Jag tjejlyssnar

på den här trudelutten.
Jag hade förstås gärna tjofräsat så man kunde se videon här i bloggen men det går inte och jag vet inte hur man löser det.

Jag hade gladeligen bloggat lite mer om hur det händer sig och sånt, men jag har inte tid. All min tid går numer åt till detta:
1. Att vara äcklad/sjösjuk/bakfull/ingen vet.
2. Att sova.
3. Att köpa julklappar.
4. Läsa på olika sidor och garva läppen av mig åt dem som skriver där.
 
Godnatt.

Jag har gått med i viktklubb

för att slippa gå upp +40 kilo den här gången. Och lyssna nu jävligt noga. Sen jag slutade röka för några veckor sen, då vägde jag 58 nånting, har jag gått upp till 61 kilo! Och då har jag feffan varit noga med att INTE gå omkring och idissla hela tiden. Hahaha, vaihelvete.

Jaja skitisamma, jag ska ju gå upp och blablabla. Fast den här gången tänker jag tammejfan ha lite pejl.
Och just det, jag vågade knappt erkänna att jag gått med för det är lite så fult känner jag, att tänka på vikten när man är preggers. Fast iofs, den som inte gått upp en hel människa till vet kanske inte hur jävulskt tradigt det var efteråt förstås, och kanske inte anar vilken ångest det är att inte ha en aning om hur mycket jag ätit under dagen och ändå vara hungrig på kvällen och knappt våga äta - eller äta iallafall och få ångest och bara se siffrorna 40 flimra framför ögonen.

Här är twilight zone om

nätterna - jag drömmer så mycket mardrömmar.
Fast inatt drömde jag nåt helt sinnesförvirrat. Jag minns inte exakt, men jag minns attjag i slutet på drömmen ringde upp Papa Dee och pratade med honom och han ställde helt så dubbeltydiga frågor så jag hela tiden fick känna mig dum och fråga hur han menade. Sen kom fyra stycken från Sbg och sköt ärtor på mig, som de haft i munnen och jag sa att det ar äckligt och att de skulle låta bli och att jag skulle gå och lägga June som låg och sov bredvid mig. Och när jag lyfte upp June var det en av de fyra som slog mig. När jag hade June i famnen.
Då var drömmen slut, men jag var så arg när jag vaknade att jag fick stiga upp och titta på tv.

Nu finns det kaffe tror jag.

Vaknade 4,

livrädd för att försova mig. Innan dess var jag uppe vid 24 och kissade och typ vid 01 fast då satt jag nog bara upp coh sen fick jag lägga mig igen och sova.

Ullared så alltså. Folk är dummaihuvet och ivägen (och anmärkningsvärt osnygga, det var som om nån stod med en fulpåk i handen precis där vid ingången, och så dunkade han alla i ansiktet med den innan de fick gå in på gekås och köpa bakplåtspapper och kostiga linnen med inbyggda behåar), men det fanns rätt fina grejer (en elvistavla!) att köpa. Fast som vanligt så när jag kommer hem har jag köpt detta: ingenting. Ingenting för två lök.
Fast det var en rolig dag och nu ska jag sova.

Klockan är 4

och allt är lugnt. Eller ja, halvfem steg jag väl upp egentligen, men ändå.
Jag ska dra på mig för små underkläder nu och snart köra till Hässleholm. För idag ska jag till Ullared och köpa typ handdukar och vantar.

Det är jul på plantan

och då kan det se ut ungefär såhär:


Och rörigheten är det bästa. Jag vet inte, men rörighet på väggar har jag alltid gillat, och jag har aldrig tidigare träffat nån som tycker det är okej. T bara: Jamen det är väl mysigt? Med teckningar och foton och magneter och vykort och så.
Det är för fan stort, att bo med nån som gillar barnslig röra. Tackskajagha som hittade honom.

Sate, vad mycket disk

det var i bakgrunden på bilden. Men NU är det rent iallafall. Jo, det är det.

Jodåsåatteh.

Du är på dag 58 av 280.
Du är i vecka 9.
Du är i 3:e graviditetsmånaden.
Beräknat förlossningsdatum Mån 6 jul 2009
Du har 222 dagar kvar till förlossning.


Jäpp, såäremere.

Jag har diskat.

Etapp ett i adventspyntandet alltså avklarad.
Eller etapp, uppgift ett. En etapp är väl så liksom flera uppgfiter? Såhär: jag tänker diska och dammsuga och byta i äckliga kattlådan innan jag tar fram stjärnorna och så. Alltså.
Etapp ett påbörjad.

Fö rövrigt hittade jag Pulp Fiction-skivan på Junes rum. Mkt bra städmusik.


Försovit mig en timme

(alltså, jag steg upp en timme efter jag bestämt att jag skulle stiga upp), men det hindrar inte att jag sitter här och sippar på kaffe och bloggar och läser lite om saker och ting som rör mig litegrann.
Jag läser till exempel på aftonbladet att det varit väderkaos i hela sverige. Fast visserligen står det från Lomma till Luleå, och Lomma ligger ju flera mil härifrån. Kanske är det så att ovädret missade oss?

Ingen vet, jag har inget att skriva.

Kolla att klockan är halvtolv

och jag är vaken!
Jag har Ki Balansat, jag har ätit en miljon mini crackers, jag har druckit magnesium, pratat med kinur och med tinur.

Imorgon ska detta hända, om det så är det sista jag gör: disken SKA diskas, soporna SKA ut till huset där de ska bo. Räkningar ska betalas och jag ska lägga mig i tid. I tid innebär runt 20,00, efter Dr Phil(m).

Gonatt.

Inte mitt charmigaste drag:

jag mår illa av folk. Jodåsåatteh, om det är nånting jag tycker som stör mig lite så mår jag illa. Och det är liksom inte helt rationellt heller, som att jag mår illa av alla fyllon till exempel.
Mer såhär: om du ser lite liksom ingrott mögig ut, som om du liksom luktar svett eller unk mellan smygvalkarna och du är lite lönnfet och har en speciell sorts rödbrusighet. Urk.
Eller för all del om du är en vanlig människa som druckit dig jävligt full och blir sådär att du ska böla och ha medömkan. Glöm det, jag kan inte både ömka och spy.
Jag orkar inte förklara, men jag mår illa av folk som inte är rätt iallafall. När jag blir härskare i universum ska alla duscha varje dag och inte äta lök om de ska andas på mig.

Däremot är jag plötsligt väldigt (nästan obehagligt) förtjust i typ såhära gulliga djur: katter, kaniner. Hundar. En och annan häst.

Söndag:

Migrän, tusen kaffe, tusen tv, ett skvätt gråt i soffan pga migrän och uschligt moderskap, inget kinurbesök, ovän med T (vet ej riktigt varför nu heller faktiskt) och sen julskyltning i råå med tomteparad - ett synnerligen storslaget avslut på en halvdassig dag.

För övrigt måste det vara typ sjutton minus ute och för övrigt två så har jag nog en snyggdag idag (den slutsatsen kommer jag fram till eftersom flera män ögade mig i Råå. Det kan förvisso även vara så att jag hade en snordabbe under näsan, men isf borde ju a. alla glott och b. det fanns ingen när jag kollade nu när jag kom hem), vilket är konstigt med tanke på att jag sovit på soffan inte mindre än tre gånger.

Jag luktar sånt där toablock i ena handen. Det, mina vänner. Är faktiskt konstigt på riktigt.

Den Allvetande Skräphögen!

Se, jag kände att det var nåt speciellt mellan mig och den:


Nu ska jag genast ladda hem Fragglarna till June. Eller köpa hem, jag menar naturligtvis köpa hem.

Istället för att röka

äter jag oerhörda mängder smågodis. Smågodis plus min mage är lika med gasbomb.
Så innan gick T omkring med förstorade näsborrar och rynkad panna och bara: Vafaan är det som luktar? Som sopor! Hy, men du har ju städat idag?
Jag: Mäh sluta, om du älskar mig måste du väl ändå älska mina fisar också?

Plus att sopluktande fisar får mig att tänka på sopberget som kunde prata. I Fragglarna var det kanske. Jag är sopberget, and damn proud of it too.

Jag har migrähähähään

och det är så jävla tråkigt. Särskilt som jag den här gången mår illa. Som satan.
T och June är ute och byter däck på Edit Bil. Fast egentligen kör de nog mest radiostyrd bil. Själv dricker jag cola, funderar på att ta treo plus alvedon (fast jag var mkt nära att kräkas upp det imorse), och funderar dessutom på att städa. Fast jag komme rlägga mig på soffan och sova en stund till.

Och ghetto fab-skorna var dövarma, helt perfekta. plus, på hälarna står det Sugar. Va, bara en sån sak.

Jag = ghettofab

vilket ju förvisso passar finfint just här där jag bor. Men kolla på mina stövlar. De är varma och sinnessjukt bekväma, men visst påminner de om såna där långhåriga moonboots?


Dessutom kommer de ålatajta jeansen passa ungefär fyra minuter till. Jag borde tänka efter före innan jag köper jeans. Och dessutom borde jag nog köpa klänningar istället.

SNÖ!


Just det, bara glo alltså.
Nu ska vi på familjelek, nån slags gympa. Och jag. Jag har natuuurligtvis migrän. Eller naturligtvis, i ärlighetens namn har jag inte haft migrän sen.. tja sen snörpet i halsen släppte i höstas nån gång. Det är fint det.


Idag har Helga namnsdag

och det är väl ett ganska fint namn? Olga däremot är jag typ inte jätteförtjust i.

Det är fredag och redan har jag och June gjort bra fredagssaker: inte bråkat i morse (det där beror nog mest på att jag klädde på henne och att jag kammade håret typ ett hårstrå i taget så att jag inte skulle luggas för jag orkade INTE med tjut), klätt på oss klänningar och hajfajvat för att vi blev så fina. Tagit med gräddbullar till dagis som fredagsfika. Pussats tusen gånger hejdå. Halvbestämt att vi ska äta skräpmat ikväll istället för att brassa middag.

Och nu ska jag och handledare K (som gav mig miljoner beröm igår!) till gulddroppen (ja, jag tänker iallafall på kiss när jag hör det namnet, men jag har kanske felprogrammerat min hjärna?) och fika bulle och det tycker jag är mysigt som fan (minus den gången jag liksom tappade slash slängde en tallrik i ryggen på en synnerligen långhårig och tovig man, för att sedan tappa slahs kasta kaffemuggen i golvet så allt gick i kras i ungefär hundratusen decibel).

Förnuftiga lilla fina unge!

Plötsligt har lilla ungen blivit så satans stor. Hon är helt så.. ognällig och liksom ojobbig. Believe you me - jag njuter så innitahelvete för ja det är klart att gnällfisen June kommer tillbaka. Fast jag hoppas det dröjer länge som fan.

Annars har detta inträffat idag:
1. Jag har under natten odlat ut en ENORM finne i pannan. Så ginormous att june bara: VAD är det där?! För att sen börja gråta och yla: Jag vill INTE bli stor! när jag sa att det var en finne och att man kan få såna när man blir stor. Sedan har finnen varit liksom nästan som en ny tröja som alla pratar om: den har diskuterats, folk har berättat sina egna finnhistorier, den har analyserats och nästan komplimenterats.
2. Jag har varit på AA-möte och det var.. jag vet inte. Okej. Trevliga människor och konstiga människor och man får inte prata om det tydligen så då gör jag väl inte det. Det var gott kaffe iallafall och alla som var där drack typ åtta koppar på en timme och man fick prata och det var som på film, jag bara: Hej, jag heter Cilan och.. Och alla bara: HEJ CILAN! Och så välkomnade alla mig mig och då ville jag inte göra dem besvikna och säga att jag inte är alkis (förresten tror jag ju att jag är det, eller att jag dricker som en iallafall) så jag sa att jag var där som kandidat och tja, alla har vi ju en historia och tack för att jag fick komma och titta och då sa alla: TACK CILAN!
3. Jag har varit och handlat med June. Hon köpte jordgubbstandkräm, kom hem och provade den och ropade från toan: Åh vad ÄCKLIG, mamma jag SPYYYR!
4. June har kollat synen och när de frågade mig om vi hennes föräldrar ser dåligt, sa jag med helt förolämpad min: Ja -jag- har minsann perfekt syn, det är hennes pappa som är halvblind. Som en mullvad! Så himla dåligt ser han. Minsann. Ja, det är säkert så att han skelar också, hans linser är så tjocka att han knappt kan blinka. Jodåsåatteh. Och sen fick jag ringa J och typ erkänna att jag sagt så och berätta att June nu fått en remiss till ögonläkaren.
Även har jag idag sagt såhär till min handledare att: Ja hähä, jag tänkte säga att Junes pappa är en glasögonorm men så kom jag ihåg att du har glasögon och det vore ju respektlöst så då sa jag inte det. Men ojsan, nu gjorde jag visst det iallafall? Hähä.

Nu ska jag äta tusen frukter och sen ska jag sova och läsa mama. Och bada. Antagligen inte riktigt i den ordningen.


I flera minuter

har jag suttit skrivberedd nu: snart kommer jag på vad jag tänkte blogga om, nu så, here goes.
 Armarna spända, fingrarna hängandes över bokstäverna, bekymmers-/koncentrationsrynkan på plats i pannan.
Och så blev det det här?

Jag borde ha en bloggovän, nån jag kan gaffla med och som aftonbladet skriver om. Eller nej, varför skulel aftonbladet skriva? Usch nej, inga ovänner. Nej det var inget, glöm det.

Kanske ska jag sova nu. Ja, så verkar det.

Sån här är jag

att det hemskaste som någonsin hänt mig, hände i november. Och idag. Fast för elva år sen.
Och det är det här jag är osäker på: var det för elva år sen? Var det verkligen idag? Var det verkligen november?
Jag vet inte varför jag blir sån, osäker på att ha rätt, som om det egentligen spelar någon roll.

Jag minns detta: när bilen började glida och att det killade i min mage och att jag tänkte att Det är som att åka karusell. Jag minns hur tyst det var i bilen, mol tyst (fastän vi spelade musik). Jag minns ljudet av metall och hur jag tänkte att om vi kör in i vägräcket så jag hör det ljudet igen så blir jag galen, jag kommer förlora mitt förstånd. Jag minns känslan av panik, att jag måstemåste ut och sen måste jag IN i bilen igen, jag måste ha ut R, hon ska inte sitta där och skrika helt ensam och vafan är det med handen den bara viker sig och okej du får ta ut henne gubbe men ge mig ungen bara ta hit henne för fan.
Jag minns hur vi satt i en tants bil och R somnade hela tiden och jag minns att ambulansmannen kramade mig och att R fick en nalle och att ingen hade cigaretter åt mig förrän vi kom till lasarettet och att det först då började göra ont i handen.

Det var den värsta kvällen i mitt liv.

Jag rakade benen igår

och lyckades jag slajsa av en liten liten bit av mitt öra. Den där lille tappen man trycker på när man vill hålla för öronen (om man inte vill prega in fingrarna i örat alltså), där skar jag av en yttepytteliten bit.

Verkligen inget konstigt med det. Hudkostym som hudkostym.

Vilken synnerligen bra förmiddag:

En ganska lång prommis med bra musik i öronen, ett yogapass, en prommis till (hemåt dårå), lite lunch, ligga i sängen och läsa bok och glida iväg i sömn. Bli väckt av nackpussande T, somna om lite till, vakna och äta godis (just det var kanske inte så ljuvligt med gott iallafall) och nu ska jag bada.
Och sen ska vi kanske se en film, göra middag och tjabba om huruvida klickgolv är att föredra framför slipat trägolv (självklart INTE), vilken film-genre som är bäst på riktigt, om man bör bädda sängen varje dag och om cola är bra vid magsjuka eller inte. Och kanske lite annat.

Vidrigt!

Jag doppade mina pepparkakor i kaffet och nu smakar det te. Uäsch.

Yogan var okej, men jag trodde att jag såg ut som Malin Berghagen hela tiden och var tvungen att vara gravallvarlig och liksom lite svårmodig/oändligt vis/huldrevacker som hon Malin är på alla bilder. Jag har svårt att vara alla de där tre var för sig. Och plus så var jag tvungen att vara barfota också. Inte för att det fanns en sån lag, men för att alla andra var barfota och så fick jag tänka på Malin och bestämde mig för att hon är nog barfota ofta som fan, så jag slet av mina och hyste ett slags vilt hopp om att fötterna skulle visa sig vara pedikyrade och kanske till och med lite så noncahalant bruna som om jag brukar tillbringa ett par månader på valfri sandstrand och där det faktiskt finns sol.
Det var de inte.
Och varenda gång jag speglade mig såg jag inte alls huldrevacker ut, snarare vildögd och likblek och med helt konstiga magra pippilotter och för långa träningsbrallor.

Men det var ändå bra, för det var liksom helt sån enkel träning och ändå kunde jag äta pepparkakor nu utan att få fettpanik. Moahaha.

Jag ska på Ki Yoga

och nej, det är i sanning ingen som vet varför. Mer än att jag tror att jag ska se ut som Madonna när jag är klar där runt 11. Madonna den vältränade versionen, inte den magra skilmässo-Madonna tackskajagha.

Jag trodde för övrigt att jag steg upp halvåtta, men tydligen var klocka halvsju.

Sällan har jag gråtit

så mycket som idag. Inte för att det på något vis varit en särskilt mycket sorgligare dag än andra, faktiskt tvärtom.
Men jag har slutat röka och minsta lilla felsägning får mig att a. explodera i raserianfall (fast inombords, jag är åsikten att behärskning är en dygd och att min omgivning ju knappast kan hjälpa om jag är rasande) b. explodera i enorma tårflöden.
Innan idag gick jag ut i köket för att göra kaffe och ögonen bara rann, fastän jag inte var varken arg eller ledsen. Snart ska det kännas bättre, för så jävla knepigt är det inte att sluta röka. Så det så.

p.s. För mig alltså. För mig är det inte så svårt alltså.

I ett jämngrått Helsingborg

har jag nu promenerat i en timme och kanske lite till. Nere i Norra hamnen blåste det så tårarna rann och jag fick gå bredbent och nästan med armarna utsträckta som när det är orkan på tv. Och vid Ria stod några hungriga, bakfulla och jag log mot dem och en man reste sig, harklade ur och rättade till kragen och sa med en sirlig bockning: godmorgon min sköna och sen flinade han och jag flinade tillbaka och i öronen spelades just Flowers in my window med Travis.
Och på Kullagatan, där jag jämt snubblar i samma gropar, skyndade butiksmänniskorna att ställa fram skyltar, dockor, frisörerna fönade håret i salongspegeln och morgonpigga cafébiträden log genom Fahlmans rutor och jag log tillbaka och lät bli att köpa Aftonbladet och gick istället hem.

Yyl!

Det finns inga tröjor! Jag menar tammejfan allvar, bara små skimpy magtröjor (de har nog blivit magtröjor, för när jag vägde runt 11 kilo hängde alla tröjor som tält och var inte magiga).
Jag ska ta alla toppar, stoppa dem i ett kuvert (jamen de är ju så små) och skicka dem till Afrika (valfritt land där). Där skulle nån kanske bli glad av att ha en axelbandslös top med rosettknyt i ryggen.

Om jag säljer toparna plus mina ghetto fab-stövlar, då kanske jag kan köpa lite nya tröjor? Som till exempel en polotröja som räcker ner över magen så jag slipper frysa om den.
Nejmen visst, det känns ju moget att komma till socionomjobbet med en illröd tröja på. Med hellokitty-tryck på bröstet. Jaja, det är ju knappast som att de kan sparka mig. Hohoho.

Nej, det här

blev en osedvanligt dålig kväll.

Detta är vad jag känner; jag är ledsen, besviken, jag känner mig lurad och dum och sviken. Fy fan vilka tråkiga känslor.

Dagens outfit - yehaa



Ja, såhär får det bli.

Hade jag varit mer ond

än jag är så hade jag i detta nu gått in och filmat T när han sover och sjunger. Eller nynnar, han bara ZZzzzz humdidumdidum ZZzzz humdidumdidum ZZzzzz.

Bajsa, bada, blunda.

Det är så min kväll kommer se ut framöver.
Och då har jag redan blundat en stund på soffan. Ja och bajsat också, inte i soffan dock.

Såatteh häppåre.

I ett anfall av plötslig energi

har jag städat, mitt på kvällen! Eller ja, diskat, dammsugit, bäddat ur sängarna (jag ska bädda i också.. sen).

Sen har det hänt sig såhär, att jag är helt liksom lugn. Det är stilla inuti och åh. Åh, det är ljuvligt.
Och så är jag glad som en speleman, all is good och bättre än så.

Och nu ska jag bada och läsa Liseys berättelse. Eller va? Bekännelse heter den kanske? Ingen vet, skitidetnu.

Första julklapparna officiellt inköpta!

Eller ja, ska jag vara ärlig så är de beställda. Och inte ens nästan på väg att levereras. Men iallafall, i andanom har jag nu startat julklappsprylen.
Det jag beställde var ett Hello Kitty-hus till June (och fan ta dem om de där små dockorna inte hörde till) och ett prinsess-sängklädesset. Jag tänkte väga upp det slibbiga och passiva (fast dockskåp är ju inte passivt iofs, eller ja det handlar ju om att möblera och ta hand om men skitisamma nu) och beställa nånting som heter RoboWars eftersom June brukar gå omkring och med konstig röst sjunga: Rrrrobot! BOY! Rrrrobot! BOY!
Men så gjorde jag inte det eftersom den grejen jag tittade på kostade sexhundramiljonertusen och så funderade jag på om jag verkligen ville köpa såhära liksom vapenprylar till henne.
Vafan, nästa unge ska få gå på det där jävla kottdagiset och bara äta vegomat som barnen odlat själva och få gå i sån där kolt (det är som en klänning va?) till han eller hon är 13 och han/hon ska få kamma sig med en liten pinne  och inga bekymmer ska jag ha över hur God Moder jag är och allt ska vara helt naturligt och fint och bra. Ingen plast. Inga vapen. Inget man kan trampa på som sticks (eller pinnar sticks ju, men nästa barn ska vara rädd om sina små pinnar och vårda dem ömt = lägga undan dem så jag slipper trampa på dem och bli så förbannad att jag i ett raserianfall sopar ner allt i soptunnen (för att en halvtimme senare få ligga på knä och plocka småprylar som blandat sig kaffesump och äggskal)), ingenting.

För övrigt ska jag ha lilla huset på prärien-klänning på mig idag. Den är iallafall tillräckligt lång.

Det är en fin dag

på alla sätt och vis. Och jag vill INTE gå tillbaka till jobbet. Ååh, jag vill vara hemma och titta på film och skit.

Antal toabesök idag: 80 000

minst. Alltså, jag är normalt kissig på morgnarna, men vissa dagar som startar med kaffe kan jag kissa så jag nästan skrumpnar ihop.
Här finns mer gnäll att ösa ur källan: jag fryser, jag vill hem, det går ju för fan inte att röka när det är en miljon minusar ute, sen när jag ska köära hem och lämna bilen kommer den vara iskall för det är skinnsäten eller galon eller vafan det är, jag kom just ihåg att jag glömt köpa Varma Koppen så det finns ingen lunch, här luktar jättefunky, min klient tycks inte dyka upp.

Nu ska jag gå på toa och sen ska jag bara tänka vackra tankar resten av dagen tror jag.

Grönt är det nya svarta.

Ja alltså för mig personligen. Jag är helt fin i grönt, ill-varianten av den färgen (eller illmossgrön), ej att förväxla med neongrönt. Jag växte upp på 80-talet, jag vill faktiskt inte använda de där kläderna en gång till tackskajagha. Även om jag äger ett par rullstrumpor.

Jag ska lämna June, träffa en klient som inte för sitt liv vill träffa mig och så ska jag ringa tre telefonsamtal och sen har jag inget mer att göra på jobb. Jaja, det ordnar sig väl.Jag få rväl ringa mamma och kinur och så (för det glömde jag igår, filåt filåt).

Och tinajes: det går ju inte att kategorisera dig - vi är i samma. Och det går ju inte att kategorisera sig själv, vilket förstås är synd.

Igår hände det sig såhär

att vi körde hem på 18-årskalas. Det var fint och bra och jag fick kalasont i magen som sig bör och sen stannade vi typ hundra år efter alla gått och våldgästade syster M och hennes R och allt var som vanligt.
Nu kommer det ovanliga: När vi körde hem fick vi byta för om mitt mörkerseende är dåligt (blåbär, jag ska äta blåbär och nåt till som tinajes tipsade om) är T's obefintligt så iallafll, jag körde. Och nånstans utanför sbg sa det bara sock! och det var den värsta jävla dimman jag varit med om. Så igår tog det inte enonhalvtimme att köra hem, utan snarare tvåonhalv. För jag fick köra i sjuttio.

Och saken med dimma är såhär att vi kände oss som ett jävla skepp som kommit vilse, jag hade inte en aning om var vi var hän. T bara: är det denna vägen vi brukar köra?
Jag: Ja hurfan ska jag kunna veta det, jag ser ju bara vägstrecken?

Ja, det var det som var det konstiga med att köra hem igår.

Sju oerhörda bekännelser.

Jag blev utmanad av MariaN och ja. Jag ska bekänna sju saker. Så here goes:

1. Jag ser knappt när det är mörkt. Jag är som en mullvad, typ blind. Det går liksom fint på motorvägen och så, men småvägar på landet? Not so much, jag får tantköra i femtio och kisa och koncentrera mig så ögonen står som råttpickar (fatta svårt, att kisa OCH ha utstående ögon).
2. Jag kategoriserar alla människor. Alla. Det finns till exempel godismänniskor vs. matmänniskor, alltså såhär. Godismänniskor (jag) äter mer än gärna godis, och kan äta godis efter en stadig måltid. Matmänniskor äter tusen gärna mat, men är sådär intresserade av godis. Sen finns det utseendekategorier: kattmänniskor, rådjursmänniskor, rävmänniskor, nasty slajm-människor.
3. Jag röker och gillar det rätt mycket. Jag tycker det är äckligt, pervo och man blir sjuk och blablabla, men i hemlighet gillar det - annars hade jag ju slutat.
4. Jag gillar inte att resa.
5. Jag nezerilar minst en gång varje dag.
6. Maxi är som mitt andra hem och jag blir lycklig av att konsumera.
7. Jag måste alltid matcha mina underkläder. De gånger jag inte gör det mår jag dåligt varenda gång jag går på toa och ser mismatchen. Det ska vara set, annars blir det inget bra.

Regler:
- Länka den som utmanat dig och lägg in dessa regler på din blogg.
- Berätta sju saker om dig själv, både vardagliga och knäppa.
- Utmana sju stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
- Låt dem få veta att de blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

June:

Mamma? Varför är din panna krullig?
Jag: För jag har använt den mycket, då blir det så.
June: Så vill verkligen inte jag ha.

Jag lovade mig själv

att inte störa mig mer på tvättstugenazisten med atomuret men jag vetifan. Jag måste fundera lite till. Min blixtsnabba diagnos var förstås borderline, för hur är det annars möjligt att bara spy ur sig hela sitt, sin särbos och sin särbos barns liv på ungefär fem minuter? Och sen gången efter kalla en för jävla idiot och sådär. Alltså, är man som man ska då? Har man alla läsk i backen, alla indianer i kanoten, går hissen ända upp då?
Mitt svar är att nej, ingen människa med all fika i picknickkorgen orkar störa sig så oerhört på att andra människor tvättar i den gemensamma tvättstugan.

Och idag blir det kalas!

Glohohohory day

ska den dagen bli som June bara plopp somnar rätt ner efter sagan är färdigläst. Jag tror fan att själva sovet är den svåraste delen av ett föräldraskap.
Själv hade jag varit en drömunge att ha just nu, jag bara lägger mig ner för att titta på tv och sen vaknar jag en kvart, tjugo minuter senare. Och sen är det samma vsa igen några timmar senare och sen är det såhära kvälls-tv för vuxna och då somnar jag som en sten med tungan utanför typ så T får knuffa mig helt hårt för att jag ska fatta att jag ska gå och lägga mig i sängen.

Så numer går jag alltid omkring med en boll knullrufs i bakhuvudet, fast det ju egentligen är sovrufs.

Det är knark i chokladkaffet.

Det vet jag eftersom jag tammejfan inte kan låta bli att dricka det fastän jag får så ont i magen att jag knappt kan stå upp. Laktos = ont i magen, skitkul.

Men iofs. En kopp till gör väl varken till eller från? Väl? Vavava?

Men varför har jag

såhära liksom hjärtklappning? Som om jag sprungit nästan, eller liksom hjärtat slår helt hårt. Helt märkligt.

Körde hem och lämnade bilen och fick en idé om att jag skulle byta om. Men så kom jag på att det om nåt hade ju verkat sinnesförvirrat, att komma tillbaka efter lunchen i jeans och gympadojor och illgrön sweatjacka.

Så nu sitter jag här i superkort kjol och stövlar. T bara, helt förtjust: Du ser som en miljon dollar. Ja, nästan bokstavligt.
Mäh, det krääket.

Och snart är klockan fyra och då ska jag hämta June och sen ska vi köra och handla. Kul. Verkligt riktigt kul och fint och bra. Satan också att jag glömde bananerna hemma, jag får sno en här.

Ångestdag.

Plötsligt när vi skulle köra, jag och June, upptäckte jag att klänningskjolen är alldeles för kort. Aaaalldeles för kort. Det ser ut som om jag går omkring i en tröja.
Dessutom är strumpbyxorna liksom ribbade, fast antagligen lite för små så att ribbet (jag vet inte hur man böjer - ribborna? ribbarna?) liksom är sådär oerhört uttöjt och ansträngt så benen ser bara ut. Svarta, men bara typ.
Och dessutom, dessutom valde jag stövlar eftersom jag tyckte att jag använt använt mina låga stövlar för mycket och att jag och folk i min omgivning behövde omväxling.
Yyyl, en HEL DAG av fel-klädd-ångest, hur fan ska jag överleva?

Fast jag är fin i håret, alltid nåt.


I måndags

så bara plopp kom T hem. Och jag vet inte, men veckorna går så fort och tiden bara rusar fram och plötsligt låter jag som om jag är 56 minst.

Och om bilden nedan, SATE så vit jag är, är jag klok eller? Vintervit har fått en helt ny innebörd.
Nu ska jag gå på toa och fisa och sen ska jag dricka en kopp chokladkaffe (som jag får ont i magen av) och hoppas att det där jag sa om tiden stämmer för jag är rätt trött idag. Rätt. Trött.

Och dagens outfit

hjälpte i sanning inte upp min sak. Jag hade det här på mig:


Ja, jag har mandelnäsa. Ja, jag räcker ut tungan åt June som sitter i soffan och säger att hon har ont i magen.
För övrigt har jag strumpbyxor, så handledare K bara: Jaså, jag ser att du har mameluckerna på dig?
Jag: Nej, strumpbyxor, inte mamelucker. Är vi med i madicken eller?
Handledare K: Jaja, underställsbyxor då.

När jag hämtade June idag

tyckte jag att fröknarna såg ovanligt finurliga ut. Jag satte mig på en sån där dvärgpygméstol (haja hur liten den är då, pygméer är ju små som de är) och försökte fjäska upp June (första dagen = tjurig så sate) och bara blablabla.
Och då sa en av fröknarna: Vet du vad June sa idag? Att hennes mamma har en bebis i magen.
Jag: Haha va?
Fröken med listigt flin och höjt ögonbryn: Just det, det sa hon.
Jag: Haha men Junisen, så är det ju inte.
Och då. Då började jag rodna så ansiktet blev så varmt att det liksom smälte och droppade ner på bordet.

Varför blir det så? Varför är kroppen en jävla förrädare som rodnar och har sig? Vafan, man kan ju säga att det där var e av världshistoriens sämsta dementier.

Stinky!

Så ser min pain body ut, men det var ju ett satans tjat om det där.

När jag var liten identifierade jag mig med olika seriefigurer: lucky luke var min kille, jag var Ior i Nalle Puh, och jag ville vara trollmamman i trolltyg i tomteskogen. Jag undrar vad Freud eller annan valfri psykoanalytiker skull säga om den lilla gobiten?

   
En liten jag-kavalkad. Kinda, sorta.

tinajes, this is for you:

det här pain body-pratet - vafan, jag är helt såld! Jag har motat bort den (i mitt fall är det ett troll, lite som den där svarta trasselsudden i mumin, du vet?) och det hjälper ju! Ha!
Tack som innitahelvete, och tack till Eckhart också förstås. Jag ska läsa boken med glädje minsann.

Kanske ska jag frysa ihjäl?

Lyssna, jag har på strumpor, jeans, linne, farfarströja, underställströja OCH en filt och jag fryser och fryser. Så jag tvingade Britta att ligga hos mig och då blev jag varm om magen där hon låg, men resten frös och frös och frös och så tänkte jag att åh vad smart jag är - jag ska ju sova för jag fryser ju för att jag är trött. Men nesch, inte kunde jag somna. Så jag tvingades titta på nån helrubbad film om horor och poliser och sen lite på dog whisperer och nu ger jag upp. Jag ska bada.

Och somnar jag i badet så är det så och så kan det vara och nu är jag sugen på glass.


Old schoolpoppade popcorn

och en starknisse. Skulle jag äta och dricka. Sen åt jag så jag liksom nöffade nästan, det fnös liksom luft ur näsan eftersom popcornätande har en tendens att bli något maniskt. Och så drack jag en sipp öl och ååh vad äckligt det var.
Så nu sitter jag här. Med världens magont (jag hade glömt hur solkig jag blir i buken av jävla kukpopcorn).

Jag säger ju det. Jag vill bara ha päron och då undrar man ju vad som är upp med det.
Men såhär såg det iallafall ut, och det var ju trevligt då. Innan jag visste/kom ihåg det här med magen:



Även har jag alltid undrat över

den där svarta bandanan slash kondomen med vingar gängmänskor har på sig? Glömmer de spegla sig innan de går ut? Det ser ut som om de försöker ha sånt är långt tyghår, så som man liksom låtsades att en tröja över huvudet var tyghår förr i tiden.

Jag ska kanske skriva ett brev till mr leader of the pack när jag har en lucka i min kalender? Jag tror jag ska det.

San Quentinfängelset

verkar för fan sinnessjukt. De bara så, nu har begått tusen mord, nu får du bo här bland niohundra andra fångar i en gympasal - bäst för dig att du är en people person. Och så bara: jaha, nu har du snott en bil och en rulle sockervadd och nitat en snubbe så nu får du bo här i sängen under den här massmördasnubben såatteh lycka till och ha det bra hejdå.

Jag kanske skulle

se Det ikväll? Fast hur fan ska jag sen våga gå på toa igen?

Jag minns att första gången jag såg den var hemma hos Jakob i min klass (det uttalades jakop, men stavades med b, det var konstigt tyckte jag. Och dessutom var han inte döpt, så då trodde jag att det betydde att man fick kalla honom Roffe eller Ulla eller Styrbjörn om man ville. Det visade sig att det fick men verkligen INTE. Och inte nog med det, han hade kalas i femman och bjöd alla tjejer i klassen utom mig. Det är jag för fan fortfarande arg för.). Jag hade redan läst boken men filmen var så jääääla otäck tyckte jag.
Jag fick tvätta ansiktet med ena ögat öppet i för fan flera år.

Men kolla, tänk om den här killen skulle ligga under badkaret och skrocka:


Förbannat otäckt. Hade det varit.

Nu ska det blir såhär:

eftersom jag städat och tvättat och tänker vika tvätt lite senare ska jag nu göra middag. Och då förstår jag, ska jag titta på en film (no country for old men, för sist såg jag inte så mycket av den). Sen ska jag promenera bort till Willys, köpa lite godis eller chirre eller så (av nån anledning kallade vi godis för lallemams när vi var fjortisar, så nu när jag säger godis korrigerar hjärnan automatiskt det och tänker lallemams) och gå hem, äta godis (lallemams) och titta på en film till. Och vika tvätt.

Eller så skiter jag i godiset, för jag är inte sugen. Nåt är monumentalt fel. Det är tydligt.

3 doors down

på spelodansen, och nu ska jag ägna min lördag åt tvätt och städ.

Jag kan tänka mig roligare saker, men jag orkar inte styra upp nåt så tvätt och städ och sen lite skriv och sen lite läs i boken Social fobi, för DET tycker jag är intressant på alla sätt och vis.

Jag irrade i Malmö igår

och naturligtvis körde jag vilse. Jag har varit hos tinajes ett antal gånger, men jag hittar aldrig hem till henne. Alltså, ALDRIG att jag skulle hitta dit. Jag bara här känns det som vänster och här är det nog rakt fram och hejsan höger igen och kan det vara vänster här?
Iallafall hittade jag dit till slut efter att hon guidat mig rätt och sen när jag skulle köra hem (efter tusen prat, kinamat, kaffe och lite mer prat) tänkte jag att nemas problemas, för HEM hittar jag.
Jo tjäna. Plötsligt bara: hej och välkommen till svedala, nästa ystad.

Nå, jag visste ju att det där kunde hända så ingen skada var skedd, jag motade bort painbodyn (hette det så?), vände och körde hem. Malmö är fantastiskt vackert på kvällen, när man kommer på motorvägen. Precis som landskrona är när man kommer där över slätten liksom.
Iallafall, det jag egentligen ville blogga om var Skorna.


Detta är de finaste skorna jag har. Alla kategorier, jag har lust att sova med dem. Att tinajes får ont i fötterna är ju tråkigt, men jag är glad. Jag är i sanningajävel glad.

Jag är ju en mes

egentligen. Jag hävdar alltid att jag inte gillar djur, till exempel. Fast sen står jag och pratar bebisspråk med grisar, kor (nej inte kor kanske), hundar (haj lillo bobben, så säger jag till alla hundar. Många blir arga och skäller, ingen vet varför). Å andra sidan ÄR jag ju rädd för nästan alla djur och så tänker jag att de är helt lömska och att de planerar såhär att: nu är jag jävligt trevlig hära och viftar på svansen och allt, och sen när hon tittar bort så BAM!! hugger jag henne i strupen. Muahahaha.
Hundjävlar.

RSS 2.0