Det är vårkänslor
i kroppen, jag känner livet i mig. Det är fortfarande snö och aldrig sol men det känns ändå att saven börjat stiga och att det snart snart ska bli gympadojor på torr asfalt och kobajslukt och en och annan ljummen vind.
Det är vårvinter och det är mycket vackert alltsammans, alla gråbruna nyanser på jorden och himlens stålgrå färg. Det smälter ihop med mig och jag känner mig likadan: stålgrå, brunmurrig. Och väderbiten och starkryggad samtidigt.
Och jag har betalat räkningar, överansträngt mina ben (måttfullhet är inte min grej visst), ätit knäcke och klappat en glad och klappat en arg katt. Tisdag, visst.
Det är vårvinter och det är mycket vackert alltsammans, alla gråbruna nyanser på jorden och himlens stålgrå färg. Det smälter ihop med mig och jag känner mig likadan: stålgrå, brunmurrig. Och väderbiten och starkryggad samtidigt.
Och jag har betalat räkningar, överansträngt mina ben (måttfullhet är inte min grej visst), ätit knäcke och klappat en glad och klappat en arg katt. Tisdag, visst.
Ni vet den låten som Bo Kaspers sjunger
som heter Kaos, tror jag? Så är det här: Hela havet fullt av båtar. Varje rum kör sina låtar.
Det är läggdags för längesen och jag har i god föräldraanda förberett de små skitungarna i tusen hundra år på att Nu snart är det dags att sova, då ska vi se här nu börjar det bli dags och Lisa väljer du en saga nu då så ska jag läsa den och June ta på dig pyjamas och Erik snart har du ätit upp tusen hundra liter Nan (jaa jag sponsrar ondskefulla Nestle förlåtmiggud) och då ska du sussa gott jahaadå.
Detta händer: ingen somnar, det blir ett satans kackel om vem som får lov att höra vilkens saga, vem som får lov att prata under sagoläsning, om ifall pinviner bor här nere vid vattnet, hoppla det är studiedag imorgon, mamma jag vill ha vatten har du gjort läxan jag SA ju att du skulle byta tröja JuneLisa gå och lägg erjagblirgaaalenNEJdufåringetvatten mamma kommer snart ska bara ge bebisen nappen MEN SOOOV NUUU DÅÅÅÅ!!
Nejmen vaddå, det tog inte mer än nästan två timmar att skrämma tyst på dem. Eller jag menar lägga dem. Obs de hade ju inte ens behövt sova exakt då om det ändå är ledigt imorgon.
Jag har börjat läsa igen.
På distans. Igen.
Men den här gången verkar det vara en märklig skillnad: jag gör det! När jag hinner, det är ju inte alltid såklart. Dessutom hinner jag ofta med att både laga och äta mat, träna lite blygsamt sådär, städa av (obs fuskstäda, inga utrensningar bevare mig väl). Och nu ska jag säga vad fan som är upp: det är den där effektiviteten som alla pratar om! Morsaeffektiviteten!
För mig dröjde till tredje barnet, somliga är såna helt av sig själva men de flesta säger sig ha anskaffat den där effektiviteten efter första barnet. För mig, tredje. Kanske för att jag är tvungen för att de tar över helt annars, som en flock vilda hundar.
Så, slut på skrytet.
