Dagen innan mens

och jag skulle kunna strypa mig själv, så ARG är jag. Och mellan ARGperioderna är jag som vanligt: glad och liksom trevlig. Det är obehagligt att vara såhär oberäknelig, plötsligt blir jag arg typ för att Britta Katt jamar eller för att mina höfter helt otippat börjar välla ut ur byxlinningen fastän de inte gjorde det igår.
Så nu är kattfan på grannens balkong och jag har för stora byxor för att minimera uppvällningen ur brallorna, plus ett linne och en tröja för att slippa bli överraskad.
Ironiskt nog står det tryckt på tröjan att Smile for me.

Jippikajee motherfucker!

Klänningen passar! Jag har iofs knappast bantat de här två veckorna, men jag har heller inte ätit pizza. Och så har jag förstås lagt ut den 3 cm över brösten, och då hängde det nog med nån centimeter runt magen också, tackskasömmerskanha.

Så nu blir det bröllop i ljuvlig, blommig klänning och mammas pumps. För alla skor jag köper som har klack är liksom lackiga. Kanske har jag lackfetisch, ingen vet. Men hur som helst vill jag inte ha lackskor på bröllop (dvs inga porrskor på bröllop), så därför kör jag istället lite för stora mockapumps. Wish me luck osv.


Om sju dagar

kommer T hem. De ska gå så innitahelvetes snabbt har jag bestämt.

Mkt trött idag eftersom det var möhippa igår och sen kom Junisen hem klockan 6.00. Även mkt bajsig eftersom jag åt som om jag inte sett mat på en månad.

Jag är så hungrig!

Allt jag tänka på är fiskgratäng med lite så krispigt mos på, och så stuvade morötter i. Åååh.

Förresten

är garderoben städad nu. Och en hel sopsäck med kläder kastade jag, alltså i en sån där låda för såna som inte har ben eller ögon eller vad det är.
Och fastän jag städade ur den så är den lika fullproppad med saker igen. Fast saker som står rakt.

Stackars T, han kommer få bo i en kappsäck. Eller inte han, men kläderna då. Ska han bo nån annanstans än i min lägenhet så är det möjligen i min mun då (inte SÅ, jävla pervon, jag menar att hela han kan hoppa in i min mun, för så mycket gillar jag honom. Ju mer jag förklarar desto konstigare verkar det här. Jag slutar nu. Vi nöjer oss med det här: Det finns kanske inget jag inte gillar hos honom. Jo klart det finns, men nu har han varit iväg i två veckor, så nu har jag glömt vad det var.). Fast om han bor i mun så bor han ju i lägenheten, för det gör ju min mun. Med mig. Jag tror jag avslutar här.

Jobbkonversation.

Jag: Det är ju inte så kul det här.
Tantaluran I: Nej.
Jag: Men du, har du inget du vill att jag ska göra?
Tantaluran I: Nej.
Jag: Säkert? Men jag kan damma (hoppfullt)!
Tantaluran I: Man kan inte damma varje dag. Du skulle ju kunna.. (blick uppifrån och ner, och sedan med drypande sarkasm i rösten:) läsa en bok?

Tantaluran hatar mig, och inget lismande i världen kan få henne att sluta. Fan.

En klänning

Jo, jag gjorde jordens jävla klipp igår, och köpte en klänning för typ 83 spänn. Idag har jag naturligtvis på mig den, och då ser den ut såhär:


När jag sitter ner dårå. Den är lite längre ner på benen när jag står upp. T säger att jag har så roliga kläder, såna med puffärmar och så. Jag hajar faktiskt, på allvar, ingenting. Antagligen klär jag mig annorlund anär vi träffas, jag tror att jag alltid har jeans.

Hallonfil, pizzariskakor

och värmefläkt på. En helt vanlig jävla kukaonsdag på fredriksdal.

Jag läste nånstans att det muttrades om för lite bilder i bloggen, så here goes.


Jag och fisen på väg till dagis. Ja, min bil ser ut som om den ägs av en fyraåring. Och i princip är det ju så.


June i prinsessmode på morgonen. Fast der ser ju onekligen ut som om jag tagit en bild på frulleskålen.


June bara; jag ska ta en bild, sluta se så arg ut mamma. Och då får man ju göra sitt bästa för att sudda och flina upp sig.

Inget sorgligt med det,

att jag när jag såg tyskan (hon som hade ihjäl barnen i Arboga) efter att hon fått domen. Då studsade jag till för jag tyckte hon var så ful. Nämen va?
Istället för att tänka Oj, the face of evil eller Kolla in den sinnessjuka blicken eller Ojdå, här har vi en som kommer behöva en hel del terapi för att bli lagad, så tänkte jagatt; Va? Men hon har ju långt mörkt hår och är skitsmal, hur kan hon vara så köttig i ansiktet?

Och så tittar jag på bilderna på henne i tingsrätten och tänker inte ett dugg på mamman och barnen eller hur hon ska känna sig som fått sin dom, allt jag tänker är. Hur i fan kan hon vara så smal efter att ha suttit häktad hela sommaren?

Det är som om jag är intagen av nån jävla demon. Fettpaniksdemonen. Undrar vad den skulle heta om jag var teolog?

Jag hjärtar rea

förresten.
Jag har idag på Saint Tropez inköpt följande för lusiga 250 spänn:
ett par jeans
en klänning
ett skärp.

!!
Jag är så nöjd att jag har lust att hångla upp mig själv.

Här vill jag jobba:

* i GretaPotts lilla butik (hon ska vara barnledig så det är ju inte ormligt tycker inte jag) (inte orimligt heller, ska jag behöva gå en kurs i hur att skriva på tangentbord?).
* på Collero. Eller Martinshop. Jag uppfyller alla kriterier; jag gillar sex, jag kan säga clitoris högt.
* på Grafitti som lite chef. Sate, vad de skulle fått jobba. Och glada skulle de varit (spelat, vilket som för jag skiter i vilket bara de ler mot sina kunder).
* på nåt café, jag längtar efter att ge service. Sinnessjukt måhända, men ändå.
* i en klädbutik, jag är skitbra på att vara lismande, plus tänk all rabatt!

Så är det nån som har ett sånt jobb är det fritt fram att ge mig det. Obs, jag är pålitlig och rolig och inte alls sur vad tantaluran I än säger. Möjligen är jag arg från och till, men jag brukar inte visa det för kunder.

Förihelvete!

Jag som skulle städa garderoben i hallen (T kommer få typ en låda i min Malmbyrå, sen ska mina kläder tydligen bo i resten av lägenheten) och så skulle jag diska och hade tänkt dammsuga (huriFAN kan det finnas grus och smul och hår på golvet exakt 24 timmar efter att jag städat?).
Men näääjdå, jag surfar och läser Mama (jag och jenny östergren är tydligen samma när vi separerar, det är jag jävvligt glad för, jag är mer än gärna lik henne även om det är ifråga om ätstörningar) och funderar på vilka skor jag ska ha på lördag (de i liksom trä? illrosa skor? vita skor? Svarta pumps, tyvärr liksom i lack?) och vad jag ska lägga i de FEM rosa plastbackarna jag impulsköpte på Jysk idag.

Jaja, nån dag. nån dag ska det finnas grejer i plastbackarna, nån dag ska jag träffa rätt tangenter när jag skriver och nån dag ska jag ha energi inuti.

Du sover som en bebis, mamma

sa June innan. Och sen var jag på mitt sämsta humör och bara gorm gorm gorm, hojt och höja rösten att SOV nu, blunda vafan blablabla, tills June sa med sin ynkligaste röst att Jag saknar pappa. Och då som i ett trollslag försvann allt det arga inuti och hela den barnsliga jävla cilan som tittar fram helt ofta försvann och så kramades vi och jag bad omursäkt och sa att så sa jag inte göra igen och då somnade hon. Naturligtvis.

Åh, vilken jävla skitförälder jag är ibland.

SurkukCilan

det är jag det. Jag vill maila ALLA: Grafitti för deras sura jävlapissepersonal, till kommunen för att lekplatsen här är så skitig att man får difteri om man råkar andas när man går förbi, jag vill maila McD för att deras ställe på Stattena tydligen drivs av en idiot som anställer sengångare.

Men istället skickade jag ett mail till Mama idag där jag skrev att jag älskar Mia Skäringer.
Positiv energi är skiten, och den är jag nere med. Skiten.


Mitt bästa:

det finns lotter här hemma. Som jag inte skrapat, för jag har inte vinnarkänslan idag.
Det finns limpa i skafferiet, och jag har ätit två modesta mackor. Inte sju.
Jag har vikt och lagt in tvätten OCH bäddat rent i sängen (när folk i min omgivning börjar tycka det är äckligt får jag ge med mig, och inte ens Britta ville sällskapa med mig i bingen nu längre).

Och imorgon blir det morgonprommis med Junisen till dagis och åh, jag önskar att jag hade riktiga hörlurar till telefon-spelodansen. Fast det går bra ändå. Förstås.

Nu är jag hungrig. Jag tror på sån där müsli man får ösa ihop själv (jag hjärtar Maxi, i sanningajävel) och fil med kanel. För jag mår rätt illa.

Åh, vad präktig

och framförallt duglig jag känner mig.
Detta har jag gjort:
* Städat
* Dammsugit (inte moppat iofs)
* Handlat. Och bara saker jag behöver: motorolja (halvsyntet mind you), frukost, några gröna äpplen. Jag har inte handlat underkläder som jag ville ha, inget jubileumspack med glass, inga kakor, inget godis, inga presenter till June. Inga blommor. Fast för att väga upp det präktiga köpte jag iofs en Mama och ett lottpaket för hundra spänn. Amäh hur ska jag kunna vinna om jag INTE köper lotter? Nej just det.

Och sen när jag kom hem låg ett brev från hyresvärden på hallgolvet (jag har ingen matta, jag ska köpa det. Sen.) och jag fick ont i magen men lyssna att det var hyreskontrakt på garage (jamen T har en hel jävla maskinpark. På allvar, han har säkert nån gammal skateboard med motor på till och med) och samma för en biluppställningplats.
Nu ska jag komma ihåg att äta och sen ska jag jobba. Och det bäst aär att dugligheten slog till redan i helgen, så när tantaluran I kom till jobbet var kontoret skinande rent. Ho ho ho.

Vem satan

har bonat en bit av Junes golv? Jag är gammal och kan till exempel krossa höften om jag ramlar.
Jag tror jag krossade höften och lite armbågen.

Nu är det slutätet på rummet för June. Ja, för jag är ganska oortodox sådär, vill hon äta sina fesna makaroner på rummet framför tvn så är det rätt ofta varsågod. Jaja, hon kommer bli som ett djur som använder torgvantar och äter ur kastrullen och klipper tånaglarna i soffan  och har mössa på sig inomhus yada yada. Det kallas även singel.

Boom boom boom

det är så det låter nu. Hos grannarna alltså, jag hör ju musiken också.

Jag väntar ivrigt på den sedvanliga städlappen i brevlådan. Eller städlapp, den sedvanliga arga lappen (pappersbiten, det är ingen som trycker ner arga samer i brevinkastet) som brukar singla ner när jag städar fast jag inte lust. För då måste jag spela musik och då blir min granne, musikhataren, arg.

Så kan det vara.

Om jag tar det i etapper?

Disken avklarad. Nu till kattlådeproblemet.
På det här viset har jag ju städat två saker snart. Vabra, sjukt smart plan.
Jag klappar mig själv på axeln nu.

Jag ska städa

eller nej, jag SKA städa. För lyssna att kattlådan MÅSTE tömmas och resten av veckan är det June och matinköp och ja liksom, förberedelser inför torsdag och lördag och då kommer jag verkligen inte ha lust att städa.
Det har jag inte nu heller.

I sanning inte.

Jag ska sova

men först tänker jag berätta att jag sett sex and the city, alltså filmen. Och det var såhär liksom gråt och skratt samtidigt och ja jag vet, det är en chickflick och jag som gillar splatter och allt. Men åååh. Klarai kommer vara ett vrak efter den här, hon gråter när vi tittar på filmer som 300.

Hela filmen fick jag tänka på att jag tänker gifta mig helt snart och då fick jag tänka ut hur det skulle bli (äh, jag vet redan hur vi ska ha det, det har jag funderat ut för typ tusen år sen), och så tänkte jag att jag också ska skriva en bok för det är för fan dags och så fick jag tänka på att jag nog ska börja använda klackar helt mycket oftare än jag gör nu (och då använder jag klackar ungefär fyratusen procent oftare nu efter 30 än jag gjorde när jag var 20 (fast då bodde jag iofs i sbg och där är kullersten överjävlaallt och fastnar man med klacken mellan kullerstenar så stannar liksom skon kvar medan foten fortsätter att gå)) och att jag också ska ha en klänning med en rosett på ryggen (finns att inhandla för 299 kronor på gina tricot, tackskadeha).

Nu ska jag sova. I min säng, där jag inte bytt lakan sen T åkte, för jag tänker att han är kvar hos mig litegrann så länge jag inte byter dem. Så cheesy är jag. Och lite äcklig, det är tio dagar sen han åkte. Nej nio.
Ingen vet, en evighet sen.

Ett klantäpple

säger T att jag är. Han kan ha menat dito arsle, men äpple lät ju trevligare på alla sätt och vis.

Jo såhär, jag skulle multitaska för hungercilia tänkte vara vara snäll mot mättcilia. Så jag skulle göra kaffe och mat samtidigt.
Bara det att ja var yr och svag av hunger, så när jag öst ner makaronerna i durkslaget hällde jag även ner kaffebönorna där.
Såhär såg det ut:


Man får vara glad för det lilla, det kunde varit potatis. Eller pizza, sån dyr från La Pizza.

Stackars Sanna Nielsen

av flera olika anledningar:
* hon pratar med otroligt ful dialekt (det gör jag också, samma faktiskt)
* hon är en amazonkvinna så att alla blir typ paralyserade av skräck
* när hon går på stan kommer det fram folk till henne och vill KRAMAS!

Tänk att få gå omkring och krama helt främmande människor, människor som inte tvättat håret, som glömt ta på deo, som ätit kål till middag, som kliat sig i arslet och inte tvättat händerna efteråt.
Det är jävligt synd om Sanna. Jävligt.


Halleo?!

Ibland så kommer det in folk och hojtar så liksom redan i dörren. Då vill jag smyga ut på baksidan, och sen in genom entrédörren och dropkicka dem i nacken.
Och om de ropar Halleo?! och jag går ut och de säger att Ja jag ska inte ha nåt, jag skulle bara kolla om det var nån här. Då är det jag som vill gå karatesparkbananas.

Sånt funderar jag på om dagarna. Inget konstigt eller märkvärdigt med det.

Jag ska inte gifta mig

på lördag. Bröllopsklänning är ju lika med den jag ska använda på M:s bröllop alltså.

Jag skulle inte ha en blommig, grön och för liten klänning när jag tackar ja till T, jag ska ha en vit (fast inte kritvit för då kommer det bli fläckar på den i bilen på väg till var det nu ska gå av stapeln hän) och den ska passa och ingen ska prata om gud eller om gnomer eller ron l hubbard eller shiva eller om nån högre makt eller nånting. Eller nånting får ju vigaren prata om såklart. Till exempel tjarlejk.

Minsann, minsann

detta har jag tammejfan gjort idag:
* diskat
* prommat
* lämnat june på dagis i någorlunda rimlig tid, både kammad och medicinerad
* inte beställt en massa skit på ellos
* kommit till jobbet i tid
* läst kurslitteratur till sommarkursen (ja, jag är sinnessjukt sen med inlämningarna)
* ringt vc och fått recept på migränmedusin, den förebyggande
* gett fan i godiset (tills nu, när jag vräkte i mig ett helkto munkalakrits men vafaan jag kunde liksom inte tänka på NÅT annat än godis i högt och lågt)
* ringt mammakulan för p-pillerrecept

Va? Är jag klok eller? Jag som brukar precis bara skita i det. 
Det = att göra saker som jag bör göra, istället skiter jag i det och då får jag ångest och då gör jag det ännu mindre.  

Nu har han åkt.

Och han sa att Vi ses om några veckor. Eller en månad.

Lätt för honom att vara glad, han är ju med sig hela tiden. Det är mer synd om mig som inte får vara det. Eller hela tiden vill jag ju inte vara det, eller jo. Eller nej, men iallafall i samma land.
Även om danmark ju nästan är samma land.

Plus så är jag avundsjuk på alla öl och smörrebröd han ska få inmundiga.

Huvudvärk

är mitt nya, eller ja. Nygamla. Jag vaknar med huvudvärk, jag går och lögge rmig med huvudvärk. Och så krånglar magen och ja jösses det är glory days på plantan nu.

Och lilla junefisen har halsfluss fast hon äter medicin och hade faktiskt inte särskilt ont (det kan ju jag inte veta, men gnällometern var absolut inte på rött iallafall), men är på astrid lindgrens värld med sin bästis - kusin E.

Och idag åker T till Danmark (jag ääälskar det faktumet att han ska jobba i danmark, jag fattar inte varför jag är så jävla tänd på just DET landet?) och ingen vet när han kommer hem.

Och nu ska jag dricka treo (jaa, mitt på morgonen) och titta på när T packar.

Inatt tappade Britta

svansen. I en dröm alltså, jag klappade henne och så bara nämen vafan, vad är det här? Och så hade hon ett litet sår där svansen suttit och jag bara med T kolla här, vad ÄR det här och han bara Äh skitisamma, hon verkar ju inte ha ont. Vilket var sant, men jag bara De kanske kan sy fast den om jag hittar den? Och så letade jag och letade och letade och så grät jag lite och skällde på Britta och sa att Din svans som var så vacker, varför gjorde du såhär?
Jag hittade den inte, och sen vaknade jag.

Jag är antagligen färdig för vadderat rum och ungefär två vecko, med alla de här sajkodrömmarna.


Provade bröllopsklänningen igår

och eh.. nu har jag mulat i mig tre kexchoklad i bantingspanik. Fast alltså, det går ju inte banta ner brösten (det är faktiskt på allvar fysiskt omöjligt - jag har ju knappt några). Att magen är sockersvullen kan jag ju få bort på nån vecka, men hurifan gör man med bröna? Jag ska gå ner till sömmerskan imorgon och tvinga henne att komma på en smidig lösning. Jag SKA fan ha den klänningen.

Jävla lyckejävel, man blir helt mjuk och rund om magen av att vara glad.
Fast iofs åker T på måndag, då har jag ett par veckro att vara olycklig på, då blir jag säkert kantig igen. Bara till bröllopet och sen skiter jag i vilket, rundmage går bra.

Jag föder barn nu

eller nej, men för fyra år sen, vid pass 16-tiden blev jag inskriven på kvinnokliniken för då hade jag fått värkar. Och när jag säger värkar menar jag att nån hade tryckt in händerna inuti magen på mig, greppat tag om livmodern liksom bakifrån för att sen dra utav bara helvete. Dra och trycka och klämma och pressa och fy för så ända in i HELVETE vad ont det gjorde. Den första riktiga värken trodde jag att jag skulle drunkna och dö i smärta, jag fick anik och bara nejmenvaihelv..? SåHÄR ont kan det ju inte vara meningen att det ska göra?

Men si det var precis så ont det skulle göra, och sen skulle det fortsätta och bli värre i sjuhundratusen år till. Det finns ingen förlossningsberättelse, det finns bara krigshistorier om Junes födelse.

Glöm fekaliespyan,

faran är över. Och jag är så lättad som jag typ aldrig förr varit (jo, när jag äntligen vågade bajsa första gången efter jag fött June, fy SATE vilken befrielse, och lättnad att mag-tarmpaketet faktiskt stannade kvar inuti kroppen (nåja), jag som trodde det liksom skulle explodera ur mig).

Nu är jag hungrig. Ah, kroppsfunktioner at its best.

Om jag inte får bajsa

idag så skjuter jag mig. Om jag äter minsta lilla nöt eller typ dricker en klunk kaffe till så kommer jag att fekaliekaskadspy, och fatta hur obehagligt DET vore. Särskilt att torka upp. Eller nej, det värsta vore väl att snyta näsan efter en sån grej.

Fö rövrigt började dagen med att June vrålade MAAAMMMMMAAA vid halvsju och att jag då gled ur sängen som en överkokt spaghetti, sliddrade bort till hennes rum och helt halvblind satte igång en film till henne. Åååh vilken huvudvärk jag har.
Idag SKA jag ringa vc och få migränmedicin. Jag SKA.

Sliddrar är för övrigt ett ord, det är det som till exempel bläckfiskar gör när de går från rum till rum. På land.
Jag har migrän, sa jag det? Jag kommer skämmas över det här sen.

Me and Bobby McGee

tycker jag är en jävligt bra låt, så den har jag lyssnat på kanske hundratusen gånger idag. För freedom is just another word for nothing left to lose.
Och så Cash då, alltid och varje dag.

Jag har ägnat hela dagen åt studier, men det tar ju för fan fyra gånger så lång tid som jag tror att det ska göra. En fesen uppgift har jag gjort, och den gjorde jag inte ens särskilt bra. Nu förstår ni, ska jag läsa en bibeltext, och sen ska jag göra en queer tolkning av den. 5 till 7 A4-sidor ska jag lämna in. Imorgon natt senast. Jomensåatteh.

Och eftersom jag pluggat har jag degenererat fullständigt. Klockan 13 upptäckte jag att jag glömt borsta tänderna. För en halvtimme sen duschade jag. Detta har jag ätit: revbensspjäll, druckit coca cola och en halv folköl (i nåt slags desperat hopp om att bli helt så rövinsspirituell men så blev det inte utan jag kände mig bara vidrig som drack öl mitt på blanka eftermiddagen och dessutom med flottigt hår). Sen hittade jag Junes gamla lördagsgodis i skafferiet och åt lite goofysar och nu vill jag sova och inte alls städa som jag hade tänkt.

Så för att väga upp allt äckligt jag öst i mig ska jag dricka en treo och börja om från början. Jag ska städa toan, sopa golvet och sen läsa bibel. Om något vet ett särskilt intressant och lättolkat stycke så går det ba att berätta det för mig, för annars kommer jag få tolka typ skapelseberättelsen.
Jag är inte ens med i kyrkan, hur fan blev det såhär?

Igår tänkte jag

att Nu har jag inte bloggat på tusen år, är det såhär det ska vara nu?
Fast nej, alltså det kommer ju bli vardag. Sen.

Detta har vi gjort: haft kroppskontakt sen han kom, ett tag tänkte jag att vi liksom låsts fast vid varandra. Sen har vi ätit helt god mat, suttit på balkongen, diskuterat ROKS, pratat om huruvida det är bättre på att bo på landet-landet eller på landet, funderat på hur det ska bli när vi får tvillingar (?!), ätit godis, köpt en bajskorv till June i fyraårspresent, pratat om hur vi ska fira jul, vilken tv som är bäst. Såna saker. Viktiga saker.

Och nu jobbar jag och det är en historia helt i sig själv hur det känns att komma hit när det råder öppet krig, typ. Fast äh, det är inte svårare än att jag makear a mence (inte vet jag hur det stavas?) och pratar med damen i fråga och ber om ursäkt eller så.

Kärlek!

För nu är han här.

Det är för fan inget konstigt att blogga då?

Nilfisk är död

och står (jamen dammsugare ligger väl inte ner?) på lit de parade i hallen. Vad synd, vad tråkigt och vad äckligt det lukta här hemma nu.

Så för att det ska lukta gott när här T kommer ska jag nu steka koav (det heter så på min dialekt) och sen duscha och smörja mig med Yvonne Ryding-grejerna som jag köpte fastän jag verkligen verkligen inte har råd. Fast med tanke på att det är tre veckor eller en livstid sen vi träffades så skiter jag i det. Lite dekadens har aldrig skadat nån. Inte allvarligt iallafall.


Min unge, städerskan.

Jodå, hennes pappa har lärt henne att dammsuga, och hon är fan helt bra på det! Minus att han glömt lära henne att man inte får dammsuga upp vatten förstås.
Nåja, inga kasualiteter även om Britta Katt förstås är döende av skräck och föralldel kåthet, för dels är livrädd för dammsugaren och så löper hon.

Nu ska jag dammsuga köket och hoppas att vattnet inte dödat min fina Nilfisk.

Melon är ju gott

men ekologisk melon, det är himmelriket.

Vi har varit på stranden och för övrigt var igår den finaste dagen på länge med bara lite jobb, bad med June på stranden (jaja, vi blev ovänner och tydligen är det så att jag plus june plus strand är en dålig kombo men skitisamma) och så grillning på gröningen med mina fina: klarai, hennes H, F och Junisen.
Och jag är brun igen (inte dattarna, T skrattar ihjäl sig åt mig men jag säger att nu är det försent, ska jag sola liljekullarna nu bränner de ju ihjäl sig) och snart kommer T och även om jag är luspank så finns det ju skit i skåpen att äta och det där ordnar sig för det gör det och ingen behöver svälta och sånt.

Nu ska jag städa lite (jamen känn själva hur satans varmt det är ute) och sen när det börjar svalna ska vi till gröningen igen och jag ska dricka kaffe och läsa Plaza (ingen vet vafan jag köpte den för, särskilt som jag ju är luspank som sagt) och titta när June slåss nej jag menar leker med ungarna på lekplatsen.



RSS 2.0