Detta hände imorse när jag vaknade (för tant C var det iofs så gott som eftermiddag eftersom klockan var åtta (8)!): axeln känns som om någon inatt när jag sov öppnat den och stoppat in glas i den. Inte dricksglas, snarare skärvor. Det gör rätt ont för att underdriva lite. Och dessutom, som grädde på moset blev jag väckt av att Britta Katt attackerade mitt ansikte. Så på en nanosekund gick jag från normal sovande människa till vildögd, jävligt förbannad grottmänniska (eller närfan man hade helt mkt nytta av reptilhjärnan).
Britta Katt kan känna sig nöjd med att ha get mig årets chock.

Nu sitter hon i fönstret och säger Che! Ehehehehehe eheheh chhhhhhehehehehe. För det är hennes jaktljud.


Om man kollar helt noga ser man henne bakom gardinen. Bilden är tagen långt ifrån för jag orkade inte stiga upp ur sängen. Där jag helt patetiskt och i min ensamhet gett mig frukost på sängen. Eller vafan, frulle var att ta i. Kaffe på sängen. Man ska vara snäll mot sig själv.