som satan i ryggen. Det började som ett litet mummel i svanken i början av förra veckan, för att växa och nu ha spritt sig upp i nacken och vara mycket höggljutt och ilande. Jag hatar ilande; brännande, bultande, pulserande är bättre.
Så på min morgonpromenad (det är så bra, vad tog det kanske tre veckor och nu är jag knappt trött efter tvåtimmarspromenader längre) gick jag lite konstigt. Fast jag tror och hoppas att det hjälper att gå, och nu behöver jag inte lyfta June på ett tag (jo imorgon kanske iofs) och så ska jag bada i hett vatten så blir det säkert bättre.