Nu känns det såhär;

som att nån borde spela violin. Det känner jag när jag läser mitt gnöl här nere. Vafan, skärp sig.
Minus japanmixen, det går inte skärpa sig där.

Men förklara

för mig hur det kan bli såhär, att jag bara M Å S T E sova, men så gör jag det och då mår jag urdåligt nä rjag vaknar. Mäh hur är man konstruerad då?
Och det där med måste, det är så sjukt för det är bara som gravid (eller möjligtvis som man är sjuk kanske, i nån sån sovsjuka särskilt) man plötsligt får som nån som klubbat ner med ett basebollträ invirat i trasor som är dränkta i eter: det bara plopp så somnar man. Eller ja, det gäller ju iofs mest om jag är hemma och ändå inte har nåt särskilt för mig, det ska jag ju i ärlighetens namn säga. Men ändå, det är som om det inte går att motstå, igår somnade jag på trappan till uteplatsen när jag satt och läste. Idag hade jag sansen att packa ner mig i soffan innan jag började dregla.
Men så vaknar jag och då är jag ful, yr, sur, frusen, hungrig och mår illa. Man undrar ju direkt om det är värt det, de där 20, 30 minutrarnas sov. Eller ja, fast uppenbarligen är det ju det för annars kund eman ju tycka att det bara vore att sluta dagsova. Va? Ellår!

Mina bästa smaker:

* persilja, dill, gräslök
* purjo
* fisk i alla former
* lakrits
* polka
* macksmaken (på morgnarna, ihop med zoègas)
* citron

Äckligaste smakerna:

* japanmix

Allvar, jag kan spy om jag tänke rpå japanmix. En gång var det mitt maginfluensatema. VEM äter japanmix? You crazy fuck, säger jag till dig.


Men kolla då! Åh vad vidrigt. Vidrigt! Nej jag menar naturligtvis mindre gott (tänk på barnen som är fattiga, de hade äääälllskat att få äta japanmix (inte)).

Så, jag cyklade till Hällevik

imorse, i stormbyarna där ute på landet. Som en jävla dåre cyklade jag, för vanlig vind blir orkan när den har fritt spelrum, och på ladet har den ju det. Rätt över fälten bara svosch och så i mitt ansikte.
Lisa kan efter den cykelturen säga: RAAAAH! Satan! Menvaihelllllvete!?

Och nu är jag hemma och har i några timmar varit mittemellan att må toppen och att vilja spy upp alla mina inälvor rätt över datorbordet hära. Och så är jag mätt som en gris, och lite hungrig. Vidrigt. Det är ett vidrigt tillstånd på min ära.

Du är i vecka 12.

Du är i 3:e månaden.
Beräknat förlossningsdatum Fre 11 nov 2011
Du har 200 dagar kvar.


..och är det tredje barnet ser du höggravid ut bara du råkar snegla lite åt en penis. Tydligen.

Jag är fri som en fågel!

sjunger Rasmus och luffar runt med Oskar i ett ljuvligt sommarsverige. Han går barfota helt utan att sticka sig på några barr och ingenting, sådär som det var när jag var liten, att fotsulorna blev så hårda och tjocka att de var som skosulor nästan.
Iallafall, att gå på luffen är ju ganska ovanligt numer. Dessutom är det mer så, en sommarsysselsättning att luffa. Jag har träffat en som Oskar en gång, det där språket och det där slitna och ruffiga och alla tusen historierna och de ljusa blå ögonen. Fast vi träffades på hösten, och då börjar den där luffarprylen liksom mattas av. Och så värst romantiskt är det ju inte att sova utomhus i oktober, eller leta gammalt bröd i köttclownens sopor eller öla med galningarna på hemlösas.

Ja ingen vet vad jag ville med detta. Kanske bara konstatera att pizzasallad är gott.

För tre dagar sen

bloggade jag senast, då la jag in en bild på en röv. Jag har lärt mig rita rövar i nån tidning. Pyton eller Brök!, eller ingen vet men det var iallafall sällsynt opretentiösa tidningar med sjukt äckliga (och roliga) serier.

Såhär har jag haft det de tre, fyra senaste dagarna. Ledigt, så ledigt att jag undrar hurifan jag ska kunna betala räkningarna i maj. June har haft kussesleepover och det var nog roligast för dem - jag tycker halvfem som uppstigningstid är okristligt tidigt och då är jag ju inte ens sådär väldigt kristen (eller jo jag räknas väl som kristen iofs oavsett om jag är medlem i gudsklubben eller inte?). Ja och sen har vi en ny soffa och det har varit sol och skitiga ungar och den enda som varit sjuk har varit jag som haft migrän sjutusen dagar på raken (med tillhörande ångest och allt, vafan). Sen vet jag inte mer. Jo korvgrillning hos morsan igår och Juneavlämning efter det och alla spindlar har vaknat: Pinla! Pinla! säger Lisa och June säger: Mamma, kan du döda den där spindeln för den tittar på mig. Vilket jag vägrar, har man en beef med pinla får man faktiskt söla ner sina egna händer med deras blod, jag vill inte vara nära alls tackskajagha.

Fast det viktigaste i den här sammanfattningen måste ju ändå vara att jag börjat cykla till jobbet. Sate så hurtigt.

Mamma, rita blodiga madame!

June: Hon finns väl inte, finns hon mamma?
Jag: Nesch! ...eeeeller..?
June: Mäh sluuuuuta! Rita henne nu då, rita henne! Har du sett henne?
Jag: Nejmen hon finns inte. Troooor jag.
June: Riiiita nu då!


Och hon har läppstift mä!

Men en sköldpadda


vore bättre, säger June. För de har man jäääääättelänge plus de bits inte. Inte sådär på skoj iallafall.

Detta har jag handlat:

(inte idag men andra dagar, för de sista stålarna liksom): tusen liter mjölk. Typ ett ägg. Världens största paket med prickig korv. En stark ost. En falukorv.
Jaha, säger vän av ordning, men du har väl grejer i frysen? Och javisst har jag det: frysta jordgubbar. Naanbröd. Rostebröd. Kanelbullar. Potatisbullar. Majsschnitzlar. Nåt oidentifierbart kött, sönderfryst i en plastpåse. Mäh?
Vi kommer äta väldigt mycket pannkakor. Utan ägg i. Nej jag skojar bara, jag ska köpa ägg. Och lite kötfärs, men ändå, hur kan man vara så jädrans förvirrad? Ja alltså för lördagsgodis, det köpte jag klart så det finns kvar än. 34, going on 10.

Attackhungrig

och samtidigt vansinnigt mätt, sån är jag. Plus åksjuk, och gulblek. Och så speglade jag benen innan idag och det var ett misstag, i vårsolen och helt orakade herregud jag trdde jag skulle få begå harakiri innan juni. Men kanske kan jag bara grooma mig lite så benen ens kan bli bruna (alltså solen kan inte tränga igenom allt hår) eller lite röda iallafall. Jag är ledig till onsdag, man kan säga att jag har som ett uppdrag nu alltså. Det och att städa toan då.

Vad skådar mitt högra öga?


En cykeltur på morgonkvisten, exakt det skådade det. Och haja hur sjukt jobbigt det var när jag för ett ögonblick tänkte att Jamen herregud, jag får ju stanna och spy här i diket! Det gjorde jag nu inte, för den förnedringen skulle jag förmodligen inte ha överlevt.
Sen jobbade jag, sen cyklade jag från mammas och hämtade Lisa och sen åt jag macka med kokt ägg och dillsill. Inlagd fisk är tammejfan sinnessjukt gott.

Solhuvudvärk

kan vara min bästa huvudvärk. Och det är 20 grader varmt ute, tvätten hänger och flaxar i kvällssolen och jag har varit hos tinajes och tittat på hennes trädgård och förråd och glömde säga åt henne att hon gör så fina saker. Alltså som i att spara ett par gamla skidor och lägga uppe på loftet iförrådet och ställa en gammal skål i hyllan i detsamma och det ser så himla rent och fint och inredningsmagasinsinrett ut.

I övrigt är nattarbete inget för mig. Fast det visste jag redan.


Här kan man se motsatsen till tinajes trädgård plus inredning. Hos mig är det plastleksaker, studsmattor, kritsörja utsmetat på plattorna, tvätt som hänger på trekvart eftersom Lisa hela tiden ska "pälpa" mig med tvätt och disk och sop och allt allt allt.


Detta vill jag:

* knarka eller så, så jag blir pigg. All nattwork and no play makes cilia a dull girl. Allvar, jag mår bajs av att vara vaken om nätterna.
* ha en fin lampa i vardagsrummet. Den som hänger i taket nu är skitful.
* plötsligt få världens mest skinnya ass så mina kläder passar igen. Obs, inte bara tajtsen.
* använda min blommiga klänning, men inte ha bara ben.
* dricka upp mitt kaffe, så det gör jag nu.

P.s. * ha en hund! * äga ett släp alt en container att kasta gamla barnvagnar och sånt i * ha tankat bilen, men det orkade jag inte igår så nu får jag kanske soppatorsk IGEN och ja man får skylla sig själv då jag vet JAG VEEET. D.s.

Modeblogg

utan bild. Jo jag undrar såhär, varför är det så att det finns en modemänniska i alla kvällstidningar som liksom har som arbete att knåpa i små collage och ha med i tidningarna? Eller just det kan jag väl haja kanske, men så är det såhär bara; Köp detta och detta och detta så ska allt bli bra och dina lår blir direkt smala och hårlösa asså jag LÅVAR och förresten här en bild på mina sinnessjukt dyra skor som jag köpt. Här, kolla här på bilden, här ligger de. I sin lilla skolåda. Dessa ska jag använda, sen nån dag.
Åjaba: Jassådu det sär du? så tänker jag på dialekt och allt för det är liksom så obegripligt. Men vafan tror de, att jag ska kunna åka till nu jååk och kunna ha en shoppinghelg och då ska jag obs inte handla på hempan och sånt utan nej jag måste ju gå och fynda D&G-grejer eller till exempel ingen vet, Dior (jag vet inte vad det finns för märken förlåtmiggud), iallafall sånt som kostar en miljon för ett par yttepyttesmå trosor som ändå inte kommer passa eftersom märkesmänniskor inte har samma storlekshjärna som jag har, utan när jag tror jag har S så är jag en L minst (obs ja det är deras fel och inte mitt, till exempel passar S alltid om jag handlar på valfri o(fin)märkesbutik).
Iallafall. Jag fattar inte, det måste vara okej att skita i alla människor som har:

1. shopping som en hobby
2. bilder på fynd som kostat en miljon
3. åsikter om kläder men exakt absolut inget annat

Eller fast om jag skiter i dem blir det ju tradigt förstås, jag tycker det är lite gött att störa sig. Lite som jag älskar att läsa på familjeliv för där är nästan alla sådär skönt sjuka i huvet.

Ingen vet

varför jag inte ätit pepparkakor och druckit citronvatten varenda dag i hela mitt liv?
Planen ser ut såhär: om jag äter upp hela burken med pepparkakor idag kan jag ju slippa fundera på den varenda kväll, plus slipper bli helt fet föratteh så är det bara.

Men jag är ju helt rubbad?

Inatt drömde jag om Big Brother-huset. Inte att jag var med där, ånej. Däremot drömde jag att jag hade vunnit ett dygn som liksom sån övervakare, alltså kameraman eller så. Vafan?
Då var det såhär, man fick välja vilken kamera man skulle övervaka. Och vid varje kamera fanns en säng som  man fick ligga i och liksom slöglo på de där inne. Och jag bara; Jag ska ha sovrummet, SÅKLART!

Jag börjar fan rädd för mig själv, vem är det som bor i min hjärna och hittar på sånt här? Va?

Jag har sett Engelen

och det är skithemsk film. Den handlar om bajs, alltså knark. Nu tycker jag att alla bestämmer sig för detta, för det är det bästa om det blir så, jag lovar och svär och tummis och allt. Okej, here goes:
1. Alla ska sluta slåss.
2. Alla ska sluta dricka tusen liter sprit och knarka (de här behöver nog byta plats, ettan och tvåan?).
3. Alla ska älska sina barn mest, och obs visa det. All vuxenkärlek åt sidan, det är ungarna som ska ha mest.
4. Kanske räcker det så, ingen vet. Kan man bestämma att alla ska må bra i bröstet och vara snälla? Det ena ger ju det andra förstås.

För övrigt, vilken grej! Mitt första minne, jag har bytt. Från det minnet där jag kommer in från att ha lekt på gården och pappa packar bestick i en Icakasse och säger, då jag frågar vad han gör: Jag ska flytta. Till detta minnet: pappa som fluffar min kudde och viker upp täcket. Jag frågar varför och han säger att För att så gör de på hotell.
Det är stort, stort för mig och lite nytt för jag trodde inte man kunde byta så. Jag är glad att det är ett bra minne, det nya. Och nu ska jag sova.

Salsa!

Jag måste få äta salsa och det jäävlit snart alltså. Det gör inget om det är sån bajssalsa man äter till tacos, men helst vill jag ha sån bönsalsa man kan köpa på tetra. Kanske heter det Gorumet grön, de som gör den? Ingen vet, jag vet att han den lille minikocken som är kanske en meter lång med stort svart krullhår, han var deras reklamkille ett tag. Eller det tror jag.

Lisa mår för övrigt bättre kanske på riktigt den här gången. Hon är på rövdåligt humör och sparkas och skriker Nä-ä! och SLUTA! hela tiden men vad gör det? Hon är live and kickin (bokstavligt talat) och det är en mkt bra sak.
Och June har har kalajsat och kom hem och var tretton, kanske fjorton så nu är hon förvisad till sitt rum. Med rulle och chirre (det är lördag vafan).

Salsa alltså. Mmm. Ssssalsssa.



Yyyyl!

Jag vill bara klaga helt mycket på allt. Men det kanske mest beror på att jag är mycket, mycket trött.
Jo, så är det nog.
Jag orkar inte och jag VILL INTE ens orka. Snart är det måndag, men inte ens det är särskilt bra för jag får ändå inte träffa T den här veckan eftersom jag tydligen ska jobba dygnet runt. Bajs. Skit kuk röv.

Snart ska det kännas bättre.

Bra saker:

* det är mysigt att sova med litet barn
* den sömn jag fått har varit av synnerligen god kvalla
* kaffet smakar lite extra gott
* när man inte sovit blir ju till och med han den rödhårige på bolibompa lite rolig

Lite sämre saker:

* om man somnar och sen blir väckt och väckt och väckt alltså som i tusen hundra miljoner gånger då blir det lätt så att man (jag) får huvudvärk och blir en liten smula lättantändlig som i irriterad nåt så innitahelvetes. Och det är ju trist för liksom Lisa fattar ju nog inte varför jag blir irriterad och bara Mäh ÅÅÅH när hon för gång nummer sjutusen bara uhuhuhu dicka uhuhuhu dicka och sen dricker hon en miniklunk och sular flaskan i bakhuvudet på mig och tappar bort mappen. Varenda. Gång. Är nappen borta. Jag tänker mig att min säng är som den i Terror på Elm Street som bara suger i sig allt den vill äta upp fast min är nog kanske vego och vill bara äta nappar och snoddar.


Ett sjukt barn med draculaögon, ett friskt barn med och en kaffekopp på rangligt bord (därav kaffeskvimp på bordet).

RSS 2.0