Jo. För några veckor sen tänkte min hjärna att här. Nu ska du få se på fan här vilken jädrans sexdröm vi ska svänga ihop här. Det var jag, en kille och inte mindre än två tjejer som skulle gettit on. Så drömcilan hånglade lite här, lite där och bara Nu förstår ni. Nu blir det åka av!
Ja, och sen liksom hände nåt då, jag skulle liksom iväg på nåt ärende (amen i drömmen kanske jag svarade i telefon eller typ hämtade posten, ingen vet) så jag bara: Snart är jag tillbaka - vänta på mig och Ta-ta!
Och så pös jag iväg på mitt ärende, och snabbt som ögat pep jag tillbaka till min sexgrej jag hade på gång. Och då, när jag kom tillbaka. Då var de FÄRDIGA! De bara Nejmen du är ju lite sen här va, och vi har klarat av detta utan dig och nu ska vi sova, hasåbrahej.

När sånt händer, då undrar man ju. Man undrar ju om ens hjärna verkligen gillar en, eller om den bara hänger med för att den inte har nån annan förlängd märg att slå sina påsar ihop med.

Så jag tänkte att det är en bra dag att inviga cykeln idag, och det har jag gjort. Nästan 2,5 mil blev det, och så lite driva ko där på mitten. Alltså för på gamla banvallen bakom Ynde (oerhört vacker cykelväg för övrigt) såg jag nåt i diket och när jag kom närmre reste sig detta nåt upp och var en ko. Som bligade och blängde på mig och jag sa: Men! Vad gör du här?? men kossor är i allmänhet väldigt ouppfostrade, så hon svarade inte. Jag sa: Gå ner där igen! (man pratar med utropstecken när man pratar med kor, det är faktiskt en naturlag tror jag) och pekade på hagen där hennes kossekompisar stod och rullade med ögonen. Självklart lyssnade hon inte och då blev det rent stolligt, jag försökte plinga med cykelklockan och säga Psch! Psch! och vifta med armarna för att hon skulle skutta ner i diket igen, men hon blev naturligtvis inte rädd för varken eller utan klövade iväg bara när jag cyklade mot henne.
Så då ringde jag mamma - för mammor vet ju faktiskt allt. Fast hon visste inte detta, så då ringde jag jes som jag tänker har ett stort djurvetarkontaktnät och så plötsligt mitt i allt prat så glider kossan bort till grinden och ställer sig där och väntar på att jag ska öppna eller nåt (kor är ju inte precis lassiematerial, så att hon glodde menande på mig kan ju ha betytt nåt annat). Jag hade gärna släppt in henne om jag haft nåt som kunde öppna kättingen som låsts fast på grinden, så jag cyklade förbi istället. Och bort till nån bondgård där jag cyklade rätt in i gapet på nån gårdshund som skrek mig i örat och där tog kodebaklet slut för min del. En man i keps och med bajs upp till låren tog över det hela.
Och sen cyklade jag en och en halv mil till. Snipp snapp snut.


"Kom nu ketchup!"

kanske, som gör det. Att det inte går att skriva mer.
Jag pluggar lite lite och jobbar en del och är glad för det, för det känns okej och bra och så.
Och så cyklar jag på min nya räsercykel, cyklar som satan och ibland gråter jag när jag gör det, som om svetten och tröttheten och det där gör nånting med mig så jag inte orkar hålla mot på nåt sätt. Och nästa vecka ska vi till gyn där nån tant som är doktor ska berätta varför bebisen inte fick leva. Om hon vet det alltså. Vilket hon ju mest troligt inte vet.
För övrigt har Lisa en docka som ser ut som bebisen. Bisarrt.

Det här är så sjukt trist: jag är alldeles trött i kroppen och är hemma idag. Och igår också, bara en liten cykeltur och inget mer. Dels är det ont i benen igen och så orkar jag inte, jag är trött.
Då är det bara det att hjärnan bara går i tusen miljoner: jaha nu blir du tjock kolla magen vad den putar varför åt du så mycket nötter igår hur känner du dig egentligen en liten runda klarar du väl vavavava och så måste jag prata vett med mig själv hela tiden: mäh sluta, klart magen putar för jag var ju ganska nyss gravid och inte blir jag tjock av att inte träna på ett par dagar och nötterna var ju goda eller hur och jo lite uttråkad är jag ju men uttråkad betyder viloläge.
Och så får jag hitta-på-saker-panik för att solen skiner och jag tänker att Lisa kommer vara åååh så uttråkad och allt fastän vi lekt med lera och läst sagor och ritat och hela trädgården är full av utomhus och friskluft.

Alltså det här jobbandet med sig själv, kan det inte bara bli fixat nu så jag slipper? Det är sjukt arbetsamt, jag är svinenvis.

(amen håll med om att det var förfärligt längesen jag körde en sån?)


Ja, jag kanske hoppar lite. Frågor på det?
I övrigt: jag älskar brallorna, ÄLSKAR. ÄÄÄLLLLSSSKAAARRRR. Såäremäre.

F, grannungen: Har din mamma fått sin bebis nu?
June: Nej.
F: Varför inte det då?
June: Nej, äsch den blev dö.
F: VAAA! Ble den DÖ!?
-paus-
F: Hur såg den ut då?

det finns i mitt hushåll i denna dag: två. Plus en i melamin (melanin? Är det nån som vet vad det heter egentligen? Jag brukar alternera, eller så mumlar jag ordet och hoppas på att det låter sådär rätt) med barbapappa på. Var tar de vägen? Vem kastar teskedar här hemma? Vem använder ens såna, utom jag när jag smygäter brownie?
Och grejen är att dte int evar så längesen jag köpte nya skedar, för av de gamla var det bara två kvar. Plus en. I plast. Med barbapappa på.
Av de nya teskedarna finns såhä rmånga kvar: noll.

Såäremäre.

som var som om den var full av halm, och inatt cyklade jag till Kristianstad och så gick cykeln sönder så jag fick hoppa av i farten, och ner i källarlokal som var till uthyrning och som var alldeles full av mjukdjur varav några såg ut som kukar. Sen red jag på en häst (häst igen!), jättejättefort mitt inne i stan och höll precis på att köra på en tjej med hästen när vi lyckades tvärnita och slänga oss åt sidan.
Och sen var jag tillbaka här hemma i lilla hålan, och då var det plötsligt kavalkad - alla de mammor som bott på jobbet kom och gick förbi, och sa hej och hur är det och det var så roligt för alla såg ut att må bra och vara glada.

Sen var jag vaken tusen år fastän klockan var 4 och nu är jag en smula trött. Men glad, jag är glad att jag ångestar över rätt saker iallafall - förlorade barn och morbröder som går bort snarare än pengar eller fett eller fel brallor.

Lyssna att jag vaknade, som i väcktes ur min sömn, för att jag hade ont idag. Vafan är upp med det? Och dessutom var det inte liksom nåt ont jag känner til, som typ migrän. Nej, jag vaknade och hade ont i midjan. Midjan?
Och ontet bara wwom wooom woooooom och spred sig ner i kisseblåsan och ena benet och ut i ryggen så innan tuppen ens hann harkla sig fick jag stiga upp och äta alvedon.
Och så gör örat ont och piiiiiiiiiiiiper.

Fast sen har jag inte så ont nån mer stans, utom lite i hjärtat. Fast det är helt okej än så länge, det också.

Frågar Katrin, vad är det? Jo, kolla här:


Pedagogisk muffintoppbild.


Inte fullt så pedagogisk som illustrativ.
Eller som Richard Simmons kanske sagt nån gång: love doesn't need any handles!

om man säger, den här månaden. Och det visste jag ju egentligen, och nu säger hjärnan: jamen du testade ju för tidigt och det gjorde jag kanske men skitisamma. Jag vägrar obsessa mer än jag gör. Det blir som det blir.

Jag har spinnat för första gången på tvåhundratusen år och det var helt roligt! Nu vill jag spinna varenda dag om jag orkar dricka så mycket vatten förstås. Men samtidigt vill jag ju förihelvete simma också. Jag borde få vara miljonär och då skulle alla miljonerna gå till detta:
* sjukt snygga träningskläder (som obs inte blir genomskinliga när man svettas så kopiöst som jag gör)
* svinfina helt bra skor som benhinnorna bara älskar och vill hångla med
* träningskort överallt
* pt
* fina jeans som inte gör muffintop, dvs jeans i rätt storlek
* overkliga mängder kesella plus fräsch frukt
* godis
* och sen nåt till de andra, typ kanske nåt kläd eller en påse godis
* och jag vill ha en skiva också (absolute summer heter den tror jag)!
* och en stereo så jag kan höra musik här nere (alltså städa plus ha stereobattle med grannarna)

Nu ska jag duscha, jag luktar fan svett i fjaset till och med. Det där borde jag inte ha skrivit, jag inser det nu.

och det är en sån dag, när nån frågar hur det är och underläppen direkt börjar darra. Det är inte bra ett dugg. Och så är jag arg också, på rövdoktorn på gyn som ringde upp en hel timme senare än han skulle (och inte ens hade vett att be om ursäkt för dröjsmålet) och sen hade mage att vara liksom helt snäsig och ointresserad och liksom som om han ställde sig helt frågande till varför han skulle ringa upp mig i jösse namn. Det argaste är för att det retar mig att jag lät honom förstöra min dag. Jaha, doktorn skiter i mig och vad som hände mig - so? Det skiter väl jag i egentligen, att han skiter i mig. Äh.
Iallafall, jag är hemma och har sovit en stund på soffan och ändå är jag lika trött. Som om nån boxat hål i mig och luften pyst ut på ena sidan, SÅ trött. Och finnig, det är helt synd för finnigt är typ inte asfint nej.

cola till T, påläggskalkon (fastän de har det förjävligt i livet tills jag äter upp deras rumpa), ToppHälsa, plåster. Ska jag köpa nån dag. Gärna snart, typ om en timme.

Jag har köpt graviditetstest som ligger här hemma och väntar. Inte för att jag tror att jag är preggers, men jag vill så INNITAHELVETE och tänker att jag kanske kan tänka ihop en graviditet? Det vore väl nåt i hästväg va. Det vore det sannerligen.


Den här kossan äter en kanin. Bara en sån sak.

och läste lite (och rös, hy vapinigt) och snubblade över de här bilderna:


Lilla lilla hönapönan. Halleda.
Även tänkte jag att jag hade fin färg på håret och sen tyckte jag att jag nog var lite VÄL kroppsfixerad (och när jag hade tänkt det sa jag HAHAHA till mig själv).
Jag har varit hos mamma och crosstrainat. Jag är rädd om benhinnorna och så plus har jag fått blåsor på hälarna från en dag när jag inte var så rädd om mig. Och efteråt - en helt ny människa! Glad och tjosan hejsan. Men eller hur är endorfiner bättre att vara beroende av än till exempel morfin. Eller nikotin (och nu  tänker jag: är allt farligt sånt som slutar på -in?).

Nån slags pysselversion av Amelia. Jag som inte ens kan läsa helt vanliga inredningstidningar utan att slå över och bli så förarglig i tankarna att jag nästan blir ledsen själv liksom över all min inredningsroast.
Ja och i Amelia då, en tidning jag liksom tycker är ganska uschlig från början, i den här versionen av Amelia kan jag lära mig att till exempel klä på mina pallar benvärmare. Jo, det är för fan sant: de tipselitipsar om att sticka ihop fyra färggranna benvärmare och trä på benen på en pall eller stol eller så. Ja, och så pennskrin då med liksom muffar på (man kan till exempel ta en stickad tröja man har liggande hemma och göra ett stickepennskrin av). Ja och så skriver de om BITCH-coachning på nån danskurs. Sånt liksom, helt bra att veta. Tänker jag och tänker naturligtvis elakare tankar än jag skulle våga skriva, jag häcklar naturligtvis sake roch ting värre när det sker inuti huvudet alt ihop med vänner.
Men iallafall, jag bläddrade vidare och då fanns det för fan recept to die för. Louisiana-chili, risotto med karl-johansvamp, päronpaj, grön salsa och lingonbakelser. Men ååååh! Nu vill jag bli ihop med Amelia.

Iallafall alla sensommardjur som är ENORMA och ligger på lur överallt så när man flyttar nånting ligger en sjukt stor spindel där och bara HAHA! Gotcha!
Detta säger jag till alla djur med fler än fyra ben (och som inte är helt gulliga och sånt): Fuck you, very much. Häppåre. Hä-ppå-re!