Elakaste barnmorskan i världen

träffade jag på stan idag. Hon förklarade att henne slilla snöre till hund skälldepå saker den inte kände igen och jag sa att jag trodde det var bebisen som lät sådär (för det trodde jag). Och så frågade honom han inte frös (han = lisa, som tydligen ser ut som en liten snubbe?) och jag sa att nej det skulle vara nåt fel om hon gjorde det och sen sa vi hejdå och allt jag kunde känna var skadeglädje över att tanten tydligen fått lepra eller nåt. Hon var helt fjällig och liksom sårig i pannan och inuti mig tänkte jag att (HAHA, pilutta, så går det).
Men allvar, en elak gynka haja att det är som en ondskefull tandläkare, lika illa. Fy vale.

Perfekt ju.

Att Lisa bebis somnade nu. Då har jag ju nåt att se fram emot: sällskap heeeela kvällen.

Är det fel på män?

Jag vet inte, jag vill blogga om det här med polishövdingen som 1. våldtog tjejer och 2. kallades kapten klänning eftersom han arbetade för jämställdhet. Och så funderar jag på de där männen som stockade på en massa småtjejer i alla möjliga hål och ur man tänker att de för i helvete VISST fattade att hon inte ville ha hardcore rövsex (och i alla andra hål de kunde hitta) men att det bara precis sket de i och gjorde henne illa och sen trodde att de kunde betala sig fria. Eller trodde, det kunde de ju flera gånger.

Att en och annan man uppför sig sådär kanske är begripligt men att ha ett nätverk, ett helt perverst jävla snuskigt smutsigt våldtäktsnätverk, och så betala för det och göra det flera gånger och så brutalt, det gör mig galen att tänka på, vafan GÖR de så för?
Vad är det med män? Som kollektiv kanske det inte är nåt större fel, det måste ju såklart finnas helt vanliga människomän där ute? Såna som inte i hemlighet vill förnedra och göra illa och som inte vill söndra och härska.

Och kapten klänning, jamen vabra och vafint. Han arbetade för jämställdhet, så då fick han heta kapten klänning.

Fettfredag

är det här idag, eller alltså jag har ätit semla. Och, lyssna och njut: det var gott OCH jag kände mig normal efteråt. Eller normal, jag menar att jag varken fick fettpanik eller behövde fortsätta äta mig in i fettkoma. Tjoho, hade jag inte redan ätit en skulle jag mulat i mig en semla för att fira.


Varför reagerar

bebisar på snornäseavtorkning som om man i själva verket smorde in deras ansikten med typ napalm?
Jag resonerar med Lisa Bebis och säger att Men lisa det är bara ett papper vafan! Jag ska bara ta bort det här gröna ju. Men lisa skiter i vad jag säger och kastar sig bakåt i stolen, slår ut med armarna och ylar ut sitt lidande. Efter kl fem på eftermiddagen kan hon dessutom fortsätta yla och babbla om barnplågeri i flera minuter.
Man blir ju helt skum på hur fan de tänker alltså. Helt skum.

Även brann det lite

i köket innan. Tur att kök är byggda för att tåla värme. Eller ja, alltså jag hade värmeljus i såhär barnmatsburkar (filofix är vår idol) och då tänkte ett av ljusen att det var lite wild and crazy den kvällen så det bara ävafan, jag gör helt enkelt så att jag brinner inte bara i fesna veken utan ALLT kan brinna - stearin och kaffebönor (sååå 90, jag vet) och hela alltet. Mkt spännande.

Nu på tv var det en som välte ett bord, så arg blev hon. I know the feeling, fast jag har inte kommit dithän att jag agerar på den välta-bord-känslan. Nån dag. Kanske.

Jag är arg

på reklam. På reklam som visar helt skitsnygga brudar med hittepåfel, typ en miniliten rynka i pannan eller lite hull i midjan. Fan vad det gör mig förbannad, att det ska sitta folk och tjäna pengar på att jag är störd i huvet och tycker att jag är fet bara för att jag inte ser ut som Kate Moss.
Men kul att gå hela livet och känna sig helt oduglig och fet och ful och sen när jag ska dö så bara Amäh, jag var ju helt BRA - stark och vacker och visst då helt duglig, vafan höll jag på med?
Så därför tänker jag våga vägra skönhetsideal, eller sluta jag ska visst det raka benen och sån skit, men jag tänker fan inte tycka att det är normalt att väga 52 kilo och ha F-kupa en vecka efter förlossningen eller ens någonsin.
Alltså det är ju inte konstigt att kvinnor får problem att få orgasm och inte vill knulla om man tror att Barbie är liksom defaultmänniskan?
Jag ska vara normal och jag ska ligga och ha det gött och jag ska vara glad, mest det. Fan vad jag är glad att jag är glad, även om jag är rätt arg. Hur som helst är jag arg på rätt saker. Alltid nåt.

Och nu är det ju top model, hähähä.

Visa pattarna får du popcorn.

Jag har funderat på det här i många, många år.
Alltså jag hajar det här med bekräftelse, det är ju så härligt. Och det här med att man går runt och vet hur jävla snygg man är under kläderna och så är det liksom ingen som vet och så vill man gärna bevisa det, att man är inte är nån vanliga jävla ful slapptask utan en pingla. Men ja, det är ju bekräftelse det också.

Vad jag inte fattar är det här liksom, att vika ut sig i tusen år, ha bloggar med miljoner bilder och liksom inte ens skriva nåt vettigt utan bara Tuddeluu, kolla här och här och här och här är jag naken i lutande tornet i pisa och här är jag naken på gymmet och här är jag naken på åhléns och här är jag naken när jag kastar soporna och kolla som jag kan puta när jag går på coop och vips blev jag naken här vid schampoot också.
Och det är inte det att jag inte tycker att det är okej - vill du vika ut dig överallt och ingenstans är det okej för mig. Var och en blir salig på sin fason även om jag hoppas att mina döttrar kommer välja ett annat yrke. Det är bara det att jag personligen inte begriper varför man hellre visar upp sin snygga häck än säger smarta saker. Och joho då, det finns de som kan göra båda, det går visst då att vara smart och vika ut sig. Det är bara det att jag inte fattar varför.
Vafan, snälla nån måste ju ha en analys?

ANTM 6

med sovbebis i famnen. Sen undrar jag: gina tricots nya modell, skämtar hon med sin sminkning eller? Stora tankar, samsas med andra stora tankar hela dagarna. Såatteh.

pruttljud


är de bästa ljuden


Det är sol

och bebisen sover. Och golvet är nytorkat (jamen sluta, vafan ska jag annars göra när jag är hemma hela dagarna?) och innan vägde jag mig (måndag = vägdag) och då vägde jag 66,6 kilo. Alltså, jag ska aldrig mer väga mig, det är jordens ballaste vikt.

Och elräkningen då? Den var på 2600 och jag har mer mens än jag nånsin haft innan och jag måste MÅSTE ut och gå.

Där har vi det.

04:16

och jag ligger vaken och njuter av att jag inte har en tillstymmelse av migrän kvar. Och lisa då, som åt vid elva och så nu. Det är fem timmars helt ostörd sömn det. Fem timmar! Glory.

Under det blåa täcket

(för övrigt sytt av fattig indier meni ekologisk bomull) försöker jag skriva blogg. Funkar inte, jag dör ju av syrebrist efter en sekund kanske. Och bara för det har jag glömt vad det viktiga var som jag skulle sprida ordet om. Typ nånting om lisa, hur hon vaknade med ett yl, att migränen gett med sig och att jag på allvar känt mig besatt. Men skitidetnu, jag måste för fan sova. Sova! P.s. Det finns färska kattspår utanför. Jävla sajko.

Jamen jahaaa.

Jag bara: Mäh? Migrän dag nummer tre kanske det är nu, eller fyra. Jag är som ett monster, svinarg nej ARRRRRRG och är helt yr och svär hel atiden och vill slåss och så.
Nu så bara plopp: jag fick mens. Det är ju mina p-piller som gjort mig helt rabiat!

Undrar om man kan bli mer känslig för hormoner ju äldre man blir? Eller efter att ha fött barn? Hur som helst, inga mer hormonpreparat för mig. Jag är roligare som cilan, inte som cilan på dåligt crack.

Treo plus alvedon

plus resorb, värsta bästa kombon om man har en förstoppning som aldrig vill släppa. Eller om man har ont i huvudet som en hel häst. Eller som om ett hästhuvud har stoppats in i ens eget.. jamen alltså jag har migrän. Och ingen medicin, och apoteket är stängt och då är jag hänvisad till egen hittepåblandning av medicin.

Jag har tänkt en hel del på angerbody (eller om det ska skrivas isär såhär; anger body) och min verkar ha vuxit sig stark, starkare än jag. Jag är fast, i klorna och kan inte sluta vara irriterad och neggo och sur. Jävligt trist, det är ju typ hundra bättre att vara glad. Minst dådå.

Nu ska jag hämta fisen.

Hemmamamma, not for me.

Jag ska klaga igen, men skjut mig då. Förresten, gör gärna det.
Alltså jag klarar fan inte av att vara hemmamorsa. De som är det är liksom så, det borde finnas änglakörer där de går och sånt.

Jag är så irriterad så jag smäller av. Bara så. Så fort de är gamla nog ska jag bara precis slänga ut ungarna, låsa dörren och stänga in mig i mitt ljudisolerade rum där jag INTE har sällskap varenda sekund och där jag slipper svara på varför hur när varför varför varför närnärnär. Eller för all del lyssna på en sång som går såhär: kaLOPS kaLOPS KAlops KALOPS KALOOOOPS KALOP LOPS lopska kaaaalops lopslopsKALOOOOOOPS.

Nu ska vi gå ut. Men åh, jag glömde, först måste ju alla ha kläder och kissa och äta och byta blöja och sen ska det skrikas och sen ska det gnällas över skor och överdragsbyxor och jag saknar pappa och yyyl nu bajsade jag igen.

Åh, gode gud gör så att den här dagen blir bättre nu genast på en gång.

Detta hära:


obs smussiga sockar o råsa hand

Jag kan inte plocka blåbär;

jag är för stark för det. Men hör här: jag slet av sovrumsdörren från gångjärnet nu ikväll? Herregud, jag går bananas och blir hulken, jag vet inte vad jag ska tänka om det?
Jag gick bananas därför att det blev såhär: June och hennes kompis vägrade, nej VÄGRADE lyssna på mig och höll jättemkt liv. Vilket eg är rätt okej, Lisa får ju fatta att det finns barn liksom. Men. Sen hände detta, samtidigt: pudelgrannen vägg i vägg satte igång sin spelodans på tusen decibel, kompisens mamma slet upp ytterdörren och började ropa HALLÅÅ HALLÅ ÄR DET NÅN HÄR; DU SKA HEM NU HALLÅÅÅ?? så Lisa bara plopp blev klarvaken och återupptog sin skrikserenad som jag precis tystat.
Då sa det snäpp i huvudet på mig och jag slet upp sovrumsdörren. Av, menar jag.

Och Lisa skrek och skreeeek och mamman där nere bara NIIIISSA; NU KOMMER PELLE UPP FÖR ATT HÄMTA DIG. PELLE, KOM NER IGEN! NU FÅR DU KOMMA, DU SKA HEM OCH SOOOVA.

Man får ju inte boxa folk i magen, men hon var jävligt nära att gå hem med en navelblåtira. Hädanefter är det jag som låser ytterdörren varenda kväll.

Jag fick brygga nytt kaffe

eftersom det andra var så svagt att jag kunde känna lukten av vatten genom det.

Det är tidig, tidig morgon i blåa huset och jag har varit vaken halva natten. Bebisen har snornäsa och vaknar och vaknar och vaknar och vill inte mer än typ dricka (bra) och fisa (också bra) och vrida sig (bra för dreadlockarna). Så nu fick jag ge mig, så kul är det inte att bli väckt. Kanske ska hon sova i vagnen inatt, och jag på soffan.

Och systerdotter E har åkt till tyskland för att jobba. Jag funderar mycket på det, hon åkte ensam och det var liksom inget konstigt med det. Och jag tycker det är så modigt så det inte är klokt. ALDRIG att jag hade vågat. Jag är tveksam till om jag vågat åka till typ hanö ensam.

Kolla vafint!

MansonDust har gjort, alldeles som en riktig blogg ju!

Till och med June engagerade sig och räknade upp vems saker det var i headern (det heter så, va?): lisas nappflaska, läsken var en öl - till T, glasögonen också till T; han är ju en sån tuff. Skolan till mig, och lite till henne.

Jga har egentid nu, guld värd. Nej, jag har inte fattat innan HUR guld värd.


Kokoduva

säger june att man visst det kan säga om man vill. Om papegojor alltså.

Vi har handlat, slumrat på soffan (jag), upptäckt att telefonräkningen tydligen inte blivit betald och att telefonen därför är avstängd, bakat sockerkaka, ätit spaghetti. Och snart är den här dagen slut och inatt ska bli TUSEN bättre. Tusen miljarder jävla bättre.
Och det ska imorgon också bli, med en gladare morsa och en bebis som kanske inte ska gnälla varenda millisekund som gud ger. Ja, förstås kanske inte mamman heller behöver gnälla så värst.

Från kl 03 till kl 05

har bebisen vaknat och vaknat och vaknat och vaknat och vaknat och vaknat och vaknat och vakn.. Jamen nu fattar ni.
Jag vet inte vad hon vill, väcka mig? Av vilken anledning kan jag inte räkna ut, jag har inte sovit om nätterna i en vecka nu så det är mest mögel där inuti. Eller äppelmos. Hon kanske tycker det är trist att alla behöver vila?

Och jag är envis som en get, hon ska INTE sova i min säng för då kommer det eskalera och bli ohanterligt. Jag minns sist hon var sjuk, att jag stod nätterna igenom (och dagarna) med henne i famnen och gungadeoch gungade och gungade - och grät.

Fast det går över, snart går det över. Och annars får jag sova på soffan med babylyssnaren och gå upp om det veeeerkligen behövs.

Han har åkt

och jag kan lugnt konstatera att det är kukadumt med ligga-iväg-jobb.

Slutbantat

är det här. Eller, såhär: jag äter bra, jag äter inte så massiva portioner, jag är ute och går. Men. Jag räknar inte kalorier, jag måste inte bli assmal till mars, jag kan äta godis.
Hej, sunda cilan och hejdå jävla jagmåstesvältaförattvarabästpåattbantatankar. Ha, in your face och sånt och förresten är jag jävligt snygg med höfter och rumpa.


Här finns en liten sjukling

och det finns två jättebebisar också. Inatt tyckte vi att det var en fin idé att börja väsbråka. Om vad, kanske någon undrar? Jo, vilket håll man sätter in suppen på. Jag hade naturligtvis rätt eftersom jag är en petimäter i en del fall; den trubbiga änden ska vara först. För då är den nästan omöjlig att bajsa ut, till skillnad från när man sätter in den smala änden först.
T bara: Men det är ju HELT OLOGISKT!
Jag: Men jag har väl förihelvete inte bestämt att det ska vara så?
T: Jaha, nu bajsade hon igen.
Jag: Men testa att sätta in den med trubbiga änden först - men kolla först om suppen är bland bajset.
T. Ska jag LETA I BAJSBLÖJAN?!
Jag: Ja? Du vill väl inte att hon ska få leverskador?
T: Den var inte där, men nu har du skrämt mig så nu får hon ingen medicin iallafall.
Ja, och så vidare. Först vid 3, sen vid 5, sen vid 6, som småungar. Trevligt. Och moget.
Och nu ska jag ha kaffe.

Ögonblicksbild.

Fläkten på, foten på vagnshjulet och så kaffe, kaffe och kaffe. Och mysbyxor.

En som inte klagade

just när bilden togs iallafall. Annars kan man säga att det är tur att June är hos sin fassa, för hon hade inte fått sova en blund annars. Typ så.

Jaha, när får man klaga då?

Jag läser inte så många bloggar, men det finns ett par jag besöker frekvent. En av dessa bloggar är är ett sammelsurium av skryt och klagomål och underliga tips som väl ingen människa vill ha. Och så kan det ju vara, det är fritt fram att skriva vafan man vill i sin blogg (jag har ju bloggat en hel del om mina egna fekalier, till exempel). Och det står mig fritt att läsa, eller att hoppa över.
Bara att det inte står mig fritt, med en dåres envishet läser jag, läser tillbaka, går igenom, antecknar i huvudet hur många irritationsmoment, hur många sjukor, hur många idioter som drabbat bloggaren. Och summan av det är den där bloggaren, det är ingen glad lax. Tvärtom är det en surkuk som alltid lyckas hitta det negativa i allt och idag ville jag kommentera ett inlägg men hoppade över det för det är fegt att vara anonym och det hade nog varit bäst att vara det (minns mongo-kommentaren från i somras, eller tror-du-att-du-vet-mer-än-bvc-prylen nån vecka innan det  anonyma tar man inte på allvar).
Och nu undrar jag: när är det okej att klaga, tycker jag? Ingen vet. Det här är det jobbiga med att vara jag: halvvägs bara hejdå till den tanken.

Kukasnö

fortsätter jag på mitt könsordstema. Mäh allvar, sån där svinkletig snö som man bara smetar runt på, satan vad irriterande. Så jag sparkade i den och sa Satans jävla KUKsnö! och då såg jag henne, tanten som gick liksom bredvid mig.
Ska jag inte kunna könsordssvära nånstans i hela stan utan att tanter ska höra det?

Men Leila för faaan

du är inte Nigella och vet du - det är okej. Sluta, bara precis SELUTA flina upp dig i brygga.
Fast jag gillar all färg och jag är ju eg kär i Leila.Och det betyder INTE att man inte har något liv när man bloggar om tv-mänskor.
Jävrar i min lilla låda vad hungrig jag är.

Jag har ljugit

i min blogg, det är lika dumt som att smygröka när man är gravid - alltså att ljuga för sig själv är så fånigt.
Iallafall, jag kan inte banta. Eller nej, jag är sjukt bra på att banta, och här kan man gärna lägga betoningen på sjuk och skrocka lite för sig själv. Så. Anledningen till att jag inte gått ner mer än ett hekto i föra veckan, var för att jag inte åt nånting, så kroppen bara Hej du svälter och då gör vi såhär att du får behålla allt så länge det går.
Jag fattade det direkt när jag vägde mig, men bara ljug, ljug för mig själv.
Så då måste jag prata om det, för annars kommer jag sluta äta, bara motionera (eller nej, det heter såhär: "motionera" som i att gå och gå och gå som crazyladyn fimptanten) och sen kommer jag njuta av att folk tycker jag är mager och ful (för övrigt den sämsta strategin i världen), för jag älskar benigt.
Så. Där har vi det.

Varför jag är vaken kl 5:24?

Jo, T snarkar och piper och mumlar och pyser och smaskar. Så för att inte kväva honom med lisa eller så, steg jag upp.
Det finns väldigt lite att göra såhär dags. Och väldigt lite att titta på.

Och Lisan då,

nu asar hon ju sig framåt. Förvisso under mycket pust och stön, för det är jobbigt och så, men ändå. Det är ballt.
Och nu inser jag att jag behöver barnsäkra lite. Dvs städa bort små, lättsvalda saker och sätta i petgrejer i grisnäsorna.

- 1 hg

har jag gått ner den här veckan. Trots att jag varit mkt noggrann i mitt dietande. Fast viktklubb bara hurra hurra du är så bra och i princip har de ju rätt - jag HAR ju gått ner i vikt.
Å andra sidan är det inte så viktigt, jag känner mig jävligt snygg iallafall så. Minus den här jeanshistorien, att jag bara har ett par och väääägrar köpa nya eftersom jag har brallor i den storleken jag tänker ha om några veckor. Håhåååjaja.
En får vare gla att en inte har större problem än så. Va.

Vad jag gjort hittills idag:

(detta är en skrytlista, obs):
* diskat två ggr
* bakat kanelbullar till min man
* druckit sex, nej sju koppar kaffe
* hängt tvätt
* startat en maskin tvätt
* dammsugit både uppe och nere
* gått en liten somnabebisenprommis
* bäddat rent i lisas säng, snart i allas sängar
* vikt tvätt
Mäh! Att vara föräldraledig betyder att 1. det finns inga helger, ingen fredagskänsla eller såhära helgsloppyness. och 2. till slut har man liksom vilat färdigt och då återstår städning.
Plus att jag ju bantar, då måste man baka.

Hur man vet att man är gammal:

om man runt kl 21 blir lite småsugen på kaffe, då brygger man det. Fast åh, inte vanlig sån eldsprutarzoegas, utan koffeinfritt naturligtvis. Koffeinfritt kaffe på kvällskvisten, och jag har en kofta på mig dessutom och har smort in fötterna. Tant, tant, tant eller vuxen kvinna. Mestadels är det ballt, men ibland blir det skrämmande tydligt att jag är vuxen. Jag är stor nu, igår letade T i mitt hår och hittade ett silvergrått hårstrå (åh jag hoppas jag får så silvergrått, inte så stålgrått. Fast mammas är snövitt, det är fint det också) och idag har jag insett att jag har en kvällsrutin som innebär typ disk och ladda kaffebryggaren för att det ska vara fint på morgonen när jag snubblar ner för trappan.
Och sen blev det tv och då undrade jag endast och enbart när fan marcus birro sov sist? Han borde vila middag om dagarna, det ser ju jag det.

Jag fryser ihjäl!

Alltså, värmeblåsen står på 21 grader, jag har linne, fleece och collegetröja, fleecestrumpor och tjocka mysbrallor och ändå är händerna iskalla och tittar längtansfullt på ljuset och tänker att mmm eld, om man ändå fick göra en liten brasa.
Att berätta för June att Britta Katt är borta, åh vad vi grät. Och femåringar, de har ju dödsångest som det är. Eller Junes har precis väckts och hon har förstått att barn kan dö och frågat om fula gubbar och om Lisa kan dö och döden döden döden. Och så det här, och jag är så tacksam att hon inte var hemma för jag ser framför mig hela tiden hur det såg ut och hur det lilla pälsiga byltet blödde ur munnen och hur jamade.
Lilla June, och lilla lilla britta katt.

Lille misen Britta Katt

är död och med jämna mellanrum ylar det inuti mig att hon är DÖÖÖ, jag har ingen misse längre för hon är dö. Jag är så ledsen att jag är förvånad själv, jag visste inte ens att jag tyckte såhär mycket om henne. Det är helt tomt här hemma och jag fasar för att behöva berätta för lilla Junisen.
Såhär; jag skottade snö ute, jag hade bestämt att det här skulle bli bästa dagen med kaffe på sängen till T, bortskottade argkänslor och nyvaken bebis med rosiga kinder. Istället skuttade Britta Katt runt och jagade nåt litet löv eller kanske snö eller ingen vet. Hon gick upp mot vägen, vände sig mot mig och tittade och då sa jag med snällröst: Men Brittbritt, ska du vara på vägen? Nej, kom tillbaka nu.
Fast det gjorde hon inte, istället tog hon ett skutt rätt upp på vägen och så kom en bil. Och jag hörde hur det krasade och när jag hörde hur hon jamskrek rusade jag in och skrek på T för jag vågade inte ta henne själv.
Lilla, fina kisemisen. Jag är så ledsen, nästan så jag skäms för det är ju bara en katt eller alltså det var ju inte en människa eller så. Eller jag skäms inte alls det.

Men jävla kukahår!

Aldrig har mitt hår sett såhär mycket spray, inte ens när jag var på M:s bröllop i countryfrippe var det såhär hårdsprayat. Jag glömde ta balsam i håret när jag duschade igår och idag är resultatet ett helt vansinnigt elektriskt hår. Alltså varenda hårstrå står rakt upp. Det är jag och mr T, we pity the fool som vågar sig på att försöka skoja om min frisyr idag.
Sen är jag arg på Lisa som inte sover, på snön som jag måste skotta bort, på T som sover (inte mr T), på att fläkten brusar, att vattnet är vått och att det är vatten i min mascara. Och på att jag bantar, jag skulle behöva äta mängder, nej MÄNGDER! av godis idag.

Detta har jag länge velat

säga till nån som bryr sig, men jag vet ingen som gör det så jag får blogga om det istället. Jo såhär, Richard Wiese som har ett naturprogram som sänds på TV4 Fakta, iallafall han. Han låter precis preciiis som han skurken i Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, han som låtsas att han är ormskötare (fast det är han inte, utan en skurk och en mördare och syskonens morbror eller farbror eller så).

Så. Då fick jag det sagt.

På inköpslistan:

en satans termometer! Vafan, alla andra kan redovisa exakt hur kallt det är (och till sommaren, hur varmt det är och våren! Om våren kommer ju min temperatur att glänsa vafan!) och jag får slicka på ett finger och sticka ut genom dörren och bara gissa som en jävla grottmänska (minus att de inte hade några dörrar plus att de nog gav fan i siffrorna, de bara konstaterade att det var frysa-röven-av-sig-kallt och så sköt de en isbjörn och kröp in i).

Och utöver termometer behöver jag ha nya strumpor, June är helt sur på mig för att jag tar hennes.

Glidmedel = smörj.

Jo, men alltså jag har bara ansiktssmörj med sprit i, och det ju varenda mänska att det inte funkar såhär när det är tusen minus ute. Ldb funkar inte heller för det ska alltid leta sig in i munnen och det smakar röven. Så då kom jag på att när jag var i en sån där sexaffär köpte jag glidmedel och hon i kassan var helt lyrisk och skrev ut en massa papper till mig där det stod att glidet var bra till sex, men också att smörja ansiktet med, putsa möblerna, vattna blommorna, göda gräsmattan, tanka bilen, äta, stöpa ljus av och städa huset med. Typ så. Så nu har jag smort mig och det känns.. Ptja, kylan kommer knappast att kunna bryta den här barriären av fett iallafall. Inte i första taget.

Varför jag köpte glidmedel? Jo, det var i början av romantiken (obs bo kaspers-referens) och jag hade nån slags ide om att det var gött när det var riktigt såhära kladdigt och glidigt. Vad jag glömde räkna med var att det finns en gräns där glidet och kladdet övergår i exakt noll friktion. Så hejdå glidmedelssex, hej lubrikation.

Nej vafan skriver jag om det här för? Åh va eklig jag är.

Iallafall är det snö nu igen

och jag tänkte imorse, att det kommer jag minnas om några år när vi pratar om hur tradiga och varma vintrar vi har - fast då kommer jag minnas vintern 2010 som den snöigaste och kallaste vintern n-å-g-o-n-s-i-n. För det är så mitt minne fungerar. Eller ja, jag kommer inte minnas att det var 2010, jag kommer säga typ 2007. Eller så.
Imorgon kommer Junisen och om snön inte ligger kvar så ska jag stämma kung Bore, det ska han ha jävligt klart för sig.

Ja, jag har lite skrivtorka men det beror nog mest på att det sexigaste och mest spännande som händer om dagarna är kvällspromenader (spännande) och städning (sexigt, om man är en smula pervo och gillar såhär tappade hårtussar (satans jävla kukhormoner) och att putsa toastolen och så).


Jag måste baka

och städa kanske men mest baka. Levain läste jag om på ett forum, googlade och blev kär fastän jag inte ens smakat det. Jag måste baka. Surdegsbröd (fast levain får mig att associera till anton la vey (så heter han, väl?) och det är konstigt ju).

Men mest av allt måste jag verkligen duscha. Det är verkligen osexigt att lukta ost. Fisost, eller nej det gör jag inte men jag måst eduscha för jag kanske fryser ihjäl annars: när jag diskade rök det om disken.

Dålig hårdag

har jag idag, håret är liksom som om jag har två hår? Det är så fluffigt att det ser ut som jag har liksom små fönar under håret som blåser upp det. Eller som att jag stått upp och ner hela natten och blåste det torrt och haft i två flaskor mousse (muss).


Såhär ser jag ut, fast mitt hår är mörkare då. Men det är mitt ansikte iallafall.

Årets första dag

blev såhär att vi var så trötta att vi var förbannade, barnen och jag. Så vi satt i vardagsrummet och kivades och var vi skulle sitta, vem som fick slicka på vilka leksaker, om man skulle se bolibompa eller disney eller titta på datorn eller om man skulle ha välling och sova eller så.
Sen bestämde jag att vi skulle göra våfflor med den sista grädden som höll på att bli gammal, och då blev det liv i luckan och glada miner och sådär. Tills Junisen skulle ta smör i kylen och råkade snubbla och ramla på Lisan som låg på golvet och försökte lära sig att krypa. Oj, vilket liv det blev (årets underdrift).
Sen lugnade alla ner sig några hekton och så fick lisa sitta i sin stol och gräva i en låda och alla var helt glada och det var tomtebolycka och sådär - tills june drog ut den lådan som är liksom i höjd med lisas mun och lisa bara plopp smällde ansiktet i lådan.
Sen vet jag inte vad som hänt resten av dagen, det har varit långsamt och lojt och sen skulle jag och june köra till syster M och hälsa på och bebisen plus pappa T vara hemma. Men halvvägs ringde T och bara: hjälp? Och lisa skreeeek och skreeeeeek så då fick vi vända. Sen mutade jag june med chirre och film och sen var den dagen slut.


Men kolla in Lisa!


RSS 2.0