att jag hela hela tiden måste vakta på mig själv. Det är så tråkigt att jag plötsligt upptäcker att jag har fettögonen på och att jag inte längre tänker snälla och vackra tankar om mig, utan slår ifrån mig komplimanger och tänker att Om du bara visste, och så nyper jag mig i fläsket, fettet, späcket, dallret, hänget. Och speglar mig, åh jag speglar mig konstant, suger in magen, spänner muskler, vänder och vrider och ser mig ur olika vinklar men nej, jag kan knappt skapa en illusion av att vara smal, nu är tjock fet ful fläskig usch vad äckligt jag måste gå och gå och vill sluta äta-

Och jag kämpar emot som fan för jag går inte för att bli smal (-are), jag äter bra mat och jag äter dålig också men jag väljer sunt och jag vill verkligen inte, jag har ingen lust att vara elak mot mig. Jag vill vara snäll och tycka om mig och jag är bara så jävla trött på att vara min egen lede fi.

Vafan, skärp mig.

Det säger iallafall T. Sen ville han förstås berätta om hur dålig han är i magen med alla detaljer och allt, så han är väl kanske inte helt tillräknelig.
Jag tänkte blogga om nåt kul men sen plopp försvann det roliga från hjärnan lite som en såpbubbla och kvar fanns tankar om mat, june, vem som kan låna mig en film, lisa, hur glad jag är över att ha hittat min fina tröja som jag glömt bort, hur trött jag är, mat, mat, mat. Och lite sex.

är det jag som är idag. Och det är ju synd, väldigt synd för jag ska baka. Jo, jag får baka om kvällen när Lisa inte är i faggorna, eftersom ugnsluckan är så fiffigt konstruerad att vem som helst bara plopp kan dra upp den och bränna sig på valfri kroppsdel.
Hur som helst, maränger ska det bli. Och kanske nåt mer, vafan jag veeet inte och varför kan jag inte som normala människor antingen 1. KÖPA kakor eller 2. baka nån kväll när jag ändå är pigg? Ingen vet.

Köbekagor som är så goda. Och fina.

så nu verkar det som att jag börjar längta efter höst.

nerskriven, inte vad jag minns iallafall. Och nu, ett år senare vet jag inte om jag minns.
Inatt iallafall, för en sisådär fyra timmar sen gick vattnet. Och runt tio hade vi fått en tid och skulle åka in och undersöka mig och jag hade inga värkar, bara såna där sammandragningar som är som ett eko av en värk. Jag fick lite ondare i bilen, men så fort vi kom in i undersökningsrummet försvann det för så går det ju liksom till och sköterskan sa att vi skulle åka till stan och äta glass - vilken bra ide!
Och i bilen, på väg in till stan fick jag ondare och ondare och när vi äntjävlaligen hittat en parkeringsplats och bara skulle köpa mat (mcdonalds, fck jag inte mcdonalds skulle jag förgååås) gjorde det så ont att jag tänkte att nu var det som att jag hade en neonskyld ovanför huvudet, med en blinkade pil som pekade på mitt huvud: HON FÖDER BARN och då skämdes jag lite, som om jag höll på att bajsa ner mig eller måde illa och behövde kräkas.
Iallafall: jag väntade på maten i pakeringshuset och andades och uppdaterade min facebookstatus med mobilen, sen kom T med en stor jordgubbsmilkshake och två big mac och jag mulade i mig alltsammans på väg tillbaka till sjukan.

Framme blev vi inlagda och fick ett rum och jag min idiot plockade fram korsordstidning och satte igång teven och trodde jag skulle behöva förströ mig i tusen år, men jag kunde varken skriva eller titta för jag fick andas och andas och koncentrera mig och vanka iväg och bajsa och ha mig, och när det gjorde så ont att jag inte kunde stå riktigt, då ringde T på sköterskan och vi fick komma till ett förlossningsrum och jag fick lustgas som jag mådde illa-älskade-hatade-kastade bort- hojtade: ge TILLBAKA DEN-mådde illa-blev sjukt full-mådde fint-illa. Och det kom folk, det var så mycket folk i rummet att håret fladdrade på mig för dörren öppnades så ofta och de skulle fråga om middag och presentera sig och "bara känna lite" och jag bara jaja vad som helst och råkade vara otrevlig mot en tjej så jag fick be om ursäkt och sen plötsligt sa barnmorskan att nu vill du krysta va? Och det ville jag ju. Och det gjorde jag, men det var för tidigt och till slut fick samma morska (konstigt ord) fösa bort den sista fliken (ja, ingen vet) och jag fick ändra ställning och sen till slut krystade jag ut henne och DET är väl helt rubbat vafan, att man kan få ut en hel unge där. Och då sa barnmorskan att Åh, hon tittar upp mot stjärnorna och Det gick ju jättebra det här och Titta vad mycket hår och Vad duktig du var Cecilia, vad snabbt det gick (ja, T var också med, men han hade en ytterst perifer roll i det där födandet. Han assisterade med vatten fram till krystskedet, då ville jag ha cola och då gav han mig det och nej, män föder ju inte så de blir bihang. Sorry).

Och det var jag ju, och det gick ju jättefort och idag ett år senare gjorde det ju knappast ens ont herregud, ungar kan man ju föda varenda dag.


Sällsynt arg unge, den där Lisan. Och här hade vi inte en aaaaning om hur de kommande månaderna skulle bli - det är väl dem jag borde skriva en berättelse om.

pannkaka, makaroner (när åt vi det? Jag minns inte.), russin. Brödsmulor, ett litet fluglik, ost. Enrisrökt korv, ost (igen ja), en klick smör, dumlekolapapper.
När jag använde dammsugaren sist? Igår. Nej nu ljuger jag - i förrgår.

T säger att huvudsaken är att man är lycklig. Så jag antar att vi får vara sjuka i tyfus och lyckliga. Eller tyfus, dammallergi kanske räcker, jag vet inte ens vad tyfus är.


En som kanske har tyfus, och som definitivt är lycklig.

Och hungrig, jag är som om jag vore gravid i vecka tusen eller nåt. Jag vill bara sova och äta, helst samtidigt. Men jag är ju varken preggers eller mensig eller nånting, bara trött och en smula uttråkad tror jag.
För övrigt regnar det och regnar och regnar och allt är så härligt så det inte är klokt. Men synd på tvätten som hängt ute några dagar nu. Alltså, det måste väl bli sol nån gång igen? För då kan det ju torka och händelsevis bli intaget då. Va.

Jag gick ut och gick, svettig som satan fast raggarduschad för att dölja den värsta osen och tja såg väl ollad ut men ändå inte så pjåkig liksom. Tills jag drog med tungan över tänderna och insåg att jag, cilan som är 33 år gammal, klockan 20.30 på kvällen ännu inte borstat mina tänder. Jag hade GLÖMT borsta tänderna, hela dagen! Afyfan, direkt där och då bara svisch svusch blev jag superskitig med fett hår och flottigt ansikte, superpjåkig.

Sen såg jag en död kattunge och sen gick jag alldeles alldeles för långt och så badade jag inte ens.
Och idag har Lisa fått russin och nu har hon bajsat.. hon är inne på femte bajsen tror jag. Kul, kul för henne att hon har en morsa som är rutten i hjärnan.

Hejdå.

Man vet vem som är jag, för det är jag som kommer gå helt konstigt med dyngsura trosor och svettlökar på tröjan. Skitidet, det är det värt.

Jaha, jag svettas men för i helvete! Kör in till grannarna - där finns bajs i mängder. Ät den! Jävla idiotflugor. Jävla idiotflygmyror också. Och idiotjag som städade istället för att bada. Vänta, idiotoss som inte städade ihoip så det gick snabbare så jag kunde bada.

Jag är så satans VARM och det är okej egentligen men alla jävla djur alltså. Alla jävla flygande och kryllande djur.

Plus tangenterna är med dumma i huvet för de stavar fel. JO det gör de visst det, det är INTE jag.

en osedvanligt bra dag. Eller flera såna, det är så fint alltsammans att jag går omkring och känner mig tacksam mot.. jag vet inte vem. Försynen, är det en person? Isåfall är det försynen jag tackarsåmysse.

Det är enkelhet och en cykeltur till stranden och jag som joggar (en bit, sen linkade jag) och june var med, också på cykel och jag stiger upp på morgnarna och barfotatassar ner i köket med bara linne och kanske ett par tunna pyjamasbrallor och ingen fryser den här månaden, eller de flesta håller sig varma iallafall. Det är glass kl 10 på förmiddagen, det är glada barn och glada vuxna och det är sol inuti också när jag träffar J och hans C och båda blir barnkalasglada över att se June - jag har en unge som är älskad av inte bara oss föräldrar.

Som om du blivit ollad, säger T när han ser min svettblanka uppsyn.

Som om jag blivit ollad? Jodåsåatteeh.

* jag fick sovmorgon (nåja, efter att ha varit vaken två timmar)
* jag fick kaffe på sängen. Det kunde jag läppja på samtidigt som migränmedicinen verkade och jag läste Christine.
* jag har hämtat min telefon. Detta innebär att jag, helt ensam (låt mig upprepa: HELT! ENSAM!) körde in till kristianstad och strosade i affärer, helt själv bara jag ingen annan.
* jag har köpt radar och klorin, nu ska jag gå naturhatarbananas och mörda skiten ur allt liv som finns här (obs inte människoliv)
* sen vet jag inte mer, eller har glömt heter det

kunde jag äta två mackor, så då fortsätter jag väl då. Lite polkaglass har ingen dött av. Tvärtom, vågar jag påstå.

Alltså, detta är fan nytt, att man benämner sin ungar prins och prinsessa? Väl? Jag tror aldrig jag hörde varken min mamma (absolut inte mamma, jag kallades Terroristen. Punkt.) elle nrågon annans mamma säga prinsessan till eller om sina ungar när jag var liten.
Ja, skitisamma och kalla era ungar vad ni vill, men inuti går det rysningar. Och ännu mer ryser jag när vuxna kvinnor kallar sig SJÄLVA för prinsessor! Amäh vafan, kom igen?

Fast det värsta är när man liksom svengelskar till ordet och kallar sina ungar för - tadaa - princessa. Hahaha, jag ska ha mens så jag bara precis dämpar mig exakt nu. Princessa! HAHAHA!

Även fick jag en likmask på mig innan. Sen tänkte jag att om det var straffet så kanske jag kan blogga om nåt neggo i efterhand. Så det här är likmaskarnas fel.

Jo jag gick prommis och misstänkte att det skulle bli hett så jag tog med bikini och oboy om jag fick rätt. Sate så varmt det var, det DROPPADE från min överläpp! Alltså nu är jag ju iofs en svettlök av sällan skådat slag, men alltså det var varmt. Och jag gick rätt fort kanske också.
Så då gick jag till Tredenborg och hoppade i vid tors brygga. Jag bara plopp bytte om (handduksbytteom) och sen plums och sen plopp bytte jag om igen, helt utan att torka mig och ingenting.

Jamen det är för fan sjukt stort att göra så för att vara jag.

Kl. 12:00 - Ojojoj, ja jösses korv idag igen och allt till mig? Hohoho.


Kl. 12:02 - Allt har spårat ur för längesen.


Här har maten smetats från håret ner till tåspetsarna. Även ägnades en stund åt att gräva i maten och sen klappa händerna och skratta förtjust åt att det skvätte sås i ansiktet på mamman.


12:07  - Hurdan efterrätt blire?

var det ju jäääääättelängesen jag visade, så då visar jag en från i veckan. Jag brukar ta bilder och sen tittar jag på dem och låtsas att det är typ nån jag sett på gatan eller i en tidning. Jag kan inte svara på varför det är så viktigt att försöka se mig själv med andras ögon, men det kan säkert nån vänlig Freudian upplysa er om ifall ni undrar.

Så here goes:


Här då, strike a supernaturlig pose för det första. Sen va, så är det en grå tröja jag fått av min syrra. Jag tror det är en märkes, men har glömt vilket. Den kan också vara en gammal JC-tröja för allt vad jag vet, men jag trooor den var dyr. Den är urringad iallafall, fast på mig kan det ju kvitta - jag skulle vara lika upptillsexig i en prästkrage. Dvs inte alls. (Åh vad jag svamlar, sånt här ska man ju inte skriva i en dagens outfit-text?) Okej, brallorna då: det är Jojos brallor, min gamla kursare. Jag lånade dem för kanske tre år sen, fyra? Sen fick hon aldrig tillbaka dem, och jag fick aldrig tillbaka mina jeans som jag hade innan jag lånade dessa brallorna. Sånt som händer. Eller händer mig. Och troligtvis var det så att jeansen liksom blev kvar som gisslan.
Hur som helst, de heter stockholm och det tror jag man köper på åhlens. Ja, nu gör man ju inte det, inte dessa braxerna iallafall för de är ju urgamla men iallafall.
Sen är jag barfota, ssen har jag en bikiniöverdel på mig från.. ingen vet var men som jag iallafall köpt innan jag köpte hus och DET är ju ett tag sen.
Vi kan således konstatera att jag har en garderob som måhända skulle må fint av att uppdateras en smula.

för vi längtar efter dig. Så sjunger jag idag. Jag fattar inte, T måste ha varit borta en månad nu typ? Almanackan säger en vecka och några dagar, men min inre tideräkning håller inte med.
Lisan har lärt sig gå, hon äter välling och mat, hon försöker använda kniv och gaffel, hon säger hejdå med världens gulligaste lilla röst  inget av det vet han eller har sett. Han kommer på lördag, men det är ju tusen hundra år till dess.

Och igår fyllde min fina syster M 40 år. Jag skulle hålla tal men backade ur för det var gråtorama redan innan, jag hade inte klarat det. Och dessutom var det bara ett papper fyllt av superlativ så det var kanske inte det vackraste och egentligen spelar det ju ingen roll för det viktiga var ju detta; att jag älskar dig syster M.

I övrigt svettas jag ihjäl och har samma känsla i huvudet som om jag hade rökt. Det har jag inte vad jag kan minnas.


Syster M. Bland andra dåra.

Åh, inget särskilt. Bajsar med öppen dörr. Sjunger för lisa som gnäller. Och bloggar om det.

som min syster påminde mig om, är att de liksom bara ser det de ser. Men vuxna ser hela bilden, ser brunt och avbränt gräs och stök och inga blommor och uuh så deprimerande.
June och hennes kompis ser röda bär, mjukt gräs under studsmattan, de ser leksaker man kan snubbla på och plopp börja leka med. De ser brunt gräs, men för dem är det inte så farligt mer än om de ramlar. Men det finns ju mjuka filtar att ligga på om man händelsevis vill vila lite.
Jag är glad för det, för det betyder att June inte riktigt ser den enorma skillnaden.

Eller så gör hon det i och för sig. Men är okej med det. Så kan det ju förstås också vara.

ser ut såhär:


Det var Killebom, och då finns det karuseller. Jag åker INTE karuseller, kanske inte R heller, nu längre.


Lisa började hata att åka vagn. Iallafall när vi gick en mil och det var tretusen hundra grader ute.


Vi åt frukost.

 
Barnen posade lite. Man ska öva inför livet, kanske man plötsligt blir upptäckt av någon och blir proffs på något. Själv närde jag en dröm om att bli upptäckt av nån slags visselagent när jag var liten. Jag skulle bli proffs på att vissla, och jag skulle se ut om Edith Piaf (men SÖT herregud) och stå på en scen med en enkel klänning och vissla
så alla föll i gråt för att det var så vackert. Det hände aldrig, det enda som hände var att jag jämt visslade, och skithögt dessutom tills någon sa åt mig att jag antagligen hade spräckt hennes trumhinna eller kanske bara gett henne en inre blödning med mitt falskvisslande.
Snopet.

 
Sen badade jag och Lisa i hennes lilla kissepool.


Och jag och June bytte namn till familjen taikon och gick ner på stan i foppa. Och tydligen gammeltantsådror på fötterna.

Det var det, på ett ungefär. Hejdå nu ska jag duscha för jag luktar liksom.. ost.

ser jag nu när jag lägger in den här bilden. Men vem ska orka det när det är så varmt att ansiktet smälter? Just det, ingen.
Det finns för övrigt ingen mat här hemma, för frysdörren stod öppen så allt tinade och nej jag lagade inte mat av allt det. Förlåtgudochallaandra, men jag kastade det.
Eller det finns korv i kylen, det är ju mat. På ett sätt iallafall.

Nu ska jag dammsuga innan det blir varmare. För ja, det kan alltid bli lite varmare. Det är inte istid, det är eldtid.

vad allt är äckligt. Inte bara littorinprylen utan all mat, alla lukter och alla djur. Jag har längtat som en dåre, en blådåre! efter sommaren och nu är det så varmt att jag vill slå mig själv för jag är så irriterad. Allt är gult och avbränt och torrt och jävligt och äckligt med flugbajs i all mat och säkert är det surt och skevt och ägg och smöret stinker fett och det enda som funkar är exakt helt nyinköpt mat.
Det går ju inte, jag kan ju för fan inte gå och köpa en ny klase bananer varje morgon, ny mjölk och fil och nya nektariner och förresten är det ju gammalt i affären också fast det är svalt där.

Lisa går nu, hon vandrar runt runt som en osalig ande och June ställer miljoner frågor om alltallt: varför sitter du på den stolen vad gjorde du på toa vem ringde varför sa du så varför ska du hänga tvätten ute och inte inne varför står du så vem var det får jag det och det och det?

Det borde regna idag (och tittar jag ut ser det lite som om det är en åskdag idag vilket skulle förklara både humöret och huvudvärken) och sen kan det gärna bli sol igen. Och blir det inte regn blir det fiskabacken. Som också är äckligt, allt allt är äckligt.
Och Littorin, alltså jag vet inte ens.. Han har uppvisat prov på ett satans dåligt omdöme (och en usel kvinnorsyn) när han gick ut i media och dissade sin exfru. Har han sen dessutom köpt sex, äh fy fan. Det ska bli mycket intressant att höra hans ursäkt för det är ju inte HANS fel, det är väl aldrig sexköparens fel i jösse namn.

och särskilt sommarmorgnar med tusen sol och lite fågelkvitter och barn som sover. Jag har druckit kaffe i sängen och läst lite Theorin och nu masade jag mig upp för att dricka kaffekopp nummer två här i köket.
I juli är det lätt att vara människa.

Idag steg jag upp på morgonen och drack fem liter kaffe. Sen städade jag lite. Sen drack jag me rkaffe. Sen kom jag ihåg barnen, att de skulle ha mat. Så då åt de. Sen fick jag städa igen. Sen drack jag kaffe. Sen plingade det på dörren så jag hasade ut i hallen och öppnade och då stod det en försäljare där.
Han åbäkade sig in i köket med sin mapp och sina svettiga fötter på mitt ostädade (!!!) köksgolv och jag satte mig mittemot med bebisen i famnen och tackade min lyckliga stjärna för att jag åtminstone är brun och hade kommit ihåg att tvätta bort gomorronkulorna ur ögonvrårna. Detta tänkte jag innan jag sneglade ner och till min fasa upptäckte att jag hade ett linne på mig som är så slitet att det är som genomskinligt typ. Och detta matchade jag med lite svettiga armhålor och ingen behå.
Inse hur svårt det är försöka följa med i försäljarsvada när man är intensivt medvten om att bröstvårtorna bara HALLÅ! HOHO? HÄR ÄR VI, I LINNET HÄRA - KOLLA DÅ!

Detta reste ett par frågor hos mig: går folk utan behå? Vem gör det, bland folk liksom? Pratar inte deras bröstvårtor? Satan vilken tur att jag inte bor i sjuttiotalet och rycks med i den här behåbrännarprylen, fy fan vad jobbigt, och pattskav hade jag fått också.

har liksom gjort slut, men igår hände det sig såhär att jag skulle gå in på facebook med telefonen. Jag bara letade och letade som en galning efter adressen i rullisten på telefonen, tills jag fattade att jag letade efter liunarstorm och inte facebook för att hjärnan liksom typ tagit lite semester. Vafan?

Även, när T var hemma nu. Jag sa att kolla valänge sen det var jag sminkade mig, ballt liksom. T bara: Inte jätteballt eller? Jag: Va, men utan smink är väl fint? T: Öh, ALLT blir väl bättre om man målar lite på det?
Åh, det är T och raketost. Så jävla smidig.

men det gåååår ju inte med alla barnen och sånt. Eller ja, jo det är klart vi kan gå och alla har ben som funkar men jag vill motionsgå och jag vill inte vara irriterad under tiden (på detta: jag ooorkar inte cykla mer mamma neeeej yyyl jag vill inte meeeer).
Kan man ha ut-och-gå-dagisplats, à en och en halv timme åt gången? Inte? Nej.

Kom jag på. På tal om konserter då. Boppers alltså, och på vägen spårade långeryggen J ur och asfaltsurfade på sina dansskor. Ingen vet varför vi inte är döda allihop. Det naturliga urvalet bara Nejmen jag blundar för de där knallkorkarna.

Det har i övrigt varit en fin dag med kaffe i lekparken (den nya, mkt fina och synnelrigen folktomma (VARFÖR?) lekparken i stan alltså), två stora ungar (June plus lånebarn) som lekt och tjurat och lekt och tittat på tv och tiggt glass och lekt och tjurat och badatbadat och tagit järnmärken och varit glada och ätit burgare (jag gav 60 spänn för fyra micrade köttbullar och två skopor vedervärdig hittepåpotatismos, som hittat vafan) och simmat badat simmat dykt hoppat vattenvattenvatten.
Jag är hemma nu och är dödstrött och ansiktsskinnet spänner och jag är glad över hur många bekantingar jag träffat och kanske bara sagt hej till men en del småpratade jag med också och det är fint det. Att vara hemma, det är fint det.

och i soffan och i tangentbordet och på golvet och på diskbänken och i Ts colaglas och på fönstret. Myror myror myror. Imorgon ska jag ringa Anticimex, och den här gången menar jag allvar.

I övrigt kan det här vara starten på århundradets varmaste dag: jag gick morgonprommis i linne kl 6 på morgonen. Och svettades svettlökar på det. Så nu ska jag på systerinrådan dricka vatten med lite salt i, hemmagjort i brist på köbevann. Och sen är det ingen som vet.

att mina ben och fötter är officiellt överansträngda. Här är problemet med att bara ha liksom en sorts träning som är lättillgänglig; det blir lätt för mycket av det goda. Och är man jag så blir det liksom det lätt det ändå och här är jag nu, men fötter som är platta som pannkakor och ben som ilar och skickar åskviggar upp till knäna och ner i fötterna.
Detta vill jag ha: ett simkort eller vad det heter, så jag kan simma. Jag badade igår och jihoo varoligt det var. Och så vill jag ha en cykel och lyssna, bara LYSSNA: det HAR jag! En King, och lampan fram (som fungerar!), den heter Lucifer. Det här. Det är den snitsigaste cykeln som finns. Allvar nu alltså.

Och grön mä.

när allt är sirap och det ska sovas och ätas och moppas golv och bilen är på vift och sen ska det ätas igen när den är tillbaka och sen plopp försvinner energin. Eller om det var så att energin redan var borta imorse när jag vaknade? Ingen vet, det blev inget bad idag iallafall.'

person, tänker jag ibland. Eller det slår mig ibland att i vilken kontext jag än befinner mig så är ju jag samma snubbe (snubba) och då när jag kommer på det kan jag bli så trött på mig själv. Alltså som i att herregud mänska, kom med nån ny hang up nån jävla gång då, men neeej jag bara kilo kilo kilo, benrangel är det bästa, vem vill räkna kalorier med mig?
Eller fast ja, jag har ju bytt lite bland och haft såhär städnoja (den har gått över som för helvete), sen har jag haft raka-benen-noja, ut-och-gå-noja, äta-kolabönor-noja och äh jag vet inte. Dricka-sprit-noja kanske?

Det jag tänker och blir irriterad på är att jag är samma grundperson jämt. Det heter nåt särskilt, jag har glömt vad, och det går ut på att det finns en original-cilan som liksom alltid är samma. Kärnan är samma, det är liksom jag-jaget. Sen kan såklart utanpå-cilan förändras lite beroende på sammanhanget, som i att det finns en skol-cilan, en familje-cilan, en tinajes-kompis-cilan, liksom så. Och det är ju bra egentligen, jag är ju ingen särskilt usel människa på något vis. Men ibland så bara Mäh guuu, nu har jhag varit samma jävla fåne i 33 år, ska det vara såhär nu?! Och ja, det ska det ju.

Om det fanns nån slags poäng här i detta har jag glömt den. Sån är jag.