så nu sjunger den här vackra magen på sista versen.


Jag tycker verkligen att det här är en riktigt bra bild. Jäpp.

Anywho. Idag ska jg köra till Hbg och lämn anycklarna. Jag har laddat som fan inför besiktningen av lägenheten, så minsta lilla han piper om (utöver nycklarna då eftersom de tycks försvinna i vårt hushåll som is i Gobiöknen) så kommer han få sig arbetarlusing så öronen ryker. Eller typ så.
Och sen ska jag gå på Lagerhaus och köpa fina småsaker för femhunkan jag av pappa. Jag fick en femhunka av honom ja, att köpa glass för. Nejmensåatteh, inga konstigheter.

Men innan dess. Innan dess ska jag hänga upp de nytvättade yttepyttesmå bebiskläderna som syster J har köpt.

Så är det för mig. Och så ryggvärk litegrann.
Och fötterna börjar bli svullna och jag kan känna hur ansiktet sväller och händerna börjar bli korviga och glory days.

Men det värsta av allt är att vi inte har någon tv. Hy vale.

här. Jag hör dunsar från ovanvåningen, men det är ingen där. Jo T, men han räknas inte för han sover och det betyder att han ligger platt på ryggen och vrålsnarkar och andas som nån som är medvetslös.
Han blev för övrigt arg på mig innan när jag fnissade för att han andades precis som en sån alien. Mäh om man ligger i sängen och låter såhär: ke-ke-ke-ke. Då kan man ju inte bli irro om nån (jag) fnissar åt det? Mes.

Jag hittar för övrigt inte mina trosor. De bor i nån låda, ingen vet var.

och jag har varit vaken i kanske trekvart? Fast innan dess sov jag förvisso jävligt gott.
Jag ska dricka kaffe och sen gå ut och gå. I Sölvesborg. Jag ska gå en sväng i mina nya kvarter (jamen det är ju inte liksom som när jag gick en sväng i Helsingborg och var nyinflyttad där och irrade vilse för här hittar jag ju som i mina egna brallor men ändå).

 
Vardagsrummet, och hur jag såg ut när jag steg upp miss i nassen och insåg att det inte fanns nån tv att titta på (jag blir fan rädd när jag ser den bilden, hur fan ser jag ut? Stackars T som måste gifta sig med mig och sånt).

Ja hur som helst. Det är lovely. Den här veckan kommer June och vi ska umgås med alla och det ska vara helt otvunget och ouppstyrt och det finaste av allt, att bara titta inom.
Men jag undrar nu: vem ska packa upp och liksom bestämma var allt ska stå? Jag är absolut pro det här med att vara laid back och sånt, men det här är ju nästan koma som jag gått in i. Ergo: nån borde bestämma.
Och Britta Katt sen, hon borde ta ett chill pill och sluta fräsa åt folk (obs att hon inte fräser mot mig! Känner mig mkt älskad), för June kommer ha lite problem med det där.

tycker jag, att vi packat all mat utom detta: kaffe, sylt, råa ägg och smör. Typ.
Kaffe vet jag av erfarenhet att det ä ren sån packa-sist-grej, men mat? Jag är gravid eller, hur kunde jag glömma att jag behöver äta frulle? För att inte tala om kvälsmat, igår fick jag äta ÄPPLE till kvällsmat. Ett äpple! Som om det här var för ett år sen, och då fick jag röka till äpplet.

Sen upptäckte jag nu på morgonen att jag nog glömt borsta tänderna igår innan jag somnade. Somnade förresten, ha. Ha! Jag har hela natten vandrat omkring helt yr i huvudet och bara: jag testar sängen jag testar soffan jag testar sängen jag testar att sitta kvar på toan och sova här nej jag jag testar sängen igen eller förresten har jag testat soffan? För det har varit tusen grader varmt, bebisen har bökat och benen har varit spralliga.
Jag är glad att det är morgon nu, minus hungrigheten då.

Jo, häromdagen ville jag kräkas för att det kom pustar av tantlukt och det luktar äckligt i min näsa. Idag är det Stora Kramdagen, verkar det och efter ha att ha kramat dagisfröknar och barnmorskor kom jag nu hem och då plingade grannen på. Och ville kramas. Och lämna gosedjur till June för att jag varit "så snäll" (hjälpt hennes gamlagamla gubbe att komma hem när hissen varit sönder, det är inte så snällt utan liksom vafan sånt man gör).
Så nu festår ni. Sitter tantlukten i skinnet på mig.

Skit, kuk, fanihelvete.

Jag längtar efter bättre dagar och mer tålamod.

ska jag tydligen ha varenda dag?
Hur som helst, hemma efter dagislämning och morgonprommis och användande av ordet vildmark (jaha, men säg till mig hur ofta du själv använder ordet vildmark i samtal med främlingar? Nej, exakt.) och nu är det kaffe i soffan med persiennerna nere. Kanske ska jag sola en stund om en stund, eller så skiter jag i det och städar toan istället. Obs igen, för den städades NOGA för nån vecka sen.

Imorgon ska jag till mödravårdsmänskorna och på lördag flyttar vi. My oh my.

och då ser man såhär trind ut. Nån dag kommer jag skämmas ihjäl över alla tajta kläder jag använder nu. Nån dag, inte idag.


Det är inte min toa, utan den som jag promenerar till. Ja, jag går till toaletten genom skogen, sen går jag tillbaka till bilen. Sen kör jag hem och oftast sover jag en stund när jag kommit hem. Mkt utmattande liv lever jag.

Sen luktar det tant här, och antingen är det hemma hos oss det gör det, eller så är det hos grannarna. Hur som helst vill jag spy av lukten och det är måhända att överreagera en smula.

eller springa en mil eller hoppa så helt högt som han stålpojken, vafan hette han? Han som var skitstark tills han blev förkyld - Starke Staffan!
Så känns det i kroppen, som att det måste hända nånting liksom explosivt.

när jag var ute och gick i skogen (jag tänkte skriva powerwalkade men det var en så grov lögn att tangentbordet började typ blinka i rött). Alltså det är ju en av fröjderna med att vara gravid, att kroppsfunktionerna bara: äh grabbar, vi testar den här prylen för en gångs skull.
Det var inte vattnet, och det var inte kiss heller men ja. Det byts trosor en hel del här hemma numer.

Vi ska vis alägenheten idag, och då borde det ju vara liksom typ fräscht och sånt. Bryr vi oss? Nej, uppenbarligen inte. Vi flyttar, och då är det stökigt. De får väl använda fantasin vafan.
Så. Kaffe på ballisen då, och ingen bebis på gång. Satans önsketänkande.

vad andra gör på sina lediga dagar, med sina ungar? Gör folk alltid saker som kostar en massa (alltså massa är ju relativt, jag tänker på typ inträdessaker på badhus, djurparker, busfabriker och sådär)?
Vi kan väl göra gratisgrejer iofs, typ vara på stranden eller i skogen. Men det är fan helt jobbigt, jag är så kissig hela tiden. Plus blir helt trött och ja det må vara hänt att jag är gnällig men det går bra att stämma mig nu om man vill. För det finns de som är värre sådeså.
Detta vill jag: sitta med Britta Katt i knäet, mot magen och läsa och dricka iste. Äta lite frukt. Kissa, kissa, kissa.
Detta vill June: springa, åka rollerblades, gå tusen mil för att titta på ett litet djur, bråka om glass och klubbor och så.

Om sju dagar flyttar vi. Nej sex dagar förresten. Sen finns det en gräsplätt, halleluja. Jag tror svaret på alla mina bekymmer är en gräsplätt.

För det känns så, jag har sån där bakishuvudvärk man får om man dricker ett glas rött vin för mycket och sen sover lite för få timmar och solen skiner när man vaknar.
Nu är det fåret Shaun på tv, och vi väntar på att T ska duscha klart (gud vad han kan duscha lääääähähähääänge) för sen ska vi gå ut och.. ja jag vetifan. Skjuta vattenpistol kanske. Sparka boll, åka rollerblades. Inget är sådär jätteroligt, ärligt talat, på en parkering på plantan.

som antagit episka proportioner. Och så står den rakt ut, som om varje skinka lagt på sig ett kilo var som liksom bara byggts rätt ut i luften. Om det börjar regna kan man använda arslet som regnskydd. Om man är kortvuxen alltså.

Och nu. Ska jag klippa tånaglarna. Wish me luck.

att nu hade hon röstat på mig. Vafan, vaddå sa jag. Jo. Kolla feffan här. Såatteh, jag trodde ju inte att det skulle bli en omröstning kanske, utan att nån på tidningen skulle välja en bild i högen.

och nu händer det här: inte ett skit. Jaja, det är nåt med lungorna och sen ska det späckas på men det mesta är klart.


Med mamman däremot, händer följande: Jag sitter på toa och kissar, sen reser jag mig och drar upp brallorna - och blir på ALLVAR kissig igen.  Sen händer det att det inte går att bajsa eller så går det att bajsa varenda gång man går på toa. På nätterna vaknar jag av att det gör ont i magen. Och sen vaknar jag och måste kissa. Och sen vaknar jag för jag måste vända mig. Ja sen gör det ont i skrevet hela tiden, både som liksom ett tryck och som nålar.
Och så går det knappt att böja sig fram. Och så gråter jag ÄNNU mer nu, slår man upp ordet lättrörd så står jag där och bölar.

Men snart så!

har lagat bilen. Jo, han köpte en likadan, fast silvrig och så bytte han ut de delar som blivit mos. Så jäla coolt, fatta hur sexigt det är att han kunde laga den helt själv!
Så nu har vi en blå Toyota med turkos dörr och en blå volvo med silvriga skärmar och silvrig motorhuv. Och ett gäng jävligt arga grannar, för tydligen blir folk irriterade av att andra folk mekar.

Och på tal om sugar och honey så är bebisen helt galen för idag har jag ätit kalaspuffar till mellis och sen våfflor till lunch. Jag längtar efter mat som man måste tugga.

faktiskt. Sen jag satt i en pöl alkispiss har jag nog nästan hatat att åka tåg faktiskt. Och idag var inget jävla happy-go-lucky-undantag heller. För att verkligen verkligen illustrera hur satans hemskt detvar så hände sig tågresan såhär: jag steg upp 5 imorse. FEM alltså. Sen var det kaffe och sån hålla morgon liksom. 7 gick vi hemifrån, var framme på knutan 8 och köpte biljett och sånt, plus pannkakor hos köttclownen. Sen gick tåget 9 och så åkte vi tåg som fan fram till 11,30. Jag hade glömt fika och dricka och och allt och inga böcker hade vi med oss, ingenting. Kul. Lajbans. Amatör.
Sen var det studentfirande och det var ju såhär trevligt med smörgåstårta och sånt och sen skulle jag hem och då stank hela tåget svett plus sprit, jag var en sekund från att missa tåget för fru danskjävel-konduktör envisades med att hitta på en annan tågrunda till mig och jag vågade inte annat än att lyda.
Sen gick jag hem. I ösregn. Och då var klockan 21.


Fast å andra sidan har det mest varit en fin dag förstås.

Nu har de haft supfest ingen vet hur många dagar i rad. Eller, vad jag tror är supfest, en nykter mänska skulle väl inte ha full patte på spelodansen varenda kväll annars?

Förresten, en sann ickerökare är jag: när jag mosade motorhuven igår insåg jag inte förrän långt senare att jag nog borde ha blivit röksugen om jag fortfarande var en biten rökare. Ha! In my face.
Jag gjorde som sig bör: jag grät så det skvalade, fick domningar i armarna och satte mig i bilen och vek filtar.

skull de bara Iiiih! av fasa, föra upp händerna mot kinderna så som i gamla skräckfilmer och kanske svimma också. Iallafall hon tanten med brunt hår skulle det, den andra som är helt ball, med luggen. Hon skulle kila in på badrummet och dutta och dutta och dutta med sina petriskålar och tops. Men inte i köket, för jag har diskat. Eller ja, hon skulle ju kanske kunna hitta ett och annat på golvet men jag ska dammsuga nu så det kan hon glömma.

Inatt har jag drömt att T endast och enbart pratade om sina gamla tjejer. Hur söta de var, och snälla och roliga och liksom så himla rädda om honom. Alltså, jag accepterar att det finns de som är snyggare än jag (särskilt nu dådå), men roligare? Näe, jag blir förbannad. Jag är fan den roligaste T har varit ihop med, och det ska han ha jävligt klart för sig. Och smartast är jag också (det hör ihop). Bassåhanvet!

Jag ser ut som popeye, fast ändå inte.

Och ja, jag har behå på mig. Det finns inga kläder, jag säger ju det. Behå är för fan samma sak som tröja. Nuförtiden iallafall.

då, innan man äntligen ska få sitt lilla bylte att snusa på. Då är det lite såhär äh vad ska jag säga. Man blir som lite otacksam över det här miraklet man är med och skapar. Det är ju roligt att se fram emot att få en bebis och så, men det roliga liksom överskuggas av att allt gör ont, allt sitter fel (invärtes då) och det mest hemska: alla kläder är för små eller sitter fel eller är obehagliga eller fula eller för fina (alltså festkläder). Så då blir det som om alla postiva tankar i hela hjärnan bara Jaså, är det åttonde månaden nu? Jamen okej häppåre, vi ses när bebisen är född - om du har tur.
Ja, så då är varje såhär: fel kläder, konstiga kroppslukter, fel människor man omger sig med (detta ineffattar typ hela mänskligheten), negativ hjärna och en kropp som vill gå i ide.

Det är dumt planerat av naturen, tycker jag. Inte minst därför att nånstans i vecka 41 finns det liksom noll affärer att handla mat i om man är så arg som jag. För det är faktiskt skämsigt att åka tillbaka till affären man dagen svor högt i för att äpplena inte var sådär fräscha som de ska vara och som man kan förvänta sig att de är (dvs exakt nyplockade och inte hanterade av mänsklig hand typ).

Nu ska jag göra kaffe. Kaffe är bra. Ibland.

ingen kläckning än. Åh, jag har kommit DIT nu, när alla ska fråga det och bli oroliga när jag inte hör av mig och så. Vad roligt - äntligen!
Fast igår trodde jag fan nåt var på gång, jag har sammandragningar heeeela tiden och mensvärk och sådär. Sen somnade jag på soffan en stund och sen var det rätt lugnt när jag vaknade. Kanske lika bra det, vecka 33 är ju typ inte idealisk att föda i kanske.

och kommer inte in bakom spisen för att städa. Och så är alla mina trosor för små och igår insåg jag att vafan, bröna må kanske ha slutat att växa (as if), så gör inte siffran på behån det, alltså en där runtom-siffran. Så nu har jag snart bröst på ryggen också, how very sakksy.

Och ingen vet hur mycket man bränt sig om June på tredje dagens brännskada fnissande säger: Men mamma, du är ju ILLröd på magen!

knäna är så röda att de lyser igenom byxorna. Och när jag ska bölja benen så känner jag hur skinnet krackelerar. Kan man få cancer på knäna? Jag blir kanske den första.

Idag hände det för övrigt - bilen gick sönder. Alltså, jag tog körkort rätt sent och har sen dess kört såhära lyxbilar som splajsans nya audisar och bmwsar och sådär. Och så Edit Bil då, men en corolla är som att ha en ny bil, de startar jämt. Iallafall, nu har jag kört vår gamla volvohäck, för T pendlar med Edit Bil till Norge. Det gör han för att volvon varit lite mysko, man får inte varva upp den över 3000 varv, för då säger den blöööhöhöhöhöö och liksom stryps.
Idag hände det sig såhär, att den lät så blööööhöhöhööö redan vid typ 1500 varv men jag tänkte att ävafan, stadskörning ska nog gå bra. Och det gjorde det. Tills vi kom till plantanbron och där. Där, mitt på bron eller inte ens mitt på utan precis där bron liksom är som brantast. Där tänkte volvohelvetet att hejdå. Jag dör nu.
Då kan man säga att det blev såhär kortslutning i hjärnan, vilket innebär att jag 1. blev arg på June som fick panik (men prova själv att vara 5 och uppleva ett motorhaveri för första gången), 2. övervägde att gråta men insåg att det inte skulle vara så konstruktivt så jag lät bli, 3. hoppade ut ur bilen och började helt planlöst att leta i bakluckan (efter vad? Ingen vet, en idé kanske, en bortglömd liten slav som kunde hoppa ut och meka med motorn?), 4. försökte köra upp för backen med växel i. Ja alltså så med startmotorn. Det är en synnerligen dålig grej för startmotorn, så jag ska inte berätta det för T.
Och ingen fanns det att ringa, eller alltså vem fan skulle jag ha ringt? Exsambo J? Ptja, men han är ju inte i stan utan i Blekinge. Lindiloo? Men hon har diskbråck, vad skulle hon gjort? Mina kursare har examen idag, J här på plantan har krockat sin bil, T är i Norge. Bärgningsbil? Mäh, för att dra bilen 500 meter? Aldrig i livet. Och liksom, vägen är ju förvisso tvåfilig, men det går ju inte att ställa bilen där mitt i vägen över natten.
Så till slut fick jag vifta med magen utanför bilen så en som gick förbi stannade och så fick han och nån som han i sin tur stannade fick knuffa bilen över brokrönet. Och så jag då, skitstark är jag och så är det ju så lät att styra bilen utifrån också.
 
Vilken jävla pärs. Vilken jävla tur jag är gravid (men sluta, hur skulle jag annars fått hjälp?) och vilken tur att uppsatsen är typ färdig eftersom vi kommer få promma till dagis imorgon.

och ett litet gäddhäng också. Vecka 33 och jag har halsbränna och sån skit. Så kan det vara.
Det är okej, vad som inte är okej är att jag inte tyar städ aoch inte har ordnat några kartonger till flytten som händer nu när som helst om några veckor.

precis som en spärrballong. Alltså, skulle nån slänga mig i strömt vatten nu skulle jag plopp flyta upp som en kork och guppa iväg på ytan. Och dessutom var jag på dåligt humör, sticksig om benen och klädlös.
Ikväll nä rman får sova ska det bli bättre tror jag.

men såhär ligger landet nu såhär mitt i spöktimmen: jag är mörkrädd och inbillar mig en massa om underliga krypande som sliddergubbar med vassa klor och små elaka dvärgar eller kanske är det barn som smyger i köket och väser och letar upp knivar att skära mig med och jag tycker Britta Katt ser underlig och ondskefull ut.

Sen är det såhär att jag sammanfattar den uppsatsen vi ska opponera på, jag har ont i magen fast inte såhär liksom nu-kommer-bebisen-ont utan magknipsont typ, jag är sinnessjukt trött och nybadad. Och migränen? Nejmen inte fan har den släppt. Jo lite, men inte helt.

Just det, jag ska sammanfatta klart nu så jag kan få sova.