli en sån tjockis som bara ligger ner hela dagarna och väller över alla brädder och så får F komma hem till mig med en liten blå trasa och en hink och tvätta under valkarna och när han säger upp nu så får jag liksom gunga fram och tillbaka tills jag gungar av sängen och då, mina vänner. Då tror jag att det är slut med sweet love osv.

Sen jag träffade F och vi blev exklusiva (fan vad gillar det att det är helt naturligt för honom, han bara: Ja? Det är klart folk vet om dig, vad trodde du? och då kan jag ju inte säga att jag har en historia av smygerier och hemlisar och förhållanden som liksom enbart bestod av nakenaktiviteter och därför knappast behövde bli officiella) har min telefon slutat ringa. Och hemliga nummer har slutat sms:a. Och det är en bra grej.
Fast det bästa är att jag faktiskt avslutat liksom, och berättat om F. Iallafall för alla (hahahaha) utom V, men han är tammejfan inte värd den energin. Så det så.

8.45

är tiden jag vaknar när jag ansträngt mig mig helt länge för att sova ut. Kvart i nio är det längsta alltså. Haha, ja det passar ju definitivt ihop med tantgrejen från igår.

Ah, när åldersnojan

faktiskt släppt säger han nåt som får den att komam tillbaka med full kraft. När jag skulle gå (ja, för att göra en lång historia kort: här ska sovas och så blir det inte om vi sover på samma ställe) sa han tant och jag skrattade och sa jaa, tantalura nånting. Då sa han: Ja, min bästväninna S kallar dig för tant hela tiden, hahaha.

Tant! Vaihelvete.


Fast sen när jag körde hem tänkte jag att vafan då, skitsamma. 

Han säger så fina saker, det var så längesen någon sa såna saker till mig, det var längesen nån var så självklar liksom; klart att mina vänner visste var jag var imorse, var skulle jag annars vara och du är oemotståndlig och hej äntligen kommer du.  


Idag har jag:

gått två hundprommisar, jobbat, ätit otroliga mängder godis, diskat, vikt kläder och funderat på min skoluppgift så jag vet vad jag ska skriva. På ett ungefär.

Jag har inte: bajsat, ätit vettig mat, duschat.

Men nu ska jag göra det där.
Och sen ska jag till F. Fast nu har jag huvudvärk eftersom jag slutat att sova nu igen. Så kan det vara, det säger Viveka Andebratt.

Jag är

bajsig. Vafan gör man då, i en affär? Det är ju liksom noll kunder iofs, men tänk om det kommer nån mitt i allt? Ska jag öppna då och bara: Hoho, snart är jag färdig!

Det finns bara en sak att göra: stå emot. Det är bra för karaktären

Mat- och godisintag lördag

en miljon kolabönor, ett halvt choklad, en lakritspipa, två hallonkolor, en mazarin, en lakritsstång, en chokladkaka, ett grönt äpple (det är det som är maten då då).

Jag önskar att det fanns mat här. Alltså riktig mat, som billy pan pizza eller müsli.

Och så önskar jag att jag orkade gå ut och röka, men det gör jag inte.


Förjävla

lovely är det att dejta.
När vi dillat på msn hit och dit var han plötsligt offline och fem minuter efter det knackade det på dörren och där stod han med kall näsa och varm mun och sa att han saknat mig.

Och så maten då. Naturligtvis trodde han att han skulle tycka maten var äcklig (mandelstekt kyckling, det kan inte gå fel liksom) fast det gjorde han inte (plus det är svårt att veta vad maten smakar om man hela tiden måste pausa för att det inte räcker att sitta nära, utan man liksom vill hoppa in i också) och sen gjorde vi paj och sen badade vi i flera timmar och sen. Ja. Sen sov vi inte iallafall. Och sen sov vi. Eller jag har en 90-säng, så det var sånhär natt där man håller på hela tiden att sov-vakna-flytta-på-dig-oj-akta-kattjääävel-sov-vakna-mäh-var-är-min-kudde-ge-mig-täcke-nääär-får-man-stiga-upp.

För övrigt var jag ute och gick med hunden idag. Det är helt megastor, heter Maja och bajsar såna lass att jag aldrig sett nåt liknande.


Dissad

trodde jag iallafall att jag var. Han bara, på msn: åh vad det drar ut på tiden och jag ska tvätta imorgon och blablabla. Så till slut fick jag skriva: så vad är det du säger, att du inte kommer? (jag morrade lite när jag skrev det)
Han: Nejnej, jag kommer, jag ska snart gå och blablabla.

Det är nog fan säkrast det skrev jag inte. Men jag tänkte det.

För övrigt borde jag nog ätit lite mer idag. Alternativt gjort av med färre kalorier, jag är så trött så huvudet slokar som en jävla tulpan.

Yyl!

Vafan ska jag ha på mig?? Jeans och linne? Klänning? Kjol? Raffset?

Måste börja sola, träna, klippa håret och köpa säng.

D som träff

eller date, dådå. F vägrar säga att vi ska ha date, han tycker det låter töntigt. Så i helt enlighet med min person säger jag date med en dåres envishet.


Jag har ansträngt IHJÄL mig idag för att fixa vin och mat och typ städa (äh vafan, jag har dammat av lite så det inte ska lukta rök, jag ska dammsuga också), jag fick liksom gå härifrån till stan till norra delen av stan tillbaka till söder för att köa vin, till hem och hämta bilen för att köra till Willys och köpa flagad mandel och mammamjölk och vaniljvisp. Note to self: vid ensamhandling, sätt inte fart på vagnen för att sedan häva dig upp och åka på den. Reaktionerna blir milt sagt förvånade.


Iallafall, tusen ansträngning och allt, och så fick jag ett sms där det stod: det verkar dra ut på tiden, det här mötet. Jag bara: Mäh liksom vaddå, till åtta eller (och när jag skrev det tänkte jag naturligtvis att nej förihelvete såklart inte) och då skrev han: kanske, jag vet inte men chefen hade en massa att ta upp.

Jaja, jag är inte alls främmande för att kolka i mig två flaskor vin ensam och kanske skriva ett och annat bitterfitteinlägg på min egna blogg. Man kan vara bakis på mitt jobb, det finns coca cola och kolabönor och sånt.


Fast nu ska jag bara ta det lugnt och dricka upp mitt kaffe och dammsuga och kanske rentav bada en skvätt. Jag ska inte ropa hej och allt vad fan man säger.


vaFAN

varenda gång jag glider in i sömn säger datorn bladdablong och så är det jävla msn som vill nåt. Eller ja, F såklart, msn pratar ju inte personligen med mig.

Och nu är jag hungrig. I kylen finns det här att äta: ägg. Och i frysen finns det här: prinskorv.
Om jag äter prinskorv en gång till inom låt säga fem månader kommer jag att börja spy och sen aldrig sluta. Men jag är inte riktigt där än med äggen, så då antar jag att det blir det.

Eller nej

jag fönar håret då, men sen SKA jag sova.

Om jag inte ska diska först och sen gå och köpa mjölk?

Och nu är det Apologize på tv, och det är konstigt med den låten, för den är liksom min och klaras, men också min och han killen som behandlade mig som sin mamma, han med spaghettibenen; J.
 
Och det här var inte vad jag ville: jag är svartsjuk. VaFAN är jag det för? Eller liksom, inte galet sotis men tillräckligt för att det ska störa mig som fan.
Och förresten är det sjukt att vara svartsjuk, han är helt söt och säger och skriver saker som gör att jag fattar att han gillar mig. Jag är fan damaged goods när det kommer till att lita på sånt här, jag är så paranoid att jag tror att han skriver och säger så för att komma till. Isåfall grabben, anstränger du dig i onödan. Han hade bara behövt visa gropen mellan nyckelbenen så hade jag ramlat omkull. Hehehe.

Sova verkar vara en god idé. Britta håller alldeles uppenbart med.

Jag ska glida

ner på sidan nu, läsa Smuts och somna till mtv (fortfarande vet jag inte hur det ska vara med versaler och gemener), för nu är det jag som är alldeles darrig och yr och konstig.

Jag tänker inte ens föna håret innan, utan vakna med såndär konstig sova-med-blött-hår-frippe och vara irro över det.

Ett altare till

Klara & Sofie är mina systrar, mina förtrogna, de jag saknar mest när de inte är hos mig.
Klara är den enda jag känner som är låttextsidiot savant. Hon kan lyssna på en låt en gång, och sen kan hon sjunga med hela texten. Det är en av de sakerna som imponerar på mig mest. Det, och så att hon är den ihärdigaste jag vet. Och starkaste och den med mest glöd.
Och Sofie, när jag träffade henne första gången var det som om jag blev Silvia (minus alla pengarna och Sofie ju är brud) och så sa det klick, fast det fattade ju inte hon. Sofie och jag är likasamma liksom, eller som om jag känt henne hela tiden sen.. innan. Jag kan inte förklara.

Hur somhelst är vi ihop alla tre och jag kommer att bygga altare även till dem. Eller ett gemensamt altare till oss alla tre? Åh, vilka möjligheter jag ser nu.

Och Britta ska få ett också. Eller nej, hon vill nog bygga ett till mig.

Karmakontot

påfyllt, tror jag. Jo, för såhär: Hela helgen och idag också har jag sett en annons i hd, där det stod att någon behövde hjälp med sin hund eftersom denne någon brutit benet. Som ett tillägg står det att det helst ska vara på plantan, och där bor ju jag. Så nu har jag har funderat sen jag såg den första gången på om jag ska ringa eller inte. Vaddå, måhända gillar jag inte djur världsmycket. Men jag tycker faktiskt om människor i allmänhet och ja. Jag har ju tid liksom.
Iallafall blev det såklart inte av och sen blev det inte och sen blev det inte av, och idag ringde jag försäkringskassan och undrade lite om mitt bostadsbidrag. Rörigt va? Jag kommer till saken snart.
Hur som helst, ikväll ryckte jag upp mig från soffan och diskade och då ringde damen på försäkringskassan och sa att hon fixat nu så jag skulle få bostadsbidraget utbetalt så fort som möjligt - för hon tänkte att jag nog behövde det. Gulle gulle damen sa jag inte, men jag sa tack från djupet av mitt hjärta och när vi lagt på ringde jag upp annonsören, för om man get some you give some.
Och det var ju tur jag gjorde det, för det var en tantalura som lät som the cryptkeeper, så gammal var hon. Så nu ska jag nog gå med hennes hund på kvällarna. Och kanske på helgmorgnarna.

På väg

till uni, mycket utvilad och färdigskriven och rätt snygg (ingen fulpåk inatt - tack som fan).

Fast innan jag går fastnar jag alltid framför mtv (jag skriver det med små bokstäver, för jag vet inte det skrivs annars: MTV, MTv, Mtv?), just nu är det Foo Fighters och Dave Grohl är min kärlek. Eller ja, en av mina kärlekar, antar jag. En annan är han som sjunger Apologize, en tredje är han som var skurk i CSI igårkväll. Ja, and so on.

Chef V ringde igår och verkade ha övergett den där grejen att ska man jobba ska man knulla. Jävla svin, jag vill inte jobba kvar där längre. Eller det vill jag ju, men fan vilket as han visade sig vara. Jag visste om misantropgrejen, och jag visste om att han inte är så pratglad och att han är gammal soldat och så (vad är UPP med mig och män som gillar polis- och militäryrket, jag är fan helt pervo). Men det här han gjorde innan jul, att vara helt snäll och nästan mänsklig en hel vecka för att avrunda det hela med ett sms där det stod att han ville ha en avsugning, fan vad vidrigt.
Fast mest vidrigt är det nog för att jag tycker jag har varit lite vidrig som bjudit ut mig till höger och vänster (och visserligen inte fullföljt riktigt). Att bjuda ut sig är helt fine, men att göra det ganska urskiljningslöst är väl inte direkt ett tecken på hur sexuellt frigjord jag är - utan tvärtom. Jag menar inte att jag är frigid alltså, utan att jag på något sätt halvfastnade i något gammalt mönster, det där att jag ligger = jag är omtyckt.

Ojsan, nu måste jag ju springa. Eller ja, gå lite snabbare än vanligt, hehe.

Lyssna

sen 15.00 har jag rökt noll cigaretter. Sen rökte jag iofs två på 27 minuter, men ändå. F borde känna sig sjukt smickrad. Vilket jag påpekade, med viss emfas.

Det har för övrigt varit en mycket bra kväll, helt befriad från både pms och mens (tack, älskade kropp). Vi har hånglat, pluggat bredvid varandra (mkt lite läsande blev det iofs), ätit kycklingmiddag, duschat, tittat på tv. Och kl 23 var det jag som körde hem - det är ju skola imorgon. Jo, allvar!

Och här då, efter duschen skämdes jag inte ens för att håret blev helt fluffigt (fastän han skrattade åt det) eller att sminket var borta och ingenting. Dels är det såklart en sånhär grej som är bra med att bli vuxen, att inte vara så jävla stiff och orolig och komplexfylld, men också för att han får mig att känna mig vacker.

Kul. Kul att det här är nån slags sjuk hyllningsblogg till honom. Snart ska jag börja snickra nåt slags jävla altare också, sno ett pa kalsingar och smygta en miljard svartvita bilder på honom och sen gömma alltihop i garderoben som ett äkta sajko.


Imorgon, vänner.

Då ska jag på föreläsning i hundra år (9-17 vafan!!), sen har jag blivit inbjuden till Ojhandling, kycklingmiddag, gemensamhetsdusch och blodig film.

Det kommer bli en mycket bra måndag, det känner jag på mig.

Helgen lite i bilder

  Skabetti.

  Britta up close. Som vanligt.

  MMS: Kolla vad jag KAN!

  Vi fick besök av Junes favorit: en bebis!

  Miss Goody Two Shoes linneskåp.

  Sen fick vi besök av en bebis till!

  June trillar ködaknudor.


  Såhär fina blev de.

  Junes bild på sig själv.


Nyvaken

är jag, med en liten varm Britta på magen (alltid! alltid!).
Jag läste i kanske fyra nanosekunder, sen gled jag iväg och drömde ingenting och vaknade nu, helt yr och inte särskilt glad. Men iallafall inte så trött längre att jag bara gapar och tänker zzzz... mmbludderiblad fiskar hrrrroj då måste nog ställa bilden nejjagmenarbilen zzz..

Nu SKA jag tammejfan läsa klart. Hur jävla svårt kan det vara?

Håll-I-Gång!

Heter Junes nya favvofilm. Det är nåt ryskt/tjeckiskt/vadsomhelst skittecknat om två katter som åker skidor och allt vad de gör. Först nu har jag fattat att hon gillar det pga musiken i bakgrunden. Nämligen är det så att hon, när hon morgonvälling, envisas med att vilja titta på tvåans testbild eftersom de spelar klassisk musik där.
Det är rätt så perfekt eftersom jag så hjärtans gärna vill att hon ska börja spela piano.
Fast liksom, när kan de det? Börja spela musik?

För övrigt, det här med dålig morsa.
Alltså, jag hade inte fattat riktigt hur det är att vara ensam med barn. Jag trodde liksom att det hela tiden skulle vara mys och gullegull och så många dagar är det ju inte och vafan hur svårt kan det vara?
Det kan vara synnerligen tungt - särskilt om modern har precis-innan-mens-humör, barnet stiger upp vid 4 på morgnarna och det inte går att vara ute mer än en halvtimma åt gången.  
Så de här fem dagarna har vi mest bråkat. Jag har mutat med rostiga mackor, skällt på henne för att hon är på katten, tvingat henne att titta på film och bråkat lite till. Det är inte så kul när vi bråkat och sen när vi ska bli vänner gråter hon och vill till pappa.
Det är inte så kul att sista dagen vi har på ett par dagar, vakna i svinottan och vara arg och önska att hon kanske skulle sova hos sin pappa istället så jag får vara ifred, ensam och sovasovasova.
 
Äh, jag vet inte. Jag vet att det är ganska tungt och att jag gnäller ganska mycket inuti och inte förstår hur jag ska orka. Jag vet inte om jag behöver skämmas för att jag tycker det är skönt att vara ensam och inte alls gråter av saknad - även om hon fattas mig när hon inte är här.

   

Åldersnoja

pratade vi om igår, jag och F. Han erkände att han också kände lite så, och samtidigt som jag blev lättad (jamenvafan, jag kan ju inte vara den enda som funderar på det eller?) blev jag förbannad. För hade det varit han som var 30 och jag som var 24 (jag vill i detta nu skriva 25, men då måste jag skriva 31 på mig och då kan det ju kvitta) hade ingen jävel brytt sig.

Jag ska på 30-årsfest nästnästa helg och har redan bestämt vad jag ska ha på mig. Haha, det är fan sjukt.

En dag som den här


är dessa mina bästa vänner: 

Eftersom vi varit uppe sen halvfem har jag hunnit göra alla hausfraugrejer, och nu får vi ge upp. Vi får trotsa kylehelvetet och gå ut. Höjdpunkten kommer bli 1. lördagsgodiset vi ska köpa och 2. att gunga.

Och ikväll ska vi äta kyckling med tzatziki har jag bestämt. Och bulgur elle rmatvete eller vafansomhelst.

Jag är så trött, och senare ska jag blogga om hur det kanske inte alls blev som jag hade tänkt mig och vilken dålig jävla morsa jag är.

Fördelen

med hysterisk pigghet (det må vara hänt att det inte är ett ord, pigghet men så stäm mig då) är att det liksom blir såhär att det diskas och dammsugs (nåja, jag planerar att dammsuga iallafal nån gång runt 8), duschas, viks kläder och blablabla helt tidigt på morgonen.
Nackdelen är att allt det där blir gjort och sen händer inget mer på resten av dagen.
Hysteriskt pigg blir jag av nattvak, att vandra omkring och av att vakna sjutusen gånger av att katten Britta river mig i pannan, på benen, biter i fötterna och blablabla. Vafan är hon så pigg om nätterna för? Och orka försöka vända dygnsrytmen för en kattbebis? Lägg av, jag försökte nån gång med June med alldeles uteblivet resultat.

Jag ska duscha nu, och än en gång längta efter riktiga rakblad. Bic kan dra åt helvete.

Jag hjärtar

sockerkaka. Men kolla då!




För övrigt inser jag att det finns mer jag hjärtar, och att det kanske är mer (och mindre) problem än jag tror.
Lyssna, idag sa han att ville komma hit (han kallade sig ciliagris, alltså som i godisgris, haha) men att det kändes fel när Junisen är här - även om hon sover. Iallafall innan han träffat henne på dagen vill han inte vara nån snuskgubbe (-pojke) som bara poppar upp i soffan då och då.
Ja, och så är det åldersskillnaden då, nag nag nag.

Jag ska röka, skitisamma.

I den där vindsträdgården

eller vad böckerna om de där tvillingarna heter, de av Virginia Andrews. I de där böckerna är de yngsta ungarna typ 2 år och sitter inlåsta på vinden i typ sjuhundra år och är helt tysta och allt hela tiden.
I en dag har vi suttit inne, med undantag för en liten prommis till affären. Vi har bakat, satt deg som vi inte bakat, målat, ritat, läst, tittat på film, haft besök. Och June är helt galen, GALEN.

Nu är det jag som sätter mig ner och författar ett långt mail till Andrews och berättar för henne att hela hennes bok är hittepå. För det vet jag nu.

Nu så

nu ska här bakas kamelbullar.
Fast först måste jag blogga, prata med F på msn, diska, ge katten mat. Göra mat till oss, diska igen.

Inte på en sisådär

tio år innan har det hänt att det skickats så många anonyma sms till mig. Det är inget snusk eller så, det är mest såhär liksom vitsar och enstaka ord. Jag kollar på eniro och hitta.se men numren är hemliga. Ja, i plural.
Mycket märkligt.

Jag och June som skulle gå till ica och köpa jäst och mjölk. Nu badar hon. Nåja, hellre det än detta eviga tv-tittande. 

Jag är på väg in i tråbubblan så jag vet inte, jag diskar väl. Jag borde skaffa en hemtelefon, då kunde jag ringt runt till folk och pratat och pratat och pratat.

För övrigt har jag en gravidtunika på mig, men är fast besluten att låtsas som om det inte syns. Alltså att det är en mammatröja. För den är svinsnygg.

I nästan

alla förhållanden jag haft, både vänskaps- och kärleksrelationer, har jag varit den sämre. Alltså, den som begått flest misstag, den som ljugit eller varit argast eller bedragit.
Alltså, förstå mig rätt - den andra i relationen har också gjort det. Men mitt har liksom alltid varit värst.

Jag antar att jag själv tar på mig sämst-rollen och det är ju synd. Det hade varit mycket roligare att tänka att alla begår misstag, det kan bli knas men det går att ordna och det man blir arg på är handlingen och inte hela cilanpilan. 

Nåväl, jag börjar med att jag lever som jag lär. Jag tycker man ska vara förlåtande och inte så jävla långsint.

BreeMonica

har flyttat in i mitt huvud och mitt linneskåp är så välordnat att det fan nästan är pinsamt. Det stör mig att Junes handdukar är så färgglada. Antingen, eller. Litegrann.

Jag är hungrig men vill bara ha keso. Ingen jävla korv och ingen jävla kalkonsalami och inga ägg och usch.

Jane Eyre bara: hej, jag älskar dig som fan och nu har jag bröllopskläder på mig och hej prästafan nu gör vi det här. Och DÅ, mitt i kyrkan, säger hennes man att ojsan, jag har visst en fru som är litta tossig, förlåt. 
Jane bara: mäh vafan ska jag bo här i bröllopssviten ensam? Och han bara: Ja, alla får gå för nu ska jag kamma till lilla frugan hejdå. Och sen, sen mitt i natten ångrar han sig och bara: Skitisamma, vi reser bort för du har ändå inte nån som bryr sig.
Wow, män alltså. Män.

Detta händer ikväll:

* tvättvikning (funderar på vad man gör med de sängkläder som inte blev riktigt torra. Lösningen får bli att jag låtsas att jag ska mangla dem och istället vika dem hårt som fan)
* bad (varje kväll, plus jag läser Älskade barn och det är så bra att gråta i badet)
* kaffe och vetebröst och chokladchipskaka
* tjocka tanter och deras bajs på tv
* en galen britta som antingen vill kelakelakela eller lekalekaleka
* F på msn
* nån jävla stalker, S, på msn. Jag svarar inte, han pratar och pratar.

Mitt nya (gamla)

är att städa. Varenda dag städar jag, skåpen är neat (hm, den som varit i huset skulle hålla med mig nu), jag diskar, plockar, viker, bäddar, duttar doftande olja här och där. Och funderar på att baka.
Vilket är märkligt, för jag tror jag mår bra? Det är kanske pms.

Är det inte Judge Judy idag? Och Dr Phil?
Nu är det jag som dricker kaffe och äter vetebröst. Det där är en liten hommage till herr Freud, antar jag. Det är iallafall det ordet som kommer ut hela tiden.

Och så undrar jag när jag ska få bajsa, det hade suttit som en smäck nu.

Om man tittar noga

kan man se att det ser ut som om nån har tagit tag i mitt ansikte och liksom knycklat ihop det en stund, för att sedan släppa lagom till fotograferingsdags.
Det var så kallt att det inte gick att prata för så som munnen ser ut på bilden, så såg den liksom ut hela tiden Jag gick omkring och flinade som en rabiessmittad räv. Typ.



Om han snubblar över min blogg, ja då dör jag. Dör, säger jag.

Lunchdate med världens klokskaper

Jag: June, du är så sööööt!
June: Nej, jag är inte söt, jag är lycklig. När man är stor är man lycklig, eller hur mamma?
Jag: I sanning, June. I sanning.



Igår

hånade jag Aftonbladet eftersom de bara: NU! Nu kommer kylan, bassånivet. Jag bara HA HAAA HAA, jävla töntar, nollgradigt är inte kallt.
Idag gick jag och June ut på lekplatsen. Det är ungefär 0 och alltså. Min termometer måste visa fel, vi fick jaga bort isbjörnar från gungan och så, jävvlarr vad kallt det var.

 


Äh, nu är det jag

som lugnar ner mig en skvätt och slutar fundera ihjäl mig.

Lyssna, gomorron-sms och godnatt-sms fulla av pussar och smeknamn. Det är klart att han gillar mig. Det är klart jag undrar varför jag bryr mig så mycket om ifall han gillar mig. Skit. Skit. Skit.


Och samtidigt: inte skit ett skit, jag är väldigt glad.


För övrigt

hade ångestbarnet en fröjdefull fest här igår, jag var jävlarimig så osäker och less och rätt förbannad ärligt talat.
Idag, lite piggare och inte fullt så migränbrainy, kan jag se att det a. var bra att F läste istället för att komma hit och b. att det verkligen inte betyder att han inte vill ses och c. om jag vill träffas går det bra att SÄGA det.

För övrigt är mina p-piller snart slut, och att pengarna redan är det är ingen hemlis. Kan man ringa sin mamma och be om pengar till knulltabletter om man är 30? Well, jag antar att om man använder ordet knulltabletter är nog det mesta liksom rätt så fritt fram.

Jag undrar om jag ska lägga upp den otroligt roliga bilden från nyår där min näsa är så röd att det ser ut som nån boxat mig i ansiktet precis innan de fotade.

Mycket bra morgon,

utan migrän, med kaffe och en June som inte kissat i blöjan inatt och som ovanpå det bajsade lite på toa.

Idag är det tvättdag och vad det betyder har jag redan förklarat för Junisen: att man har fula eller konstiga (eller både och) kläder på sig, och att man kastar sopor och det man sorterat  (i vårt fall så mycket kartonger att vi kunde starta en ..fabrik eller nåt. Eller fabrik, vad skulle vi tillverka där? Massvis av kartonger har vi iallafall.).

en tallrik fil

en äggmacka, ett halv vetebröd, chokladchipskakor, spaghetti och köttfärssås, coca cola. Anna Skipper skulle döma mig till stening.

Jag är vansinnigt uttråkad.

Jag har fått

en tillfällig migränrespit och har helt i motsats till hur jag brukar uppföra mig mig hunnit dammsuga OCH diska helt snabbt. Detta naturligtvis eftersom F eventuellt skulle komma hit senare, annars hade jag ju skitit i vilket. Minus toan då, June hade rensat kattlådan = öst ut tusen kilo sand på toagolvet. Äckligt äckligt, den sanden har vidrört helt kiss och bajs.

Nu ska jag röka lite och försöka tvinga June att sova. Hon har varit vaken sen halvfyra imorse och alltså gnällt HELA dagen. Nu gråter hon till exempel för att hon vill se det programmet som är på tv. Alltså, hon VILL se det, hon SER det och det gråter hon för. Det är så landet ligger.

Nu är det jag som svettas ihjäl tydligen?



RSS 2.0