Alltid ska jag komma sent

hädanefter. Jag rusade upp för trapporna, helt svettig och äcklig efter snabb prommis till uni (det tar en kvart hur fan jag än går), slet upp dörren och såg mig helt vildögd omkring för att se om jag kände igen nån (ny klass, remember?). Mäh är jag rätt idag då, frågade jag ut i luften och då började jag känna igen folks minspel (aldrig aldrig har jag varit så förvirrad och förvisso så social som jag är i den här klassen) så jag gick in i klassrummet, varpå den uppenbart skitnervösa föreläsaren kommer fram och säger hej. Och sträcker fram sin hand. Och säger Hejsan hejsan, jag heter N och skakar min hand som om vi vore på nåt jävla bröllop eller nåt och jag bara: Eh jaha, jag är Cecilia, trevligt (jag SA trevligt).
Nåväl, det VAR ju trevligt, och hon skakade inte hand med nån annan.

För övrigt är jag sinnessjuk: den lillkillen jag flörtat med nån gång i min nya klass fyllde tydligen 25 idag. Jag bara: Jasså? och tittade helt så uppifrån och ner, helt lystet så att alla såg och blev lite osäkra sådär.
Jag är ett pervo och en crazy ole lady och han fick rodna helt mycket och då köpte jag en baguette istället och höll tyst.



En gammal telefonklottergubbe. Inget konstigt med det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0