Tusen fyllon på vägen

hem idag, minst. Eller ett fyllo sm jag är säker på, sen var det bara dårar kanske, resten. Lika illa, vilket som helst.
Det var trafkolyckor och folk som körde så nära bakom att jag inte ens såg deras lampor på bilen, folk som blinkade med hellysena och blinkade och blinkade (mina lampor fungerar och är rätt inställda, ja) och ja skitisamma.
Jag är hemma, jag är hel och nu ska jag somna till lock stock blabla.


Middag idag förresten:

potatismos. Bara. Eller nej med lingonsylt och ättiksgurka till. Mmm.
Fast det som är knas med cravings och min mage är att även om jag inte äter så mycket (vilket jag förvisso gjorde idag) blir jag sjukt solkig i buken. Äckligt. Äckligt.

500 frågor om dagen

har jag nån gång läst att en 4-5-åring frågar om dagen. Men June är ju lite speciell så jag skulle gissa att hon är uppe 500 000 frågor om dagen. Minst alltså.
Och det fina är att hon frågar samma frågor, dag efter dag. Samma. Dag. Efter. Dag. Och svarar jag nåt annorlunda än jag gjorde dagen innan så blir hon arg och säger: Nähä, för igår sa du att..

Jaja, men innan idag sa hon: Mamma. Du vet ju mest i hela världen.
Jag: Hä hä. Nååja, kanske inte allt, men jag brukar fabulera lite så det låter så.
June: ..fast inte lika mycket som pappa vet du inte. Han vet A L L T. Och han gör alltid korv om jag vill.

Juhupp.

Jag = ett smardedd.

Jo, jag har (hade, ska jag nog säga) ett par träningsbrallor som var sjukt tajta i midjan, till och med när jag var smal som en nioåring var de svintajta. Så häromdagen fick jag en snilleblixt: Jag tar ur resåren förijävelen, så HAR jag ju ett par gravidträningsbrallor (för det går inte att hitta. Det finns inte. Nej.). Så då gjorde jag det och det verkade svinbra och jag har skrockat och klappat mig själv på axeln och tänkt att jag ju är ett jävla geni.

Och så idag på spinningen skulle brallorna invigas. Jag tyckte att de verkade oroväckande sladdriga i midjan, men tänkte att ääh, det blir bara bra för det blir såhär bekvämt och sånt och inget som sitter åt och det är goa tider och skitidet.
Jodåsåatteh, när jag sen stod i trean och arslet skumpade som bäst gleeeeed brallorna ner. Inte hela vägen förvisso, men tillräckligt för att de som spinnade i samma lokal som jag skulle bli bländade av mitt oerhört vita svennebananarsle.

Tackskajagha. Tacksjagha som helvete för den finfina idén. Den borde jag ju sälja til nån.

Hur gammal är jag?

Allvar, här på bloggen står det att jag är 32, men alltså. Jag trodde jag fyllde 32? Fyller jag 33?!

Oreo's och ..red bull

ja alltså mjölk är ju godare men nu var jag så trött så jag tog en red bull istället (jaa, fast jag är gravid - nu kommer det nog ut en larv istället!), hur som helst: fan vagott Oreo's är. Så gott så det knullar i munnen skulle jag vilja påstå.
Och ska jag fortsätta vulgospåret så finns det de himmaviden som inte säger mun utan brödfitta.

För övrigt har jag prommat med Lindiloo , sen spinnande jag och sen träffades vi igen och åt lurre på Haket. En synnerligen trevlig dag alltså.


Och nu ska den här fisen hämtas på dagis.

Inatt drömde jag om pappa,

att han bodde i det huset de bor i nu, tillsammans med sin fru M och så. Bara det att han blivit så himla snurrig så deras trädgård som nu är pedantskött och hans illa extrahus med förråd och bastu och vad det är, som nu är spick and span och var sak på sin plats, det var helt överfullt av bråte och såg förjävvligt ut. Och det var inte för att han blivit klurig och skulle spara allt, utan för att han blivit så förvirrad att han liksom inte förstod att han inte borde eller kunde spara på allt.

Undrar vad det betyder, för pappa representerar väl antagligen en del av mitt jag (hallå Freud gamle vän) och röran också. Iallafall, vad det än representerade så lämnade det en sur smak i munnen för jag vill helst att alla ska vara starka och unga och friska. Eller skit i unga för det kvittar ju, men friska. Friska är bra.

Skulle precis börja jiddra

med June om tandborstning och pyjamas och saga och kanske en dusch och sånt. Fast sen tänkte jag att äh vafan, jag sätter mig hos henne och så kan vi (jag) slumra lite och då kanske hon somnar så slipper jag läsa saga, för hon ska alltid kommentera allt och fråga en massa och när jag svarar säger hon helt förorättat att: Nää, för vet du? Att? Jo.. och så ljuger hon ihop nåt och jag vet inte vad man säger? Jag säger att Oj, det var värst vad många sanningar du sitter inne med nuförtiden och då ser hon nöjd ut.
Hur som helst, i soffan låg en slagen hjälte:


Så då får hon väl sova i danskläderna då. Ljuvliga lilla ungen.

T älskar mig

och det vet jag för såhär: när det händer saker - om han blir irriterad eller glad eller ser nåt roligt som han vill berätta för nån - då berättar han för mig. Via sms eller så sparar han det till han kommer hem och berättar eller skickar ett mms eller så.

Ja, det är kanske inte så jävla stort för andra men för mig är det det. Jag gillar att jag hela tiden finns liksom nära i hans tankar, att det är jag som är hans pratmänniska.

Att vara någons pratmänniska är i min bok en fin sak. En väldigt fin sak.


Mäh, det pulserar

i magen så hela kroppen känner det. Som om hela livmodern var en enda stor dallranda moderkaka, eller så som magen geledallrar efter att bebisen lämnat den - fast på mig känns det bara nere vid venusberget.

Sen hade jag glömt hur mycket man kan svettas i fjaset som gravid, he-rre-gud!

June är hemma och faktiskt, sen hon kom igår vilket är ett dygn sen så har vi inte bråkat! Jag skulle kunna rita ett kors i taket nu om det inte vore så himla töntigt (plus det är väl ett kryss man ska rita? Eller va? Skitisamma).

Jag vet inte om jag är hungrig

eller mår illa. Det kan man säga är lite mysko faktiskt.

Kanske ÄR det en gubbe i magen?

För innan lutade jag mig framåt och då var det någon i magen som tog vad som kändes som ett mycket långt finger och drog mot insidan av magen helt hårt.
Och jag blev så rädd att jag klappade till magen. Jag blev så rädd, att jag klappade till magen. Jag har idag gett min mage en lusing för jag trodde någon drog en nagel på insidan av den.

Inga konstigheter på plantan såhär långt alltså.

Lappsjukan botad

för idag kom M och hälsade på och det var fint. Vi var på Väla och åt wok och fikade bulle och pratade och pratade och pratade och tittade på asdyra kläder och sen lite billiga kläder och jag köpte ingenting! Fast ja, det behövdes iofs inte eftersom M hade en låda mammakläder med sig.

Sen kom jag hem och fastän jag inte varit trött innan tvärsomnade jag på soffan och sen vaknade jag och åt upp nästan en hel påse pommes pinnes och nu mår jag illa. Så kan det vara.

Och såhär ser min mage ut idag:


Jag svär, den växer över natten. Jag svär även att jag ska dammsuga. Imorgon. Och sladden ska bort. Och locket ska läggas på brunnen.


Saker jag måste ha hemma:

mjölk, mjölk, mjölk. Ost. Tulpaner. Bacon. Kaffe (inte för att dricka men för paniken om det skulle vara slut), bregott Och numera löksill.

Rekommenderade länkar

får man på sin sida av youtube. Vad snällt av dem! tänkte jag, tills jag såg vad de tyckte jag skulle kolla på: real airplane crash, shark attack, tacoma bridge, the death of giants (vilket jag trodde var ett band, så jag klickade men tydligen handlade det om självmord).
Nu är det jag som bara tittar på gullefilmer hädanefter.

Jag är kär.


I Call Shotgun - olala!

Lite bröstprat till

för jag vill berätta att jag har pattsvett. Och, lyssna. En klyfta. En KLYFTA!

Fast ju mer jag speglar mig, desto mer hoochie ser jag ut, tycker jag. Det är ju satan också.

Stekt sill

med pärgröd, kanske är mitt liv komplett när jag fått äta det. Problemet är att jag då kommer få åka tillbaka till 80-talet och hälsa på morsan (när jag skriver det tänker jag mig mamma i ett gult förkläde och sol i köket så jag undrar om det är ett riktigt minne eller bara så att jag associerar sill med solsken?) i köket i falkvik.
Eller så bara går jag bananas och steker sill i köket här hemma. Allvar, hur mycket kan det liksom lukta? Det är ju surströmming liksom.

Rättelse.
Alltså INTE surströmming, det här ordsparandet måste få ett slut snart.
Fan vaäckligt att steka surströmming, crazy ass-varning på det.

I vänstra rövaballen

har jag träningsvärk, varför har jag det? Hur är det ens möjligt överhuvudtaget att få träningsvärk när man gör samma saker som vanligt?

Jag har ett problem nu: jag mår illa av fil med müsli och jag blir vansinnigt dålig i magen av nudelsoppa. Vad ska jag äta resten av min graviditet? Stekt ris med ägg och fruktsallad. Mäh!

Igår tog jag bilder på mina bröst.

Jamen prova själv att vara A-kupa i alla år och sen helt plötsligt sporta c-kupa. De är fantastiska (T:s ord, för ja han fick också vara med och ta del av bilderna såklart. Vem skulle jag skickat dem till annars? Kinur? Nejuste) fast de dräller ju utanför behån hela tiden och bara tittut, här kommer jag och säger hej.

Så imorgon ialafall får T lön och då ska jag köpa en behå på Maxi. Fan. Vad. Sexigt.

Jag är kanske 78 år gammal?

Jodå, för jag har en liktorn. En liktorn! Ryys.
VaFAN gör man med en sån? Jaja compeed vet jag ju, men försvinner den då?

Note to self:

kör bil till friskis. Bara så. Gör det.

Jag ska fan gå och lägga mig om fem minuter. Nej om en timme, för då är dr phil slut.
Jag ska hitta en ryslig film att se, jag ska borra ner huvudet i kudden och jag ska sova och sova och sova. Och vakna ibland för att kissa.


Jag ooorkar inte spinna

fast det blir ju så bra när det är färdigt och annars ångrar jag mig sen. Men åååh vad tråkigt plus mina träningskläder är i tvätten så jag kommer få ha tvätt-dags-träningskläder.

Förresten skulle jag hjärtans gärna vilja se ut som Annie Lennox. Eller ja, som hon såg ut i trettioårsåldern nåt.

Den obligatoriska

jag-bryr-mig-inte-och-helt-iskall-drömmen är nu drömd, och T var ett osedvanligt stort svin i min. Han rökte, flippade cigaretter på mig och pratade om att knulla med andra tjejer, han hade faktiskt redan en kandidat. Eller två, och vad bölade jag för - jag om någon borde ju verkligen inte böla.

Den drömmen drömmer kanske alla gravida? Jag tror det, men kanske inte alla känner som jag när de vaknar, att jag inte har nån rätt att tycka det är en läskig och hemsk dröm - jag har ju gjort det där i verkligheten och för evigt och alltid får jag skylla mig själv om jag skulle bli utsatt för det.

Tja. Ja så är det kanske.

En helt bra kväll

blev det här, en helt bra ensamkväll. Jag har bakat freak-liknande bullar, jag har ätit desamma, jag gick en sväng till stan och tittade på snön, folk och utställningen och sen gick jag hem och åt några bullar till och sen kom jag på att jag är ledig ända till måndag och det var fint att komma ihåg, och nu ligger jag redan i sängen och ska se Sweeney Todd. Igen.

Kolla, såhär ser det ut på iallafall två ställen i stan:


Storartat: det där är gamla polishuset. På andra sidan är det en stor pussmun.


Och här då. Det som hänger i träden är stora bollar med kristallkronor i. Marschaller kantade vägen in och så spelar en gammal vals eller så. Och så fontänen då, som är klädd med tulpaner och nåt grönt och hjärtat som ligger där nedanför, är fyllt av apelsiner och andra frukter.
Jag gillar Hbg som fan ikväll.

Jag har bakat

och det var ju sällsynt bra gjort av mig. Det fina är att jag bakade vita bullar och så hittade jag inget bakplåtspapper så jag smorde plåten med margarin istället och så hade jag massa bregott på och ost.  Åååh, fett är tammejfan skånemejeriers gåva till mänskligheten.

Fast ja. Nu mår jag illa och då vill jag tala om att jag bara lyckades äta två bullar, de minsta.
Förresten ser de inte sviniga eller fula ut, de är rustika.


Och ja, jag har läst att gravida inte ska äta vallmofrön för då kan det bli en knarkbebis, men lyssna: jag tar den risken faktiskt. Kommer det ut en liten gräsrögare som bara vill lyssna på bob marley och buddhaflina, ja då får jag väl använda mina socionomskills och skrämma brallorna av den lille så han slutar knarka. Eller hon dådå.

Jaha. Det var det.

Jag är officiellt en "tjej på trettio-plus-nåt", sådär himla töntig som bara vill lyssna på musik som spelades på radion för femton år sen "när jag var ung", alt Lugna Favoriter och som kommer börja använda såhär liksom vitt läppglans som gör att det ser ut som om jag inte har några läppar utan bara en glänsande skåra i ansiktet. Jag kommer börja kalla T för Gubben alt Guuben (inte till honom, utan när jag pratar om honom) och jag kommer ha helt konstiga kläder eftersom jag kommer ha tappat kontakten med alla som är yngre (pratar bara med mina vänner som är precis som jag som också har barn i exakt samma ålder som jag) och alla mina singelkompisar så jag inte har en aning om nånting förrän när jag ser det i nån tidning tusen år efter det var inne. Jag kommer ha helt tung parfym, praktisktmen ändå fräsig frippe och bara dricka helt sjuka saker på krogen (slibbiga cidrar och konstiga drinkar obs med sugrör), skrikprata klockan 19,15  på förfesten, försöka hångla upp discjockeyn och fastna på såna där vimmelbilder med helt vild och svettig uppsyn. Jag kommer förresten BARA gå på Harrys och ha helvita kläder på mig fastän det är mörkaste november.

Hur jag vet det? Jo, jag lyssnar på Lasse Winnerbäck. Och. Sjunger. Med. Faktum är att jag jazzar som fan. Till Lasse Winnerbäck.

Jag fick en ny homegirl

på spinningen idag. Mkt trevligt och nej, det var naturligtvis inte jag som började prata. Men när hon väl satt igång mig kunde jag fan knappt sluta prata, hon såg nästan lite rädd ut.
Sen inser jag att magen är typ asliten för när jag sa att jag var gravid (det kan man få in i alla konversationer om man bara vill) gjorde homegirlen stora ögon och bara Va? Men bara lite väl? och när jag sa halva tiden ville hon nästan (obs nästan, bildligt talat alltså) dra upp tröjan för att kolla så det inte var hittepå och handen-som-gungar-vaggan-varning.

Mysko känsla, att det kan vara sån satans skillnad osv.
Och inte så mysko känsla, den jag får när folk bara wow vaduktig du är som gör det här fastän du är gravid. Jag känner mig oroväckande förträfflig. Fast lyssna, hellre förträfflig än någon annan känsla, fet till exempel eller besatt eller missnöjd.
Sen när vi cyklat klart och skulle såhära sträcka ut oss och sånt fick hon lägga sig på golvet med benen högt för att inte svimma och då gick jag. Mäh, inte förrän jag frågat om hon ville ha nåt, vafan skulle jag göra? Ringa ambulans kanske? Näjusde.

Det är skitlätt att vara gravid

än så länge, liksom inga problem. Jag är typ som innan, fast bara med en ölabug.
Det jobbiga är det här, som inte ens borde vara jobbigt - jag är så kissig så kissig så det är löjligt. När jag spinnar (cyklar? Jag VET INTE hur man böjer det, så stäm mig då) rör liksom låren vid magen fastän jag försöker sitta rätt så upprätt och jag blir så pinkenödig att jag fantammej dör nästan efter halva passet.

Och då har jag inte ens pratat om hur det är när jag går. My oh my.

Fast nu kommer jag inte ihåg vad jag ville med det här. Häppåre.

Om det inte är en bebis

hoppas jag att det är en pingvin därinuti. Kolla vad söta!


En nära döden-upplevelse

var jag med om idag. Jag spinnade och bara det var en satans pärs (hur snabbt kan det rimligtvis gå att rasera sin kondition? Jag menar allvar, HUR snabbt går det?). Men hon som cyklade bredvid mig hade nog kanske glömt sitt deodorant. När hon duschade sist. För en månad sen.

Näsan började först med att liksom vika sig på sidan, för att till slut försöka nå in i mun för att liksom överleva och inte svartna och ramla av.

A haunting

tittade jag på inatt förresten. Sen jävlar stod Samara och lurade i varenda hörna, Gage låg under sängen och i skuggorna på junes rum stod Regan i brygga och fnittrade.

Jag är galet glad att jag hade en hel kalleankapocket att bläddra i.

Yyyl!

Läser de arbeten som jag ska debattera imorgon (eller onsdag, plus debatt? Inte fan vet jag, kanman debattera sånt man inte kan? Eller ja, jag kan ju prata bort allesammans iofs.) och har sån råångest. Alltså vaFAN skulle jag hafsa och skicka det utan att ha läst det ordentligt först? Det var ju färdigt, jag skulle bara ändra liksom litegrann i det, och möjligen lägga till lite på metod. Ja, och kalla metoddelen för just metod. Och skriva avgränsningar.  Kuken kuken kuken, jag är en sån lazy ass jävla idiot.

Sen har jag en finns liksom vid läppen, vafräscht alltså. Och det här är det finaste: det är snö här nu. Haa haa haa haa vakul, vädergudsjävlar. Skitkul: June är i Sälen, när hon kommer hem om en vecka kommer det som finns kvar vara ett stycke förfryst morsaarsle och kanske en stukad fot eller så.

För övrigt är det MTv på här nu, och kanske dyrkar/stalkar de kelly clarkson? De har spelat tusen låtar med henne nu. Det är faktiskt typ inte helt behagligt.

Jag = världsmästare

i avslappning. Jag vet det eftersom jag antagligen är den enda som lyckas somna på yogapasset.
Dessutom vaknade jag med världens skrämselryck  och ett rätt högt ljud när nån tant skrällhostade mitt i örat på mig.

Inga konstigheter.

Personligt rekord:

blev just rörd till tårar av Simpsons.

Inget konstigt

med en speciell fredagen den 13 enkom för mig väl?
Först började dagen med att June vaknade och hatade mig. Så är det ju ofta med 4,5-åringar men jag har liksom svårt att vänja mig. Sen åkte vi på gympa (efter att jag ringt upp Junes pappa J och sagt att Nu förklarar du för henne att du inte kommer nu och att det är stolleprov att sitta och glo på tv tills du gör det. Hon SKA på gympa tammjefan) och eftersom hon inte ville gå på gympa så ville hon ju liksom inte gympa heller. Bara springa, så det gjorde hon och sen fick jag stå och göra de där helt sinnesslöa rörelserna själv. Jamen stå själv och var 31 och dansa imse vimse spindel om du tycker det är så fint med barnasinne, göööör det.
Sen skulle vi duscha och basta och då skvätte mitt vatten in till Junes duschbås så då fick hon böla över det. Dessutom kom det vatten ur duschen i typ en nanosekund så jag fick byta. Sen bastade vi och då kom det en tjej och ställde sig i den duschen jag glömt mina flaskor så då när vi skulle gå fick jag ställa mig där hon stod och tvagade sig och bara hrm, kan jag få det där lingonschampoot? Ja, sen blev jag knuffad dådå, just det (inte av duschtjejen).

Skitisamma, sen var resten av Junedagen var fin och sen fick jag gå ut och gå och då snubblade jag som ett jävla fyllo och en flärp på tröjan daskade mig i ansiktet hela tiden och mössan kliade och aldrig sms:ade T och så var det folk som TUTADE på mig och ena hörselpluppen ramlade ur örat hela tiden och så fick jag solen i ögona och T sms:ade aldrig och jeansen var astajta och sen blev jag kissig och så fick jag gå in på Dunkers och när jag sen gick hem höll jag på att börja gråta mitt i stan och sen kom jag hem och dammsög och då plopp ramlade hjulet av på dammsugaren och hela tiden sög den tillbaka slladden fastän det inte ens är en automatisk sån och sen tappade jag hallonpajen i ugnen som var helt varm och sen sms:ade T och sa att han älskar mig och då blev det genast en lite bättre dag.

Jag skulle önska att det här gråtande tog slut exakt NU, dvs T kom gärna hem nu och inte om två veckor.
Imorgon ska jag vara positiv hela dagen. Jo, jag ska det. Jag kan det.


Jag ska ut gå

i solskenet och planen är att jag ska typ tjusex mil. Antingen det eller så får jag misshandla ner nån, och vem fan ska jag boxa i nacken som inte slår tillbaka? Nej just det, ingen. Mig själv isåfall och det är ju jätteonödigt plus egentligen är det nog bara det jag behöver - lite lugn och så lite motion.

Jag borde ha en chant (vaheter det på svenska? När man säger typ aooooum aouuuum?). Fast då skulle kanske inget annat få plats i huvudet. Ens vettiga tankar (jo, det skulle de för de är rätt så få, hö hö hö).

Jag har blivit knuffad på.

Och DET blev jag inte så glad för. Alltså jag var irriterad redan innan, för June vill till sin pappa (hon ska dit runt lunch) så då måste hon vara förjävlig mot mig och efter en vecka av det där är jag färdig att kasta en liten sten i ryggen. Ja, så jag var så helvetes irriterad men försökte liksom var aglad och trevlig, för är jag irro blir det tusen värre och då hände sig knuffen. Jag böjd emig fram och skulle knäppa Junes jacka, glömsk av att bakom mig finns en toa gömd. Och så känner jag hur nån helst bryskt knuffar mig så jag hunchback-stapplar ett par steg framåt. Nej. Nej. Nej. Nej.
Så då fick jag hojta: Men vafan är det MED dig? Det heter väl URSÄKTA om man vill komma förbi?!
Och då vände sig surfittebruden (inte jag alltså) om och bara glodde. Med mungiporna neråt.

Henne skulle jag kunna kasta ner i ett stenbrott, ja. Jävla idjut.

Men hur känslosam kan man vara?

Alltså innan man bör misstänka att det är knas på allvar, typ depression eller bara helt vanlig enkel sinnessjukdom?
Jag är inte ledsen idag iallafall, utan pendlar mellan rörd och glad och förbannad.
Äh jag är trött, det är nog det. Plus satans så snorig och så kliar det i hela kroppen, jag skulle behöva springa helt långt. Eller gå då. Eller spinna.

Jag blev rörd av ett gulle-sms från T, sen när jag svarade gulle tillbaka så blev jag rörd av mitt eget svar! Nämen vafan?



Nu ska jag dricka magnesium, titta på askungen och bli utbildad av june i flygetikett (tuggummi mkt viktigt, man ska bjuda mamma).


Ätit ägg. Vill spy.

Okej, saker som hittills står på detta-mår-jag-illa-av-lista:

* konsistenser; för löst, för dallrigt, för krispigt, för klumpigt, för sladdrigt, för stekt, för kokt, för mjöligt.
* lukter: lamm, upphettad olivolja, bajslukt (haja jobbigt att bajsa och klökas samtidigt), sur lukt som ju för alla människor är äcklig men för mig motbjudande vedervärdig och kräks-i-munnen-framkallade
* beteende: fyllon (inte alkisar, det är okej utan såna som inte är alkisar men som är fulla, fy faan), såna som flirtar (jamen gravida = helt heliga och allt, fattar folk inte det? Vavava?) 

Nejmen såatteh, det här är ju en promenad i parken för de som hänger ut med mig.
Och nu: lekparken i Råå (ja, jag tjuter ju inte högt av lycka precis) och sen Maxi och vetifan vad vi ska göra.

Måste köpa pelargoner

faktiskt. Det kan vara så att om jag köper två Mårbacka så är mitt liv komplett.

Näsan är en miljon täppt, T är inte hemma, imorgon är June ledig från dagis och vi har 84 kronor fast vi måste lägga dem på mjölk och smör.
Men jag luktar jättegott, har nyklippta tånaglar och inuti är det stiltje, alltså ett bra stiltje som när det mojnar om kvällen och havet lägger sig lugnt och spegelblankt.

Och så ser jag ut såhär ikväll:


Och inuti där finns inte bara en bebis utan också en semla som Kinur hade köpt till mig idag.

Kolla, idag är det

en tusen bättre dag! Inga tårar och nästan inget bråk och mitt papper är inlämnat och jag åt god middag och sen, nu. Fick ett mail av en vän en liksom riktig vän som jag tycker om fast vi aldrig träffats utan bara pratat i telefon. Nu hörs vi bara sporadiskt och det är en bra sak för det betyder nog att vi båda mår fint och har det bra.
Iallafall. Han skrev såhär (på ett ungefär): "Tänkte just, eller ja, imorse då, att jag för typ ett år sedan hade en gansika jobbig, trasslig period, och bl a då jag funderade på hur livet ändå går vidare - på att du var väldigt viktig för mig då. [...] men, ja, ville bara skriva det, att jag verkligen var och är glad att du finns och TACK för att du är så bra."

Ja alltså NU skulle jag ju kunna gråta, men inte hulkböla på det där fula och förtvivlade sättet utan bara för att jag blev så glad. Elektronisk post at its best. I sanning.

June å ja

och så bråk och bråk och bråk och till slut blir jag knäpp på hennes attityd (och då har jag tålamodat mig jääävligt mycket längre än jag egentligen vill) och så bråkar vi om det och sen fick jag gråta för det. Också!
Herregud, jag längtar till imorgon.

Iallafall tog June en bild på mig när vi kom hem från dagis. Hon arrangerade min pose också:


När jag ser den här bilden är jag glad att jag är helt blind för hur jag egentligen ser ut. I mitt huvud är jag jäligt fräsch och smal och det är bara magen som blivit större. Jag är inte alls sådär sjukligt vit och mina lår är mkt smalare. Sådeså.

Sen picknickade vi på Junes rum:


Pannkakor med glass till middag, jag är för fan Karlsson på taket minus propellern (jag är ingen cyborg och det är kanske synd ibland, typ när man handlat och ska bära in helt tungt och får gå två gånger och då är det alltid som att det sticker i rövaballen så jag vill tjuta aj så fönstrena bågnar).

Nu ska jag sova på soffan. För sån är jag.

p.s Alltså sticker i rövaballen = typ nån graviditetspryl antar jag. Det brukar inte sticka där en vanlig ogravid söndag i juni bara för att jag bär nåt som väger mycket. Till exempel.

Vad är fel

om det känns som om man fläkt halsen?
Sjukt obehagligt är det. Plus plus jag är snorig och så bölar jag hela tiden (= ör inte snorandet bättre).

Imorgon ska det bli en helt tusen bra dag.

Det är en SÅN dag

idag, när allt går bra att gråta över. Redan har jag gråtit för att jag trodde T var död eftersom han inte hörde av sig och inte svarade när jag ringde (mäh lyssna att han alltid alltid svarar på sms iallafall). Jag bara böööl böööl hur ska det bli? Jag ska bli änka ens utan att vara gift och vara ensamstående med två barn och hur ska det gå, vad ska vi leva på och vafan har de inte ens ringt för från företaget och tänk om de ringer nån annan jävla brud för att de inte ens vet vad jag heter (jo, jag var svartsjuk till och med i min sorg, det är väl normalt och bra?). Sen hörde han av sig, min sugarbabyhoney och då grät jag för att han levde och det var en glory day. Och då skrattade han lite åt den och sa att jag var dramaqueen och då grät jag för att jag blev arg på honom för att han inte förstod exakt hur ledsen jag hade varit.

Sen lyssnade jag på radio och då var det en gubbe på Rix FM som vann biobiljetter och så berättade han att han hade donerat en njure, att han låg inlagd på lasarettet och då förstår ni, då satt jag på Maxis parkering och grät över det.

En sån dag alltså. Jag har tårar i ögonen nu när jag skriver det här. Inget konstigt med det för fan.

Ulla Skoog jobbar på obstretiska

mottagningen i Helsingborg, tydligen. Jag ringde och ändrade tid och fick prata med nån som lät precis som när Ulla Skoog i Yrrol är en mkt bitter servitris.
Det är som att min dag i ett slag blev mycket bättre.

Jag, ett litet äckel.

Alltså, jag spann på lunchen (spinnande, jag vet inte hur fan man böjer det), körde hem och eftersvettades. Gjorde mat och åt. Skrev lite, läste lite, pratade i telefon med exkombo J. Sen surfade jag lite och det var lugnt ch precis när jag skulle gå och ta ett bad innan jag hämtade June, slängde jag ett getöga på klockan och bara Nämen HELVETE, Junes dans! 
Så nu har jag varit på dansen i samma svettiga linne som jag hade när jag var och cyklade fast bara ett par jeans istället för träningsbrallor.

Vän av ordning undrar förstås varför jag inte duschade på friskis om jag ändå var där. Jo, det ska jag tala om. Jag duschade inte eftersom jag någonstans har doppat min träningsväska i en okänd spya. Helsingborg är en mkt trevlig och ren stad. I sanning.

Ett medelpass spinning

senare är jag helt fascinerad över kroppens förmåga att bygga kondition. Och dessutom fascineras jag över hur tydlgt kroppen visar när den är ur gängorna.
Hur som helst, när ledaren flåsade var jag svettig men knappt andfådd, fy fan vad häftigt. Det sämsta med hela passet var att jag hade styret så långt ner att jag blev kissig direkt eftersom magen liksom tryckte på sig själv på nåt själv. Det bästa var kanske tonåringen som cyklade bredvid mig som sneglade och sneglade (först på brösten och sen magen helt storögt) och sen när han blev trött andades han H Ö G T och gjorde liksom juckrörelser istället för att.. tja. Sätta sig ner. Eller så.

Sen kom jag hem och trampade i en bajskorv som låg på toagolvet, tackskaduha Britta Katt. Och nu ska jag duscha och hämta June. Herregud, skriva? Äh jag gör det ikväll.

Hade glömt blodet.

Jo, alltså när man är preggers, då ökar blodvolymen. Följande inträffar då: man blir andfådd bara av att ligga i sängen och försöka somna, tandköttet blöder så tandborsten blir helt röd, man blöder näsblod HELA tiden. Och vad mer då? Jo förstår ni, det smakar blod i munnen hela tiden. Alltså, h e l a tiden, som om jag vore nån slags jävla vampyr med dropp (ja nu får man ju inte dropp i munnen, men kanske får vampyrer det?).

Aldrig mer blodpuddig i say. ALDRIG mer.

Allvar?


Det här, mina vänner. Är feffan helt sjukt. Någon har sett Dumplings? Just det. Hardcore-Dumplings.

Nämen nu vet jag inte.

Jag vet inte så mycket om byggbranschen utom att allt alltid är försenat och skjuts upp och sådär. Hur som helst, T ska vara hemma typ hela mars så nu måste han jobba så mycket som möjligt såklart, det fattar jag.
Fast bara att nu missar han nog det ultraljudet vi ska göra den 23.

Och jag kämpar jättemycket med mig själv, för naturligtvis ska han jobba och liksom få så mycket lön det går och det är ju orimligt att köra hem över dagen för det blir typ 60 mil om inte mer och jag vet ju att allt är bra med bebisen och de ska bara bestämma när den ska komma, typ.
Och ändå är jag så himla ledsen. Fan.


Mamma,

detta är ju DU!


Storthuvud och tjock.
Så sa June. Lilla älskade elakingen (elak = humor).

Jag var oövervinnelig

igår, så jag gick en sväng med Linda, och när jag kom hem hade jag visst traskat omkring i två timmar. Yyyl, jag har så ont i bäckenet så jag DÖR. Note to self: gå gärna men skärp sig feffan.

I cykler går det,

alltså nyheter. Kolla här om nakenfispoliser, eller hur är det inte så länge nån annan slags konstapelmänniskor hade nakenfest och viftade med sina vapen (alltså de som är gjorda av järn eller vad man nu gör gevär och sånt med)? Just det, kolla här på nakenfissoldater.
Och de här ankorna eller vad den fågeln heter som tar fjädrarna från och stoppar i kuddar och jackor och täcken - för kanske tio år sen (eller femton eller tjugo för så satans gammal är jag) var det en grej i media.

Nu kommer jag inte på fler nyheter som hänt innan, men ändå.
Jo, den här nyheten: jag som skulle läst en massa idag och varit tjockt förberedd imorgon. Jag har läst detta: i en minette waltersbok, omslaget till en bok jag gillar och ska ha med i mitt paper, litegrann i en bok på friskis.
Man undrar ju om inte den här examen ligger lite längre frami tiden än jag tror. Det är det man undrar.

När June blir stor

ska hon bli designer. Eller stylist.
Det kan man se på hennes look idag. Jamen alla vet väl till exempel hur jäla kokobahia Vivienne Westwood klär sig?


När jag blir stor, å andra sidan. Så ska jag inte bli fotograf. Det kan man se på den här bilden.

p.s Desinerprylen ser man ju förresten på hennes attityd också. Det gör mig rätt ball att jag känner en sån ball som June.

Jag har sparkat på min bil

för när vi kom hem från kalasandet vägrade June att klättra över till mitt säte. Det gick inte att gå runt, för det var tusen taggbuskar där, men si det sket väl hon i. Hon. Skulle. Inte. Klättra. Över. Istället skulle hon 1. tjura och 2. sova i bilen.
Så då spårade jag ur, sparkade på bilen, smällde i dörrar och skällde och efter att jag hade skällt så hotade jag med att bli arg (June bara öh, men den där utskällningen var du typ glad då eller?). Och sen sletdrog jag över henne på min sida och tja. Det var inte mitt finaste mammaögonblick, kan man lugnt säga.
Nå, sen bar jag in henne och sen fick vi prata en lång stund och jag fick berätta att bland när man är vuxen blir man koko och gör som jag gjorde och ja, sen somnade hon när vi var vänner.

Det har varit en fin dag med familjen, systerprat och god mat och nu är jag hemma och det är i sanning glory, för fy fan vad jobbigt det är att köra i dimma.

Jag boar

tror jag bestämt. Och här där jag bor är det i sanning nödvändigt.
Kolla skafferiet!

 
Före                          Efter
Och i verkligheten är det en jävvla skillnad.


Även moppade jag innan och det är ju aldrig så värst kul. Det blev i sanning inte roligare när jag hittade världens största kattspya bakom sängen. Jag har nu uppmanat Britta Katt att skriva en lapp nästa gång om hon inte ids säga till var hon gjort ifrån sig.


Kakeldekor alltså,

det har jag köpt idag. Jag vet inte varför, men jag blev helt besatt av tanken på att köpa äppelkakeldekor på Lagerhaus, så till slut gav jag upp pluggandet och gick till stan och gjorde just det. Nu har jag satt upp det och.. Jag kan säga att T antagligen inte kommer hjula av lycka. Fast han räknas nästan inte. Alltså för han är ju inte hemma och kan protestera.
Såhär fint och lite hysteriskt är det:


Äpplen är ju gött.

Säg till mig

varför bebisen hela tiden måste vara på naveln? Naveln är no go area! No go!!

Buhu, kukhuvud.

Man kan ju tycka att migränen ska släppa NU eller? Istället tittar jag på Du är vad du äter med Sanna Bråding och tänker på hur Linda Skugge, universums största hycklare, skrev ner henne för att hon tagit kokain och uttalat sig om förebilder. Tja, jag har rökt banan och tycker nog att knark är bajs och att de flesta borde ge fan i att fiffla med kroppen på det viset. Så stäm mig då.

Nu borde jag skriva om hur olika organisationsteorier kan finnas i samma organisation och hur man får det att gå ihop. För det finns en del ställen där det finns två olika organisationer som ska försöka komma överens: det strukturella och HR-perspektivet. Så att spara försöker jobba ihop med slösa. Typ.

Hejdå vilken tråkig blogg jag har.

Jo, bebisen alltså.

Den var så fin så fin så fin, aldrig har jag sett en sån fin bebis (jo, June). Hon den bistra ultraljudsdamen tryckte och tryckte och letade efter om det var två och sen visade hon att allt fanns på plats och sen blev allt helt konstigt, för sen flyttade hon datumet framåt (blir det va?) TRE veckor! Vilket ju är helt sajko, för det betyder att jag plussade innan jag blev gravid. Å andra sidan ÄR testen så mycket bättre nu för tiden..
Nejmen allvar, faktiskt, det kvittar ju egentligen och om tre veckor ska vi tillbaka och glo lite på bebisen igen.

En bebis

i min mage:


När jag vaknar ska jag berätta. Men visst är det världens finaste?

Jo, inatt då

så tänkte det som bara var fet huvudvärk att Nä, vi tar det ett steg vidare. Hejsan migrän. Så då gick det knappt att sova utan att jag låg på soffan och vände och vred mig och bara aj som satan vad tevejäveln lyser starkt och ska jag må såhär illa utan att spy och jävla T-jävel som tog med treona till jobbet.
Så somnade jag lite och vaknade lite och hela tdien hade jag liksom ultraljudet i bakhuvudet och drömde en massa förvirrade drömmar om att ultraljudstanten såg helt fel saker i magen; en boll, en liten glass med strut, en kråka, en bebis utan ben. Sen drömde jag att jag blev så uppslukad av bebisen att jag glömde fråga vilken sort det var och att T blev helt förbannad på mig och sen dörmde jag att jag missade själva tiden och ja vafan, hela satans natten har jag varit på lasarettet kan man säga.

Hur som helst. Nu har jag migräncocktailat med alvedon, treo, resorb och nezeril. Du är välkommen att klaga över mtt läkemedelsintag när du själv stått och torrkräkts på toa för att du har så ont i huvudet. I say very welcome, till och med.

Ja jag vet inte, jag.

Det är klart man ska få skaffa barn när man vill och att det kan hända saker i ens liv som man känner att man inte rår över och jag vet. Tusen olika anledningar finns. Men när jag läser det här i Lokaltidningen kan jag liksom inte låta bli att tänka att de kanske borde väntat med det fjärde barnet.
Jamen tills de hittat nåt större, för jag förstår att det är ett problem att bo i etta, jag skulle feffan ha svårt för att bo i en etta ensam. Sen läser jag vidare och inser att vi också bor för trångt, eller när vår bebis kommer så ska vi tydligen ha ett rum till? Mäh.

Jaja, jag ville tydligen bara moralisera lite.

Alla är ju lika nån kändis,

till exempel är Kajsa lik hon den fett snygga Kate Winslet. Jag läste i Vimmelmammans blogg att hon var lik Beyonce. Själv ser jag ut som de här figurerna:

      
Jäpp, thats me. Potatisnäsa och lång överläpp. Fast rövnallen är ju söt. Alltid nåt.

Jag borde få nobelpris

minst, kolla vad smart jag är: om man äter exakt hela tiden så hinner halsbrännan inte med. Och huvudvärken blir helt rädd för allt socker så den bara nej hejdå på ett tag.

Lakrisal, cola zero, och så hittade jag ett chugela i skafferiet. Godis blir inte gammalt, så det spelar ingen roll att jag inte ens minns att jag köpt det.

Jag har en galen huvudvärk

men jag är inte sämre än att jag vägrar låtsas om den. Däremot åt jag tre rostiga mackor innan, så nu har jag tusen halsbränna och det är svårt att ignorera. Jag har köpt sån vidrig tuggtablett, men jag minns sen sist hur grötig och jävvlig man blev i munnen av det så jag väntar. Och plus det är ju lovely att gnälla.

Antingen tycker bebisen att datorn är obehaglig och sparkar på den för det, eller så gillar den den som fan och vänskapsknuffar på den. I sanning får jag ju hoppas på det sistnämnda, annar slär det ju bli några obekväma månader framöver, både för mig och bebisen.

Såhär på onsdagseftermiddagen

sitter June och ritar i soffan:
Mamma, jag ritar bebben. MED snippa.
Jag: Oj vafin den är.
June: Jag HOPPAS det är en flicka, det hoppas jag verkligen.

Alltså, haja hur besviken hon kommer bli om det är en gosse? Å andra sidan föds inga gossar i familjen, så tja. Hon får nog som hon vill.

För övrigt testade jag mozarella, om det var gött för en gravid mun.
Det var det INTE. Fan.

Mammors roll i livet

är att vara den som liksom säger sanningar, hur obekväma de än är. Jag pratade alltså med mamma igår, och koketterade lite över att magen knappt syns och att jag måste ha helt tajta kläder för att folk ska fatta att jag är gravid.
Mamma: Jamen det är ju för att du börjar bli tjock runt om, röven blir större och så.
Jag: Men nesch, jag väger ju samma nu som för en massa veckor sen?
Mamma: Men det kan bli så ändå, man mjuknar.
Jag: Hm.. jahaa?
Mamma: Oroa dig inte, du kommer nog bli enorm den här gången. Michelin, du vet hahaha. Som sist, Michelin! Hahahaha!

Amäh vafan. Det var minsann sista gågen jag försökte fiska komplimanger över min gravida kroppshydda. Iallafall av mamma, T är mycket snällare plus han vågar inte annat.

På mitt ki-pass

är det mycket så, tai chi-prylar liksom. Man ska hälsa solen och ja, "ta fram en trana" och sådär. Och hon ledaren är så graciös, som en dansös är hon. Alla hennes rörelser är så eleganta och flytande och jag blir aldrig inspirerad av sånt, utan tvärtom blir jag klumpig och stel och frustrerad. Konstigt va?
När jag yogar är jag alltid i balans, jag kan stå på ett ben i timmar med ena foten på låret och händerna över huvudet. På ki:n kan jag knappt stå med fötterna brett utan att ramla även om jag andas så jag stjäl allt syre i hela lokalen.
Märkligt, men sån är jag.

Iallafall, nu insåg jag att jag helst skulel vilja gå på ki-passen och liksom bara titta på henne. Jag kan skita i att göra tranan själv och bara titta på när hon gör det. Och det är väl kanske DET som är märkligt, egentligen.

Nu borde jag egentligen svettas

som en liten röd gris och känna mig jvligt nöjd med mig själv. Men det gör jag inte. För jag körde till friskis, med Edit Bil och det fanns såhär många parkeringar: 0. Såhär många bilar fanns det: 18 000 000. Alla ville ha parkeirng. Efter en HALVTIMMES snurrande kom jag på att det ju finns parkeringar bakom skolan. Då hade spinningen börjat. Och hållt på 10 minuter.

Fast det var okej, jag gick på Ki Balans och det är ju rätt jobbigt det också.

Såhär mår jag:

illa, med sammandragningar.
Jag längtar efter T och efter June och efter att orka städa toan

Och nu kom jag ihåg att jag ju ska tvätta av sminket innan jag kör till friskis.

Jag har en honey

och han är den bästa jag vet.
Det ska jag tänka på nästa gång jag är hormonstormsarg på honom, hur fin han är.

Mamma, om man är snygg

då har man svart hår, målade ögon och en glad mun.

Okej, så långt är jag med, June. Men detta: Ja, och sen ska man ha kedjor också. På sig alltså.
Hm va?

Jag är så sugen på

ååh nånting, liksom tomatigt och ändå inte. Nåt jag ätit och gillat, fast nu hade jag antagligen helst velat ligga med det, så gott hade det varit.

Synd att jag inte kan komma på vafan det är då.

Underligt på min ära

att i min telefons förprogrammerade ordbok finns terapiformen kbt inlagd, tillståndet lat och ordet låt. Men inte kåt.
Fast iofs, finns inte kåt kan jag ju tänka mig att man behöver lite kbt. Det är sant.

Jag smygstädar

litegrann, för att jag inte ska märka det själv och sätta mig på tvären. Muahahaha, jag har redan hunnit diska och liksom hänga upp kläder som legat och skräpat här och där i flera dagar.
Jag ska nu avancera ut i vardagsrummet med dammsugaren. Wish me luck.

Hemma från skogen

och det firade vi med att ta en varsin bild på varandra:

 
Jag säger omeleeeeeeeeeeeeett och det gör june också. Fast hon säger omellllllllllllllllett.

Det bästa med yoga

är ett par saker:
1. Jag är helt bra på det!
2. Avslappningsprylen.
3. Att jag efteråt känner mig rak och stark och vacker.

Alltså all träning får ju en att känna sig stark typ, men jag vågar påstå att jag INTE känner mig riktigt såhär efter et spinningpass.
Nu ska jag till skogen med min onge och grilla koav.

Jag fattar inte

jag läser på flera ställen att Madonna ser förjävvlig ut oretuscherad, att hon är en hagga och att hon är ful när hon botoxat sig. Men va?


1. Bilden ÄR ju retuscherad?
2. Om jag ser ut så när jag är 50 kan ni kyssa mig i röven. Jag såg inte ens ut så när jag var i blomman av min ungdom. Vafan, ser jag ut så när jag är 50 ska jag kyssa mig i röven. Av tacksamhet.

RSS 2.0