2010

har tydligen bara varit sommar och sen plums blev det vinter. Dessutom har jag trott att det varit 2011, det är väl underligt?

Skitisamma, här är lite bilder för skriva, det ska jag tydligen inte.

                                   

Äh, jag tyar inte fler, det tar sjutusen niohundra år att ladda upp såatteeeh. Jag går och sover. Häppåre!

Den här stajlen kör vi:


Klä på klä av klä på av gnällgnällgnäll mamammamammaMAMMA!! för det gååår inte ta på strumporna, MAMMAMAMMMAAMMAMAAAAAA!!
Klä på klä av klä på klä på klä av inte klä på.

När jag väl vill skriva

är det sånt här fjortisskriv jag har som vill ut: bara sånt som handlar om hur jag tycker jag ser ut och hur snygg jag önskar jag vore men inte är blablablablaåååh vatrist.
Men alltså det är rätt trist faktiskt, just nu är det mesta en smula tradigt. Inte riktigt sådär så jag får hämta upp mig själv ur en djup brunn innan jag orkar gå på toa, för vardagen i sig känns okej men det är liksom såhär djupa suckar och lite håhåjaja.

Och så gör det ont i ryggen och jag kommer ju aldrig iväg till Ängelholm för att få kela med ljuvlig ny bebis och liksom allt blir halvdant och det bara regnar och regnar och regnar.
Och Lisa har inte öroninflammation fast hon har lite och kaffet blev för tunt och ryggen värker lite och näsan är för bondsk för att jag skulle ens vara i närheten av att bli nån såndär hollywoodskönhet eller ens bli vald till lucia vafan. Jag vet inte, det går nog över snart. När jag hängt upp såna här stjärnor och sånt.

Mamma mamma mamma mmmmamma mamma

så hörs det hela dagarna. Och bajs! Bajs! BAJS!

Och så gör hon såhär:


letar bajs. Och säger Mamma. Bajs? Mamma. Baaaajs? Bajs!
Och kolla hennes små feta händer! Lilla hönan.

Månadsblomman

dök upp här för en stund sen, med buller och bång. Helvete vilken mensvärk jag har, vafan är upp med det? Liksom, när blodet kommit ska ju mensväken bara hejdå, nu går jag till nån annan stackars jävel som ska få ont i huvet, magen, benen och fissen (och det MED undrar jag vad det är upp med?) och vilja sova och sova och sova i tusen hundra år och INTE bli väckt av nån lökig snubbe som vill hångla upp en (som törnrosa dådå) och säkert tafsa också fastän jag har värsta fettögonen när det är mens så det bara dallrar överallt som en jello fast ens utan god smak.
Hur som helst. Nu ska vi till maxi.

På tal om odöda

så undrar jag varför de alltid har så fula kläder? Alltså stora t-shirts och konstiga skjortor uppknäppta och asfula jeans från Maxi och sånt? Vad är upp med det?
Min första zombie i drömmen hade den goda smaken att vara naken iallafall.

Zombiesarna och jag, hela dan

har de hängt med mig och bara ööööh öööh precis som inatt. Alltså vilken sinnessjuk dröm, bara en sån sak som att det var helt normalt och ingenting att sätta sig och skita mitt i stan på en toa, och att det först när det kom upp en arm på toan blev konstigt. Och då blev haha-konstigt och först när ett jättestort zombieansikte bröt sönder väggen och tog ett bett av på-stan-bajsaren. DÅ blev det läskigt och dags att fly fältet.
Sån var min natt, jag var så mörkrädd när jag vaknade att jag var tvungen att smsa T och bara Yyyl kom hem. Sen somnade jag till slut om och då drömde jag om fina S, att vi jobbade på samma ställe och låg i ett dike och pustade ut (antagligen hade de där jävla zombiesarna jagat oss där också) när Björn Ranelid kom släntrande med kavajen slängd över axeln, en liten scarf i halsen och sådär härligt brunbränd och fräsch som bara Björn kan vara. Det visade sig att han skulle ha handledning med oss och det var ju trevligt, minus att vi blev väldigt bekymrade över att stackars K inte kunde vara med. K som i drömmen älskade Ranelid? Inget konstigt.



Sen var det inget mer.
Jo, att Lisa ramlade i trappan Ahlenius-stajl: på nedersta trappsteget halkade hon och drämde hela ansiktet i steget. Inget graciöst fall, med andra ord. Ahlenius-stajl. Med andra ord.

Uppdatering:

nu är det jag som, med huvudvärk, går och lägger mig i sängen med detta: smink på ögonen, ett glas mjölk och en burk pepparkakor. Och en bok. Åh jag kommer må tjyvtjockt imorgon.
Men det är en annan dag, iallafall i nån timme till.

Fast är det slutbloggat nu?

Är det slut havet på skrivandet, vad ska jag göra då istället?
Det måste ju vara så, till och med det här tog för jävelen en halvtimme att skriva, SÅ oinspirerad är jag.

Äsch alltså

somliga dagar är bara helt tunga. Det är som om tusen kilo låg på mina axlar och jag har suckat så mycket att jag snart får hudbristningar på bröstkorgen. Och benen är sega och jag gick ändå en lunchpromenad bara för att få vila öron och ögon och litegrann själen, men det blev konstigt ovilsamt  med kalla tår och det är bara som mal och tjat i huvudet och argkänslor i magen.

Äh vafan. Jag dricker upp mitt kaffe och sen ska jag springa bort det. Eller inte, jag ska kanske bara sitta i soffan tills jag orkar duscha. Ingen vet.
Plus så drömmer jag ångestdrömmar, det är mitt SÄMSTA.

1 november

och jag vaknade till dimma, drack mitt kaffe nästan i lugn och ro och lämnade av June hos sin pappa efter en hålla-handen-promenad helt utan gnäll. Sen gick jag och gick och gick och när jag kom hem hade Lisa visst somnat på köksgolvet och T fick sin födelsedagspresent: ett par skor.
Sen gick jag till jobbet eller körde. Och där räfsade jag lite löv, bland annat:


Och klappade en katt som bara har ett öga. Han heter Lukas och har elefantöron; såna naggade öron liksom.


Och nu verkar det sannerligen som om jag ska sova. Och imorgon, den 2 november. Det ska vara en bra dag hela dagen, tänkte jag.

RSS 2.0