bland galningar och vildgrisar. Och dimma, både fint och kusligt. Lisa sov och jag funderade på hur man bäst sparkar en gris så den ryser och springer iväg (på näsan, antar jag).

Jag hjärtar skog, på riktigt.

bara för att det var så snyggt. Nej, jag behövde inget, men jag kunde inte motstå dess snygghet.

Jag är konsumismens bästa kompis, det är jag i sanning.


Men kolla då, det ÄR faktiskt snyggt. Och gott också.

det funderar jag mycket på. Alltså att bli vuxen, och att vara en del av den mystiska vuxenvärlden som delar ritualer: vardagsmiddagar, väsgräl i köket, fredagssov på soffan, glädje och sprickstolthet när ungarna lär sig cykla eller börjar resa sig mot möbler och stå lull.
Jag funderar mycket på det eftersom jag kommit hem igen och insett att nu är det vi som är våra mammor och pappor, och i det förstår jag att min mamma och andras också är kvinnor och män - inte bara mammor och pappor. Måhända en smula sent att inse det vid 33 års ålder, men bättre sent än aldrig.
En annan sak är systerskapet som finns, en värme mellan mig och mina vänner som är liksom innerlig och riktig och som är kärlek: tolerans och att glädjas med varandra och att sörja med varandra när föräldrar går bort, cancerbesked, missfall och också nya bebisar, giftermål, nya roliga arbeten. Eller en fin ny tatuering, till exempel.

Det är fascinerande det där, att det ÄR en resa. För det är det ju, livet. Jag har inte sett det innan för det har varit annat i vägen som suddat ut och grumlat litegrann.
Det är fint med en resa tycker jag, lite bitterljuvt på något sätt.

det var sista dagen på Ritz idag så jag gick inom och köpte två. Och sen hade jag inte fettpanik eller putmageångest alls, fastän jag lagar mat att äta innan fikan.

Och nu, här i köket tänker jag att det är fan inte klokt det här, varför har jag aldrig gjort såhär innan? Alltså tänkt vackra tankar om mig själv, gått promenader för att må bra, ätit ordentlig mat för att det känns bra i kroppen. Varför har jag aldrig känt efter var jag mår bra, utan bara fortsatt att banta eller svälta och fortsatt att tänka att jag vill se benknotor för annars är det inte fint?

Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att sluta, bara precis sluta. Och för att tycka om hela mig själv både utanpå och inuti.
Hej, jag. Jag gillar mig.

om man valt det själv. Eller va, får man inte?
Ibland tänker jag att det är som om ifall man valt en familjekonstellation som är en smula oortodox, så är det inte lov att tycka det är jobbigt eller att vardagen suger hästballe eller så. Ibland får jag känslan av att jag måste liksom på nåt sätt upprätthålla en fasad, som att jag alltid måste trivas och vara nöjd och vara äppelkäck, för om jag bryter ihop det minsta eller klagar det minsta eller blir tokig bara litegrann, då är det liksom T:s fel på nåt sätt. Som om han är iväg på sparesor och dricker piña colada hela dagarna och har en liten slav som står bakom honom med ett stort palmblad och fläktar så han inte ska bli svettig om sin panna.
Så är det ju såklart inte, vi sliter båda två fast på olika sätt.

Och förresten, för det mesta är jag faktiskt sådär äppelkäck. Och glad och pigg och jag trivs med hur vi har det - för det mesta. Fast det är ju lite skört, det där för när det blir jobbigt känns det många gånger som att det blir liksom tusen gånger så jobbigt med sjuka ungar och svårt att få avlastning och så och att det vore enklare om han jobbade hemma och kom hem varenda kväll. Fast då skulle det också vara jobbigt, att aldrig få sakna eller få vara ifred.

Äsch, jag vet ju att det är lov att klaga om man vill. Det är tråkigt bara, för det känns som om jag alltid misstänkliggör T när jag gör det, som om han är en jävla röv som inte är hemma. Det är han inte, inte mer än vad genomsnittsmänskan är det iallafall.

det är väl fint att söndagarna är vikta åt vuxensysselsättningar. Jag och I och våra barnvagnar segade oss uppför ryssberget och det var helt roliga frågor som jag kunde svaret på. En del iallafall.
Jag fattar inte varför jag är i skogen så sällan, jag som gillar det så mycket? Det doftar ljuvligt, lite sumpigt och rått och jordigt och bredvid grusvägen är det mjuk mossa under träden och det är tyst och som mjukt alltsammans. Under fötterna sviktar det, och i skogen ler alla mot varandra när vi möts.

Och sen kom vi upp till ryssbergsstugan och drack kaffe och åt ansjovismacka och när vi gick hemåt i solsken och neråtlut passade jag på att trampa i först hästbajs och sen hundbajs och inte ens det gjorde något. Jo, lite.

Jag älskar tammejfan den människan, kanske mest för att hon liksom håller upp en spegel och så säger hon här, såhär har ju du också levt eller såhär gör ju du med. Igenkänning är den bästa känningen litegrann.
Hur som helst, det blev en finfin dag i Malmö med mina bästa systrar och lilla mamma och ett kort som ser en smula slitet ut.
Iallafall, Mia. Vafan, hon har ju rätt i det där att man väljer själv vem ska vara litegrann och så. Fast nu måste jag bada i kaffe, vafan vad ont i huvudet jag har.

Förresten är jag mkt sugen på att börja läsa igen så det blir kanske en examen ändå. Eller kanske, det är för fan klart det blir.

våffelfika med fina S och hennes ungar plus en bonusunge. Och prommis till stan, en somna-lisa-runda som misslyckades kapitalt. Sola näsan på trappan, lyckades bättre. Och en migrän som är puts väck, haha!

Och imorgon då, det ska bli den bästa dagen det här året: jag och systrarna M och J och lilla mamma ska till Malmö och titta på Mia Skäringer. Jag som älskar Mia! Ja, vi är på förnamnsbasis nu för man är det med folk man vill bli ihop med.

Och nu ska jag skrapa en trisslott eller två.

över natten. Och lite i smyg så, för annars brukar jag vakna på natten av att jag har ont, men nu vaknade jag istället imorse med fullt krig i huvudet. Intressant.
En annan intressant sak; jag övervägde på allvar att gå upp och ta Lisan istället för att väcka T. Jag bara: Ska jag? Nej han får stiga upp. Nej han får sova. Nej jag tror jag behöver vila. Nej men jag är ju den morgonpigga.
Öh men va? Sen fick jag medicin i näsan och så vaknade jag igen vid halvtio och då hade huvudet ruttnat ihop i en liten hög istället för att vara en stor, varfylld ballong (det är så det känns alltså, kanske bäst att skriva det också eftersom jag tenderar att vara en smula.. underlig när jag har migrän).

Hur som helst, jag är så jävla vuxen! Jag gick inte på prommis som jag föresatt mig, jag lovade inte bort oss på middag hos mamma fastän jag kände mig tvungen egentligen, jag tog inte bilen och körde till kstad för att leta efter skor som jag helt tvångsmässigt tänker på att jag ska.
Jag bara glider runt i mina gummiskor och dricker kaffe, äter det jag inte vill kräkas av och nu sitter jag iofs i solen en stund (men jag vägde prosen mot consen och utesittning vann pga dålig, överkokt luft inomhus). 
Så alltså, sol och sovbebis och fågelkvitter och flugor. Där har vi det: vår.

och det märks tydligt eftersom jag 1. har lite migrän och 2. vill äta hela världen. Och 3. vill dropkicka alla. A l l a. Mest T, tror jag.
Men det får man inte, man får inte ens helt omotiverat låta sin heliga vredes bönor spilla över folk (inte ens dem man älskar), så då får jag istället hitta saker som jag kanske kaaaanske kan irritera mig på, och så gör jag det. Retar upp mig och snäser och sen när han snäser tillbaka ångrar jag mig och försöker låtsas som om det var ett skämt. Det går sådär.
Även förresten 4. mina lår är sjukt feta, DET är mitt säkraste menstecken, att jag fettögonen åker på och mina ben blir som om jag har sån elefantiasis i båda benen.
Nu berättade jag för T om vad jag skrivit och jag vet inte, men jag tycker att hans skratt inte lät så äkta. Det lät nästan som om han var en smula.. rädd?

sådär och det är ju konstigt tycker jag. Mest konstigt är det att jag har inte så himla ont, men är sådär sjukihuvet som jag bara blir när jag har migrän. Det blir en spännande dag alltså. Åtminstone för T som får dras med mig.

Sånt ska provas i Sthlm och det är bra, bra, bra. Jo, för rena sprutor är bra, mindre smittspridning är bra, kontakt med samhället är bra. Mest det sistnämnda, det är bra, bra, bra med kontakt med sjukvård och att ha en kontakt med någon som inte är de gamla vanliga dopebysen. Bra.

Fast bäst vore ju om alla bara plopp sket i att knarka och dricka sprit och röka cigaretter.

dåligt humör, åh jag var sur och arg och hela kroppen var som ett utropstecken: TYST! GÖR SOM JAG SÄGER! NÄÄ JAG ORKAR INTE!
Sen fanns det kaffe och sol och en glad Junis och då smalt utropstecknet ner till en liten punkt och det blev varmt i inuti igen. Vad bra!

och så kommer han hem och är i vägen. Och hånglar upp mig när han går förbi eller säger att jag är fin i håret idag och så stökar han till och använder för mycket toapapper och kommer upp bakifrån och kramar mig och kysser mig på halsen när jag trillar köttbullar och jag kryper näranära om natten och då suckar han nöjt och sen kommer jag ner på morgonen och tycker det ser för jävligt ut där hans väska ligger och skräpar och jag hittar ingenting och han säger att det är svårt att komma in i familjelivet efter tre veckors ensamhet och det är väl inget konstigt och jag tänker var hemma mer då och när ska han åka och åh nej måste han nånsin åka.
Älskade jävla bästa människa.

Förresten ska vi ställa Lisa i dagiskö. hjälp usch

och det tror jag vi ska, då har jag barnvakt till båda ungarna just nu för att kunna raka benen. Och lite för att städa, men allvarligt så skiter ju T i om det är grus på golvet (det gör INTE jag för de ser eklit ut på lisa).
Fast först ska jag klä på mig och gå i regnet till affären och köpa lödagsgodis till storungen. Alltså gå som i gå utan vagn, helt ensam. Mol allena.

Det ska bli en jävligt bra dag, det här. Eller det är det ju redan förresten.

innan och plopp väger jag 62! Eller plus ett halvt kanske, men skitidet vafan. Kroppen bara nejmen det går bra, ät du vad du vill så ska jag ändå gå ner i vikt hära. Tackskajagha eller nu är det bra iofs, men ändå. Det var roligt ändå.

ser man ju rätt sällan nuförtiden. Häromdagen såg jag en brunsåsbrun 240 och då fick jag fundera på att en gång i tiden, då var det bilen top notch. Någon skulle köpa sig en ny bil och funderade länge och väl, besökte bilfirmor, provkörde olika bilar och satt med böjd rygg över färgkartor och rev sig i håret: vilken färg, vilken inredning?
Och så, aha! Vi tar BRUN, det är ju en trendig och ändå liksom klassisk färg. Och hållbar, herregud brunt, skulle BRUNT bli omodernt? Nejuste.

Brun alltså, få statusvaror såhär tjufem, trettio år senare är ju bruna. Faktiskt nära nog noll. Brunt kan vara färgen designers glömde.
Jag undrar hur jag ska hitta en brun bil? Kanske under min pensel när jag målat saaben.

sjunger jag och June hela tiden, och jag lägger till Du sa att min kropp passa i din lalalalala.
Det är en mycket bra låt, och rolig också.

Förresten har jag blivit lite brun. Eller röd. Om kinderna, jag kunde inte fatta vafan ansiktet brann för igår. Imorse stod det klart när jag vaknade och var helt snygg eller åtminstone levande.
Och imorse gick vi till dagis och det tog tvåtusen hundra miljoner ett år, och när vi kom fram sa June att Oj det var en lång väg - men rolig!
Det är glest mellan att June säger att nåt med mig är roligt, jag blev så glad så jag fick börja fundera om det är nåt fel på oss, vår relation? Men jag tror inte. Jag tror vi är okej, bara att vi tampas en massa. Och så har det varit istid också, vilket varit minus(haha)roligt oftast.


Iallafall, här ser man typ att jag har lite färg.

men det gick inte att uppbringa varken Bang eller Ordfront NÅGONSTANS i hela stan. Eller iallafall inte på Pressbyrån, sen finns det typ fem affärer till och där säljer de porr, veckans nu och barbie.
Så då köpte jag Aftonslaskan och, lyssna nu: Sofies mode! Hahahahaha, åh jag fnissade för mig själv så jag nästan fnäste ut snor när jag insåg vad jag gjort.

och var först jätteledsen (inte så ledsen att jag gick tillbaka hela vägen dock, det är endast nycklar eller pengar (inte ens pengar kanske) som kan få mig att gå tillbaka)), men sen kom jag på att vänta, det betyder nog kanske att det är vår?
Och att jag ska ha ett jobb nästa vinter = ha råd att köpa nya vantar. Alltså lovikka, inte vanliga fesna ullaredsnieånittivantar.

det var det en som sa till mig idag. Att vara grann, det är fint det. En verkligt fin komplimang, bättre än snygg eller milf (ååh) eller, ryys, charmig (det betyder att man är trevlig men inget giftasmaterial).
Grann alltså.

Det har varit sol idag och fastän jag har den mest jävulusiska magkatarren i världshistorien har vi haft en helt bra dag, jag och barnen. Det har bäddats sängar, bakats kaka, hälsats på hos mormor och morfar. Sen körde vi hem och städade och sopade på altanen och satt en skvätt i solen. Och sen hoppade vi hade och när jag lagat mat åt ALLIHOP, fastän June var på väg till en kompis och allt och hon TOG OM OCH ÅT UPP det med. Ja, versaler vafan. Hon brukar göra kräkminer åt min mat.

Så här bjuckar jag på lite bilder från en solig nästanvårdag:

          

Inga fler bombhot, inga hot om tusen ihjälskjutna på din skola, inga fler som blivit knivade. Inga fler pistoler, ingen ska sparka någon, inga boxningsmatcher. Bara precis skärp er vafan.

Våldstöntar.

är tydligen att suga på mina tår. Vafan, det är ju döäckligt! Och så smygkryper hon upp och lägger munnen på min fot och säger mboooh. Lilla, lilla sajkobarn.

* vaknade 5:45, helt jävla utvilad! Gav Lisa en pava välling, gick ner och gjorde kaffe och hoppades på det bästa. Lyckades, gm att inte gå upp och se om hon torrdrunknat (men hur stor är risken?).
* tipsbingoprommis med mamma och världsfina storasyster M
* coop, köpte batterier till vågen
* vägde mig, blev förbannad för att jag inte vägde som en liteliten pinne. Slutade med omedelbar verkan att känna mig smal och läcker.
* Tvångskelade upp Lisa.
* Vägrade solsken, dammsög en sväng för att motivera inomhusstannandet.
* Lekte apport med Lisa, hon är för fan skitbra på det. Övade henne på att säga vov vov.

och framförallt har jag sovit inatt. Fortfarande är jag en smula ledsen, men vet iallafall varför nu. Det igår stod inte i proportion.

Hur som helst: solen, solen! Och choklad har jag köpt, och kanske ska lisa sova nu. Och så kaffe på det. Dettar sig, sa han som.. eller va? Ingen vet.

Jag är så ledsen hela tiden. Ledsen ledsen ledsen och så orkar jag liksom inte prata med folk och helst vill jag bara gå och gå och gå och det är aldrig ett bra tecken när det är jag som är inblandad.
Och jag är så trött och orkar inte äta och inte ens handla hallå. Och idag sa jag till Lisa att hålla flabben, moget av mig verkligen.
Äh, det är kaske typ pms eller nåt så den här ensamhetskänslan bara plopp försvinner om nån vecka eller kanske nån dag. Ingen vet.

Alltså så illa så jag kanske ska behöva kräkas, fast liksom det är nog inte maginfluensa för då brukar jag bli helt knäckt och borta och bara typ be till gud att jag ska få slippa kräkas och sådär.
Varför mår man illa bara plopp rätt fram så? Jag är inte gravid, jag har nog inte ätit nåt dåligt så.

Det ska fan gå över, jag vill ha godis och mat och läsk och sånt.

så skulle jag skriva nåt roligt och illustrera med bild, muffintopeffekten mitt fett har i mina brallor (eller kanske ä rdet tvärtom brallorna som har den effekten på fettet? Skitisamma). Men lyssna att när jag tog bilden så SYNTES inte ens muffingrejen! Jag vet att den finns där, för jag ser den ovanifrån, men det var för fan inte alls en krans av muffinfett som vällde ut över brallorna. Vafan?
Tackskatusenmilaprommisarna ha. Tackskalisaha som helst sover i vagnen. Tack, tack.

snart, och det är ju trevligt på sitt sätt. Eller jag vill minnas att det funnits tulpaner i gräsmattan nån påsk, så kommer det nog inte att bli i år.
Iallafall, det är ju roligt att göra påskris och pyssla med ägg och kanske rentav av baka muffins eller så. Jo, i min värd heter det fortfarande muffins. Såhär rigid är jag: vägrar ordet cupcakes (för det heter muffins), men använder gärna ordet snippa (dock inte åt samma sak). Och så säger jag chokladboll, men den debatten är ju typ tusen år gammal, och dessutom är den skittråkig (eftersom såhär, i princip INGEN skulle beställa en negerboll av en färgad servitris. Nej, och varför inte det? För att en del ord kränker människor. Det är något som man egentligen vet, och då beställer man chokladbollar om hon som står bakom disken råkar vara mörkare i skinnet än mr svennebanan. Easy peasy.).

För övrigt blev jag uppriktigt glad och dansade lite jiggy när jag hittade den nya mama i brevlådan igår. Jag måste verkligen, alltså verkligen komma ut lite mer.

0. Noll. Åh det är så jobbigt att laga mat och sen ska man äta den också och efter det ska man diska och hela tiden ska bebisen bara eeeeeeeeh eeeeeeh eeeeeeeeeeh och jag har lite svårt för det just nu. Eller gnäll är alltid mitt värsta ljud, men nu blir jag helt knäckt direkt. Hur fan skulle det bli om jag var ensamstående med två barn, de skulle ju få gå i terapi resten av livet med start igår.
Och visst serru, nu är jag irriterad för att Lisa vaknat en miljard ggr ikväll.

Imorgon ska bli en bättre dag.

att ena dagen bara vara helt Heeeej! och öga en och sånt, och så nästa dag bara lalala titta bort och inte ens våga mumla ett hej för att man fikar bulle med sin tjej. Mäh jag är gift och hasar omkring på stan och ser ut som den där apmänskan lucy som de hittade infryst i ett berg eller om hon låg i nån mosse eller ingen vet. Jag trooor man kan hälsa då oavsett (alltså för om jag sett ut som the body tex had ejag ju begripit om alla glömde hälsa för att jag var så sjukt satans het).
Tydligen har jag en grej med hälsningar, jag inser det själv. Terapi, anyone?

åt jag innan, minst. Och vad hände sen då? Jamen sen blev jag hungrig typ en minut efter igen.
Sen har jag även druckit tusen hundra miljoner koppar kaffe för jag är så sjukt trött och sen då? Jamen sen gick jag sjuttinietusen steg så då blev jag ju trött igen.
Och så vill jag baka, se på Grindhouse, ligga, äta, köpa saker, bada. Och sova.

Nån dag ska jag börja blogga igen. Det verkar som att den dagen inte var idag.

Här spontanåker man till ikea som värsta tonårsbruden, kommer hem och mår tjyvtjockt som världens kärring? Jag bara GUUD vad jag är trött och mina fötter och nu får ungen föfan somna så jag kan dricka mig en kopp java hära och vila benen.

att jag upptäckte när jag skulle ge Lisa mat nyss, att håret i luggen är så fett att det glänser. Amäh jag tvättade feffan håret IGÅR? Förvisso morse men ändå, det här är ju löjligt.
Nu komme rminst fem säga: Men du, prova no poo och här vill jag genast alldeles vänligt men bestämt avböja. Tack men nej tack, jag har gärna ett högt schampokonto tackskajagha.
Ja, jag vet vad man gör och inte, jag vet att man inte är smussig i huvet blablabla. Men haja hur lökigt håret kommer vara tills det är liksom färdigt. Skitisamma, bara precis glöm.

Jag går och tvättar flotthuvet istället nu då.
Förresten Gränum. How about that, där kan man bo tydligen, i ett blått hus. Gränum? Ingen vet.

träffar June idag. De är på bio och äter popcorn, pappan Junisen och den här tjejen då. Och när jag lämnade, åh jag blev helt varm i magen och fick le brett mot hans nervositet och säga Ha en bra dag! och ha det så mysigt!
och jag hörde att det slamrades med disken inne i köket och han ser så glad ut och det gör mig så glad.
Det är fint, det här med kärleken och med sol ute och att alla mår bra. Tackskanånha, ingen vet vem. 

och jag önskar mig detta i present: att vara helt ensam i kanske fyra timmar.
Jag är inte på långt när så desperat som jag varit när Lisan var miniliten, men det är fan inte långt ifrån alltså. Eller visserligen är det nog mest för att Lisa är skrikbebis litegrann igen om kvällarna, så då är jag inte ens själv då. Innan var det inte så farligt utan liksom lugnt.

Fast äh, det löser sig väl.

Jag bara, kolla här June. En frukt som ser ut som om en jätte har nyst i den!


 

June och Lisa bara say whaaaat? Sjukt coolt mussan!
 

Sen smakade June. Då började hon gråta för det "smakade öl".


Sen stekte jag kanske 800 pannkakor. När jag gjorde det såg jag hela tiden ut som en man, det kan man se på bilden här.

lyssnar jag och bebisen på. Solen skiner, det finns kaffe och det finns finns fina vänner som kommer tulpaner och säger fina saker.
Det har varit en jävlig vecka, men fin också på många sätt och det ska bli fint och bra igen.

Och nyss körde gamla flamman T med luggen förbi utanför med sin cromvicke efter att ha smsat att Titta ut nu så ska du få se ett vårtecken. Det är fint att bo på landet på det viset, att folk känner en.


Amäh kolla då. Eller detta är ju nån annans bil, men T med luggen har en sån fast röd och vit. Det kan vara därför vi var ihop, ingen vet. Kanske stavas crom med k? Krom?

Innan plockade jag upp en mycket trött och ledsen och arg Lisa från golvet. Jag vände henne mot mig och tittade såhär kärleksfullt på henne och skulle säga med snällröst: Heeej.
Istället tittade jag på henne och sa med smäktande röst: Woow.

Vafan, vem sa det i min mun?

med en filt virad runt kroppen, en fot på vagnshjulet och så har jag gungat vagnen plus slumrat och frusit ihjäl.

Jag är glad att vi ska till bvc idag, för nåt är ju knas med lilla bebisen. Hon hade feber inatt igen, så ungefär varannan dag har hon feber. Och jag, jävliga klumpkossan, har tappat den helt eminenta örontermometern i golvet så den är trasig. Perfekt ju och den var säkert inte dyr alls.
Och så morgonkaffet då som brukar vara så gott. Det smakar bara sump idag. Haha vafan ÄR detta?

idag heller, jag har sån nattsvart ångest för fylleslag i lördags. Fast ja. var jag inte övertygad om att jag inte kan dricka innan, så är jag det nu. Jag var övertygad innan också förvisso, men jag ville så gärna. Så himla gärna ville jag att jag också ska kunna dricka några glas vin och sen sätta stopp.

Jag undrar om det är något som alla gör, säger åt sig själv att Ta det lugnt, du måste ta det lugnt, på lördag ska jag ta det lugnt. Och sen väl där, på lördagen så blir det så iallafall, glas efter glas kanske egentligen mest för att de andra drack så och då kan ju jag med. Hur som helst. Jag skäms jättemycket för att jag blev karatefull. Jag känner mig som en fyllekärring, en alkis, en vinhagga och en suput.
Så jag ska städa idag, och tvätta och kanske baka också. Skjuts ut med det bara, ångesten.