Mkt mätt nu

och vitlökig.

Kom just ihåg att jag lovat June att ha fredagsmys, så Ronja och chips då. Undrar hur chips blir när/om man kräks upp dem?

Menatteeh..

den där ångesten fick typ stå tillbaka när J viftade med kebabsallad, så nu stannar vi. Förresten var tvätten inte torr och June ha nyss vaknat (nej men det blir säkert skitroligt ikväll/natt).
Inte för att jag är hungrig, min mage bara: MENSMAGE är jag, ät socker så ska du få se vad som händer.

Skitisamma, idag kom mitt studentkort (hit?!) och jag ska börja spinna nästa vecka. Äntligen, äntjävlialigen.

Jag tvättar lakan

i huset och har en krypande ångest över att vara här. Allvar, jag vet ju att jag får åka hem sen till min fina lägenhet, att det är det som är hemma och det är där jag lägger min hatt.
Och ändå, jag har dammsugit, plockat ur diskmaskinen, städat lite i källaren.. Sånt jag aldrig gjorde när jag bodde här, men som jag gör nu för att huvudet får vila om handen arbetar. Iallafall om det är hushållsarbete det gäller.
Nån timme kvar bara, sen kan vi köra.
För övrigt har jag tagit min Tupperwareostkupa. Jag är fan inte klok, såhär motiverar jag beslutet att helt sonika flytta med den hem: han fick alla verktyg (jag skrev varktyg först, så nu har jag börjat skriva fonetisk text verkar det). Jag har inte ens en sketen skruvmejsel! Sen motiverar jag det även med följande tankar: jag äter ost mer sällan (hence; jag behöver en sån ostkupa för att osten inte ska ligga i en påse och fesa till sig och ja, fesa och fesen är ordet för dagen) och jag betalade för fan FEMHUNDRA spänn för den. Iallafall tror jag det nu, så mycket var det kanske inte men skitisamma.

Kräknätter och friskdagar

så är det här. June har kräkts två nätter i rad, men mått bra på dagarna.
Det jag panikar över nu är: rena lakan? Alltså, jag är nyseparerad - här drunknar vi varken i lakan eller dinaros att köpa sådana för. Och tvättid, vi får köra ut till huset och tvätta. Mkt självständigt hehe.

Mest panikar jag övar pappas 65-årskalas. Jag vill gå, men det vore rätt osnyggt, minst sagt, att gå dit och smitta den nyblivna farbrorn med nån mystisk kräksjuka iofs.

Jag är hungrig och har varit vaken sen 4.


Förvaltningsrätt

läser jag just nu, och jag är så jävla lättimponerad. Vår föreläsare är jurist i botten (bara en sån sak!) och har arbetat med socialt arbete och nu utbildar hon poliser (bara en sån sak!) och socionom. Hon är rätt lik Clarice Sterling (bara en sån sak!) och hon är bara så kunnig. Jag älskar det, när det ställs tricksiga frågor och hon svarar med paragrafer och så ja. Jag imponeras av genuint kunniga människor.

I en av mittemotgrannarnas fönster hänger en gardin och en ampel så det ser ut som om det står en alien där och kikar ut. Inget konstigt med det.

Nu är busken grön

kolla här bara:



och så måste jag bara visa den här. Jag skulle ta en bild på June och skicka till la famiglia, typ en "tyck-nu-synd-om-mig(och-mamma!)-när-jag-är-så-sjuk". Och så blev det såhär:


Såatteh.. rockfestivalen år 2023 någon?


Vad äcklig han är,

så säger Stina (?) om den förtrollade prinsen i Saltkråkanfilmen vi ser nu. Ja-a. Det ligger ju så att säga i grodors natur att vara det. Lite äckliga. Precis som diken på Planteringen undantagslöst är äckliga och fulla av godispapper, blöjor, någons kvarglömda trosor, döda fåglar, resväskor och fula skor. Och trafiken, det är trafik överjävlaallt, helajävlatiden.
Plantan ÄR hemma för mig, men jag blir ledsen av hur här ser ut.

För övrigt är jag det tröttaste jag någonsin varit idag. Konstigt, för SÅ lite har jag inte sovit.

När någon säger såhär till mig: Ni stod där vid bryggan och såg ut som vackert väder. Då kommer jag inte säga att vi får väl se, då ska jag säga ja tack.
Fast hela Tjorvenfilem ser ut som Stenmark och jag fnissar åt allt, för jag tror de är ironiska. Och Jun ehojtar med jämna mellanrum: Det är inte OLIT MAMMA!

Cutiepie

är hemma och vi har läst sagor (note to self: förbered innan, det är ev inte bra för junes mentala mående att jag gråter när jag läser sagor med vackert språk), jag har ätit kolor och digestive och nyposnoppa (haha, hello mr freud. Hello) och macka och fan och hans moster.


Baby i sin nya tröja. Här har hon lärt sig säga Ride on.


Middag. Inget konstigt med det, att pressa i sig flera deciliter socker.


Ayeah, hon är så ball.

Feel-goodmail är de bästa mailen. I sanning.

Fast trots fulvecka

fanns det en som flirtade på Maxi.
Såhär tänker den sansade delen av hjärnan: kul med flirt, han var söt nu går livet vidare.
Den mer desperata hjärnhalvan ylar: VaFAN kan det inte vara lite mer filmjävel över livet för? Han borde tammejfan joggat efter och bara Juhu! Vill du äta middag med mig?
Och jag skulle som genom ett trollslag ha fint och slätt hår trots stormpromenad, inga mensfinnar eller konstiga prickar, jag skulle ha snygga kläder och inte gympadojor och jag skulle säga nåt helt charmigt och gulligt och lite kul - inga svordomar och inget som anspelade på sex (så då fick jag nog vara tyst antar jag).
Men så blev det inte, jag och June, vår glass och våra vita makaroner och dennismedluggenkorven körde hem i vår mögiga corolla.
Men det var fint det med.

Mensvecka = fulvecka

och är jag dessutom förkyld ovanpå det så kan jag lika gärna bara spy mig själv i ansiktet varenda gång vaknar. Det ÄR så illa.

Jag känner mig halvrutten men jag tänker iallafall gå och hämta June. Alltså, promenad är väl för fan inget farligt även om man är sjuk?
Vi ska gå och fika på stan har jag bestämt, fika är bra.


Spindlar och bajs

drömde jag om inatt. Och om J, att han bodde här och att jag var arg som fan på honom för han hjälpte mig inte med spindlarna. Jag drömde att jag hade en helt lurvig matta i köket och när jag stod på den upptäckte jag att det sprang spindlar över mina fötter hela tiden. Och så var det så, att när jag mosade en spindel kom det liksom fem nya, fast lite mindre. Och till slut fick jag leta efter spindelbon i mattan men hittade bara en stor bajskorv.

Jag behöver kaffe. Så jävla badly.

Bokrean förresten

jag köpte böcker för FEMHUNDRA. Fy fan vilken ångest jag har. Jag har för i helvete inte 500 att köpa skit för? Jävla pucko.

Nåja, June kommer bli glad.

Mat vill jag

skriva om idag. Bara mat. Lunchen skrev jag ju om, sen åt jag lite godis, Hannas blandning och polkagrisar. Fast bara lite. Sen åt jag ett grönt äpple och sen tre digestive. Och efter det, vid halvsju så gjorde jag kycklinggryta med cocosmjölk och grön curry. Och nu har jag ätit lite halvbränd smuläppelpaj med vaniljvisp och dricker kaffe.

Imorgon ska jag köpa träningskort och sen ska jag träna istället för att tänka på att ligga med alla. För det
blir ju inget iallafall.

Smoothie och äggmacka

med saltgurka på = lunch.
Jag har varit i skolan och lyssnat på förvaltningsrättsföreläsning och trots det komaframkallande namnet var det en rolig föreläsning. Eller rolig, nu tog jag i så det kom en klick bajs i brallan nästan.Men intressant. Och nyttig, mest det.

Jag har 31-årsfödelsedagsångest, jag har ångest för nu tror jag att jag ska vara singel för evigt eftersom jag är helt skadad och bara visst vi kan ligga (sen gör jag iofs inte ens det) men tro inget, tro absolut inget (om du inte tänker vara dum mot mig, då kan jag gärna falla som en fura tacksåmycket).

Jag börjar få ont i halsen nu. Så nu har jag snornäsa och lite halsont, vabra det ska bli att bli sjuk till helgen när vi ska till pappsen.

Och nu

bokrea!

Gårdagen

slutade med att jag halvt om halvt klädde av mig och somnade som en död. Även var jag på väg till Lund i TAXI herregud, men blev stoppad. Plus jag trodde jag var nån sags ståuppare och höll lite show hemma hos världens bästa O. Som fick sockerkaka och guldnötter i inflyttningspresent av mig.
Jag rökte och det smakade skit, jag drack hittepåchampagne och jag har endast vaga minnen av den sista timmen av kvällen.
Men när jag gick igenom min skickade sms-lista fick jag gå och lägga mig en stund på golvet på toaletten. Där draculalåg jag i kanske en halvtimme, sen kom det kunder och då fick jag ta mig samman och dricka fanta.
Fast jag var ganska rolig. Till exempel har jag påstått att Frida Muranius är först på min knulla-playlist och skickat ett mms på O's tinnig till klarai och skrivit: gissa vem. Och en bild på emem och världens snyggaste Mille som numer vet att när klarai kommer hem är det han som har ett uppdrag.

Nu SKA jag titta på film. Tammejfan.


Världens bästa O och jag. Och jääävlar vad jag gick på om hans toa. Men det var fan den snyggaste jag har sett. Jag skulle kunna bli ihop med den.


Den här bilden tog jag bara för jag tyckte han i röda koftan var snygg. Han i sin tur tyckte att C var den snyggaste han sett. Vilket iofs stämmer, hon ÄR jävligt snygg.


Kolla, C är hon till höger. Även har jag tydligen ett adamsäpple, och Jojo är hon i mitten.

Det finns fler bilder, men det är typ olika varianter på bilen av mig och O, bilder på golvet, på glas, på snygg-M och på han i koftan.

Ironiskt

att jag stavade fel på halvfull. Hehehe.

Fylleblogg

coming up. Jamen inte NU vafan, kl är typ sju. Jag är bara hakvfull.

Nu ska jag nog ta ut fläskpannkakan ur ugnen.

När jag är ute och går

formulerar jag sanningar för mig själv. Alltså sanningar OM mig själv eller så. Det är rätt bra, det är som terapi.
Om jag blir terapeut ska det bli min grej: att köra bil, att promenera eller moppa golv. Sånt som är lite meditativt, för då är det så lätt att tänka och att prata.

Jag ser jämt bilar med hissreparatörsreklam på när jag är ute, och då tänker jag på den gången när vi fastnade i hissen första dagen på mitt nya jobb och jag höll på att få psykbryt men lyckades behärska mig. När jag satt där på huk på hissgolvet och drack vatten i småsmå klunkar och höll för öronen och koncentrerade mig på min andhämtning och ljudet av mitt blod, tänkte jag på hur det var att föda barn. Och i det kunde jag hitta en styrka så det inte slog över för mig. Tanken på att föda June fick mig att inte gå bananas.
Fast anledningen till att jag inte gick bananas var inte för att det var så ljuvligt att föda eller att jag bevittnat livets mirakel, utan det var tanken på att jag har gjort värre saker än att fastna i hissar.
Att genomgå en förlossning är det bästa såklart som kan hända - fast i efterhand.
Under tiden är det summan av all fasa, det är ett krig, ett hav av smärta.
Alltså, blir du jagad av en gubbe med torghandskar, mögiga cargobyxor och helly hansenfleece som håller i en älgstudsare, då är du rädd. Men när din egen kropp river dig mitt itu, när den får dig att känna sån smärta att du på allvar tror att du ska dö - eller ännu värre INTE dö. Då ÄR du rädd.

Eller jag, jag var rädd.  Fast det var ju bra, för nu har jag en upplevelse att jämföra med. Alla köer, all äcklig mat, alla obehagliga flygresor, skräckresor i taxi, tandläkarbesök, bikiniprovningar: Jag. Har. Varit. Med. Om. Värre.


Och såhär snygg var jag när jag var gravid. Jaa, jag bara sglödde så vacker jag var. Hehe.


Mäh fy fan vad bortgjord

jag är (nu är det frestande att skriva igen).
 Jo, för att behålla min sinnesfrid raderade jag F både från mobilen och msn (det skrev jag förresten innan tror jag). Det gjorde jag för att sluta obsessa över att han inte svarar på sms och skit, och för att sluta vara ett argt sajko.
Iallafall, det har visat sig att det var en svinsmart drag, jag har känt mig helt världsbäst och lugn och han har skrivit tillmig, jag har svarat och sen låtit det bero.
Till sidag, när jag av nån anledning fick för mig att jag skulle lägga till honom på msn för att kolla nåt. Så det gjorde jag. Sen tog jag bort honom, sen la jag till honom igen lite senare, och tog bort. Varpå han frågade: vad gör du så fär? Jag bara: Ha? Vaddå?

Då visade det sig att han SER när jag tar bort honom.
Hahaha fy fan vad pinsamt, jag blev så generad att ansiktet liksom smälte och droppade ner i tangentbordet.
Jag fick fessa upp och berätta att jag gjort så eftersom jag annars gick bananas här hemma, och att det bara var för att inte vara ett sånt jäla sajko.

Nu ska jag sova, skit i csi.

Amäh kolla

då: http://gizmodo.com/358636/stairs-bookcase-actually-makes-me-want-to-move-to-london

Vi är hemma, June sover i soffan och jag ska jag 1. göra kaffe och 2. tvätta jobbtröjan.
Fast ev somnar jag innan jag hinner göra något av det.

Cancerkage = kransekage

Där ser man. Jag tyckte iofs det var ett underligt namn på ett småbröd, men vem är jag att bestämma vad folkmun döper kakor till?


Jag dödade katten

Britta inatt. Helt mitt i alla drömmar om BWO, mustascher, shorts, bekantingar och jobb, vaknade jag och insåg att jag legat ihjäl katten.
Hon låg blickstilla, helt mosad bakom min rygg och jag sa med gäll, förskräckt röst: Britta? Britta! Nu får du vakna Britta! Och så skakade jag henne tills hon efter en stund jamade ett lååångt jam (det betyder släpp mig för i helvete kärring innan jag biter dig i pannan (det har hänt att hon gjort det ja)).

Fem timmar har jag sovit inatt, vad spännande det ska bli att jobba idag. Vi får se hur mycket godis jag moffar i mig. Vi får se.

June badar

och jag dricker kaffe.

På jobbet när jag åt vidriga viktväktarmaten fick jag sinnessjukt ont i magen, och sen gjorde jag mig själv den stora tjänsten att äta två nävar brända mandlar och två nävar kolabönor. Detta sköljde jag ner med kaffe och stimorol, så jävla korkat.

Jobb hela veckan

så det här är ett klassiskt fall av den enes död osv. Eller ja, nu har ju inte MB dött iofs. Men vafan.

Jag skulle äta vidrig, vedervärdig viktväktarbolognese men plötsligt mår jag så hemskt illa så det får nog vänta. Jag borde damma nåt. Eller moppa. Eller rensa upp i det otroliga gyttret av godispåsar, bokmärken, plåtleksaker, strutar, burkar, korgar, klädnypor och fan och hans moster. Fast jag tror inte jag får det.


Jag har snyggdag idag

och så ska jag slösa bort den HÄR, på "jobbet".

Jag borde slösa den på någon med snälla ögon och muskulösa underarmar.

Amäh hur fan

tänkte jag när jag surfade bort all min tillgodotid?

Nu är det ju jag som har lite halvbråttom iallafall, men åååh.
Även måste jag ju tanka eftersom jag ska köra F till Ängelholm. F som jag för övrigt raderat från msn och mobil för att jag inte ska kunna dinga mig och bara: ska vi ut och gå (svaret är alltid nej), ska vi ses (svaret är typ alltid nej) eller pratpratprat (inget svar).
Jag känner mig redan som en människa som inte är så förbannad att jag får slag. Det är fint.

Nej vafan

jag stängde dörrar, satte igång värmefläkten och hittade en sjal att ha över axlarna. Så nu mår jag toppen.

Och alltså, två timmars promenad om dagen måste ju rimligtvis väga upp att jag ätit typ 250 gram blandat kolabönor, såndär sockermandel och så? Om ens det förresten.

För övrigt borde folk fatta att den grinden som är mellan kaffestugan och mitt liksom kontor - den betyder off limits. Och likförbannat kvistar folk in här och ropar Hoho, kan du växla? när jag sitter på toa. För bövelen.

Oh no

det känns som om jag ska få feber. Jag var krasslig igår, och känner mig sån nu igen.
Det är dåligt på många olika sätt: jag jobbar, hämtar Junisen imorgon, har promenerat hit och måste alltså gå hem också.

En bra sak är att jag hittills inte ätit en enda kaka. Däremot en liten bit helt mörk choklad (ryys) och två lakritsstänger men lakrits är INTE samma som en mazarin.

Systerskap

är det finaste ordet jag vet.
Såhär är det ikväll, att jag ska ha mens snart och känner mig lite småkrasslig och då finns inga barriärer liksom. Jag saknar klarai så det värker, och jag fick skicka sms och skriva att hon fattas mig och att jag gråter och gråter.

Men snart är hon hemma, det är bara några månader kvar, och jag ska dricka kaffe, äta en glass och sen bada. Det är inget farligt att vara ledsen.


Jag fes

och då steg plötsligt en man in och skakade hand med mig och bara: jag ska hämta tomlådor. Jag: Jag heter Cecilia och jobbar bara varannan helg hehe ja det är ju ett uuuunderbart väder och vad söta kossorna är och ja sedär hittade du en låda ja, ta en kaka och här finns kaffe också lite gammalt kanske, men ta här ta lite nej inte det nej ja det här är ju som min första dag hehe, jag jobbar ju bara varannan helg så det här är tevligt, jag har pratat med chefen och alla möjliga ja joodåsåatteeh.. Som om prat skulle göra så att lukten försvann.
Händer det här bara mig?

Tja, det kunde varit värre. Jag kunde ju suttit här och gnagt på tånaglarna. Eller ätit snorkråkor.

På Fredriksdal

är ju jag idag, och har fått träffa mina arbetskamrater idag. Jag jobbar varannan helg annars, det blir inte så mycket sammankomster med kollegor då, kan man säga.
Iallafall, med biaframage av alla kolabönor jag tvångsmässigt skyfflat in i munnen (ja, och så för att jag inte bajsat idag heller iofs) stod jag och flinade som om nån sytt fast mungiporna i örsnubbarna på mig och bara: Yeeees, I would REALLY lika to do that när en av kulturtanterna på engelska sa att hon tyckte att jag skulle sitta utanför i tidsenliga kläder (tidsenliga: hätta på huvet) och STICKA! Hahaha, när mamsen försökte lära mig sticka nån gång på 80-talet var hon så förbannad till slut att jag trodde hon skulle sticka (ursäkta) stickan i ögat på mig.
Och så har min chef A ringt flera gånger och jag har naturligtvis redan lyckats svära honom i örat flera gånger, och sen har det varit en hel drös med damer här och sagt hej hej och vad roligt och det är du som är cecilia, jag förstår. (de vet ju inte vem jag är, men de vet att jag jobbar extra idag och att det är bra)

Det finns nåt som heter tvättnötter. Hahaha.
Nu skrev jag hahaha, men i själva verket tänder ju jag på att knäskura och att använda tvålflingor och skit. Så hahaha var mest för de som inte är som jag, lite balla alltså.

Morgonmotionen

sträckte sig från glada skutt nerför trappan (det bränner kalorier att skutta. Och att frysa. Det är inte sjukt att tänka så nääärå), bort till sophuset. Jag fattar inte varför jag alltid måste balansera så jävla mycket skit på vägen dit för övrigt? Tusen påsar med olika plast, metaller, papper som man kan bläddra i, papper som nog är kartonger, glödlampor i särskilda papperspåsar, batterier, schampooflaskor (ska de sorteras eller inte)?
Nåja, när jag sorterat allt ringde telefonen och nu har jag bråttom så innitahelvete, för jag ska jobba. På Fredriksdal.

Och först MÅSTE jag duscha, för håret är faktiskt fett på allvar.

Och på fredag

ska jag skjutsa F till Ängelholm.
Jag kände mig väldigt väääldigt lättlurad när han igår bara: Trevlig, trevlig, trevlig och sen: vad ska du göra på fredag och jag bara shit vafan han har liksom ändrat sina priosar nu eller? Jag bara, lite coolt sådär: det är ju en vecka till så jag har inga planer, vad ska du göra? Han: Åka med dig till flyget.
Jaaja.

Jag ska gå morgonprommis

men fy fan vad osugen jag är på det. Det blåser och är helt kallt och mina trosor vill hela tiden leta sig halvvägs in mellan skinkorna. Vilket betyder att de liksom skär av rövaballarna. Jag går omkring med fyra dallrande skinkor nu alltså.
Och jaa, alla trosor är så. Och jag fattar inte vad det betyder, om de är för stora eller för små och egentligen kvittar det ju för jag kan iallafall inte köpa nya.


Jag SKA gå. Vafan.


Aldrig tidigare

har jag varit med om att värktabletter funkat så bra! Fy fan, den här präktighetsgrejen jag går igenom nu gör helt bra saker med mig.
Lyssna att detta har jag slutat med. Resp börjat med:
* rökning
* nezeril
* köpa saker jag inte behöver, gärna på nätet (mat räknas fan inte)
* promenera
* försöka förstå danska (slutat med, det är faktiskt omöjligt. Omöjligt!)

Helvete

vad jag har ont i flabben. Som en 83-årig tant har jag diagnosticerat mig själv och knaprar alltså diklofenak för att dämpa inflammationen. För ja, det är det jag har. I tandköttet. Så jävla osexigt så man tror inte det är sant.

Jag tittar på top model, ska bada men först av allt dricka treo. Fast jag vill inte. No sir bob.

Bananer, äpplen och

av någon outgrundlig anledning vaniljvisp inhandlat.
Jag och June har bråkat hela dagen, jag är så trött så jag dör, och jag MÅSTE gå ut och gå. Fast det får vänta till imorgon. Fan vad jag ska gå långt imorgon. Eller ja.

Junisen somnade hemma hos J, så hon sov där inatt. På vägen hem sms:ade jag F i nån slags det-här-är-sista-gången-jag-föreslår-en-träff att: Ska du med hem?
Och det skulle han. Och det var roligt och rätt mysigt och jag fattar ju själv att det inte är så jävla lätt att släppa, det märks ju tydligt.

För övrigt har jag länge hävdat att jag vill vara förälskad, sådär galet och passionerat liksom, och att en man ska känna samma för mig. Fast problemet med mig är ju att när en man blir förälskad i mig så tror jag att han är ett sajko och dumpar honom. Är han däremot som J. Och F. Då jävlar ska jag hänga mig fast som en igel och aldrig i hela mitt liv släppa.


hahahahahahaaaa

Korken är kvar

men kuken är borta.
Det ska bli mitt nya motto! Jamen jag hittade inte på det själv, jag såg det på tv.

 

Picknickbild


något beskuren eftersom June hade en banan i munnen och det såg helt obscent ut.

Jag skulle vara mycket, mycket, mycket nöjd om hon somnade nu.

Ledig fredag + sol =

långpromenad till Friabad och varmkorvspicknick. Vi satt vid gaveln på dasset och det var varmt som fan. Det bästa med att June är snart 4 är att att skillnaden på en 4-åring och en 2-åring är enorm. En 2-åring är ju som ett duracellmiffo som bara snor runt runt runt och man får kuta efter och bara: Akta! Inte där! Nej ät inte tång! Inte bada NU! Ta ut huvudet ur hundens mun! Akta moppen! Nej det är kaffe i den! Ät inte hundbajs! osv
Nu är det helt bara lite samtal om varför det är skinn på korven, vad pengar är, om varför bebisar har monopol på vagnåkning.

Det är valentindagen

och den har varit fin. Besök från pap och hans fru M, blomsterbud från fina Mm, favoritsnabbmat från wok kitchen och så jim morrisontavlor och rislampor från Bolagret (kudos far, just det). Och så nu på kvällen då, chokladfika med June och J.

Lägenheten är full av tulpaner, kylskåpet är fullt och planer på picknick imorgon.

Och just nu är det Gordon Ramsay på tv, och jag ska fan bli ihop med honom. Eller kanske bli honom. Eller kanske inte.

Ny rislampa

ska inköpas för en del av pappsenpengarna.
Jodå, för den som hängde ovanför sängen. Den trodde Britta Katt var till henne. Så igår hoppade hon upp och in i den. Alltså rislampor är för fan gjorda av rispapper, fatta hur ömtåligt det är.

Och. Lyssna att jag stampade så hårt i golvet att jag har ont i foten idag. 1. vem fan stampar i golvet av ilska? 2. kan jag skärpa mig med det här att ta ut vreden på fötterna?

Ah, tulpaner!

Har jag köpt. Till mig själv.
Det är fan inte ett dugg tragiskt att köpa blommor till sig själv. Nejdusåatteeh.

För övrigt har jag till June köpt trosor, hårsnoddar och en ask hjärtformad choklad. Utöver då att jag betalat hyran och så, vilket ju är den bästa presenten kan jag tycka.

Pap kommer hit och jag behöver VERKLIGEN städa toaletten (jag är mkt känslig för damm på toan, det är så jävla vidrigt) och moppa golvet men nu verkar det som om jag ska somna istället.
Detta ska hända innan pappabesök:
* toastäd
* benrakning
* promenad för att hämta fisjune

Detta kommer hända: jag somnar och vaknar vid kvart i tolv och får köra och hämta June som blir skitarg för att vi inte ska gå hem.

Sällan, eller faktiskt aldrig

har jag känt sånhär avsky inför en dag.
Alltså, det är faktiskt nästan löjligt hur uschlig jag tycker den här dagen är. Jävla jippo- och hittepådag. Gelehjärtan - bah!

Fan vad glad jag hade blivit om jag fått blommor av nån som vet vilken min favoritblomma är (nu lät det som om jag menade J, för han vet såklart, men jag menar nån som.. äh vafan vet jag).

Såhär ser det ut

himma hos mig och Junisen:



Här äter man. Eller nu ljuger jag, för vi äter utan män. Hehehe. Nejmen allvar nu. Här äter vi. Lampan är så att säga inte riktigt i fas med bordet, nej.


Tja, såhär ser det ut predisk. Nu är det mycket trevligare, så jag kan ju egentligen tycka att bilden borde tagits nu. Skitisamma.


Vardagsrum. Och kolla, dammsugaren i hallen!


Det här ser jag nu. Minus att tv'n är avstängd. Det är också vardagsrummet alltså. Just det.


C'est moi.


Junisens rum, ur på-huk-perspektiv.


Sovrum eller åh, jag borde helt spontant skrivit verkstan ju! Fan med. Orberna ör INTE damm utan helt mycket andar. Jovafan.

Recap?

Lyssna nu, att män tammejfan inte är kloka.
Jag orkar inte förklara egentligen. Bara detta: V vill bli bjuden på middag (V som inte gav mig jobbtider när jag inte ville knulla, DEN V!), J med cepebenen dyker upp på mitt jobb TROTS att jag iggat hans senaste fem sms. F som vill recappa det han sa i torsdags och sen blir SUR när jag säger vad jag tycker om det och om honom.

Imorgon får jag pengar. Då ska jag betala varenda liten fesen räkning och sen ska jag köpa nåt jävligt sexigt att ha på mig när jag inte går ut.
Nya underkläder ska jag köpa. Just det.

Alltså, saken är den

att jag känner att jag kommer behöva tala om för F att vi inte ska ses mer. Frågan är bara om det är ett samtal som lämpar sig för msn (för det är ju inte the drama direkt) eller om jag ska tvingas ringa honom (vi rings liksom inte utan sms:ar och msn:ar). Att säga det till honom när vi ses går inte, eftersom vi då får hålla på såhär till typ.. maj?
Igår sms:ade jag det här: "Waddap? Ska vi ses ikväll?" och på det svarade han typ att han höll på att blåsa datorn. Hahahaha, ja herregud.
Idag på msn:
cilia: Jodåsattteeh. Ska vi äta lurre?
Lill-F: najdå  jag skall träna snart o sen hem o fixa sen iväg o jobba :)
cilia: Där ser man.

Jag tror det är called för med en msn-diss.

På mtv just nu: top 10 @ 10 - Dans. Fy fan vilken bra musik - och folk som dansar breakdance och grejer (jag minns när det var sjukt inne med det och ryktet gick att om man snurrade liksom på huvet sådär så skulle håret vridas av och aldrig mer växa ut).

En smula revidering

är på sin plats: klarai och S är naturligtvis mina favoritmsn-människor.

Men för att vara man och för att vara han så ligger han iaf högt i topp. Polis- och musikmsn-favoriten alltså.

Jag sover nu, fast med ögonen öppna.

Jag önskar

att jag visste vilka det är som läser min blogg, att det gick att se.


En del vet jag, men verkligen inte alla. Det är lite obehagligt och samtidigt inte. Eller såhärdå: det hämmar mig, men kanske inte så mycket som det borde. Eller så.


Och jag röker såklart fortfarande inte,  jag är inte så intresserad. Jag vill ju inte röka, fan vad lätt det blev att sluta då (även om jag så SUGEN på allt: frukt, tuggummi, godisgodisgodis. Skitisamma).


gonatt på redigt


En låt till

sen ska jag sova. Min vän polisstudenten (ja man blir ju glad ända in i lilla själen) skickar musik som gör mig så glad. Just nu är han min favoritmsn-människa, för jag behöver bara säga att Men när får jag mer musik? och så skickar han Rilo Kiley, Hurt, Kravitz och Paolo Nutini. Och Robyn och Shinedown och Takida. 
Tusen gånger har jag lyssnat på Talking to God med Hurt.

För övrigt var det en bra jobbdag. Minus att i slutet av dagen trodde V (som jag varit trevlig mot och inget mer) att vi typ skulle vara nakna nästa onsdag och innan dess äta middag och så.
Jag fattar inte, en tror att man är ihop efter att man sagt hej, en annan bara: JAG. ÄR. INTE. KÄR. Men jag gillar dig, du är rolig och vi ska fortsätta ses (jamen jag fattar väl för fan också att det betyder EXAKT det jag tänkt hela tiden: det här var väl fint och bra, det här gör vi tills vi tröttnar. Well, jag tröttnade efter kär-pratet. Jävla idiot, jag är mkt bitter) (nej jag menar INTE bitter hehehehe)

Enigmor med för stora huvuden. Det är så män är.
Fast det skiter ju jag i, som har en helt snygg säng och en jävligt bra bok och kanske ett päron att tugga på.

Ett riktigt hem

ska innehålla följande för att göra det för mig: dubbelsäng (jamen haja hur stor June är, för at inte tala om Britta), matta i något rum, lampor och speglar. Resten kan kvitta.
Jag är så stolt över mig så jag snart kommer hångla upp mig själv: det jag har här hemma är mitt.
Jag kan inte beskriva det, men det är liksom ett hem på riktigt. Inte som mina 20-nåntinglägenheter där allt var hopplock, lånat och ärvt och liksom inte på riktigt. 

Detta hände igår när jag skulle möta J'sen på OKQ8 (har det alltid hetat så förresten? Innan var det väl två olika mackar?) för att han skulle hjälpa mig med släpet (och helst dra det med beemern eftersom corollan tydligen rostar i svansen) fick jag vänta i en timme. Jag hade redan hyrt släpet och stod som en jävla idiot och väntade och väntade, och till slut kom gubben som hyrde ut släpet och bara: ska du ha hjälp eller (fatta hur debil han måste han tänkt att jag är som bara stod i en hel timme!) och jag (halvsnyftande): Jaa vet du vad tack snälla (för då hade jag redan försökt fatta hur i helvete man gör med släp, men jag hajade inte ens att jag skulle backa till bilen, så det gick sådär för mig kan man säga). Då var gubben tvungen att gå in igen, men han skickade ut en av sina kunder som fick hjälpa mig. Och det är här det blir underligt, för den här snubben som hjälpte mig berättade att han aldrig kopplat släp innan - och ändå kunde han. Det finns så många olika tolkningar av det här, jag väljer den här: Jag är dum i huvet.
Och sen när jag lämnade tillbaka släpet fick jag rabatt! Hahahaha.

Jag ska nog göra mig vacker nu, för jag ska jobba. Jag har sovit ungefär trekvart inatt känns det, för sån är jag; när det är nytt i sovrummet måste jag vakna hundratusen gånger och liksom kolla.

Det här går inte

för jag orkar inte vara såhär irriterad på honom. Lika bra att lägga på hyllan, säga gonatt och häddå. Det är tråkigt och jag gillar så innitahelvete, men lyssna att hans goda egenskaper säkert finns hos någon annan där ute. Någon annan som dessutom är intresserad av mig, som vill sova med mig och träffa mig och äta frulle och middag ihop nån gång då och då. Nån som vill ligga mer än en gång i veckan (snälla gud, sänd mig en man med en sexdrift som någotsånär matchar min (jag är inte omöjlig så det räcker kanske med fem dagar i veckan då)), nån som inte envisas med att betala filmen, eller nån som vägrar betala filmen av princip.
Han får förresten inte vara allergisk mot katter heller. Och han ska vilja träffa June, även om han inte kommer få det.
Jag är faktiskt lite ledsen, det är tråkigt med F.

Jag ska köpa säng idag, och trots att jag lovade S att inte försöka rodda ihop det själv verkar det som om jag får göra just det. Men vafan, hur svårt kan det vara att bära en säng och en sängstomme som ju dessutom ligger nerpackat?
Detta är min alternativ:
1. F som sa njaej så då sa jag SKITsaksamma.
2. J med cepebenen, men då kommer han tro att vi ska ligga.
3. V som är ett svin. Och som kommer tro att jag ska ge kuken vad den tål (rys, kräk, svim av äckel)
4. L som inte svarar när jag sms:ar henne vilket betyder att hon jobbar, hence hon vill inte släpa möbler ikväll.
5. J som använder bissnissrösten mot mig och snäser hela tiden.
6. Jag bär själv och hoppas på att få hjälp av nån granne eller nåt.
7. Sängen köps in någon annan dag, varpå pappa kommer på torsdag och får psykbryt (inget alternativ egentligen, det SKA finnas en säng här på torsdag).

CSN är min bästa

vän. Min BÄSTA jävla vän!

Vi har sett Planet Terror och nu undrar jag det är sovdags snart. Jag tror det. Jag tror det.

Nu när det verkar som om F dissar mig undrar jag vem jag ska dejta. Kanske ingen. Skitisamma, män är lika med hybris och det är så jävla jobbigt.

Eller coolt

är jag Mona Sahlin eller?

Men det är liksom helt bra att bli vuxen och prioritera helt andra saker än innan.
Plus jag gillar att kunna resonera och erkänna fel jag har.

Jag fryyyyser

och det är ju synd.

Jag säger det igen: det är så jävla coolt att bli vuxen.

Ljuvliga, ljuvliga

väder. Det är fel, jag vet och yada schmada. Men våren är ljuvlig och väcker gladkänslor och hoppet spirar så jag låtsas inte om växthuseffekten ett litet tag.

Nu blev S väckt av sin telefon, vaglad hon ska bli när det finns kaffe OCH dr Phil.



Jag är normal,

det är ni som är konstiga.

För inte är det väl konstigt att städa i butiken istället för att sitta här och surfa, äta kolabönor tills munnen brinner och läsa LVM?

Jag insåg idag när jag gick hit, att det som stör mig med the Talk är att vi hade det. Varför kunde han inte hållt flabben? Jag vet att jag var på väg att ha det också, men skillnaden är att jag var på väg - han inledde det.
För allvar, jag fattar väl också att det inte kommer bli giftermål och grejer, men det är inget man måste skriva ner. Jag gillar att dejta, jag inser ju också att jag är på väg att tröttna eftersom han aldrig hinner ses, men so? Då är det isåfall så och då är ju inte det hela vägen.
Fast nu ska jag släppa irritationen.


Solen skiner

och igår när jag körde till F kunde jag ha en helt vanlig ut-och-gå-jacka. Alltså en vanlig bomullsjacka. Utan att jag frös!

Jag ska bada nu, sen ska jag gå. Snart.
Jag ska ta med mina böcker, men jag antar att om det ska vara vackert väder blir det nog mest tantprat om butiken och bröstkarameller. Det går förstås bra det också.

Kåt, glad och tacksam

är det nog meningen att jag ska vara.
Och tja. Visst, det var en bra film och kolan smakade gott och ett päron på det och sen blev man naken.

Men det här: jag kör hem. Och detta eviga.. 24-åriga veta-bästandet irriterar mig så innitahelvete.

Jag är fortfarande rätt betuttad, men inte alls som pre Talk. Inte ett dugg. Jag är glad, jag är rolig och jag är där. Men inte som innan. Och det är ju synd.

Och nu har jag en migrän till coming up eftersom jag sovit svindåligt och ovanpå det gråtit på riktigt idag.

Eller så dricker jag mig

redigt jävla full.
På en deciliter sprit och en halv flaska gammalt rödtjut.

Inomhussittning

och bra musik och sms då och då (jag är en sucker för män som boostar mitt ego, så är det bara och det är tragiskt men ett mycket easy sätt att må bättre på) gör underverk en riktigt dålig dag.

Det, och så ett långt och gott samtal med min bästvän klarai och lite snabbt med finaste S.

Nu har jag vårkänslor och det är fint.

Jag har haft gråtorama

här hemma, men nu är det bra igen. Eller okej.
Alltså, det ordnar ju sig, och såhär ledsen är jag naturligtvis inte för att F sa att han vill dejta typ bara för att jag är rolig. Vilket av nån anledning sårade mig, jag vetifan. Jag vet inte vad jag hade trott, och jag vet inte vad jag ville höra? Egentligen är det ju såhär jag vill ha det, nån som gillar mig för den jag är. Nån som tycker det är kul att ses då och då och som inte vill ha liksom hela paketet.
Äh, jag kände mig nog lite bortvald eller ratad eller förvånad över att han sa att han inte var kär - jag hade nog velat och framförallt trott att han skulle vara det. Litegrann. Eller att han hade kunnat ge mig något sånt, en egoboost?

Jag är ledsen för allt strul med CSN och pengar osv. Jag har ju en bil jag kan sälja, det är bara så tråkigt att inte ha bil sen. Å andra sidan har jag ju inte råd att ha den egentligen.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra.
Jag ska fundera över helgen.

Mylla och hav

doftade det i Pålsjö, och lite mossa. Det var alldeles ljummet och jag var så gott som ensam.

Ett bad på det här, och sen CSN-samtal och kursregistrering och så borde jag må bttre. För faktiskt: jag är INTE nån dålig student, jag har ju alltid tagit alla poäng innan. Det ÄR faktiskt inte så konstigt att den här terminen blev som den blev, det handlar ju int eom att jag är sämst och att detta är mitt defaultläge.
Det var mkt skönt att inse det.

Helvetes jävla kukskit

känns det som idag.
Fan vad jag är på dåligt humör. Britta och June har i omgångar väckt mig om och om igen och nu fattar de inte varför jag är sur.
Sur förresten, jag är mer än sur och det beror dels på natten men också på F, vafan TROR han att jag ska sitta här som en jävla idiot och vänta?? Dra åt helvete. Och så är jag så jävla förbannad för CSN och hela skiten. Eller egentligen inte på CSN såklart, jag är så helvetes arg för jag har sån ångest över räkningar osv.

Jag försöker få June att klä på sig så jag kan lämna henne på dagis och sen gå en aplång runda och svära. Förresten är jag irro på J också som bara: jag kan kolla om ditt headset är här (jamen varfan skulle det ANNARS vara?!) och sen skiter i att svara när jag frågar om han hittat det.
Det här med att skita i att svara. Det främjar INTE vår relation.
Men skitisamma. Skit. Samma.


Russin!

Hur FAN kunde jag äta säkert fyra nävar russin?

Imorgon är det jag som går och går och.. visstja. Jag ska ju till skolan också.

Undrar om F läst min blogg? Idag hade vi the Talk, och det som brukar vara det som bringar klarhet i saker och ting gjorde mig istället oerhört förvirrad.
Och förbannad, om jag ska vara ärlig. Och samtidigt inte. Jag vet fan inte.

Han sa såhär: orkar du med detta? Såhär kommer det vara nu (med jobb och blablabla). De senaste fem tjejerna jag haft har jag dumpat efter en månad, så det borde jag ju gjort för ett tag sen. Men det vill jag inte för du är så rolig och laid back. Jag är inte jättekär och kommer inte fria på alla hjärtans dag.
Och det där låter ju som en dumpning. Men då, hör ni. Dåblev det kramkalas (inte naket för jag är inte dumihuvet) och bara åh jag har saknat dig, ska vi börja gå om kvällarna, ska vi ses i helgen och blabla.

Jag: Tja, NÅT känner jag ju, annars hade jag inte pallat det här. Men jag vet inte vad.
Äh jag vetifan. Som om det är hela världen, skitisamma.

Det kryper i mina ben. Och jag har fettpanik, fan vad irriterande.

Det värsta med rökslut

är nog såhär, att jag hela tiden får impulsen att resa mig och ta en cigg på ballisen. Det är inte det värsta, det värsta är besvikelsen jag känner hela tiden när jag inser att Faaan, jag har ju slutat.

Nåväl. Slut på tjatet.

Herr konstapel

flirtade upp mig i brygga idag. Jag körde upp bredvid polisbilen, log brett och tvingade June att vinka. Och han som inte körde hängde på direkt och log och log så jag blev generad och fick låtsasprata med June och när jag tittade igen satt han frtfarande och log och jag flinade som om jag fått kramp i halsmusklerna och rodnade.
Alla borde flirta mer.

Och jag borde få ligga. Exakt NU.

Jag glömde ställa

klockan inatt, verkar det som. Så nu är klockan 7. Fast jag sa till igår att June skulle bli sen idag, vi ska gå till dagis.

Problemet med att bo här är avsaknaden av träd och buskar. Det syns ju liksom inte på billacken hur mycket det blåser, direkt. Men det är ju en hel vecka sen det var storm sist, så det blåser alldeles säkert kuling.

Snart har jag varit rökfri i ett dygn. Äh, jag ska inte tänka så mkt på det.


Jag har slutat röka.

Jag är otroligt irriterad, barnsligt sur alltså.

Och nu kastade jag kinapuffar. Jag ska INTE gå upp fem kilo bara hoppsan sådär.

På måndag är det jag som köper tusen kilo frukt.
Imorgon är det jag som har en dagdate. Alla sätt (att få ligga) är bra.


Jag är kär

i livet idag.
Jag har gått en världslång runda (plantan-pålsjö och så hem igen), jag har vänner som tycker om mig, en familj jag älskar och jag bor i en stad jag trivs i som fan.
Och så spelar de sjukt bra musik på mtv.

Däremot undrar jag lite över när man är ute och går i töntiga träningskläder (även om jag förstås är rätt snygg i mina) och män kör förbi och tutar eller rullar ner rutan och hojtar TJOHO. Hur är det tänkt att jag ska reagera då? Min reaktion nu är att jag ler helt brett, för snart kommer jag vara en gammal get som ingen hojtar på så det gäller att ta tillvara på objektifieringen.

Fast helst

vill jag ha sällskap.
Fan vad tradigt att sitta här mol allena och glo på bajsiga Minority report och slafsa äppelpaj halvliggande i soffan.

Det här gör mig irriterad:

* Folk som kör i 80 på 90-väg.
* Folk som går i myrfart.
* Folk som går i myrfart och vinglar och inte hör när man harklar sig och vill komma förbi.
* Folk som initerar samtal på msn för att sen inte svara.
* Tom Cruise.


Nu bakar vi

äppelpaj.

Jag kommer rulla fram när den här icke-mensen är över (kan en mens som aldrig börjar ta slut? Mäh skitisamma, när jag börjar på nästa p-piller karta då.), i sanning.
Eller vänta! På måndag börjar en riktig skolvecka, då brukar jag inte äta. SÅ mycket alltså.

Jag hade en vidrig

dröm inatt; jag drömde att jag drev en slags socionomverksamhet vid sidan om skolan. Jag surfade på nätet, och hittade jag någon som verkade i behov av hjälp (hybris, anyone?) så fick denne komma hem till mig och så fixade jag det (haha, ja det är sant). Iallafall var det en gubbe hemma hos mig som var typ en fullgubbe och som var helt ful och äcklig och jävlig. Jag förstod i drömmen att dte var ett misstag att hjälpa honom, men att jag skulle göra det mot min vilja, för att nu hade jag ju sagt.
Iallafall skulle jag göra nåt när han sov, med hans huvud eller axlar, jag minns inte. Jag satte mig liksom mellan hans ben och lutade mig över honom och grejade, och då såg jag att han fick stånd. När han fick det knep han åt kring mig och liksom spände benen och juckade ett par gånger och jag tänkte hansover hansover, detäringenfara, hansover. Och då vaknade han och sa: Se vad du gör med mig. Och jag sa, jaha, ojdå då går jag ut en stund (för det var viktigt att vara professionell). Jag gick in  i Junes rum och tog jag mig för kinderna och gungade och bara vojne vad har jag gjort, hur ska jag göra NU?
Och då kom han efter med världens jävla styvekis och bara: Du vill inte suga lite?

Ryys.

RSS 2.0