vi är kompisar vi. Eller så är det så att jag är en smula pretto och bara ville namedroppa? Ingen vet.
Detta vet jag iallafall: jag knallade ner till stan och hade shoppingspree (det är kanske två ord iofs?). Jodåsåatteh, jag handlade till exempel köttfärs på ica. Sen gick jag på apoteket och där gick jag bananas och köpte nässpray och balsam. Och så köpte jag faktiskt ett doftljus för 55 spänn, något jag har dåligt samvete för.

Jag ska skärpa mig, klippa mig och skaffa ett jobb, och sen ska jag med vara i lördagsklubben som drar runt i horder på stan och bara köper och köper och köper.
Eller ja. Ingen vet. Jag köpte tulpaner också förresten, och DET kan ingen människa klaga på.

och plötsligt bara ploppade det upp så jävla bra tankar hela tiden som jag ville blogga om. Ja, så kund ejag inte det så då tänkte jag att jag borde skriva ner det här men så tänkte att Ävafan jag är ju nykter och inte ens trött, jag minns det.
Och nu bloggar jag om att jag tänkt ebra tankar. För tankarna bara hejdå nu flyger vi till nån som kan uppskatta oss.

men jag är så sugen på att handla. Mäh hur kan man vara sugen på att konsumera?
Jag längtar efter att gå i en affär och plocka åt mig varor (alltså typ tvättmedel och gröna äpplen), och jag längtar efter att betala. Oookej.

Fast det finns de som har det som ett intresse. Att handla saker, det är som en hobby liksom. Fromm och jag, vi har egentligen samma syn på konsumism. Och ändå sitter jag här. Och vill handla mjölk och tulpaner fastän det verkligen inte behövs.

med Junes pappa blev det så himla konstigt i min hjärna. Jag ville så gärna bli omtyckt och poppis (fan vad jag har jobbat för det i hela mitt liv, jag borde få nån slags medalj tammejfan) så då tvättade jag hans tvätt (jag gapar nu när jag skriver det här, åh vad knäppt) och ställde inte till med nåt liv när han sa att han inte ville att jag skulle hänga med till affären eftersom då kunde "nån tro att vi var ihop". Men det allra konstigaste måste ju vara det här (utöver då att jag chansen att bli ihop med en kille jag var så sjukt kär i, men tackade nej eftersomatteh.. ingen vet): om morgnarna i flera ÅR klev jag upp innan honom och tog på luktegott (raggardusch då vafan), rakade benen, sminkade mig lite diskret.
Va? Jag steg upp på morgnarna och RAKADE BENEN så de skulle vara släta omifallatt.

Vecko Revyn, tack för att ni gjort mig sjuk i huvet. Starlet, tack. Tackskaniha, jävligt mycket tack.

jag är så torr överallt att det liksom krasar om mig när jag rör mig. Och benen KLIAR så jag vill ta en gaffel och riva. Eller kniv!, en kniv skulle vara gött.

Nån dag ska jag köpa flyttkartonger eller vaheterdet, bananlådor. Dem ska jag klä med gamla tapetrester och sen ska jag proppa ner bebiskläderna, de urvuxna, i dem och ställa ovanpå garderoberna i sovrummet. Smart va? Ja fy fan, jag är som hemmets veckotidning hela jag.

(nej det är inte irriterande när jag tänke rpå heminredning, apropå att jag dissade alla som gillar allt fint häromdagen, jag är så mycket bättre liksom så då det är okej)

så är Lisa när jag tänker efter. Minus läbbiga clowner och såna där konstiga slajmiga maskar eller larver och inga spöken eller så.

dammsuga här. Lisa ålar nu och har liksom kombinerat ålstilen med nåt slags konstigt sugande så det bara glider smulor och grejer bort till hennes mun och ner i luftkanalerna i halsen: swoooooscharrrrrgl.

och jag vet inte vad. Jag brukar inte vara såhär, störa mig på hur andra gör med sina ungar och jag brukar inte tycka att andra människors intressen är sådär värda att himla på ögonen åt och så. Lev och låt leva, så är ju jag.

vad jag är trött. Och inte ledsen men bara inte så glad, just idag.

är det såhär nu att det är som ett litet krig bland grannarna. Jag är stolt över att tala om att pudelgrannen steppat upp och skottat det som jag inte orkade (som i fysiskt inte orkade!) ta bort. Så nu ser det skitfint ut utanför här och vi bara hejhejhej, vi som aldrig hälsar annars.

i snön, det är en vanlig syn här i min lilla stad. Och det fina är att det är inte bara slynglar som kör som galningar, utan brudarna. Brudarna sladdar lika mycket som killarna och jaja det är farligt och blablabla men roligt. Och tänk bara, vilket genustänk!

borde allesammans kallas för jävla-surkukar-med-anpassningssvårigheter. Jo, för lyssna. Här utanför är det kanske ungefär tjunie meter snö. Alla bilar som kör in på den här vägen bara plopp försvinner och förvisso är skadeglädjen den enda sanna glädjen, men efter att fem bilar fastnat är det faktiskt inte så kul längre. Jag hajar att det är fastighetsägarens ansvar att röja undan men lyssna: Han. Skiter. Ju. I. Det. Och om han skiter i det så kommer ju snön inte att flytta sig av sig själv (kanske om vi bjuder in Moses, då kan han ju köra den där vattendelarprylen). Ergo: nån får skotta. Och eftersom jag bor granne med typ alla världens mesta principfasta människor får jag göra det.

eller ja, jag skriver in min vikt varje vecka av nån kuriös anledning. Och lyssna: jag slutade banta och nu går jag ner hur fint som helst. 64,5 kilo väger jag nu - nästan målvikt! Vad underligt, och jag mår så bra fast det beror nog på pilleravslut och daglig motion.

Minus akut sömnbrist orsakad mest av mig själv så mår jag som en nyutsprungen ros. Eller va, jag mår fint. I feel good! som Brad Pitt gurglade i California.

När jag nu snart fyller 33 vill jag gärna önska mig en sak eller två, det har jag lärt mig att man får (lärt mig det via bloggar alltså). Då vill jag önska den här klänningen från asos:


Den är inte så dyr, typ 60 pund eller dollar eller vafan vet jag vilket land asos bor i.

Sen vill jag ha en ring också, en förlovningsring. Berätta gärna det för T, att det kvittar hurdan. Eller det gör det ju inte, men säger man det så verkar det såhär som om jag är helt laid back med allt det där. I själva verket vill jag ha en rätt så bred ring i silver (fast han insisterar på vitguld, vafan DET nu spelar för roll) där namnet liksom är stansat på utsidan. Hans alltså, inte mitt för jag vet ju vad jag heter.

Tack, det var väl det.

P.s. Det är ju förvisso bokrea i samband med min födelsedag. Och så skulle jag önska en examen också, utan att behöver läsa sista terminen, går det att ordna? Inte det nej. Nej.

P.p.s. Ett set med kaffemuggar som är liksom såhära likadana! Det vill jag ha också. På Bolagret i Hbg finns jättefina.

tror jag man kan säga är mitt signum litegrann. Jag har alltid haft skrangliga soffo, rangliga bokhyllor, vingliga bord och stolar som brutit benen. Jag vet inte varför det är så riktigt, men jag kan konstatera att vårt nya, stora härliga köksbord. Det har tydligen druckit sprit i en hel vecka eller så. Så vingligt är det.
När jag blir stor ska jag köpa möbler och på dem ska inga barn få klättra och leka disco så att benen knäcks och skruvar yr i luften. Eller jo, kanske ändå.