Och när hon gett mig den och jag kramat henne, då klappade hon mig på kinden och sa: Mamma, du ÄR bäst.

Lilla lilla fina ungen, så stor och så liten och så ljuvlig.

Skåp som öppnas, glasskålar som går i kras och en lycklig fast lite chockad bebis mitt  alltsammans. Här är en sån röra att jag kommer få psykbryt snart. Innan hittade jag ett prydligt hopvikt skolarbete från 2008 i tvättmaskinen. Från tvättmaskinen in i köket: ludd, små tssar av blött papper, plastburkar, en flaska schampoo, en pöl av nånting (som jag såklart trampar i och som luktar funky), alla korten i plånboken, en purjolök, mer uppblött papper, nappar, en gryta, durkslaget i vardagsrummet och var är tryckaren, en gammal mobiltelefon i toastolen, blöjor och hundbajspåsar och alla våtservetter utdragna ur paketet, noll filmer i hyllan.
Och så leksakskorgen som står och tronar i vardagsrummet; helt orörd.

Och så nätterna med en tiomånadersbebis som har nån slags gps fastsydd nånstans på mig, den sitter så jag inte kan ta av den och varenda gång jag råkar sätta mig bekvämt eller somna, då vaknar hon och skriker och vill. Ingenting. Bara skrika lite. Eller mycket.


Ja och så är hon såhär söt och då vill man ju bara stoppa in henne i munnen och bära omkring henne där.

Fast min är nog ändå lite bättre än hennes. Gud, det hoppas jag. 

det är det jag sysselsätter mig med om dagarna.

Om nån undrade alltså.

- tvåmiljarder procents chans. Minus alltså.

Tjathålet i huvudet är nu helt enormt, det är så stökigt här hemma att jag skäms över de gånger fnyst över Slabbedaskens hem, jag vill helst bara lägga mig ner, mumiestajl och blunda och ha det tyst.

Sen har jag även köpt en ny telefon och det var ju roligt för Telenor. För mig - not so much, jag är så irriterad på den att jag vill kasta den. Fast sen vill jag ligga med den också för den är helt snygg. Jag fattar iallafall ingenting.
Och nu är det kalas. Och jag ska åka dit i för stora jeans. Hohoho.

För en fin vän jag har, har en världsfin affär och när jag beställde från den packade hon ner (bland annat) den i present. En ängel som ska ge välgång och lycka och när jag såg den grät jag en skvätt av lycka så då har den ju redan gjort sitt jobb.

jag ska inte fungera mer nu.
Det började med att vi åt frulle i lugn och ro, försenade som vanligt men vagör det, det är ju dagis och herregud om man missar samlingen skitisamma. Vardagsdekadens at its best.
Då ringde telefonen och så var det dagis som sa: vi ska vara på skolan klockan 9 och eftersom ni oftast är sena så ville vi bara säga det, att vi går kvart i eller så kan du lämna henne där uppe.
Jag sa Det är luuuugnt, vi fixar det i tid och sånt, klockan är ju bara barnet.

Så fem i nio körde jag i vild panik till skolan (tackskajagha som bor i världens minsta stad, och det återkommer jag till snart igen) och avlämnade June i tid och slängpuss hejhej (och ett litet oroande samtal med Ds mamma som mumlade något om att jag kanske behöver hjälp för det verkar ju lite stressigt för mig (hon kan ha menat det faktumet att Lisa inte hade några strumpor på sig iofs, det kan ju ha sett lite illa ut kanske vad vet jag)) och så skulle jag köra hem med lisa och vi skulle gå prommis. Då sa bilen meow meow me.. klick klick
Och här kommer nu det fina med att bo hemma, och att bo i en liten stad: jag ringde ett ynka samtal, direkt visste jag till vem, jag pep: kan du rädda mig? och rösten i luren sa: Klart jag ska rädda dig! Var är du? och fem minuter senare var bilen igång.

Småstäder plus vänner = världsfina grejer.
Nu ska bara migränen botas med, så är allt tipp topp. Men först daska på lite smink och springa och hämta June. När jag blir stor ska jag lära mig att komma i tid helt utan stressa. Men det får bli en dag när jag hinner.

Såhär många bekväma trosor har jag: ett par. Eller de är inte ens särskilt bekväma så noll då.
Varför är det såhär? Varför är alla trosor stringwannabes? Är de för små eller för stora om de alla vill in mellan skinkorna? För alla gör så: medium, large, small. Alla. Jag har till och med ett par trosor med sånhär liksom silikonkant som det är på axelbandslösa behåar. Till och med trosorna lyckas ta sig in, fastän det är så gott som omöjligt. De bara squeeeee vi skaaaaa in! och så glider de in fastän det är mot alla naturlagar.

Annars är det fint, tackskajagha.

Minst. Har jag stekt ikväll.
Och varit på sånhära barnfotboll med en June som vägrade spela och en känsla av att Hejhej, vem fan är jag i detta, bland de här fotbollsmussorna?
June borde träna karate istället, där skulel jag passa så sjukt jävla bra in. I dojon.

Jag läste i nån blogg innan idag att den här morsan hade sina barn på dagis så lite som möjligt eftersom hon ville vara med sina ungar så mycket som möjligt. Alltså till skillnad från andra päron då, som dumpar sin avkomma på dagis och aldrig aldrig vill hänga med dem. Typ så.
Det här undrar jag över då: vafan, går folk runt och tänker på vad andra gör med sin med sina ungar? Går folk omkring och mäter liksom kvallan på tiden jag lägger ner på min aungar, och tänker att Näädu, det där kund ediu gjort bättre?
Jag menar alltså i normalfallet då, för är det nån som piskar upp sina ungar i brygga inför kvällsmaten, då fattar jag ju att man lägger sig i.

Jag svamlar alltid, så nu vill jag helt i klartext undra: Du som läser. Tror du att folk generellt inte vill vara med sina ungar eftersom de går på dagis?
Finns de där föräldrarna som jämt dras upp som skräckexempel, de som lämnar ungarna på dagis 40 timmar i veckan medan de själva drar runt i horder och skvimpar vin överallt, klipper håret och solar snudan på nån uteservering dag ut och dag in? Finns de där föräldrarna verkligen, eller är de hittepå, precis som de där femtonåriga serieabortörerna som använder abort som preventivmedel?
Jag har aldrig träffat nån förälder som gör så. Vad jag vet, jag undrar faktiskt aldrig vad folk gör om dagarna, jag antar att de spenderar som folk gör mest: jobbar. Eller pluggar. Eller så.

att jag i en timme nu suttit och lyssnat på magen och tänkt att Nej. Nää, det kan int evara hunger. Nej. Nej. Nej. Absolut inte, det är nåt annat.
Jag har nämligen ätit en banan. En kiwi. Ett äpple. En nektarin. En knäckemacka med ost. Förvisso var frukten slarvdelat så det var kanske inte exakt en hel banan, men det är tammejfan ändå helt orimligt att jag är hungrig nu igen.

Fast magen håller tydligen inte alls med om orimligheten, den är så hungrig så den är konkav. Konvex. Går inåt alltså (jag skaaa googla).

och jag är grenarna och Lisa är löven. Och ibland klättrar vi på trädet, dig.

Men gud, jag har närt en poet vid min barm (flaska).

så nu är det jag som får sitta här i tv-rummet och trycka, helt livrädd. Det spökar fan här. Det finns inte spöken, men här spökar det. Kaske är huset byggt på en gammal indiankyrkogård? Det vore roligt, för då kanske jag måste bjuda hit världens minsta lilla medium som ska studsa runt här och hojta saker med barnröst och så ska det komma fancy smycken susande genom taket.

Eller så är det bara hustomtar, ingen vet. Detta vet jag iallafall: mitt ena örhänge bara svisch hejdå försvann häromdagen. Jag letade och letade och letade liksom i omgångar, i hela köket. Jag dammtorkade och lyfte varenda pinal men örhänget var puts väck.
Tills dagen efter jag letat i tusen år: då bara plopp låg det rätt fram på köksbordet. Jag frågade T om han lagt det där, men si det hade han inte. Vad betyder detta? Jo, att det finns hustomtar. Det ÄR faktiskt den enda rimliga förklaringen.
Nu sover June med en kanin i famnen (hustomtar gillar inte kaniner) och en elefant som fattat posto precis innanför hennes dörr. För min 33-åriga hjärna fattade inte att en sexårings hjärna INTE tycker det är charmigt med elaka hustomtar (även om jag faktiskt inte använde ordet elaka utan retstickor), utan de tycker hustomtar bara verkar jävligt läbbigt. Note to self alltså.

att pressa i sig choklad en masse. Fan vad jag mår illa nu. Och har ont i tänderna.
Och detta till trots: jag är fortfarande sugen på nåt. Avafaaan?

bakas, inte i den här ugnen iallafall. Jag tyckte själv jag var glasklar och tydlig med att jag inte trodde det var så, men nu när jag läser ser jag hur kryptiskt jag skrev. Här kommer en kopp klarsporåk alltså: det finns månadsblomma här (ååååh vapoetiska de är, kineserna va) och alltså inga bebisar. Alltså jag är inte gravid.

Fast det trodde T. Och hoppades, fast han vägrade erkänna det.

en gammal vän har gift sig och jag får en klump i halsen av glädje för hennes skull. Det är det fina med att bli vuxen, tycker jag. Att även om ens vägar gick åt olika håll så är det gott att glädjas åt att gamla vänner tycks landa, de hittar sin plats och blir lyckliga. Jag känner mig helt varm inuti och det är fint.

Jo, en gång när jag jobbade inom ett statligt verk träffade jag en som hade en tatuering i nacken. Med stora svarta bokstäver hade han (eller tatueraren då) kluddat FTW.
Så nu när nån skriver till exempel Fruktsallad ftw!! så läser jag direkt: Fruktsallad fuck the world!! och det är alltid lika förvirrande.

och så sa T idag att Du, ska vi fundera på varför du inte fått mens än?
Ops, fast jag känner mig inte gravid. Som jag känt mig gravid de andra gångerna jag faktiskt varit det, och då har jag vetat det typ timmen efter befruktningen. Eller nu överdrev jag ju - det har alla tre gångerna gått minst två veckor innan jag fattat att jag är på smällen. Ingen vet. Eller jo det gör jag ju, annars hade jag inte bloggat om det. Eller?

Jag skulle hur som helst sola benen så nu sitter jag på baksidan med filt och kaffe och sovbebis i vagnen bredvid (det tog hårt på hennes krafter att kalasa igår, det är ett modersarv) och tusentals getingar som allihop vill köra sin getingpryl och det är noll sol.
Men skitidet.

Jamen det finns myror inomhus, vidrigt! De enda djur som får finnas inne är de som är domesticerade (inte hästar och kor, allvar jag menar förstås hundart och sånt). Myror är vidriga! Och snabba.

Hur som helst: namngivningsfest igår och solen sken och ingen enda stod i köket och diskade för alla ville sitta ute och umgås, ett tecken på en lyckad tillställning.
Det har varit en fin helg.

ingenting + ingenting blev nånting

och motigt och krävande fastän det är sol och jag tycks ha fått nån slags gröna fingrar. Det är liksom bara.. plock och städ och man ska dammsuga golvet med en värdelös dammsugare och pengaångest och skolångest och ångest över att ångestbarnet tycks ha fått en ny gryning och tjocka lår med marabou polka i och ont i benen när jag går för de vill hellre springa men jag orkar inte riktigt.
Och snornäst bebis och hackig sömn och tidiga tidiga morgnar och disk och maten blir fesen och äh. Jag vet inte.
Motigt, liksom som om det är hullingar i det jobbiga och de tar tag och river sig fast och vill dröja sig kvar och det roliga bara svansar iväg och vinkar lite nonchalant som att vi ses en annan dag.

Och det gör vi ju. Ses en annan dag.

och alltså har flugorna vaknat till liv. Och flyttat in. Nyss var det till exempel två flugor som passade på att knulla lite på min högerarm. Annars är jag nöjd med att bli flugbajsad på, det är bra så tack.

Jag har för övrigt startat nåt oerhört städprojekt: jag låg nyss på alla fyra och vimmade sparklister i köket. Jag tror jag förstås att Lisa avslutade det projektet genom att vakna, men hon ska väl kanske sova nån gång till idag och då är det inte omöjligt att jag återupptar det. Fast jag hoppas ju på att jag ska sitta ute i solen istället förstås.

Fluginvasion alltså. Detta innebär att jag kommer få genomleva ännu en sommar med den där blå flugdödarlampan och såna där klistriga krullar man hänger i taket. Glory, för det är ju inte äckligt alls när man på hösten får sanera alla ytor eftersom de är täckta av bajs. Och i flugors magar vet man ju vad som finns: ännu mer bajs. Alltså är det dubbelbajs jag får torka bort till hösten. Dubbelbajs, smaka på det ordet.

med bakdörren öppen och tusen fåglar som kvillrar och knäpper och piper. Det doftar nu, mylla och hav och allt i mig är ett leende.

Sådär är det, precis innan mensen och förstås rätt ofta annars också. Djur med skal, vingar och många ben är äckliga djur och jag är rädd för dem.

Annars då? Somna-bebisen-runda i vansinnig fart och med svetten rinnande, i linne. Tvättvikning också med svetten rinnande. Kaffe och kaffe och nu kålpudding och sen vet ingen. Mer än att jag ska springa senare. Jag, springa!

Såna har jag på mig nu. Äkta alltså, skitslimmade och sen lite utsvängda där nere. Jag ska gå ut och gå i dem nu. Jag är inte rädd. Jag kan visa rövdaller på stadens gator och torg. Som en aladåb ska bluddra gata upp och gata ner.

Eller så går jag i skogen, för där slipper jag det gamla skämtet att nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sitt discomode. Jag har redan dragit det för mig själv kanske sju gånger nu. Och nu bloggar jag för jag hoppas det ska bli mörkt innan jag hinner ut.
Jazztights alltså. Och jag.

en stund nu, på Katerina Janouchs inrådan. Det var mkt svårt, men det verkade vara värt att prova att "dra in luft i vaginan och andas ut den" för att få djupare orgasmer.
Ännu har jag inte sett något resultat och litegrann kom jag av mig när Lisa hela tiden skulle prutta i ansiktet på mig, daska mig i pannan med kladdig bebishand och krypa upp på mig och hoppa och sånt.

Senare fick jag ett hysteriskt skrattanfall när Lisa gjorde något roligt, och nu verkas T orolig för min mentala status eftersom jag fick likadant sist han var hemma och satte i halsen och gjorde det roligaste jag hört (tydligen).
Så med lite god vilja kan man säga att jag både slidandats och magtränat här på bara en liten skvätt. Herregud, jag kommer se ut som Rihanna om bara ett litet slag. Lucky me. Och T.

Exakt noll lugna sekunder pga trappan som Lisa envisas med att vilja kasta sig utför och päron som hon skulle inhalera ist för att tugga. Eller ja, två timmars lugn och ro fick jag ju när hon sov förstås. I TVÅ TIMMAR sov hon, t v å stycken. Haja vad brun jag hade varit om det varit sol. Nu är jag istället väldigt fisig eftersom jag gjorde pannkakor och drack tre koppar kaffe. Så jag ÄR ju brun, men på ett annat sätt bara. Hohoho.

Nu ska jag steka fetaostbiffar plus måla naglarna, det är viktigt att vara lite Blondie så när Homer kommer hem.

för det var jag sugen på. Då skulle man ju tro att jag köpte den glassen med chokladkross i, den sorten som jag bara äääähähääälskar? Ja nej det gjorde jag inte. För den kostade fyra kronor mer, så då köpte vanlig vanilj istället.

Äter jag glass nu, som jag hade planerat och sett fram emot? Nej. Just det, för jag mår illa av vaniljglass.
Så hur billig VAR den egentligen?! Sate.

och livet är ett enda damma, damma.
Eller nej så är det ju inte egentligen. För det är ju dammandet som är problemet, utan plockandet.

Hur som helst, min spännande fredagsmorgon har mest handlat om städning, kaffe, surf, fruktsallad och nu ska jag tvätta av resdammet innan jag tydligen ska steka pannkakor.
Det var det hele.

eller är jag exakt så unik som jag tror? Jo, när jag ska ha mens så åker fettögonen på direkt. Helt konstigt är det, det är liksom så jag vet att jag ska ha mens, jag blir så jävla elak mot mig själv.
Såhär: i vanliga fall är jag het som lava baby, inget fel på mig alls och alla kläder sitter som en smäck (typ). Sen plopp några dagar innan mens så bara väller det ut späck, arslet saggar ihop och hänger och vajar nere vid knävecken, näsan blir för stor och rynkan i pannan för djup.
Det slår aldrig fel! Det är såhär varenda gång: med kolhydrater och utan. Med motion och utan. Med tusen godis och utan. Och fastän jag på allvar har kommit jättelångt i mitt tycka-om-mig-själv-jobbande så blir det såhär iallafall. Det går över snart, några dagar till men fy fan vad tradigt det är under tiden.

Det är därför jag går så fort innan mens: så ingen ska märka hur ful jag är.

fyra koppar kaffe gjorde tricket. Jag har städat tvättat tagit ut lisa från toan vikt tvätt diskat räddat lisa från att kvävas väckt june gjort frukost stekt ägg gjort äggröra räddat lisa från elchocksdöden surfat pratat med gammal klasskompis städat igen efter frukosten tagit ut lisa från toan diskat en gång till räddat lisa från kvävningsdöden lagt in tvätt tagit ut lisa från toan räddat lisa från falldöden städat torkat upp klet räddat lisa från kävningsdöden sopat upp smulor städat toan.

Jag har inte: andats sen halvsju imorse.

Detta ska jag: lämna barnen NU! Ha, häppåer! 

har det varit, med stor unge som åkt till Kstad med dagis och handling på citygross och bullbak och feffebesök och varm och ostörd dusch och bebis som somnade nästan helt ovaggad.
En fin dag alltså, om än en smula stressig. Jamen för jag ska alltid göramüsli plus bullar plus skala potatis och diska på samma gång. Och dammsuga och söva barn och trösta barn och bli bajsig på en och samma gång.

Men nu är det helt tyst och lugnt och ljus tända och rent golv och fina komplimanger mottagna. Tackskajagha.

* dricka margaritas (och liksom, ändå inte för jag vill inte dricka sprit men skitidetnu)

* gå ut! Alltså såhär gå på lokal.

* bo på hotell (med badkar och världens största frukost).

* ha barnvakt en hel dag.

* röka ett helt paket cgg (utan att bli sjuk obs och utan att behöva ha abstinens sen)

* äta allt jag ser.

Inget av detta kommer hända, inte inom en överskådlig framtid iallafall. Men jag skriver det här som en liten to do-lista.

nu sover barnen, vaniljljusen från ikea är tända och snart ska jag ta på mig bomullsbralor som är för stora så jag kan känna mig helt smal som en slända eller så.
Och så upptäckte jag att jag var helt såhär rosig och vacker nu när jag speglade mig innan (telefonprat förr = cigaretter, telefonprat nu = öva på spegelminen) och inser att det kan bero på högt blodtryck pga vrede, men jag väljer att tro att det är solrosor eller så. Fint!

Även står jag beredd att äta hela världen nu, det var som fan vad sugen jag är.

så känner jag nu. Detta har Lisa sovit idag: en halvtimme. Oj, men då sover hon ju som en spädgris nu, tänker du? HAHAHA, säger jag. Hon sovervaknarsovervaknarvaknarvaknarsovervaknarsovervaknarvaknar och jag blir galen snart. Tokig! Jag går tammejfan hemifrån snart så kan ju alla tusen barn ligga här och skrika då det skiter väl jag i, bara skriiik för fan, bara gööör det.

Och så kan ingen barnvakta och jag går bananas om det ska vara såhär i en vecka till och så kommer T hem och då, ja ska jag vara ensam då får jag gå hemifrån för de har ingenstans att ta vägen. Bananas! går jag.

 








Bland annat alltså: tivoli, solglasögoninköp (jag ångrar kanske det en smula när jag ser bilden), bullerbykänsla på solig täppa.
Sen tog jag ingen bild men det blev lax iallafall, och sen kanske tjufem havrekakor och kaffe fastän klockan är åtta när som helst.
Och så roliga hopstötningar med gamla vänner, det gillar jag åh så mycket. Och en annan sak: vad lätt det är att ge folk komplimanger! Jamen för att de flesta ÄR så himla söta eller har fina kläder eller säger roliga saker eller är snälla. Vilken tur jag har som känner så bra människor.

och en melon och bodybutter och en prickig disktrasa och fingermarie och bondkakor och ajax som luktar funky och en hello kittytvättpåse och dessutom: tiotusen steg i benen och humöret är tusen bättre.
Jag lyssnar på tracks (trax?) och klunkar kaffe och tänker på förromåren och på om vi ska ha korv till middag eller så.

Det är lördag men känns som ..jag vet inte ens. Jag vet inte vad det är med mig, vafan jag är så frustrerad för.

Det regnar men nu har jag inte gått på två dagar och börjar känna mig jäävlit frustrerad. Hur som helst vill jag, men inte kroppen eller om det är tvärtom, så nu har jag dragit ut på den här jävla prommisen i tre timmar typ. Naglarna är målade, disken diskad, tvätten vikt, jag har sminkat mig (med guldögonskugga, är jag hundra och bor i florida eller?), hängt tvätt.. jamen jag SKA gå ut.
Lisa är helt förstörd, hon bara Vafaaaan sysslar du med, fotar sminkväskan och har dig som en jävla idiotmorsa.
Jamen vi ska gå nu.

och inställd prommis. Så uttråkad faktiskt att jag nyss gav datorn dubbelfinger och pruttade med tungan samtidigt. Inga konstigheter med det.

Grannarnas enbusketräd här utanför är så upprörda att det ser ut som om de i ren ilska ska snubbla över varandra och trassla ihop sig och inte komma loss. Det är synd, jag vill att allt skulle vara som vanligt: morgonprommis och senare en sväng ner på stan (byn). Man kan gå i blåst ja, men jag är ibland såhär att jag försöker boxa vinden i magen och så.
Jag borde kanske tvätta? Allt hade torkat på under en minut.

Alltså med grind i den här trappan? En sak man kanske ska tänka på är att inte ha nallar ett par steg upp, hähä.

som jag skrivit om innan, det är ju inte när T är hemma. Livet på undantag händer ju sig när han är iväg och jag kommer på mig själv med att gå omkring och vänta på honom hela dagarna. Alltså att allt som händer liksom inte är riktigt på riktigt, för han är inte hemma. Det är ju inte klokt? Undrar om jag kommer vänja mig och liksom tycka att båda liven är riktiga liv?

Och en del dagar har jag nästan som lite panik för att han är iväg, jag kan liksom inte tillåta mig att tänka färdigt att han ska vara iväg i två veckor nu, utan jag bara lalala nejmen han är väl snart hemma igen herregud lalala.
Knas, superknas.

billiga skor. Crockerjeans och folköl, burköl, folknissar, Counting my cattles med DAD och Ace of Spades med Motörhead i sänkta volvosar med svarttonade rutor. Och keps på alla snygga killar, keps och ett fräckt flin istället för leenden och snus och cigg och hamburgare (aldrig jag) och raggargrogg ibland och så basen på full patte i bilen och så körde vi runt, runt runt i stan och stod vid Lasses och hängde.
Och jag var kanske 16 eller 17, det känns som om hela min tonår hände där. Vid 16, 17.

Och det underliga är, att den jag var då: lite osäker och nära till skrattet och iakttagande (kanske är jag släkt med titt-ulrik har jag tänkt ibland), den är jag ju nu också. Och säger hej till ungefär samma människor och lyssnar på litegrann samma musik och flinar glatt åt småkillar i pippigula volvos med tonade rutor och en helt vansinnig bas.
Fast nog ler vi lite mer nu. Iallafall jag.

att jag döden dör. Men allvar, jag städade toletten innan och tyckte det var roligt. Haja hur oerhört trist det är då. Nu kommer vän av ordning att säga Jamen gör nåt då? men neeeej, det finns inget roligt när varken June eller T är hemma, första dagarna är bara stirra-rätt-i-väggen-dagar.

Och Maria Montazami är på Max på Väla. Jag vill också dit! Eller inte till Max vafan.

Ja Alltså inte exakt här, men i hamnen. Jodå, jag har haft en plågsamt utdragen dröm om kungaparet, inkluderat folk som utbrast Men åh vad hon är vacker (om drottningen, inte mig) och såhär soldater på båtar som skulle skydda hennes liv och ändå lyckades jag komma nära henne så hon kunde prata lite med mig om kongen. Herregud. Jag är ju sjuk i hela huvet. Kungen?

här, på ensamprommis i skogen; kolla asfalten! Och vitsipporna.


Fan vad det ska ha sett lustigt ut när jag tog de här bilderna? Och ja, jag håller med om att jag behöver nya skor. Såna rumptränarskor, mmm.

bland väldigt väldigt många rosa saker. Ja, alla rosa sakerna är mina, så stäm mig då. Vuxna människan.

på liten fis.

jag klädde på mig och då tyckte T att jag såg så rolig ut att han liksom jamade av skratt.
Så hädanefter ska jag alltid ha kjol, tammejfan. Alltid!

via Tunna skivor över Lyckliga gatan till Eddie Meduzas 34:an och framme vid Knudor på min snolle.
Lisa bör få världens bästa musiksmak, ja?

och skogen är full av gröna skyar. Alltså: alla pollenallergiker har ett helvete, men jag har det fint för min näsa är okej med frön.

Alltså, nej. Det finns fan inget att blogga om. Åååh vad tradig jag är.
Och jag saknar Hbg så jag går sönder snart. Nästa vecka ska jag köra dit med bebisen och låtsas att jag bor där. Jag ska gå strandpromenaden upp till husen där vid vita muren och fortsätta upp i pålsjö skog. Sen ska jag komma ut där vid glasskiosken där vi brukade äta glass om somrarna efter jag hämtat June på dagis, och så fortsätter vi ner till stan och bort mot söder och kanske köper nåt på TH eller så gör jag inte det. Och så tar jag en kopp kaffe på Koppi kanske och sen ska vi köra hem. Eller hälsa på någon. Eller så.

Och 1 maj-tåg? Jamen jag ska nog dra på mig lite kläder och gå ner till stan med bebisen och titta lite.