Aha!

Nu vet jag var mina pengar och min mat och alla grejer tar vägen. Det bor naturligtvis en liten kinestant här hemma i nåt skrymsle.

Jag är en jävla klant.

Jo, för lyssna, sen jag började gå har jag strött saker omkring: helt dyra överdragsbyxor, en av junes favorittröjor, en hundralapp och idag. Idag tappade jag mina såna där höronmuffar eller vafan det heter, så jag kan lyssna på musik i mobilen när jag går. De kostade flera hundra och jag har inte råd att köpa nya.

Alltså, jag är så arg på mig själv att jag gråter. Det är ju inte så mycket kanske att jag inte kan lyssna på musik längre, det är väl nån slags symbol - att om jag tappar nåt så kan jag inte ersätta det. Jag är så trött på att aldrig kunna köpa nåt roligt, på att om jag går ut så är de pengarna jag använder såna pengar som jag borde använt till annat - typ räkningar, mat.

Satans jävla kukskithelvetesfan.

Klara är himma

och det är fanjävlatastiskt med vänner: de är borta och jag saknar så jag nästan går sönder och så kommer de hem - och allt är som vanligt. Det är kaffe på ballisen, klarasov på soffan, det är prat om landetmänskor, märkliga bekanta och det är skratt, åh vad mycket skratt.

Fast en del saker är annorlunda, såklart. Att klarai kör på vänster sida då och då, att hon pratar med aussiedialekt (amäh inte jämt vafan, utan när hon pratar engelska, ibland gör man det), att hon varit ute och ridit på en häst (av alla underliga anekdoter hon berättat var det att hon ridit på en häst som jag chockerades över). Och så är vi annorlunda och mycket mer hela nu.

På lördag ska det drickas rödvin på ballisen, bara jag och klarai (fast S fattas oss!) - äntligen!

Om en halvtimme

då kör jag för att hämta klarai. Jag är så nervös så jag dör, helt sajko vafan.

Jag har städat som en liten idiot, moppat golvet och skit som om hon bryr sig ett spår om det, jag har bryggt kaffe och packat plommon och köpt jordgubbar och riskakor och lingongrova och fan och hans moster.

Åååh!

image196

Kaj ä gaj

lyssnar jag på och det är ju roligt på flera olika sätt.
Det är varmt så sate och jag solar mitt ena ben för på det andra balanserar jag datorn. Jag har har pratat med mamma via mail och med syster J på telefon (måstemåste skaffa abbonemang på riktig telefon) och de har rätt: såklart ska jag inte ha dåligt samvete och ångest och skit. Jag visste det innan, men det är ju lätt att veta saker och ändå ångesta. Nu när det är bekräftat och liksom godkänt så känns det bättre.

Sån är jag. Halvsolad och torsk på bekräftelse.

Jag borde i sanning äta nånting.

Jag skulle sova

men åt nudlar och sen karameller och sen mailade jag J och undrade om han kan ta Junisen på onsdag.
Svarsmailet kom direkt; nej. Och varför ska du dit och ska du lämna bort june för det?

Jag är så fånig som får dåligt samvete - jag får lov att träffa nån om jag vill. Jag behöver inte ha ångest vafan. Plus jag tänker inte ha ångest för en sån här bra grej. Ha!

Walk the line

har jag sett ikväll och nu är det ett sammelsurium inuti, jag är kär i Johnny Cash och June Carters historia, jag älskar filmen, Joaquin Phoenix är den snyggaste mannen i hela världen (det tyckte jag iofs innan den här filmen också), jag skulle kunna sälja min själ för Reese Witherspoons ögonbryn.

När jag städade idag fanns det snus under soffan. Och jag blev inte ens irro.

Imorgon, imorgon flyger klarai hem. Klockan 00 hennes tid, jag vet inte vad det blir i min tid men skitidet för ändåså är hon framme på tisdag och då är det jag och june (inte carter) som står i svågertorp (gode mammon, låt mig hitta dit) med en kaffetermos och tusen kramar. Ett halvår!
Ett halvår.

Söndag förmiddag

på plantan. Detta var vad som hände. Vi städade. Sen sket vi i det och provade kläder:


Nånjävlagång ska jag få använda den där klänningen. Mer än loja söndagar himmaviden alltså.

 
De bästa klänningarna är de som står ut när man snurrar.

 
Jo, och nu undrar jag såhär: är det här fint eller är det apfult? Jag tycker lite både - och. Som kalaskläder?


Det är så tyst

här nu, när June åkt. Och jag är helt apatisk: jag som började städa och hade planer på att gå en sinnessjukt lång runda. Nu sitter jag här och bara ävafan, skitisamma.
Kanske går jag och köper en tidning istället och sitter på ballisen och ser dum ut. Och solar mina röda knän.

Jag tror Brittas löpgrej börjar lugna ner sig, tackskahonha. Och hon är lite annorlunda och inte alls så bitig och rivig som hon var innan, nu är hon mer jag vet inte. Hon bara hänger med, även om June kånkar runt på henne överallt och borstar och borstar så hela Britta Katt ser som en lurvig boll.

Jack Black, han är så rolig så jag dör.

Elvis, Ajax och jag

har en dejt idag.
Det går så lätt att städa när det doftar fetes des fleures och gamle velvet lips sjunger shes not you.


När jag visar folk säger de: Mäh herregud, vafan ser du ut SÅ för?
Jomen jag har gjort ett mönster på min mage med vilje. Självklart. Självklart. Man vill ju vara lite speciell såatteh.

Jag har en ny hobby

och det är att sitta hela kvällarna och titta på hus i hela Sverige. De fina är sådär blaha blaha, det är e billigaste, äckligaste husen jag tittar på. Jag kan sitta och fascinerat studera ett hus mitt i ingenstans här i Skåne som de ska ha 200 k för och som inte har vatten indraget och där väggarna på ett alldeles uppenbart sätt ruttnat bort. Eller så tittar jag på alla villor i Småland till exempel, och förundras dels över priset (i småland kostar ett hus som mest 37 kronor, typ) och dels över att inredningsstilen går igen i alla hus: teracottafärgade väggar i vardagsrummet, pojkrummet koboltblått, flickrummet feset rosa, bård, furu furu furu.

En rebellion, det är jag.

För lyssna: jag kokar alltid mina ägg på känn. Jag äter godis innan maten. Jag har ett galet urringat linne på mig. Jag skiter i att laga mat och ger June majskrokar till middag. Jag tänker att det ordnar sig. Det är klart det ordnar sig.


image189
Mekarhänder, just det.


Damernas Värld

har jag inköpt idag. Förihelvete.

Sen har jag även tänkt skamliga tankar, solat benen och pratat blaj med J hela dagen. Vi har ätit korv med 90% kötthalt, två olika döda djur var det i den och vi har druckit tusen liter kaffe och det har varit en sällsynt loj dag utan ångest i huset. J är bra som fan, och snygg som fan och idag har jag funderat på om jag vet nån som är tillräckligt bra för honom.
Jag kom inte på nån, så om nån har en fin tjej så finns J, säg till mig då.

Alltså det var ju konstigt att jag skrev så iofs. Skitidet, jag har solsting el nåt.

Såatteeeh..

Två kryss kvar i almanackan sen jävlariminlillalåda är klarai här, jetlaggad och skit och brun och allt.

Två dagar i rad har jag stigit upp vid halvsex, vafan är upp med det? En bra grej är förstås att jag diskat och plockat upp det vi handlade igår ur kassarna. Jag köpte till exempel en träningsboll. Klart jag ska situppa på den när jag tittar på tv. Självklart.

Även fungerar bilen nu, och nu när jag lugnat ner mig lite vill jag som fan lära mig att laga den själv. Och så vill jag som fan gärna sluta vara rädd för el och explosioner, jag är ingen tant. Jag är ingen tant. Jo, det är jag (lite).

Ibland säger jag till June att:

Det här June, det här är en sån sak du kommer ta upp och prata om i terapin om en sisådär 25 år. Och så skrattar jag, ibland lite väl kacklande.
Häromdagen slog det mig att nu liksom, nu minns hon grejer. Jag minns från när jag var 4 år.

Så nu brukar jag även säga att: Hähähä Junem det där skämtet kommer du fatta när du är vuxen. Hähähä.

Alltså jag måste skärpa mig:
Sluta svära hela jävla tiden.
Sluta äta godis varenda dag.
Sluta ge June glass varenda dag bara för att det är sol.
Börja med broccoli- och morotsstavar i en skål innan middagen, tydligen ska det stimulera aptiten mer än rå Dennis-med-luggen-korv.
Skaffa ett bättre morgonhumör.
Köpa jordgubbsplantor som jag lovat Junisen i tusen år.

Det sistnämnda SKA jag faktiskt. Det andra jobbar jag på när andas faller på och förresten äter hon grönsaker på dagis. Gurka iallafall.

ding!

Så säger datorn och så slocknar den.
Så igår pratade jag i telefon i en timme. Alltså mobiltelefon, det är inte så bra (tänk cancerrisk plus räkningen).

Good stuff:

sol, blommor som vissnar och blir till eterneller helt utan man behöver göra nåt, sol på balkongen, nykokt rabarberkräm, june, bruna ben, bra musik, nackpussar, klarais hemkomst, min fina vän sofie, att äta mat när jag är hungrig, dumlekolor, hjärtan på msn från fina människor, tinajes, midsommarfirande med familjen, att jag har badkar, att jag känner mig alldeles som att jag har en stor jävla blomma i bröstet, eller som att världens största jävla sol skiner inuti.

Koav å makaone

ska vi äta till middag.
Jag har kastat en hel glass idag. Mitt tips inför sommaren 2008, lyssna nu jävligt noga: Ät inte cheesecakeglass. Fy SATE vaäckligt.

Jag är randig.

Jag la in en bild, fast sen syntes det inte så mycket på det så skitisamma. Jag är iallafall randig på magen. Det är ju jävligt snyggt inte.

Nu ska jag dricka en treo och sen hämta June. Vi ska inte gå hem på flera timmar för Britta Katt löper och ja. SKRIKER dagarna och nätterna igenom. Jag försöker ge bort henne till alla, men ingen vill ha. Konstigt, hehe.


En bild säger

kanske inte så jävla mycket, men skitidet. Såhär har det sett ut här.

           
June är så lik sin mamma. Och så kryssar hon i almanackan, hjärtat betyder klaraihemkomst. Vegoburgare, bearnaisesås (vafan, vaheter det då?) och så en fin bil. Bel Air, så ni vet.

Dagens deeds:

Lämnat tjockamollan på dagis.
Gått en sväng, fast ganska snabbt.
Upptäckt att jag har träningsvärk efter att ha sprungit med June i vagnen igår (hon skrattade så härligt så jag sprang dubbelt så långt som jag orkar).
Läst i Christine.
Solat.
Pratat med fina M på msn en stund.

Nu ska jag gå och hämta June alldeles om en stund.


All is good,

Junisen är hemma, det har varit ett par synnerligen bra dagar.
Fast jag behöver sova och bajsa en lång stund och äta fibrer och lite så. Det ordnar sig.


Och småländska, det är ju inte en så satans ful dialekt iallafall. Bara en sån sak.


I feel good

som mr Brown skulle sagt. Eller ja, sjungt då (hur böjer man det egentligen? Sjungit? Sjunga sjungt sjungit? Skitisamma vet ni vad) innan han ramlade ihop på scen och fick lyftas upp av sitt crew.

Mitt crew är en bit härifrån, men jag ska inte ramla ihop så det är ingen fara. Vad jag ska är att gå ut och gå och le som en fåntratt mot pendlarna. Jag ska lyssna på bra musik, och jag ska köpa frallor för det är sånt man äter när det är hittepåsöndag.

Ja, nu är det jag

som gör en sånhär i min blogg: :-)

Tjingeling på ett tag säger jag också. Tjingejävlaling!

No more lena ben

för alltså, om man fryser som ett litet svin exakt exakt HELA tiden, då är benen piggiga hur jävla noggrann man än varit med rakhyveln.
Kan ingen bara uppfinna ett sätt att ta bort håren helt? Alltså, jag behöver dem verkligen inte.

Mitt kungarike och min jävla häst för en sån hårborttagningsgrej som bara behövs en gång tacksåmycket.

Inga kasualiteter

förresten, om man inte räknar att golfbilarna dog i branden. Och en konstig sak är att jag stod länge som fan och pratade med fåren och sa med helt konstig, hög och ljus röst att: Åååh så golle! Jamen va sööt du är. Lilla lilla lilla bebisen.
Det sa jag till fårbebisarna alltså, de vuxna bits som helvete har jag hört.

Eller slå ner

det vill jag ju inte.

Såhär är det iallafall att jag fryser ihjäl snart. Och jag säger helt rubbade saker till kunderna, typ att: ja, igår när jag läste att det brann så tänkte jag på dig (men till mitt försvar så gjorde jag faktiskt det så det så).
Och innan var det nån sån jävla trubadurnisse här inne. Han bara, med sån där magröst som ska vara helt erotisk: Jag är här med mina baaarn. Mina baaarn. Berätta! Berätta. Om Affären. Fantastiskt. Häftigt. Jaaa.
Han lät som den där trubadurtuppen i vafan det programmet nu hette, med Schyffert. Jag bara väntade på att han skulle slita fram en jävla gura och dra nån gammal bellmanvisa. Då hade jag nog dunkat hans huvud i glassfrysen för sån är jag. Jag pallar inte riktigt trubadursnubbar.
En gång berättade min fina vän S att hon hälsat på polare i Gbg. De gick på nån slags krog. Och där fanns det teatermänniskor. En teatermänniska spelade typ sånt där fiddler on the roof-instrument och jag känner mig helt provocerad bara jag skriver det. Flöjt heter det kanske, fiddler = flöjtare eller?

Nån dag ska jag sova och då ska allt bli så himla bra.

Föratteeeh..

det här. Det är kanske det tröttaste jag nånsin varit. Och mest nervösa förstås.

Jag vill slå ner alla som kommer in här och ska handla nu.

Brandmän, brandmän, brandmän

det fanns det på jobbet när jag kom hit. Ååh, glory day. Jag log vackert och spelade helt intresserad av vad de sysslar med (hallå, de släcker eld? Jaha liksom) och ojade mig och tittade beundrande på lastbilarna.

Sen gick jag och öppnade Hedströms för nu är det bissniss som vanligt. Vafan, de kan komma hit så bjuckar jag på glass. Jajamen.

Mina söndagar

är tammejfan aldrig några piggellindagar. Men skitidet, det är fjärilar i magen nu och toan är städad (jaja, mina prioriteringar är synnerligen underliga tycker jag också - det viktigaste: ren toa och rakade ben). Jag ska diska också innan jag går. Alltså om jag inte somnar först, för maj gadd vad trött jag är.
Men, trött för mig brukar innebära snyggdagar. Lika underligt som att bakisdagar är snyggdagar för klarai

För övrigt borde alla lyssna på Black and gold med Sam Sparro för den är jävvligt bra.

Några tipselitips

till mig själv:
1. Drick inte - jag blir bakis av 1 ml sprit. Och gärna mitt i natten blir jag det.
2. Drick INTE treo vid baksmälla mitt i natten. Treo. Innehåller. Koffein.
3. Om treo måste intagas och sömnlöshet infinner sig, ät INTE godis. Godis innehåller socker = vakenapa.

Jaja, jag fick se California eller vad den heter. Med Brad Pitt och Juliette Lewis, det var fint.
Jag kanske måste kräkas? Ingen vet. Hoppas inte.

Jamen vabra

det var konstigt att slösurfa och snubbla över det här.

Nu ska jag sova, imorgon ska det bli en jävligt bra dag. En jävligt bra dag.

Såhär blev det:

inget.

Jag ska sova och bada. Fast ja, i omvänd ordning.

Gud så förnuftigt.

Men först ska jag bajsa.

Ja, om nån undrade alltså.

Åh, Duffy

hon sjunger som jag skulle vilja sjunga: don't you be waisting all your money on syrup and honey, because i'm sweet enough.

Jag kan inte bestämma mig för om det ska bli vin hos My eller om jag ska gå ut med Jojo. Fast jag har inga pengar, så det blir ju svårt att gå ut förstås. Plus att bajsf kommer gå ut också och vafan. Nej jag vill inte träffa honom.
Eller vänta, jag ska se om jag har några jävligt snygga kläder så jag är smashing. Då går det bra.

Såhär ser jag ut nu:


Minus den arga minen, jag är glad idag. Men det där är ju inte så jävla hett, så nu går jag på garderobsjakt.

Yyyl jag vill hem!

Idag har världens snyggaste tjej varit här inne. Hon var så snygg att jag hade blivit ihop med henne när som helst. När. Fan. Som. Helst. Och jag är inte ens flata, hur fan ska det inte kännas för människor som på allvar blir attraherade och vill ligga?

Fy fan vad jag vill hem.

Hormail?

Vafan, varenda gång jag ska skriva min mailadress blir det hormail. Det är så oraffinerat så inte ens Freud fnissar åt det.

Men skitidet nu, jag behöver lufta det här med anonyma kommentarer. Alltså, förstå mig rätt: var precis så anonym du vill, det gör ingenting på allvar. Men jag funderar över varför det känns som en nödvändighet? Alltså vad ger jag för intryck om nån som vill ställa en fråga känner sig nödgad att vara hemlig?
För lyssna, det går bra att ställa vilka frågor man vill (jamen vafan, typ alltså) och jag är allt annat än långsint om jag blir arg. Jag brinner snabbt eller vafan det heter.

Bassånivet.

Jag saknar June

 
Men hon är hos sin fassa och jag ska jobba.
Nån borde berätta för mig när jag har tvättid.

Ingenting, ingenting

har jag gjort idag. Jamen diskat och sånt räknas ju inte (jo, för mig gör det det, men för andra människor med liksom rutiner eller vafan vet jag). Jag har suttit. Och suttit. Och legat en stund på soffan. Och suttit. Och halvsuttit. Och legat på golvet. Och stått på balkongen. Och legat i badet. Och suttit på soffryggen för att testa hur det kändes när jag var tonåring (det gjorde ont i röven). Och suttit lite på balkonggolvet för att känna hur det kändes (inte så bra, inte när det finns stolar).

Och så har ätit frulle (müsli) och tusen kilo frukt, kyckling med nudlar, müsli igen, en macka, äppelpaj, äppelpaj. Kaffe, kaffe, kaffe, kaffe. Päronsaft.

Imorgon blir det kanske en normal dag, fast jag tänker inte få upp mina hopp riktigt än.

Siraps-mardröms-känsla

hade jag när jag gick idag. Åååh, jag är helt som om jag 89 år, kroppen bara neeeej jag ORKAR inte, låt mig vila.
Så alltså, jag vände. Och DET är en nyhet för mig, jag som brukar mala på och bita ihop och tänka att kollahär då kroppjävel, här ska du få dig en omgång.
Men idag tänkte jag att äh vafan, skitisamma. Jag kan ju alltid cykla en sväng sen och plocka liljekonvaljer (fast de är iofs fridlysta) eller ligga på stranden en stund, men nu är det nog tid för att gå hem och vila.

Så nu ska jag det. Jag kan dammtorka ikväll eller vadsomhelst.

Det killar lite

i min mage. Eller kittlar eller vad det heter, skitisamma.

Nu ska jag köpa chin-uptjofräs (jag alternerar mellan uttrycken eftersom jag inte fattar).

Den 29 maj är det juneavslutning och vill man se mig fulgråta ska man hänga med på den.

Snyggdag som fan

i tell ya.
Jag övar mig på att gå som en normal människa och inte alltid i räserfart,så jag släntrade ner till stan och in på Koppi. Mkt trevligt ställe, mkt gott kaffe och ägaren är synnerligen trevlig och engagerad. Och så ler han alltid stort när jag kommer in (flirtigt). Dagens kaffe var en blandning av 33 olika sorters kaffe, de bästa från Argentina eller vafan han sa. Han höll världens längsta föreläsning om kaffeauktioner, odlarnas situation och vad de tjänar per kilo, att han varit i London och provsmakat kaffe häromdagen och allt jag tänkte var: Hur fan kan man vara snygg i skägg som ju är pubeshår.
Sen sa han vill du sitta här och jag sa nej och sen förstår ni la jag till: vill och vill, men jag hinner inte (jag hade för fan visst det hunnit, man får kaffet i såna där miniminikoppar, men jag ville inte för SÅ snygg är han inte så jag ville avnjuta mitt kaffe, lyssnande på kafferosteriets mysterier tackskaniha).

Sen hämtade jag June och vi gick till torget och köpte gula plommon, nektariner och jordgubbar och sen gick vi till lekplatsen och bråkade och gungade och jag gjorde TRE pullups på raken helt långsamt så nu måste jag köpa en sån tjofräs att sätta i dörrkarmen. Tre är fan skitmycket för nån som inte kunde göra en enda armhävning för inte så länge sen (kanske inte nu heller iofs skitisamma).

Nå, jag är snygg idag iallfall. Om nån undrade.

Åh, jag är så kär!

I mig själv alltså, för lyssna. Sms från Bajs-F:
"Nu leker F barn och blåser på maskrosor" (har man inte nåt fel i hjärnan om man refererar till sig själv i tredje person?)
Jag: "-Leker- barn? Hm."

Hohoho, fy sate alltså.
För övrigt städar jag. Då måste nåt vara fånigt, och idag valde jag att fåna till klädern: jag städar i underkläder. Och lyssnar på death proof-soundtracket.


Now dig this!

Sjunger Creeps nu i min dator och ja jösses. Det är sol på balkongen och jag sitter i trosor och låtsas att det är bikinibrallor och av nån anledning rökte jag innan, så jag mår rätt dåligt. Jag ska nog inte göra det mer nu, på allvar.

Dagens agenda ser ut såhär:
* diska
* lägga in den vikta tvätten (soffan är inte nån garderob)
* damma
* byta i kattlådan (jag tror det är prio ett nästan)
* sola benen



 


Junes bästa kläder

är det här:

image177
En slags prinsess-plus-ballerina-outfit. Den har ALLT: blommor, den är råsa, det är tyll.

Men ÅH!

Jag är mkt irro ikväll, verkar det som. Alltså så irro att jag missuppfattar allt och blir sårad och förbannad och tänker detärhomoner, detärhormoner.
Det ljusnade lite när jag blev kallad hjärtat efter att ha berättat hur jävla satans sur jag är.
Hjärtat funkar. Det funkar.

Edit Bil är döö

iallafall temporärt. Tydligen får inte bilen stå? Jag fattar inte, bilar är ju dumma i huvet. Häromdagen bara hejdåvafan stick, jag ska stå här. Idag när vi skulle handla var det samma.
Jag bara: Snälla snääääälla och tvingade June att klappa henne på instrumentpanelen men Edit bara Glöm!

Så nu ska grann-Jos pappa hjälpa mig imorgon. Tackskahonha, tackskahanha.


image176
Junis Barn & Edit Bil


Ååå tjejer

sjöng vi till middagen, jag och min unge. Om och om igen, det är en fin sång.

Tills June sjöng Ååå Britta och det lät mer likt fitta än nåt annat. Då sa jag att just den versionen fick bli vår egen och sen skrattade jag så jag höll på att ramla av stolen och tänkte samtidigt att fyfan vilken morsa jag är.
Glad och ironisk och arg, och just nu på väg att köpa choklad. June kommer att få gå i terapi i åratal, men hey.

Så länge jag har roligt så.

"Jag tycker inte om dig

för jag är arg på dig". "Jag tycker bara om min pappa". "Jag vill bara bo hos min pappa, för jag älskar honom. Jag älskar inte dig". "Du luktar äckligt".

Ajajajaj, mitt hjärta.

image175

Nu går jag

fastän det är the Office, åh varoligtroligtroligt!

Mina största problem idag: a. bör jag ha en jacka? Det ser lite kallt ut. Å andra sidan - orka bära prylar. och b. det andra har jag glömt.

Nu är det lazy assläge

på plantan, jag har liksom fastnat i ut-och-gå-playlist-snickrande. Eller ja, nu fastnade jag väl mest i beastie boys och fil med havrepussar och solroskärnor. Jag har träningskläder så jag ska gå. Sen.


Jag borde köpa mat. Typ.


Två och en halv timmes prommis

är kanske lite i överkant. Jag är helt uttorkad och utsvulten och mår illa så jag kan inte äta. Jo, ett äpple och så vatten på det och snart ska jag äta mat säkert.

Jag har en praktfinne på kinden. Fastän jag är löjligt brun är den lysande röd. Jag är så GLAD för det. Så jäävla glad.


Absolute number One (1990-1994)

hittade jag på datorn nu och nu är det nostalgifest på wienergatan: Crash test dummies, vad kan jag ha varit, 17 år kanske? Jag sommarjobbade på närradion, åkte raggarbil på nätterna och var ihop med tony med luggen. Hans pappa slog honom ibland och han hade den finaste bilen jag någonsin sett, en crown victoria (kråmvicke!) fast jag har glömt årsmodellen.
Och Enigma! Vi spelade den på Markos begravning och det hade jag glömt. Vi borde ha spelat Eye of the tiger, för DET var Marko.
Mitt första sexuella möte: Winds of change, jag var ihop med tobbe och tina med björn (som några år senare körde ihjäl sig när han och och två andra körde in i ett träd, fulla som ägg). Vi åkte på deras moppar ut till västra näs och där utbröt hångelfest och han tog mig på brösten och mellan benen och jag fattade inte hur jag skulle känna.
En sommar var det Whats up för alla pengarna, jag var bästis med maria som var bulimiker och jag ringde hennes mamma och skvallrade om det. Vi hängde i sandbäck med kimmo och lande och hade bilfyllor i opel ascona och volvo 240 och åkte till Olofström och blev kära i såna vi inte kände. Jag blev kär i.. jag har glömt vad han hette, och han blev förälskad i mig och det var triumf för jag var inte en sån man blev kär i om man fick välja.

Fan vad jag är glad att jag är vuxen. Fast det är konstigt, det känns som om min tonår utspelat sig i bilar, om sommaren. Det är en bra sak, på ett sätt.

Forts. Dålig-F:

Nu bara: Godnatt, pusspuss vi hörs!
Jag: Ja, hejhej på dej.

Amäh?

Dålig-F minsann.

Han har sagt till Jojo att a. jag jämt hör av mig och vill ses och b. att om hon inte vill hänga med honom för att hon tycker att han borde prioritera mig, så ska han säga till mig att vi ska sluta ses.
Jag bara, med händerna utslagna i uppgiven gest: Men vi ses ju inte längre?!

Och så när jag kom hem så har han pratat med mig på msn tusen år och bett om råd och fan och hans moster. Jisses, ska jag behöva SÄGA till honom att Hörredu, du fattar att vi inte ses längre va?
My oh my.

Den här blomman är jag

I am a
Snapdragon

What Flower
Are You?


Det säger mig tammejfan ingenting.

Fast det står också:
"Mischief is your middle name, but your first is friend. You are quite the prankster that loves to make other people laugh."
 
Och det stämmer ju.

Alltså jag behöver göra klart

att jag inte är så väldigt inne på häxor, spådomar, auror och skit.
Att jag tog upp det innan var för att det dels är a. litelite ballt att hon sa så och b. det passade bra.

Jag äger inga delfinfontäner.

På söndag

ska det komma hit en människa som vill ta med böcker till mig. Alltså, det här är stort. En gång sa ett sånt där medium till mig att min aura/själ/wha'evva var som att gå in i ett bibliotek. Jamen ni hajar, böcker är liksom skiten för mig - och han läser. Dessutom läser han King, och det är ju min husgud. Såatteeeh.. ja.

Så är det med det.

P.s Jag vill att nån ska tolka drömmen såklart.

Jag drömde

att jag var ute och åt med en man (jag vet inte vem, men misstänker att det var min inre bild av T). Sushi skulle vi äta, och jag fattade inte det, så jag åt upp tillbehören först och skulle diska min tallrik för att dölja spåren, så jag diskade den i hans soja. Sen torkade jag av den med servetten och bara vissel vissel, jag har inte gjort nåt.
Sen fick vi in maten, men precis när vi skulle äta kom en skanky ass brudjävel och började typ lapdancea honom och gnida sig mot honom och så, så jag frågade: Va, känner du henne eller? Och han, besvärad: Nej, jag fattar ingenting. Så vi bara till lapdancetjejen: Mäh, hallå. Sluta nu.
Och så slutade hon, men då. Då tog hon min väska och skulle rota i den och DÅ blev jag förbannad och hojtade: Hördu, STÄLL tillbaka den där!
Och hon skrattade så jag flög upp och gav henne en arbetarlusing med utsidan av handen, sen tog jag tag i hennes kompis nackhår och bara: Kom med här nu, det är dags att ni går.
Och sen när vi gick då, så applåderade alla på uteserveringen (sushiuteserveringen alltså). När vi kom fram till övergångsstället sa jag helt coolt bara: Fortsätt gå (keep movin, haha), men då stannade lapdancetjejen och sparkade mig i häcken, så jag vände mig om och sparkade tillbaka, sen daskade jag till henne och sa ett par oneliners så hon började skratta fastän hon nyss varit arg, och sen gick jag tillbaka till kanske-T och åt min sushi.

Hahaha, maj gadd vilken hjälte jag är. Och ödmjuk, åh så ödmjuk.

Jag är så glad!

Det liksom spritter i hela mig, jag skulle vilja liksom.. spela musik för alla eller vad som helst. Vad som helst som gör andra lika glada som jag.
När jag gick innan flinade jag som en illamående hund, jag flinade så mycket att folk i bilar vinkade på mig.

För övrigt har Edit Bil nästan lämnat in. Hennes batteri bara hejdå, nu ska jag vara ledig bassånivet och så när man försöker starta så bara -klick!- och sen händer inget mer.
Jaha, vasynd. Då får jag köpa ett nytt batteri. Nån dag. Inte idag. Sen. Kanske.

Det doftar alldeles

alldeles ljuvligt här just nu:

image173
Ja, och jag luktar också rätt gott, så det så.

Om TVÅ veckor

kommer min fina vän klarai hem. Två fesna veckor.
SÅ ikväll tänkte jag att vafan, jag övar lite inför alla våra ballisfester. ALltså: jag öppnade en öl och tände en cigarett.

Jag mår rätt illa. Och dricker vatten.

Alla borde vara rosa

som jag. Åh, jag är så fin!
Jag fick ta bilder och skicka till T för att dela med mig av glädjen över all den här färgen, men han verkade inte alls så impad?
Lägg av, jag får inte cancer. Det händer inte mig. Hudcancer alltså, jag ska ha nån invärtes tror jag. 

Jag är en gammal get

som är aptrött idag för det jag gjorde igår. Va?
Vi körde him till himmaviden och alltså ja. Det finns raggarbilar och människor med väst - som om skinnväst med sydstatsflagga på vore liksom lika vanligt som t-shirt.
Jag gillar det, som fan. Och det är en fascinerande tanke att det kunde blivit sådär för mig, det hade mycket väl kunnat vara jag som stod som där med en kille i t-shirt, smutsiga jeans med gauleröv, keps och en stor prilla. Ja och så skinnväst då och kanske trätofflor. Eller boots. Och som jag sa till syster M och senare till klarai, att varenda gång han drack sprit skulle han hångla med nån skanky tonåring vars högsta dröm är att bli upptagen i gemenskapen. Jo, believe you me - jag har varit den där sjuttonåringen.
Jag skulle haft en skranglig barnvagn, tights och en stort-shirt som jag gjort om till linne. Och tatueringar överallt - på benen, axlarna och nacken.
Och vem vet? Jag hade kanske varit jävligt lycklig.
Hade jag ägt den här hade jag garanterat varit det. Garanjävlaterat!

image172
Alltså jag är ju inte olycklig nu, men Plymouth Fury-lycklig är jag inte. Och ja, just nu läser jag Christine.

Satans jävla

kukgröt vaäckligt det är! Inte ens med kanel och äppelmos och mjölk och världens världens godaste moccamasterkaffe till är det gott.

Två timmars prommis avklarad, alltså det kommer bli hallaballo inuti när det inte längre är möjligt att ta jordens längsta morgonpromenader. Vad ska jag göra då? Jogga? HAHA.
Nej, det ska jag tammejfan inte alls det.

Mailade en dam på sopis om praktiken, fick svar att vi får svar den 22 maj. Skrev tillbaka att puh, jag blir så nervig eftersom jag inte är i skolan och inte vet nånting och eftersom jag postat mina uppgifter och härute länsas brevlådor i parti och minut.
Idag, på hallmattan: ett brev från sopis, med en postit. Skicka OMEDELBART till V.
Jag är fan synsk, jag VISSTE att de var nåt tjall med mina papper. Eller synsk - this is me then.

Nu ska jag raka benen, jag ska tydligen göra det exakt varenda dag.

Ha!

Innan jag somnar behöver jag tala om att jag provat kläder: klänningar, blusar och byxor som såg lite konstiga ut förra sommaren (för att inte tala om förrförra!) men som i år sitter skitbra. Skitbra!

Nackdelen med att dela ut bloggadressen till höger och vänster: jag måste liksom tänka innan jag skriver. Jamen jag vet att det verkar som om jag bara bludderiblad, men så är det inte.
Jag fick iallafall just ett sms där det stod bland annat: väl bekomme (vem, VEM säger väl bekomme? Bara nån som läser böcker, åååh) och även nämndes hjärtat.
Håhåjaja. Håhåjaja.


Såatteeeeh.. gonatt klockan 22.47! 
Är jag klok eller?!


image171
"Mamma, kolla! Ta en bild! Mäh TA! EN! BILD!" Nej jag vet fortfarande inte på vad. Men jag vet numera att det är katten i Tom & Jerry som heter TomåJerry. Råttan har faktiskt inget efternamn, det förstår jag väl själv.


June, bikini och inredd balkong

så ser det ut nu. Alltså jag har hämtat June (SATE vad jag har gympat idag - gått och cyklat och burit och skit), vi har varit på stranden utan kläder och sen när vi kom hem nu var vi uppe på vinden och hämtade ett bord i vad vi tror är vårt förråd.
Nu fattas bara blommor, sen kan jag fan ha besök any day. Just det.


 
June å mumzy


Andra andningen

är tydligen det jag är inne i. Det säger T iallafall, och det verkar ju vara en bra grej.
Så nu ska jag ut och gå fastän jag har lite träningsvärk i rövaballarna. Och när jag skrev det tänkte jag: Jag tar en bild för att illustrera. Men faktiskt inte, jag kan ha bilder på mycket men en bild på röven verkar inte riktigt called for.

Nu går jag. I t-shirt vafan, jag svettas ju ihjäl.

Just det, ångesten ja.

Jo: pengaångest, relationsångest, vita-ben-ångest, skolångest.

Men det där ordnar sig, och just nu garvar jag läppen av mig åt Sverige pussas och kramas.

Ont-i-magen-mat

Glass.
Ananas.
Bröd.
Nudlar.
Cocosmjölk.
För mycket kaffe.

Ångest.

Detta har jag inmundigat idag:
Glass.
Ananas.
Bröd.
Nudlar.
Cocosmjölk.
För mycket kaffe.
Och så en skvätt ångest på det, men sån är jag ibland. Det är inte så farligt.


Men ont i magen, det har jag.


Mjölkmage, anyone?

Jag: Äsch June, vet du: skitisamma jag tar lite glass jag också.
June: Skulle du inte ha paj?
Jag: Mäh vaddå, det kvittar väl? Det räcker, kolla det finns massor!
June: Jamen du fiser så äckligt av glass.


3,5 år. Man börjar liksom ana var det ska sluta, det här.


Picknick är tydligen

skiten. Och den vill man ju vara nere med, så jag äääälskar picknickar.

Det här, skämtar ni eller? Sate så gott! Eller såna här, fast en gång gjorde jag såna och de kunde man ha klubba ihjäl folk med. Jag gillar dinkel som fan, men dinkel är inte lika förtjust i mig.

Nu tittar jag på radio igen

och jag borde verkligen verkligen lägga av med det. Idag hade de dit nån komiker som kanske verkligen är rolig, menatteh.. inte idag. Idag var inte hennes bästa humordag. Eller kanske, om man gillar hysteri.

Jag tvättar och är halvt ihjälsvulten.

Och så undrar jag varför Uppdrag Granskning lagt ner en whole lotta pengar på att luska fram att de som gräver ner lik (begravningsbyråer? Alltså, det låter inte rimligt, men så är det kanske?) krossar kistorna innan de öser på jord eller ett litet tag efter.
Ja? Ja?! Naturligtvis vafan, och vad VAD spelar det för roll? Kistan mosas ju i vilket fall som helst efter ett tag. Jord är ju tungt. När jag är död så får ni mosa mig bäst ni vill. Men jag vill bli nergrävd, inte uppeldad tacksåmycket. Jag har nån slags såhär bild av att jag ska bli en blomma eller ge näring åt ett träd och liksom finnas kvar i trädet (nu tänker jag sommarträd, inte ett kalt och stelt vinterträd).

Bildårr har jag tagit

hela dagen idag. Och igår förstås. Bara glo här:

     
Detta var igår, i huset.

Här är idag:

     
Och detta är idag. Ja, jag inser också att mamma-och-june-bilden är identisk med en miljon andra såna. Men skit i det.

J bara:

Har du solat idag eller?
Jag, helt glad: Åh, syns det?
J: Ja, det syntes liksom utifrån, det var som ett pulserande rött sken i köket.


Vem gör Pippitårta

till June då?
Inte jag, och hon pratar redan om sitt kalas och tårtan hon ska ha då.

Vi har googlat och hittat jättefina. Men VEM ska göra den? Inte jag vafan.

Tisdag:

långprommis och som vanligt blev jag sen som satan, så jag fick ta bilen och kom ändå försent.
Fast då hade jag å andra sidan hjärtformade äggmackor med mig.
Sen försök tll picknick på typ fyra olika ställen, men det blåste så innitahelvete så vi fick retirera till et vanliga stället vid kanotklubben.
Fast bara att idag luktade det piss där - det har ju varit valborg gubevars.
Och sen tröttnade June så vi körde hem och städade och nu är det shär: rabarberpaj, termoskaffe, en runda på vinden för att leta förråd (jag hittade amazingly fina dörrar till vardagsrummet!), shooting john på stereon.
Och jag berättade för June innan hur min morfar brukade göra när han drack grogg: botten upp och resten i håret, och så hällde jag jordgubbssaft i mitt hår och sa, precis som morfar: det växer det bra av. Och June skrattade ihjäl sig och jag undrade om jag skrattade åt morfar när han gjorde så? Jag minns inte.


Om man tvättar håret

varje dag - hur, alltså HURIFAN kan det vara fett då?
Jag är förbannad på mitt hår som har mage att fetta till sig på natten, NÅN jävla gång kan jag väl få gå ut utan klämmor i hela huvet?

Plus att jag har två nya finnar: en chokladfinne som är nere vid hakan, och en som jag inte vet vad den är bra för, som sitter i pannan. Eller finnas, det är bölder.
Men skitidet, nu ska jag gå på tur. Och då är man ju inte sur.

En av mina vänner

sa att jag beskrev min migrän så att det lät närmast som en religiös upplevelse.
Och ja, det är nästan nåt övernaturligt i det, att man kan ha SÅ ont och ändå överleva. Så säger man ju alltid om barnafödande. Fast där är det ju värt det, där får man ju en jättefin grej efteråt.
Av migränen får man det här: ostadighet, att bli helt rubbad och säga saker man aldrig skulle sagt annars, ofrivilliga sovmorgnar med sömnsvullet ansikte som följd.

Och så underliga drömmar då. Jag drömde att jag stal kanelbullar av M, paps fru som är en av de mest generösa människor jag träffat i mitt liv. Jag stal dessutom bullarna trots att jag visste att jag skulle få om jag bad om det, och trots att de tidigare i drömmen sagt att här, bara ta. Du får.
Jag vill minnas att jag i drömmen även snodde en bricka och paket med servetter.
Jag är sjuk i huvet, det är kanske det?

Iallafall, nu har jag lite drömångest, vabra.

En del raggningsrepliker

är bättre än andra.
En som är lite bra sådär är: Åh, men där ÄR du ju! Och så ska det vara så helt självklart, som om han letat hela kvällen. Så gjorde en i lördags, det var roligt. Eller ja, jag skrattade för jag tyckte det var roligt och p.s han var rätt snygg.
En som är dålig är: Du har så vackra bruna ögon. För mina ögon är ju gröna.

Nu ska jag sova.



Att det var längesen man diskade

vet man om det inte går att hitta diskploppen. Den finns INGENSTANS.

För övrigt har jag varit i Allerum och plockat hyacinther och späda rabarber så nu ska jag äta paj. Gjord på rababrber alltså, hyacintherna står här på bordet och doftar så näsborrarna är sju centimeter i diameter (heter det så? Det heter kanske radie?).


Nämen vafan?

Alltid när jag är ute i vanliga är jag karatefull - jag sprider grejer omkring mig, men det brukar liksom altid ordna sig, nån som plockar upp min telefon, låte rbli att lämna ut min väska till fel tjej osv.
Idag när jag skulle handla minderalvatten efter min promenad - då är tammejfan mitt kort borta (i mitt huvud låter de sista oren såhär: mitt koat boata)! Helt bortblåst, jag har TAPPAT det!

Det här är typiskt en cila: att vara så klantig nykter.

Men jag var iallafall snygg, kolla.

image160

Jag har slagit rekord!

Jo, för det här migränanfallet klår alla andra jag nånsin haft. Huvudet har sjungt ave maria, som King skulle skrivit.

Agenda för dagen: bada, gå, köpa treo, ev äta nåt annat än choklad, prata med T på msn i tusen år.

Bästa komplimangen igår

måste vara den här: Du! Du är liksom ingen snygg fotomodell eller så, men du har ett speciellt utseende som man minns. Jättevacker, fast liksom inte SÅ, jag menar inte SÅ.

Haha, va?

Jag bara:

jag ska sola nu, vabra.
Jag glömde att jag ju nyss skrev att jag har migrän. Det går tamejfan inte att sola då. Det går knappt att leva då.

Istälet åt jag paj igen, öppnade en cola till och nu kanske tarmarna sprängs.
Hur som helst roar jag mig med Hänt Extra. Rubriker i Hänt Extra är till exempel: Mina sexpartners vill ha Babsan i sängen! eller Prins Joachim och Marie gifter sig på kvällen! eller Därför hade Stormare plåsterlapp! och Nu är jag beroende av kalaspuffar..!

Fy fan, jag skulle verkligen behöva sova en skvätt.

Jag har sömnbristmigrän

och ångest för hur det ser ut hemma, men skitidet.
Igår cyklade jag ner till stan vid tolv, mötte upp L och M och några andra helt vansinnigt konstiga människor och så gick jag på cardan med dem och dansade mig helt svettig. Sen cyklade jag hem och somnade som en sten och nu är jag på jobbet.
Jag har mulat i mig choklad, broccolipaj, fruktskruvar, cola och blablablabla och jag har sopat, moppat, dammat, ändrat skyltningen och skit. Allt för att lura migränen.

Fast, igen: skitidet. Snart slutar jag och då ska jag sova.

Jag doftar skog

och vind från sundet och varm hud och lite parfym som jag tog på imorse.
Jag har gått en ganska lång runda och sett att liljekonvanjen är på väg, att björnbärssnåren skickar ut revor över stigar där det inte fanns revor i förrgår, att träden är gröna nu.
Och jag tänker att jag ibland glömmer det här, och tror att det bara är höst, kallt och grått och fula snornäsor och äckliga lukter på stan.

Såhär är det: grönt, vackert och söta och glada människor i butiken. Det är en ny vän som jag gillar så mycket, och det är nygamla vänner som avancerar till människor och det är nybryggt kaffe och kanske ska jag ut och dansa ikväll.

Och ingen Dålig-F. Hör ni det? Ingen Dålig-F!

Jag får lov

att välja. Och vraka.
Det här är faktiskt nytt för mig, jag har alltid vetat i teorin att man ska tänka så, men har aldrig gjort fattat liksom.
Jag har alltid varit liksom tacksam om någon gillat mig, alltså även om han inte varit rätt så har jag ju iallafall blivit vald och ingen vill ju vara panelhöna (oavsett om det är självpåtaget) och ingen vill vara utan och jag vill vara som alla andra och ha det som grannen har.
Och jag har stått ut med en massa jävla skitskallar som halvdumpar mig och bara: Jag kommer inte bli kär i dig, men du är rolig så vi kan ju knulla ett tag.
Vafan står jag ut med sånt för? Som om jag är nån slags jävla nakennarr, en kasja knulldocka med personlighet.

Iallafall. Ett tag nu har jag liksom genomgått nånting och suttit hemma och tjurat, druckit mig karatefull och bölat på gator och torg, tja faktiskt gråtit både här och där av ingen anledning alls egentligen.
Och så nu då, som om jag kommit ut på andra sidan mitt i vårsolen. Jag vaknar med en lyckokänsla i magen, jag andas med lätt bröst, jag skrattar åt att det är motvind när jag cyklar, jag ringer vänner jag inte träffat på länge.

Jag väljer själv. Jag väljer själv.

Klarai, min tjaj

(eller chey, som en jag nästan känner säger), hon är så jävla omtyckt på sitt jobb. Som ju är mitt jobb också.
Varje gång jag jobbar så jag träffar de andra anställda här pratar de om henne och alla säger så fina saker och jag tänker alltid att vafan, det där borde de ju säga till henne.

De säger sånt som jag redan vet och jag nickar som min jesusgubbe jag har i bilen, helt hysteriskt alltså och håller med och fyller i: klarai är en frisk fläkt, hon är så söt och snäll och bra och smart, åh vad smart! Och hon är en sån som man kan lita på, en som man blir glad av att jobba med.

Hon är så bra så bra. Min tjaj.

Och om fyra veckor (nej tre nästan!) kommer hon hem.

Mmm chugela

kom jag just ihåg att jag ju gillar.

Så, så här ligger det till: nybryggt kaffe, smörchoklad och massvis av Hänt Extra. Jösses allt dåligt på en gång, vahärligt.

Tiden har stannat

och det är ju trist.
Vi har ändrat våra öppettider så vi stänger 17 nu och jag dööööör. Harregud vad tråkigt.

Fast det går bra, imorgon ska jag gå hit och så ska jag ha med mig Junisen, då kommer tiden att gå snabbare.

RSS 2.0