Hormonstorm galore

är vad vi har här idag. Vilket ju är ett sällsynt illa valt tillfälle när jag är själv med barnen. Jag djupandas för fan så jag lyfter snart.

Jag har ätit surkål

och nu sneglar jag oroligt på de stearinljus jag har tända. Alltså för gas är ju lättantändligt. Men tyst nu, en ny säsong PR börjar!

Nu är det jul igen

och hemma hos oss innebär det att june plockar fram sin tomte-i-släde-figur. Den kan spela julsånger, vill jag lova. Den spelar så högt att den bryter igenom ljudvallen. Tack ullared. Tacksomfan.

Jag behöver bli en stilikon

för då får man använda ord som bravo, spektakulär, skapelse, chic. Man kan säga att det inte kommer helt naturligt för mig och mitt vokabulär. Tyvärr.

Tre frågor som vill ha svar.

Ingen vet, men jag är inte så intressant som jag själv tror. Det är tydligt eftersom tre ville ha svar på frågor, och kolla Schulman och andra såna bloggare som får typ 99 frågor. Men skitidet, tre är bättre än noll!

Here goes:

1. Marie L:
Då börjar jag! Var i Blekinge bor du? Jag är också Blekingebo. :)

Svar: I Sölvesborg, som ju bara är en del av sveriges trädgård med ett nödrop.

2. tessi:
och jag, namnkåt som jag är, skulle vilja veta hur dina barn, och även britta-katt, fått sina namn

Svar: Jo, June heter June eftersom min bästvän tinajes hade en roomie i Norge för tusen år sen som hette June. Till historien hör att just den, roomie-junen var ett sällsynt vidrigt exemplar av människa så egentligen skulle min June hetat Juni. Men så kom hon ut och såg ut som en liten bastant tant som hette Asta eller så, så någon i-avslutning på hennes namn var det inte tal om.
Och Lisa då, jag vet faktiskt inte. Hon hette Molly i magen, Myra i min fantasi men så kom hon och såg inte ut som nåt av det. Och jag är egentligen så att jag ääälskar vanliga namn, som Johan till exempel är superfint tycker jag. Så då kom jag på att vafan, här har jag ju ett gyllene tillfälle att döpa en bebis till Lisa, vad roligt. Så så blev det. Ja, jag har makten och härligheten i namnfrågan. För jag har bäst smak vafan.
Och Britta har June döpt. Från början hette hon Loranga eller Dartanjang, men så glömde June bort det och då fick vi döpa om henne. Jag kom ju ihåg vad honhette såklart, men haja hur krångligt att behöva bara: kss kss, dartanjaaaang. Krångligt och trist. Mycket roligare är det ju att kissa efter Britta, visst?

3. Mimsan & Belle:
Vad jobbar eller studerar du...innan babyn?

Svar: Jag läser till socionom för jag skabli susstjäring och rädda alla baaaarn och knarkare.

Detta har för fan hänt:

idag vaknade jag INNAN bebisen och då var klockan till och med åtta så det var sovmorgon och sen hann jag duscha innan hon vaknade!
Livet känns feffan helt komplett exakt nu. Och det är verkligen inget sorgligt med det.

Fan ta

min hals om den inte är avspänd imorgon. Det sticks i min ena datte, idag såg jag lite på web-tv, en ganska så trasig tjej som haft sex på tv och som liksom skulle försvara det eller jag vet inte. Jag fick lite ont i magen och tänkte att jag haft tur som inte ramlat in i nåt sånt. Innan alltså, ingen dokusåpa skulle ta i mig med tång. Nu. Jag är lite mörkrädd men det gör inget för jag är så trött. Så trött faktiskt att jag tydligen är helt osammanhängande.

Vi gick på julmarknad,

jag och hustyrannen. Och om den kan man säga såhär, att den var säkert paradiset på jorden för den som gillar tovade saker. Själv har jag ju bevistat fdals marknad och saknade julgodis, viltkorv, pretentiösa bröd, keramik, smidesgrillar, fina blommor. Men alla andra såg nöjda ut. Eller nej, det gjorde de faktiskt inte.

Vi gick en runda,

jag och bebisen. Jag för att jag hade kli i plånboken och Lisa för att hon verkligen, VERKLIGEN behövde sova. Ochdet här med att inhandla helt irrationella saker fortsätter. Jag skulle köpa apelsiner, Nan, och semperdroppar kanske. Detta har jag med mig hem: tre fleecescarves till Lisa. En body till densamma. Pocketboken Carrie, en bok med julsagor. Filmen The Ugly. Och så trehundra spänn i kontanter.

Verkligen inga konstigheter såatteh.


Actionbild


såphär ser de ut, mina barn.

Jag vill ha den råååsa

kolla här alltså vilken fin. Jamen man får nog klicka och sånt och hej och hå.
Även tänker jag gnälla här: fy sate vad ont det gör i armen! Jag som tänkt att alla är jävla pussys som inte klarar att få en sprutjävel utan att böla.
Jag borde lära mig det där. Att ALLT jag säger kommer tillbaka och biter mig i röven. På allvar, ALLT tänker karma att det ska balansera. Allt från smärtor till barnskrik till krockade bilar och trasiga tv-spel. Vilket iofs är bra, då återföds ag inte som fågel iallafall, min största ångest när jag var liten.

Slutammat?

Lisa har vägrat ta bröstet inatt. Och jag har vägrat göra flaska förrän nu. Nu blev jag rädd att hon skulle svälta ihjäl om hon inte åt. Iallafall, jag har hela tiden tänkt att jag ska amma absolut längst 4 månader (eller nu hade jag ingen bortre gräns utan tänkte att vi kör så länge det går) och då är det väl roligt att leka lite med tanken att hon är precis 4 månader idag.

Vän av ordning

undrar om Lisa ligger utomhus i vagnen och sover nu? Ja, säger jag. Hell no att jag tänker ta in henne så det 1. kommer bajs på mitt köksgolv och 2. väcker henne.
Det är jättekallt at ha ytterdörren öppen, dock.

Ge mig Lindexmodellens ben

så slipper jag kanske mörda någon. Eller mörda, så slipper jag motionera mig till dem. Hon kan få mina, de är helt dugliga men inte lika sådär som stickor.

Mina ben sticks

och inatt vaknade jag med ett ryck och tänkte: Men var är benettonhandduken då?
Jo, för jag köpte en bomullsmjuk, lysande orange handduk från benetton för några år sen och gillade den skarpt och nu insåg jag att den är försvunnen.
Alltså det gäller att man säger till sin hjärna att tänka på viktiga ting: gardiner (ååh mitt sovrum är så FINT, jag vill bjuda hit folk och visa upp det och Junes rum också), julmat, om vågen gått sönder eller om jag ska väga 65 + resten av livet (69 idag, 67 igår och varför VARFÖR väger jag mig varje dag? Särskilt som jag tycker jag är rätt snygg minus höftfettet), att jag borde diska lisas flaskor, och varför jag drömde att drägglas (infantilt smeknamn, men så var vi ju bara 15 eller så) var här och gräddade våfflor.
Nu har jag druckit två koppar kaffe och kom just ihåg att vi sk atill bvc. Jag borde skriva en fusklapp för att minnas vad jag ska fråga. Men det kommer jag inte göra, och jag komme rinte minnas att ta med mig boken heller (mest för att jag inte har en aning om var den är).

Vilken jävla drömnatt

jag haft: Jag har ammat två gånger och sen har Lisa sovit som en liten gris utan att krysta och vifta och stöna och greja och ha sig. Jag är helt utvilad! Men lyssna att det aldrig får vara för bra, det är en regel. Så nu har jag jordens huvudvärk istället men det skiter jag i.
Och nu har jag mjölk till min frkostmüsli för första gången på fyra månader typ. Alltså, det kan ju knappast göra till eller från, så lite som jag ammar.

Frågor?

Anders har såhär i sin blogg att man kan ställa frågor och så svarar han. Fan vad spännande! Om nån har frågor svarar jag med glädje. Kom igen kom igen!

Vitkiss

är ett ord man kan använda istället för sperma. Om man är helt debil, vill säga.

Men allvar, vad händer?

Sen igår, nej förrgår, har jag gått omkring och tänkt väldigt mycket på gardiner, hur de ska strykas och vilken stjärna som ska hängas var. Vilket är okej i en ny lägenhet och så.
Men idag killade det i min mage när jag insåg att Åh! Svarta krukor med såna där spretblommor kommer stå sig svinsnyggt mot de där gardinerna jag tänkt hänga upp - hurra, när kan jag ta mig till närmsta blomsteraffär!
Så nu är jag livrädd att jag ska bli sådär, leta tapeter i två veckor för att hitta de perfekta, att jag ska baka fem plåtar bullar för att få rätt svirl på dem, att jag ska skaffa barnvakt exakt varenda vecka för att kunna städa. Nu är det sluttittat på Marta Stewart, det hör ju jag det.
p.s. Typ svarta, blanka krukor plus mörkgröna gardiner är ju för övrigt knappast helt otippat i ett sovrum. Herreguuu vatrist jag är alltså.

Och så kom han hem. Igen.

För Edit Bil hade plötsligt tappat bensintanken.

Nu körde han.

Och inte bara till typ ica utan till jobbet igen. När han kommer hem? Ingen vet, här gäller det att arbeta så länge som det finns jobb.

Jag är allas mamma?

Idag var det Ts tur att sova ostört. Eftersom han ska köra idag skulle jag väcka honom 9. Så det gjorde jag, och då bad han mig komma upp om en halvtimme. Okej, det gjorde jag och då helt plötsligt var han tonåring och bara: Sneeela, en kvart till?
Sen skrek lisa så högt att han inte hörde mitt svar, och kanske var det tur det. Men då vaknade han iallafall.

Det kanske inte alls är en dåre

utan en average joe som vem som helst som bara plopp duttat ihop en skylt med gudsutrop såhär i juletid. Ingen vet.
Men bilden av den svettige och mumlande jejusmänskan är faktiskt roligare.

Gud hör bön

och Jesus lever. Detta står på två skyltar längs vägen här i stan. Det är förstås nån jesuspratare som gått bananas och nu vill lovprisa gud på ett sätt som ju allmänt ses som en smula bisarrt.
Och det är det såklart, bisarrt. Samtidigt när jag tänker på det är det ju faktiskt omtänksamt också. Den här dåren har alltså suttit hemma på sin kammare och mumlat om gud, till gud, för gud och alla hans kompisar och till slut släppt sitt hår, rest sig upp och slagit näven i bordet och utropat: Nää, nu jävlar är det jag som frälser världen!
Och så har han gått ut i snicken och bankat ihop två skyltar, skrivit och det med synnerligen tydlig handstil och sen traskat ut på vägen (farligt, men en guds man gör vad han måste) för att banka ner dem så att alla kan se. Att Gud hör bön. Och att Jesus lever.

Det ÄR ju omtänksamt, och det är faktiskt ett trevligt budskap om man nu undrat., och särskilt om man betänker att det finns de som vill frälsa världen med skyltar där de slafsat på orden: God hates fags.


Jag drömde om en fågel

inatt, att jag låg och sov i sovrummet, ensam då. Och så pickade den litegrann på mig. När jag tittade upp var det en färgglad fågel med platt näbb som nibblade på mig och jag tänkte i drömmen att: nu igen? Men hur kommer den IN?
Och sen fladdrade den runt lite i rummet, plockade med sig grejer den ville ha i sitt bo kanske och kollade lite sådär. Sen (och nu blir det intressant, inte ur nån spänningssynvinkel, men ur en psykologisk aspekt kanske), när jag skulle visa resten av familjen så brydde de sig först inte utan jag fick tjata och locka dem, och när de väl brydde sig hann de upp i sovrummet så fort att jag inte hann med, de bara plopp var där. Och sen försvann fågeln.
Sen resten av natten var jag bara i dvala, då dröde jag en massa ångestdrömmar om att tusen och åter tusen bilar körde förbi precis utanför köksfönstret och kunde se rakt in, jag drömde att jag hade miljoner missade samtal från June och att jag glömde lämna skor, träningskläder, baddräkter, plyschhundar, alltalltallt till henne.
Så i egenskap av drömtydarexpert eller så va: nåt säger mig att jag har dåligt samvete över June och nej sen vet jag inte. Fågeln betyder väl utveckling nånting, men då kan man ju fråga sig varför den försvinner. Det undermedvetna borde för fan lära sig att prata ur skägget.

Feedback

fick jag innan, gällande utmaningen. Jag glömde tydligen läsa reglerna så nu blev det kardinalfel. Men skitidet. Idag åt lisa gröt, en annan sak som hänt idag är dåligt samvete och längt efter june. Sen så har det hänt sig en smula konsumtion och måndagsbesöket av M och sen var dagen slut efter tre maskiner tvätt (vilket är en bedrift eftersom torkmöjligheterna här är begränsade till ett torkskåp där jag inte når de översta att hänga på, och så den billigaste varianten av golvtorkställning). Just ja, sömn var det ju.

Den 15 mars blev jag utmanad

och nu som först känner jag mig redo att anta den. Ja, bevare mig väl - det gäller faktiskt att ladda ordentligt. Ordengklit.

Så here goes:

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Cecilia
2. Ett ord på fyra bokstäver? Café
3. Flicknamn: Conny
4. Pojknamn: Conny
5. Yrke: Cirkusdirektör
6. Färg: Chokladbrun
7. Klädesplagg: Cykelbyxor
8. Mat: Chili con carne (obs överkurs - c på alla)
9. Sak i badrummet: camomillschampoo (lägg av, en del stavar det så)
10. Plats/stad: Colombia, är det en plats typ?
11. En orsak att vara sen: Coolness
12. Något man skriker: Canasta!
13. Film: Cats
14. Något man kan dricka: Corona
15. Band: Creeps (The)
16. Djur: Chinchilla
17. Gatunamn: Cederstigen (ja, jag googlade vafan)
18. Bil: Corolla
19. Sång: Cecilia
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Crocket

Jag utmanar inte nån, jag känner ingen som svarar på listor. Eller va, jag utmanar alla som vill utmana sig själva. Jamen vafan.


I helgen



var jag och June helt ensamma, bara hon och jag mol allena utan bebisar och låtsaspappor och andra ungar och allt, alldeles alldeles bara mamsen och femåirngen, på simskola (förstås dök det ju upp lite alla möjliga sen efter ett tag). Vi kom sjukt mycket för tidigt (så mkt tidigt att simtantaluran blev sur) så vi fick sitta på stolar i simhallen och lyssna på klucket och låtsas att vi var på semester.
Då var vi såhär glada, som ovan.


Inte dagens outfit


För kolla alltså: när jag var gravid var den här klänningen helt ålrajt att ha på sig, på soc och allt bevare mig väl. Nu - not so much. Eller ja, jo om jag ska ut på stritan och dra in lite snabba stålars till hushållskassan för all del.
Och ja, jag fick ta bort ansiktet. Jag vill leva i illusionen att jag är typ 25, inte stirra på det bistra faktumet att jag tycks ha fyllt 42 för flera år sedan.

Mäh, helveteshuvudvärk

har jag idag. Just nu: june simskolar och jag sitter i den tretusen grader varma simhallen och känner hur mina tarmar långsamt bakas. Jag tänker att simlärare måste vara jordens bästa jobb, tänk att få bada hela hela dagarna! Plus att man måste bli sjukt tät, så dyrt som det här är. Iallafall, vi har egentid, jag och stora ungen och jag har naturligtvis knappt sovit inatt så jag är helt borta och huvudvärkig och skulle helst vilja ligga i bilen och sova nu. Så kan det vara.

Ansiktsknipsfasen


är vi inne i nu, och det är så roligt - hon liksom känner hur jag ser ut!
Nevermind mina looks, sådär snygg blir man av att inte duscha innan morgonprommisen. Bara ett litet tipselitips alltså.

Åh, storm!

Jag älskar hösten, ingen jävla stekande sol som bara vrålskiner rätt in genom alla fönster och hojtar gå ut gå ut gå ut GÅÅÅ UUUUT åk till stranden och stanna hela dagen vad vit du är kom igen kom igen ututututut. På det viset är ju hösten synnerligen bra, ingen vill gå ut. Mer än jag då förstås, frisk luft är mitt bästa.

Kanske ska jag äta oreos nu. Minisåna.


Jag = smarded.

De senaste dagarna har jag inte bloggat (den senaste dagen? ingen vet) och det ska vi nog vara tacksamma för allesammmans för det hade blivit en synnerligen obehaglig läsning, tror jag. Eller såhär: M var här, och åkte hem och grät för hon tyckte det var så jobbigt att se hur desperat jag var.
Bebisen fick tusen graders feber och var sjuk i någr adagar, sen efter det fick hon nåt som gjorde att hon icke skulle ligga ner och sova. Ingen vet om det gått över nu, men inatt har jag iallafall fått sova sammanlagt säkert sex, sju timmar. Till skillnad från några innan då jag sammanlagt sovit kanske två timmar. Samman. Lagt. Och de timmarna jag inte sov fick jag stå upp och gunga. Eller stå upp och vagna.
Nog pratat om det, nu vet jag att jag behöver be om avlastning innan jag blir så knäckt att jag ringer min mamma och säger att hon måste måste komma för jag är rädd att något ska hända annars. Så. Sömn är min bästis.

Iallafall, smardedgrejen. Sen idag då på morgonen så är jag en sån jevvla hurtbulle, vi ska alltid gå till dagis. Det gjorde vi och sen brukar jag gå en sväng till så bebisen får sova och sånt. Skillnaden var att idag var jag rätt pigg och hade bra musik och dessutom har jag tappat kontrollen över min tillvaro fullständigt så då fesstår ni. Var jag ute och gick i kanske två timmar. Med bara två frukostmackor i magen och med sömnlösa nätter i benen.
När jag insåg att jag njöt av hungerkänslorna fick jag ställa mig blickstilla och tänka noga på hur jag mådde då sist, och sen gick jag hem och nu äter jag fläskpannkaka med massvis av fett och dricker saft till.
Så jävla lätt är det, att lura sig själv. Så jävla lätt.


Dagens mest bisarra kaffeträff:

Jag och M satt vid köksbordet och drack kaffe och pratade om folk som liksom lever på sitt sjukdomstillstånd (eller snarare om folk som inte gör det). Plötsligt vänder sig lilla A om och liksom sväljer till. Och då upptäcker vi att det fattas ett litet huvud bland magneterna. Och så var det med den fikan.

Idiotkatten


så som jag oftast ser henne. Inget konstigt, man kan tycka att den är knäpp i huvet om alla dagar går ut på att släppa in och ut och in och ut och in och ut kattfan.

Vederkvickt

är ett ord jag använder alldeles för sällan. Ändå är det ett så bra ord, alltså man fattar ju precis vad jag menar när jag säger att jag nu är vederkvickt efter sov, en lång dusch, eeze och nu kaffe.
I duschen funderade jag lite på min prioriteringsordning nu när jag har barnvakt och allt. Detta har jag gjort: skrivit på facebook att jag är barnledig, ätit (mackor natürlich), sovit, duschat och rakat hela benen läääänge, kaffe, surf. På städfrontet intet nytt, minus då att jag faktiskt hällde wc-anka i toan däruppe och en skvätt klorin i avloppet också. Jag tycker själv att jag är lika vuxen som alla andra 32-åringar. Sådeså.

Hur man vet att man behöver sömn:

man börjar gråta när man byter blöja eftersom det är så många dagar kvar tills avlösningen kommer hem.
Nejmen allvar alltså, det är okej at vara själv men den här helgen har inte liknat något annat. Inatt steg vi upp 4, och då hade jag innan dess ammat kanske fyra gånger.
Innan tittade vi på road wars, eller vi - jag, och då var det en polis som tazeade en kvinna typ sjuttiotusen ggr och då fick jag ångest på riktigt för jag tyckte jag kunde känna hur rädd hon var. Alltså, några timmars sömn sen är nog allt bra igen. Herregud, det får jag verkligen hoppas för det vore dumt att liksom bryta ihop bara för att bebisen haft feber i ett par dagar.

Gråtuppräkning:

Först var det nåt jag läste någonstans som jag grät lite till, i förmiddags. Sen grät jag en skvätt när lisa hade en miljon graders feber och vägrade äta. Då grät jag för det är jobbigt att ha en bebis som trotsar alla förväntningar. Sen var det dödlig fångst, då var det en kille som sprallade i vattnet och blev räddad och grät (alltid när män gråter vill jag sympatigråta, helt sjukihuvet är jag). Sen var det för lisa igen, för det var jobbigt att inte få sitta ner mer än sex minuter sammanlagt på hela kvällen. Jahopp, se där. Mina tv-vanor är sådana, att min mamma borde komma hit och säga att mina ögon kommer bli fyrkantiga.

Bebisen pratar i sömnen

och det är rätt gulligt. Sen har hon feber igen, not so gulligt.
Jag har fått migge av att vara up and about, inte heller så jävla cute eller så.

Nu är det bra med den här klara-sig-själv-prylen, nu vill jag bli avlöst exakt NU och få sova ostört i iallafall en timme och jag vill kunna bajsa utan att behöva lyssna efter om bebisen vaknar och så vill jag kunna bädda sängen utan att behöva göra detpå 6 sekunder blankt eftersom bebisen kräver att bli buren eller typ.
T bara: Jamen när jag kommer hem kan jag väl få sova ut en dag? och ja, självklart ska han det men just nu är jag såhär att jag hellre skulle jobba med att bära big ass rör och sån skit mellan 07 och 19 än att ha jour dygnet runt.
Men jag är smartare än mitt känsloliv, så känslorna bara Vaihelv, ska DU sova din jävel?! och mitt Jag bara: Ja, älskling, klart du ska få sova.

Jag skulle för övrigt kunna dricka ungefär tre kannor kaffe hos någon annan. Men god sed och förträffligt moderskap kräver att man stannar hemma med febriga barn, och det är väl egentligen rätt okej.

Jag är bakfull så satans

vilket är underligt eftersom sist jag drack var kanske ptja.. två år sen (jag är sjukt dålig på att hålla reda på tid och sånt)? Nej ett år sen, på Jojos 25-årsfest. Eller? Ingen vet, vafan spelar det för roll.

Bebisen verkar frisk nu fast har kanske lite feber, ingen vet det heller. Själv har jag nog en migrän på intågande och det är då det blir jobbigt att inte ha T hemma, bortsett från att det är alltid är jobbigt då.
Hur osm helst, idag ska jag äta varm mat. Mat alltså, inte godis. Igår körde jag i en farlig fart in till stan med uppdraget att handla mat och mediciner och när jag kom till affären blev det helt blankt i huvudet. Så då köpte jag nässpray (DET minns jag alltid), alvedon för barn från 10 kilo (ingen vet varför, om jag kanske ville ha stolpiller till mig själv eller så?), mazariner, chokladbollar (sen regredierade jag och kallade det fö rnegerbollar - alltså vafan?!), Gott & Blandat syrligt, salta patroner, Vi Föräldrar. Inget konstigt att låna pengar av mamma och sen bara handla socker?

Nej jag är inte trött


utan ser jämt sådär liksom bedjande och rödögd ut. Såatteh.

Knullvalen

tyckte jag de sa på tv nyss. Det förstår man ju direkt att de aldrig skulle säga så på nickelodeon. Så då frågar man sig om T månne varit iväg för länge? Igen.

Sist jag var hos pappa

trodde han att jag hade min bröstpump med mig, Alltså, vad säger det egentligen om mig, att han trodde att jag skulle sitta där vid fikabordet och pumpa ut mjölk?

Det handlar om kontroll

mitt ätande. Eller ja, ickeätande och tränande då. Så när jag tappar kontrollen på allt annat drar jag direkt in på maten. För det får mig att känna mig duktig, att gå och lägga mig hungrig gör mig stolt.
Hur som helst, jag har fött barn och jag har bebiskilon kvar och lyssna. Lyssna. Nu: Det gör inget! Eller jo, jag vill ha smalare lår och plattare mage men i det stora hela så är jag ändå fin. Fin och stark och ganska sund och fan vilken konstig känsla: jag är liksom nöjd.

Detta gör mig glad:

* kaffe på morgonen (jag brukar sluta mina ögon och njuuhuhuhuuta av den första koppen, på allvar alltså)
* bebisjoller
* att apotekets grejer kan köpas på coop
* att det var galet skönt att gå långprommis idag, och att bebisen var helt medgörlig
* att jag ännu inte fått något utbrott på en i min närhet som faktiskt förtjänar ett utbrott - tvärtom har jag varit mkt trevlig (utbrott = farliga liksom va)

Detta gör mig irro schmirro:

* att kaffet kallnar så fort
* att jag är nezerilberoende och inte har råd att köpa nytt spray så nu är jag helt täppt i näsejävelen
* katten. Men sluta, var ute eller var inne, du KAN INTE vara ute och inne samtidigt idiotkatt.

Idag är det den 12, 8 dagar kvar till T kommer hem!

Som fan stressade jag

med att duscha, klä på mig, sminka mig, sånt hålla morgon liksom. Sen klädde jag på Lisan, gjorde en flarra mat och bara: glory vi kan gå ut nu. Jamen då börjar ungen bajsa. Och liksom ingen sånt snabbajs, nesch nu har hon hållt på i säkert en kvart och testat olika bajsminer, olika sätt att krysta ut det, olika fisljud och sådär.

Även kom jag ut i köket innan och undrade vem som lagade mat. Jamen det var ju jag, som hade glömt stänga av plattan där flaskvärmargrytan (vi har ingen micro) står. Så nu har jag bränt en gryta vatten. Gordon skulle vara stolt, yes?


Hönsmossa.

Ja, okej. Efter att haft panik och hysteri och fått ringa in syster så hon fick ta bebisen en stund. Efter det blev jag på allvar mycket mycket ner sansad och sånt. Så nu när lisa skulle sova tänkte jag att javafan, hon får ju ligga i sin egen säng. Jaha. Nu kan jag inte sova. Potentiella dödsfaror i ett sovrum: hennes eget täcke, hennes snutte, nappen, katten, hennes kudde, hon kan bara plopp sluta andas, ingen vet, allt. Så nu måste jag ligga klarvaken på spänn så Jag kan rädda livet på henne sen när olyckan är framme. Inga konstigheter, jag är ändåså inte ett dugg trött. Jodå. Såatteh.

Cutiepies.


Svinflunsevaccinsbiverkning?


Lätt.

Det är bättre nu.

Jag är lite piggare, bebisen sover i vagnen och jag dricker kaffe. June är avlämnad på dagis i några timmar och det känns bättre bara.
Men kanske behöver jag fråga om lite hjälp, bara litelite avlastning så att jag kan få vara ensam i bara nån halvtimme. Ensam som i fri från barn och katter i knäet och armarna och fri som i att vila öronen för jag vet att nån annan kan ta lisan. Kanske är det det jag behöver, och då får jag försöka fixa det.

Jag längtar efter T så jag blir galen. Inte bara för att han kunde tagit barnen utan jag längtar efter honom, hans armar och hans mun och till och med hans snarkningar och harkeltics. Jag skulle sälja min vänstertumme för att få ligga sked i absolut tystnad en stund och få kill på armen.

p.s. Det är verkligen tantigt att längta efter tystnad. Det är verkligen såhär liksom 30+, Ameliatidning och lugna favorietr på radion med favvisen Bryan Adams. Men skit i det, jag är rätt brun så det är okej.

Jag tänker bara klaga

nu, så varsågod: katten jamar och jamar och jamar och har bajsat och klöst i bilen, lisa har inte sovit ordentligt på tre nätter, och därmed har jag knappt sovit alls på lika många nätter, T är borta till den 20, det finns inga pengar, june kommer aldrig hem i tid och när hon väl gör det har hon alltid ätit middag hos sin kompis, jag har inte klippt håret på ett och ett halvt år, vi har ingen babylyssnare så när jag väl lyckats få lisa att sova i sin säng måste jag spring upp och ner upp och ner upp och ner tusen ggr tills hon vaknar för att se så hon inte vaknar och blir hysterisk för då äter hon inte, och jag har idag fått lägga ner lisa, plocka upp en kudde och skrika mitt högsta i den, jag orkar inte, ikväll känner jag mig otillräcklig och sämst och fattar inte hur jag ska kunna hålla ut till de 20.
Sen innan tog det typ en och en halv minut innan utdrivningsreflexen kom igång så man kan säga att mina tårar verkligen i sanning borde byta plats med den, jag längtar LÄNGTAR efter att få gå en mil helt ensam med musik i öronen, helt helt ensam, fy fan vad jag längtar efter det.
Ikväll är den där hinnan mellan in- och sanity mycket mycket tunn.


Jaja, det var en smula dramatiskt

kanske, att vilja bli skjuten. Men fy helvete vilken natt. Och det ÄR en tortyrmetod att hela tiden väcka den som precis preciiiiis somnat. Men nu är det en ny dag och säkert ska det snart sluta regna så vi kan gå en sväng. Man KAN gå i regn, men det är inte riktigt lika roligt.

Skjut mig

för jag blir galen snart. Sen halvelva har jag somnat om hundra gånger. Och varenda gång jag somnat, vaknar lisa. Och vill ingenting. Hon ska bara vara vaken, spotta ut nappen, oja sig en stund och göra helt konstiga pustljud. Jag går postal snart och boxar mig själv i magen eller nåt annat dumt. Och imorgon, om nån säger typ att gäsp jag går bara sovit sex timmar inatt. Om nån säger så, då ska jag bara resa mig och gå tackskajagha. För man får inte slåss ens om nån inte sovit en hel natt sen aldrig. Böl, böl nu ska vi försöka sova igen.

Nu gråter jag

för Jeffrey vann Project Runway, som tydligen plötsligt är mitt bästa program?
Sjuk i huvudet är jag, just det.

Det är inte omöjligt

att jag inom en snar framtid kommer använda soffan som toalett. Mitt dilemma är följande: jag kissar snart rätt ut där jag sitter, men har bebisen i famnen. En sovbebis väcker man faktiskt helst inte. Det är liksom regel no ett: väck inte den bebis som sover, för då får du tammejfan skylla dig själv. Jag är förresten hungrig också men just det behovet är inte riktigt lika akut.

Jag är en zombie,

eller iallafall var jag det i Junes dröm häromnatten.
Och det är ju roligt (eller va alltså "roligt") eftersom zombiesar är mina värsta, allra värsta! Jag är rädd för odöda när jag låser dörren, inte vanliga fesna inbrottstjuvar och sånt.

Sen drömde hon även att hon körde bil, något som var läskigt men mest roligt. Det tycker jag är mycket bra.

Jesus is coming!

Look busy, den bilden har June bläddrat fram på ett litet block jag fick av K efter hennes aussietripp för hundratusen år sen. Det tycker jag är roligt. Faktum är att nästan alla bilder är roliga (det är som Jan Stenmark fast annorlunda), och särskilt då när Junisen bläddrar fram dem.

Förresten är det här det tröttaste jag någonsin varit, tror jag. Jag är helt slut som artist. Det är jag och James Brown när han ramlar ihop efter att ha sjungt som en jävel, det är mig ni borde slänga en cape över och så ska jag krypa av scenen (han stapplar väl förvisso, inte kryper JB).
Eller - det är till mig man kommer och säger såhär: här, ge mig bebisen en stund så går jag på en prommis så kan du sova, Cilanpilan. Fast eftersom jag är jag kommer jag antagligen 1. ångesta över det faktumet att jag lämnar bort bebise 2. ångesta över det faktumet att det inte är jag som är ute och går (= bränner kalorier) 3. ångesta över det faktumet att jag kanske bode städa 4. ångesta över det faktumet att jag inte kan somna, fö rm jag sover när bebisen kommer hem igen och jag precis somnat då och har det sådär gött som man kan ha efter en sisådär tio minuters sömn, då kanske jag går bananas.

Jamen vafan såndär är jag, stäm mig då.

En jag känner

ska inte vaccinera sig mot svinisen eftersom denne är rädd för - tadaa - biverkningarna! Jaha. Jahaa. Jamendåsådådå, för biverkningarna, ja de är ju antagligen MYCKET värre än själva svinisen.

Så eftersom jag sket i att blogga om anna anka vill jag bara berätta om min ståndpunkt i den här frågan: Jamen självklart tycker jag att alla borde vaccinera sig. De som kan, det är ju det som är grejen. De som inte kan men som vill slippa få flunsan, de slipper ju förhoppningsvis det om jag är solidarisk och vaccinerar mig trots att jag antagligen inte skulle döden dö av lite flunsa.
Plus, gör jag det kan jag kanske slippa ha dåligt samvete för att jag alltid tackar nej till röda korsets insamlingar (fast jag ger pengar till frälsis förstås, i love frälsis).

Nu ska jag se till min bebis så att hon andas och detta. Vi borde investera i en babylyssnare, det borde vi i sanning.

p.s. Jag fattade att anna anka inte menade att kvinnans lott i livet var att suga kuk varje moron - hon menade såhär: man gör saker och ting för varandra i ett förhållande. Och ibland är man kanske själv inte så jävelens intresserad, men det är bådas ansvar att sexlivet (också) fungerar. Och hon sa: det geor ju eot beoda hullen.

Det är bra saker

som händer. Inte mig personligen, men en av dem jag älskar bär på goda nyheter och det gör mig så glad så jag blir helt tjock i halsen när jag tänker på det.

I övrigt vill jag gärna plocka på mig lite vuxenpoäng: istället för att momentariskt slänga mig ner här och surfasurfasurfa när Lisa Bebis somnade, så plockade jag fram kläder till hela familjen, städade upp och satte på en maskin tvätt och jamen sånt.
Sen duschade jag inte, vilket jag ångrar nu. Fast jag kanske hinner, jag är sjukt snabb på att duscha faktiskt. Alltså världrekordsnabb.

Trötta, matta, svitta.

Ingenståns å seda å alla vill dånsa mä mi. Så känns det idag litegrann.
Eftersom jag var så himla ball igårkväll och bloggade om mitt typ helt perfekta liv så blev ju natten naturlgtvis överjävlig med gallskrikande bebis (varför, VARFÖR har vi inte satt upp gardiner i sovrummet? Gallskrik som liksom ekar mot väggarna, jag har ju blödande sår i öronen idag) som ville äta inte ville äta ville äta inte ville äta kanske bajsa nej skrika nej äta inte äta jo bajsa nej äta nej bara skrika. Sen när hon väl somnade mitt i maten på bröstet låg jag stilla som en mumie och lyckades somna och då kommer Junisen och har ont i magen och kanske ska bajsa nej inte bajsa jo kanske bajsa nej gråta nej sova nej bajsa nej kräkas nej inte det heller. Till slut lyckades jag somna henne också fast inte vid bröstet utan med lite böcker i sängen och klappar på kinden och så.
Äntligen skulle jag få sova. Och det fick jag, i kanske en och en halv timme, sen började det om.

Som kompensation kom june inte in och väckte mig när hon vaknade, utan lät mig sova till 8 tacksahonha.
Och tackskacolombiaha för kaffe. Eller vänta, är det kaffe i colombia eller kokain? Skitsamma, tack ska de ha.

Jamen kolla bara




vilka satans fina ungar jag gör!

Och så har jag en katt också:


som är lite.. ptja. Vore hon människa skulle hon kanske jobba med att krafsa i rabatter på kyrkogården. Eller kanske stå i tjollen på gymnasieskolan. Sånt skulle passa britta katt om hon vore britta människa.

Femton veckor

på ett ungefär, tog det. Jag visste väl att det skulle löna sig att asa omkring på den lilla skrikpåsen där i början - nu ligger hon ju i sin säng och sover helt utan mig.

Alltså: en kväll utan barn, det har jag nu. Eller alltså, det är precis som det ska. De ligger och sover och jag dricker julmust och äter mariekex med armarna alldeles fria. Mammaprylen at its best.

Själv äääälskar jag vädret

och det verkar jag ju i sanning ensam om. Jag har tvingat June att cykla till och från dagis bara för att få promenera i blåsten. Fast nu regnar det, så nu är jag glad att jag ä rinomhus. Se! Världens bästa väder.

Det bästa av två världar

så har jag det nu: Lisa äter flaskmat om dagarna (eller inte bara, vi fasar ut amningen och det går sådär, fan så ont det gör i bröna emellanåt) och så ammar jag på kvällar och nätter. Amäh haja hur jävla lovelyfull det här är.
Och bebisen då, som är helt som en tremånaders som kommit igenom den där hemska tillväxtprylen, och nu jollrar hon (joller är så gulligt så jag DÖR) och stirrar på sina händer och kanske ska hon snart börja med det där andra som hon tydligen borde kunna, typ snurra runt och sånt.

Och. Och nu sover hon i sin vagn. Och jag vet inte, det är bara så jävla lugnt att vara morsa till två helt plötsligt. Eller det är ju kaosigt också, men den där paniken och ångestråttan som hela hela tiden sprang i magen och bet och bet, det värsta av det är borta för nu vet Lisa att hon inte dör av att ligga själv lite och June vet att jag älskar henne också och inte har glömt bort henne (hon vet det med jämna mellanrum iallafall) och man kan säga att det liksom lägrat sig ett lugn här längs sölvevägen.
Och varje dag tänker jag med tacksamhet på det, hur lugnt det är, och enkelt i jämförelse.

Näj!

Eller Nesch eller näää eller Nejnej eller Nähäddu. Eller så.
Det är Junes svar på A L L T jag föreslår eller säger. Alltså, om jag så frågade henne om vi skulle åka till nån leksaksfabrik där alla leksaker levde och allt man fick äta var choklad och man fick simma i glass (fast det vore kanske väl kallt), så skulle hon säga nej.
Och samma, hon frågar til exempel såhär: Mamma, hur gammal är Lisa?
Jag säger: Hon är tre månader.
Då svara June: Nej det är hon inte alls, hon är två månader.

Det kan man ju tycka är mesigt att reta sig på och det hade det i sanning varit om det bara gällde den enda gången, men hon är så med allt allt allt.
Nu är det bra om nån säger att: jaha, men det kan du hantera såhär (rätta, ignorera, skoja bort, vafan som helt). Plis help.

Man ska skriva önskelista.

Jag har skickat denna till tomten:

Mammans önskelista:

* snälla barn
* en vit jul
* mer tålamod (mest det, tomten. Mest det)

Men jag önskar mig även världsliga ting:
*svindyra doftljus, kanske med vaniljlukt (inga såna billiga tjafsljus, såna dyrdyra för flera hundra som doftar, inte luktar)
* nya sängkläder
* en dammsugare som inte ramlar isär i en triljon delar så fort man tittar på den
* en jättestor påse kalorifri choklad
* smala lår
* en bra skräckbok
* en rolig film (om seth rogen är med är det bra, han är så sjukt rolig, elle råh han han vahan heter, som är han 40-year old virgin, han är så rolig så ibland tänker jag på honom och då fnäser jag ur näsan för han är så kul)

Jag har mer, men jag orkar inte tänka efter.

Det grandiosa livet

hos en trött småbarnsmorsa speglar sig i hennes drömmar; inatt mardrömde jag att vagnen stod ute i regnet och blev dyngsur.


Vi ska till Maxi

(som för övrigt blir till nazi i mobiltelefonen, något som är minst lika intressant som ryktet om att Rusta ägs att pingstkyrkan eller nån sån annan gudsklubb) och med två barn blir det ett arbete som kräver monumentala förberedelser. Det är liksom bäst när det klaffar: glad femåring (jag skrev femråing först, freud är i huset) med stövlarna på, nöjd bebis med ny blöja och mat i magen, sminkad mamma med brösten innanför tröjan.
Så blir det ju naturligtvis i princip aldrig, utan det brukar sluta med att bebisen skriker, femåringen skriker, jag svettas och har glömt sminka högra ögat plus kammade håret förra torsdagen (men det brukar ju iofs räcka för jag har nybliven-mamma-tofsen på plats hela tiden), har behån uppknäppt och omaka strumpor.

Nu blev det inte riktigt så idag, men det blev sur femåring som tittar på nicke nyfiken och med en viss emfas hävdar att hon inte ska göra NÅGOT annat idag än att titta på tv. Bebisen sover i vagnen (inte mätt i magen eftersom hon inte äter längre än en sekund i taget), jag sitter här med en kopp kaffe, en kanelbulle och ett berg av måsten i ryggen. Men jag tänkte att just idag är kanske den dagen då tvätten faktiskt hänger sig själv? Det är inte omöjligt, så jag ska ge den ett par timmar.

p.s. Jag är naturligtvis inte tjock, men som FL sa när jag tvingade honom att säga att jag var en ovanligt snygg nybliven morsa att: men du HAR bytt byxstorlek väl?
Alltså, hade jag haft 27 i jeans när jag födde barn för tre månader sen så hade tyvärr något varit fel i universum. Jo, för alltså då hade jag haft någon annans ben och någon annans arsle, och så kan vi ju inte ha det, tingens ordning kan inte rubbas på det viset. Plus att den smala tjejen med 27 i brallor ju antagligen hade gråtit blod när hon en dag vaknade och plopp hade två storlekar större och ett helt månlandskap på benen.
Kaffe var det ja.

Mäh, vad du har lagt ut.

FL, min vän sen 17, nej kanske till och med 18 år tillbaka (är det KLOKT eller?!) och som jag inte träffat sen jag flyttade tillbaka vände vid järnvägsspåret bara för att säga just det. Han sa: Jag fick titta två gånger för det var likt dig fast tjockt.
Sen bjöd jag honom på fika och choklad och hånade hans ansiktsbehåring och pratade om tarmrörelser för det blir han alltid illa berörd av.

I övrigt har det varit en helt fin vecka, och imorgon kommer fisen hem.


RSS 2.0