Jag har ett nytt vik

verkar det som. Vafan, om det är såhär enkelt att ordna timvik så fattar jag inte varför jag inte gjort det innan utan tvingat klarai att ge mig de jobb hon har och så.

Det var väldigt väldigt trevligt, lättpratade människor och gott kaffe och liksom ja. Jag kommer trivas där.

Och nu ska jag till Malmö (= köra vilse ungefär vid Värnhem och hitta fram efter låånga telefonkonferenser med tinajes).

Ryys.

Om tio minuter går jag in på boendet och hoppas som helvete att de gillar mig. Gullehandledare K sa: men vafan är du nervös för? De kommer gilla dig, det gör väl alla?

Och nu skiner solen och jag hittade gratisparkering (eg skulle jag inte fått plats, men jag har en liten bil och är inte rädd för repor i lacken så jag klämde mig in på en miniparkering) och jeansen är inte fullt så tajta idag som sist och jag ska hälsa på tinajes.

Såatteh, jag torkar av handsvetten på inte-fullt-så-tajta-jeansen, röker en snabbcigarett och kastar mig in i lejonkulan.

Sover jag?

Nesch, vafan. Klockan är jubara barnet och jag har mkt att greja med: surfa, diska lite halvhjärtat sådär, kolla lite på tv (anna skippers bröst är GIGANTISKA), bläddra lite i min bok.

Om T var hemma nu skulle jag hugga tag i honom och göra som i de dr filmerna där utomjordingar har gömt sig inuti kroppen på folk, bända upp hans mun (jag tror det är i Drömfångaren en alien gör så) fast jag skulle ju inte krypa ut ur honom, utan krypa in. Så nära skulle jag vilja vara just nu, i hans mun. Inte på det dörrty sättet. Eller ja vafan.

Och jag och min handledare hittar hela tiden ny aplattformar dä rvi kan mötas och känna gemenskap: även han är beroende av nässpray, och vi visade varandra med ljudeffekter exakt hur det är att vakna på natten när man glömt nässpraya och det kloggat igen och man vaknar och inte an andas och vill spy för det är en hinna av torrhet i munnen.
Bara en sån sak.

Och nu är jag arg också

för en del människor har förmågan att liksom hitta rätt knappar att trycka på. Satans jävla snorungejävel.

Och om du känner dig träffad kan du sluta med det bums, för jag är inte arg på nån som läser här.

Förmodligen har någon

gömt en slang här nånstans, typ i bokhyllen bredvid där jag sitter. I den slangen pumpar denne någon sakta sakta ut sån där eter som man somnar av. Fast bara yttepyttelite, för jag har ju inte durat av än, utan är bara så trött så jag får spärra upp ögonen och ibland daska (försiktigt) på kinderna.
Frågan är varför denne någon gör på det här viset?

Frågan är också om jag orkar masa mig ut i badrummet och bada? Jag behöver raka benen, håren skaver mot jeansen och det gör för fan ont. Hur gör alla som inte rakar sig? Vimlar det av människor på stan som har ont ihårbotten på benen? Är det så?

Min första klient

har jag fått. Och träffat. Och lyssna, jag kan ju det här. Eller ja, som jag skrev i sms till mamma och systrarna M och J, att jag är säkert grundlurad och jag minns inte hälften av vad mänskan malde om, men iallafall, jag behövde inte helt desperat leta efter samtalsämnen och jag vågade ställa ingående frågor och ja fyfan.
Det låter ju inte klokt att bli såhär glad av att rota i folks elände, men det är jag allafall och har ni några invändningar får ni väl skjuta mig då. Eller stämma, jag tror stämma blir bättre.

Jag ska sova nu.

Och det är tammejfan på tiden. Att jag lägger mig i tid alltså.

På fredag ska jag till Malmö och träffa tinajes, idag kom kinur och hennes familj och fikade och igår fikade jag med L. Glory sociala dagar!

Och timid blev väl kanske inte riktigt ledordet iallafall, när jag tänker efter. Det ligger kanske inte för mig? Jag ska testa nåt annat. Jag skulle vilja vara såhär liksom sval och elegant. Vi får se hur det blir med den saken.

Detta ska jag aldrig mer äta:

  • Babybelost, fy fan vad äckligt. Jag fattar inte varför jag köper den?
  • Kronärtskocksbottnar, skämtar jag eller? Jag var nog full när jag åt det och tyckte det var gott.
  • Pesto, åh vad fett jag spyyr.
  • Mat, hädanefter ska jag bara äta helt vanliga flingor med jordgubbsfil, punkt slut.

Min bästa låt alla kategorier


Just nu. Där just nu tolkas i vidaste möjliga mån.

För övrigt sparkade jag

i skrivbordsskivan på jobbet idag så en mugg välte. För jag skulle visa exakt hur mycket det blåste, att liksom vinden tog tag i mitt ben när jag gick så det sparkade ut sig.

På onsdag, då är det jag som ska vara alldeles timid. Timid är onsdagens ledord.

Antal festinbjudningar: 0

Nej det blir nog ingen halloweenfest för mig i år. Heller, ska jag kanske tillägga.
Och egentligen är det kanske lika bra. Ingen vet.

Igår pratade jag med vän som jag trodde hade världens största umgänge och jämt fick typ vifta bort folk som ville umgås. Men han sa att han inte alls har det, att han har kanske tre vänner och att nästan ingen skulle undra över vart han tagit vägen om han dog. Vafan svarar man på det? Att det inte stämmer? Nejmen, sa han, det är klart att det inte är medvetet av folk av göra så jag hamnar utanför, det bara blir så när man är osynlig.
Jag önskar jag kunde ändra det där. Jag önskar att det fanns ett recept så jag bara kunde säga bludderiblad och så blev alla glada.

Förresten, hemtelefon

har jag nu. Vilket nummer jag har? Ingen vet. Om jag har en telefon? Nesch. Jo, en sån där bakelittelefon med snurrskiva. Mkt retro, men helt oanvändbar.

Så nu är det jag och tinajes som har hemtelefon. Och min mamma. Punkt.

Var det inte leprechaun

som satt på folks bröstkorg i filmen? Och liksom sög ut deras ande genom munnen? Iallafall hände det mig inatt, jag vaknade runt tre och kunde inte andas och gjorde ett sånt där filmljud när jag andades in, bara: HÄÄääää. Och sen insåg jag att visst kunde andas, fast inte genom näsan och då upptäckte jag att jag att jag var så torr i munnen att tungan liksom torka långt ner i.. ja där den slutar. Och då ville jag kräkas för det.

Ja, så hände det för mig inatt.

Provjobba it is!

På fredag mellan 10 och 14 och jag har panik - hur ska jag hinna med att visa hur förträfflig jag är på den lilla tiden?

För övrigt betalade jag min räkningar nu och det här med samboskap. Det är för fan inte klokt vad RIK jag är plötsligt. Det där lät ju underligt förstås, så nu måste jag ju väga upp och skriva att jag är rik men mest är jag såhär liksom varm och mjuk inuti.
Och nu kommer Kinur och vi ska till Väla (fast det vet hon inte om än).

Detta tänker jag köpa

imorgon: depåstöd för det jag köpte till T var fel. Inte whiskeyn, den var rätt, men jag köpte ett stöd. Och det fanns redan på motorcykeln.
Och så tänker jag köpa nya pyjamasbrallor för mina är på allvar fem år gmla. Minst.
Och så fina underkläder. Och strumpor.
Och en varm tröja.

Sådeså.

Jag borde

ta tag i det här med läggning och sånt och fixa June. Men jag orkar inte. Jag drar ut på det och hoppas att hon somnar iallafall, utan saga och så.
Det värsta är att jag ju borde ta vara på det här sista och imorgon ska hon till pappa och vara där i en vecka och allt sånt. Och ändå sitter jag här. För jag är helt urlakad.

Så kan det vara ibland. Om söndagarna.

På en skala

från 0 till 10 är det såhär roligt att ha mensavärk: -5. På ett ungefär. Och om då mensvärken inte blir mens nån jävla gång så är det fan ÄNNU tråkigare.
Fast nåt är på gång för jag är arg, finnig, svullen och missuppfattar allt folk säger.

För övrigt hr T åkt nu och det är ju jävligt trist.

Jamen vad ÄR klockan då?

Det här är det värsta med att ändra tiden, den totala förvirring som råder efteråt. Vad är klokan? Ändras klockan på datorn automatiskt? Har jag ändrat köksklockan eller tänkte jag bara jag skulle? Är det vintertid på mobilen nu? Stämmer klockan på text-TV?

Ja, och plus att jag fick stiga upp kvart över fem då. Det är nog det som är det värsta, att jag i flera veckor kommer räkna ut hur dags jag -egentligen- steg upp och undra om jag fick en timme extra eller om nån har snott en timme.

Vad jag åt till frukost igår?

Scones. Med grädde och sylt. The australian way, sa J som hade gjort dem och som kommer från down under och flyttade hit för kärleks skull. Och så pratade vi om slumpen och ödet och hur människor tror sig styra sitt liv men när man tittar närmare på det är hela livet en enda lång sliding doorsfilm för om inte den gjort si eller så och hade inte den rest hit eller dit eller haft det och det intresset skulle de aldrig mötts och då skulle barnen inte funnits eller J bott i Sverige. Till exempel.
Och sen pratade vi om vilka middagsgäster vi skulle bjudit in om vi fick välja exakt vem vi ville och jag kom inte på nån särskild sådär speciell men handledare K hade det klart för sig: Strindberg och Sinatra och en annan ville bjuda in Göran Skytte och en tredje frågade K ungefär var tredje minut: Vad hette du, sa du? Vem är du? Har vi mötts innan?
Och sen hälsade vi på på cuckoos nest och där bodde en man som pratade som ett barn och som ritat de finaste porträtten jag sett.

Själv ska jag tvätta och tja, konsumera antar jag.

Mögligt bröd

har vi ätit till mellanmål (igen!! vad är det MED mig?) och nu har jag hängt över köksvasken en lång stund och klökts (dialektalt, klökas i blekinge är inte att kräkas, mer att hulka liksom), Frågan är: är det normalt att bli så äcklad att man behöver kräkas?
Eller vänta. Frågan är väl egentligen: är det normalt att rensa skafferiet så sällan att brödet hinner mögla?

Nu ska vi köra till Maxi och köpa ett pyttelitet bröd som vi hinner äta upp innan det blir grönt.

Märkligt, det där

att jag sovit lika lite inatt som igår natt, jag har gjort ungefär samma jobb, det är sämre väder, knappt nån mat och hembesök hos helt sjuka och eländiga människor. Och ÄNDÅ är det här en bättre dag. För idag finns det flera tusen på kontot.

Undrar hur glad jag skulle vara om jag plötsligt hade en miljon att disponera lite som jag ville?

Och på tal om bajs

så var jag på kurs igår (den var inte bajs) och vid eftermiddagskaffet pratade jag med tre stycken om kvinnor ch missbruk och sådär. Intressant, och jag var helt smart och verbal utan att svära och sånt. Tills vi gick tillbaka till kurslokalen och jag hade sällskap av en som jobbar på procrami och jag berättade att jag varit där i förrgår, fast här i stan då.
Han bara: Trevligt, vad tycker du?
Jag: Jo det är fint och verkar bra, och de har en hund där. En sån minicollie liksom
Han: Jasså ja det är många som har djur på jobbet och så och det är ju roligt.
Jag: Den tappade en bajskorv ur pälsen när jag klappade den.

Alltså, till mitt försvar så GJORDE den det och dessutom hade stämningen varit liksom rätt så skämtsam och sånt innan. Men ja, när jag såg hans minspel insåg jag att skämtsam inte är riktigt samma sak som att berätta bajshistorier för varandra. Varför GÖR jag så?!


Avslappnad i all ära

men innan körde jag hem för att bajsa (man bajsar inte på jobbet. INTE. I det här fallet är "man" alltså jag, även om jag tycker det borde gälla alla vafan). t var hemma fast i garaget så jag lutade mig på balkongen och hojtade hej och han undrade varfö rjag var hemma. Så då hojtade jag högt och glatt. Jag ska bara bajsa, sen ska jag hämta June!
Nu såhär i retrospektiv kan jag ju tycka att det var något litet onödigt kanske, att hojta på det där viset.

Ja, eller att skriva om det här för den delen. Ingen vet.

Och nu är jag glad

igen. På måndag ska jag på anställningsintervju på Bredbo, jag har en fin illgrön klänning på mig och jag överlevde morgonen även om det var på håret.

Såatteh, tackskajagha.

Jag är lite ledsen

och vet egentligen inte riktigt varför. Jag är ledsen för att folk slåss och för att det drabbar liksom så fel människor. Och jag är ledsen för.. nej jag vet inte. Jag är väl bara lite blå liksom.

Och så får jag kissa var femte minut eftersom jag tutar i mig kaffe exakt exakt hela tiden.
Och lyssna, idag har jag ätit mat som tillverkades i fredags. Alltså som legat i kylen ända sen helgen. Maj gadd, im a new woman.

Pizza och sömn

det är så det ska bli ikväll. Faktum är att jag funderar på att kombinera dessa två, man kan väl för fan ligga ner och blunda och tugga? Inga konstigheter, som Håkan på Färjan skulle sagt. Flera gånger skulle han sagt det, och gnuggat händerna och glosögat reportern.

Jag är elak, men jag är också trött och hungrig.

Jag var på fest igår

och vi var kanske 80 procent socionomer. Inget konstigt med det, men oj vad många samtal det blir på såna fester. Alltså inte såhär prat prat prat utan saamtaaal med socionomhatten på.
Och kanske var det den snyggaste festen jag varit på någonsin. ALLA var snygga, allesammans och en del var så snygga så jag ville sno deras kläder och frisyr. Jag var alltså mkt glad över att jag lagt ner en massa energi på att göra mig iordning, plus jag var glad att jag hade med värdinnepresent. För när jag kom dit visade det sig vara Jojos 25-årsfest vilket ingen brytt sig om att berätta för mig (eller jag borde ju kanske ha anat det eftersom hon fyller om en vecka och eftersom Emem ringde och ville att jag skulle skriva nåt bra om Jojo, nåt som hon skulle få i present). 

Och sen vid tolv, ja då åkte jag hem. Ha!


Mazariner!

NejmenvaFAN, nu har kaffestugan öppnat och jag vadar i mazariner, cancerkakor och pepparkakor (ja alltså, de sistnämnda köpte iofs jag sist jag jobbade). Hela dagen kommer bli så här: tugg, tugg, tugg nejmen det här var den sista, nu får det vara bra och jag mår ju lite illa. Eller jag kan ju ta en sån här lakritsrem, de innehåller ju typ noll kalorier och förresten ska jag ändå bajsa sen så det kvittar. Tugg, tugg, tugg. Äh jag ska ju ändå inte äta lunch och så gick jag ju hit idag och ska promenera hem sen också så en endaste liten mazarin till? Javafan, EN till. Tugg, tugg, tugg. Vad gott det var undrar om de här cancerkakorna är lika goda i år också? Bäst jag provsmakar. Oj hoppsan, fanns det bondkakor också? Jamen nu har jag ju gjort kaffe och det vet ju alla hur gott det är med bondkakor till kaffet. Nämen va, ska den här mazarinen ligga helt ensam i paketet och ropa på sina mazarinkompisar? Nejvetduvad, det verkar ju helt omänskligt, den får åka ner i lilla maggen till sin mazarinfamilj sedärjans. Tugg, tugg, tugg.

Och jag som ska ha klänning ikväll. Mazarinmage plus klänning = typ sådär snyggt. Fast skitidet, jag ska ju dricka rövin så jag kommer tycka jag är dösnygg runt nio nånting.

Jag gör mina sista timmar

här nu och det känns fint som fan. Och eftersom jag är som jag är så känns det lite sorgligt fast liksom inte buhu-sorgligt utan såhär att ja, nu är det här färdigt. Fast nu var det ju bara en timanställning som jag förstås avskydde rätt så innerligt så jag ska inte böla om det, utan bara konstatera att jag inte gillar avslut, ens bra sådana.

Och ikväll är det fest. Utan utgång, mind me.

Jag hjärtar präktighet.

Alltså, ibland på morgnarna stiger jag upp, dricker kaffe och sitter med gapande mun och svullna ögon och glor in i datorn tills klockan är typ fem minuter innan jag ska gå och då blir jag hysterisk och försöker typ duscha och sminka mig samtidigt, tar på skorna och jackan men inga byxor och glömmer kamma mig och så, eller kommer till jobbet med ett öga sminkat och ett som är osminkat. Och så.
Men idag blev det bra som satan, jag är liksom klar nu. Med allt, minus tandborstning och hårkamning men det gå rju snabbt. Fan vad jag är bra när jag bara gör det jag ska.
Och så är disken diskad och det är liksom helt fint här. Ingen vet hur det hände sig, men jag skiter i det och är nöjd ändå.

Och på jobbet läser jag om människors liv och tänker att fyfan vad jag har det bra. Och fyfan vad June har det bra och att jag kanske inte behöver tänka så himla mycket på att ha dåligt samvete för att vi bråkar ibland. Eller, det kan jag väl ha ändå men jag som är s bra på att jämföra mig kan ju iallafall känna mig glad över att jag är någotsånär socialt anpassad och inte sprutar in knark i halsen och sådär.

Äh jag vet inte vad jag skulle komma fram till. Att det är synd om mänskorna kanske?

Britta Katts

favoritställe: Varsomhelst på mig.


Mkt trött

men så går det när det sovs på soffan mitt på kvällen. Eller vänta, mitt till kvällen.
Vid ett låg jag i sängen och sprallade med benen för att jag inte kunde somna, och mellan sprallen var jag så arg att jag låg helt stel som en planka och väste åt mig själv att: FöriHELVETE bara sov, hur jäävla svårt kan det vara?
Och sen blev det helt ironiskt, för då somnade jag, drömde tusen mardrömmar om att jag glömde gå till jobbet och så vaknade jag helt försent. Eller, jag kom ju i tid men ändå.

Så nu är jag trött och har en finne där man egentligen vill ha en sån där mouche och så har jag ingen mat så jag får äta müsli och skit och håhåjaja, vad det är synd om mig, jättesynd och stackars mig.

Nu går jag till avdelning 55 och står tyst när di gamle talar.

Och på tal om lycka

så lyssna på det här. Igår när kinur var här skulle vi äta och efter maten diskade hon. Utan att jag ens tyckte att hon gjorde fel. Sen hamnade vi i sovrummet (jamen det låter ju konstigare än vad det är vafan) och då. Då la sig kinur på mina kuddar och liksom på lakanet och alla barnen härjade och hade sig runt om oss och det här är inte klokt men jag bytte inte lakan sen.
För två år sen: jag hade eldat upp sängen, typ.

Jag är så jävla impad över mina nya coolness! Jag är liksom helt så, jag känner mig avspänd och inte såhär hysterisk med att jag måste städa när det kommer folk (alltså jag städade innan de kom igår, men det var mest för att slippa göra heimlichmanöver på alla som hade fallit döda ner av dammallergi och så) och hitta på helt avancerad mat eller springa efter ungarna och städa och liksom, jag vetifan. Det känns annorlunda och jävligt bra. Jävligt bra.

Snart är det fredag

och då är T hemma igen.
Ibland gör jag såhär, att jag går in i garderoben i hallen och tittar på hans jackor och skor och flinar för mig själv och tänker att fyfan vad hans grejer passar bra in här. Och andra gånger går jag in i sovrummet och tittar på sängen och tänker att vår säng. VÅR säng, han bor i den här och där har han sovit, på den kudden.

Det är för fan inget konstigt med det? Att vara lycklig, liksom.

Det blev ju en fin dag

trots Junegnäll, för kinur och barna kom hit och spenderade sin dag här. Det fina med kinur är såhär, att vad jag än säger eller gör eller tänker så är det inget konstigt eller dumt eller fel, för hon är den minst fördömande jag vet.

Och det tycker jag är fint. Så borde alla vara lite till mans, mindre fördömande och liksom gladare.

Slö söndag

är det, alltså i kroppen. Fast jag har ju i en hel jävla vecka tjatat om att jag behöver städa och idag kommer kinur så idag MÅSTE jag. Alltså iallafall städa upp, eller sopa eller så.

För övrigt stör jag mig på följande:
* att jag förra månaden köpte kurslitteratur för nästan en tusing. Har jag läst den? Nesch, bläddrat lite i den.
* att June suttit i badkaret och bölat HÖGT i en kvart nu. Varför? För hon tappade ner en yttepytteliten träblomma bakom badkaret. Det är inte som att dte är henne smesta favoritpryl, det ska bara liksom bölas för att hon har en anledning nu. Det låter som om jag hyser en mycket, mycket sorgsen narval på toaletten.
* att jag glömde den stora fina spegeln jag fyndade i Asarum igår. Glömde den i syster J's bil, och den bor ju i Sbg och jag i Hbg. Och bilen är sönder så jag kan inte köra och hämta den heller.

Jag tror att June kanske ska bli lite sjuk? Det här är liksom inte riktigt rimligt, nu gråter hon ögonen ur sig för att jag sa att vi måste tvätta håret. Hm.


Jag är inte klok.

För lyssna, mitt i brinnande finans K R I S (allvar, det fina med att inte äga är att krisen liksom blir lite löjlig (jag tycker såklart inte det är löjligt om folk får gå från hus och hem, men just nu misstänker jag att det är mer så att det råkar bli något litet mindre gåsleverpastej (yäsch!) och kanske inte så mycket kris á la 90-tal)) och börsfall och what not. Så ska jag säga upp mig.
Jo, jag ska fanimig göra det, och jag tycker såhär, att de är otroligt bortskämt. Men också att jag har rätt så okej anledning (-ar) att göra det. Så på måndag är det jag som ringer vem jag nu ringer och säger att tackoajö.

Och håller tummarna för att soc ger mig vik till sommaren.

Nya örhängen

har jag köpt, and i friggin älskar:


Och allt jag sagt innan om att öron visst slutar växa och blablabla, vafan kolla in mitt Dumboöra! Sådär har det verkligen inte sett ut innan.

Mitt hjärta bultar och slår

och som i feber jag går och jag kan inte leva utan dig, så sjunger de i den sången jag och June lyssnar på. För jodå, vi fredagsmyser till stenkakor eller vad det heter.

Jag har fått min första p-bot idag! På 300 spänn och jag svor lite för så gör man ju, fast ja. Parkerar man i åtta timmar på en entimmesparkering så blir det ju ofta på det viset. Och de där 300 sparar jag lätt in nästa vecka när jag går varenda dag och inte parkerar på betalparkeringar.

Nu ska jag diska och sen vika tvätt. Bara så jag vet.

Inget konstigt

at jag, när jag hittade T's luktegott genast sprutade på mig densamma.
Så nu luktar jag T, fast ja. Ändå inte (eftersom jag tycker man luktar godare om man luktar mänska, men den lukten kommer ju inte på flaska tyvärr).

För övrigt var min telegonräkning på 640 spänn. Vilket för mig är ungefär samma som gratis.

Ostädat, obäddat

och framförallt odammat. Såhär ser det ut nu.
Och ja, June är en linslus.

   
Ikväll ska jag städa för jag har köpt såpa. Såatteh.

Blommig falukorvsdoftgran

luktar jag, det är ju trevligt.
Idag är en synnerligen bättre dag, och jag har fått be T om ursäkt för jag var så jävla pubbeungetjurig igår och allt. Såhär var det, det var liksom en dålig dag från början, men gick från dålig till usel när jag skulle föra över pengar från T's konto till mitt. Då förutsatte jag att det var jag som var "Älsklingen" i hans överföringslista, men det var det ju inte alls. Utan nån annan brud som han haft sina påsar hopslagna med. Innan.
Iallafall, jag sa till mig själv att kamma mig och sluta tjura och vafan som om inte jag kallat folk för älskling och så innan, men jag vägrade lyssna på mig själv och lackade ur. Helt ologiskt förstås, och eftersom jag visste det så kunde jag inte erkänna för T vad som hänt. Så då valde jag att istället vara helt kort i tonen och nästan-otrevlig och inga smileysar på msn och så där.

Iallafall är idag en bättre dag, jag berättade för T vad som hänt och varför jag sajkosurade igår och ja. Sol ute och sol inne är det nu iallafall och allvar, sådär svartsjuk är jag faktiskt inte i normala fall (utom när han berättar typ sexhistorier om gamla brudar han haft, men det får man fan ge mig att det inte är så kul att höra. Jag får faktiskt bilder och det är jag inte så intresserad av, sådeså).
 
Nu så, nu ska jag till posten för där finns paket från Kitsch som tammejfan är min favoritaffär.

Jag är yr som ett svin

för jag har migrän trots medusin.
Men jag dricker treo, chokladkaffe och äter banan, så snart ska det bli bra. Lätt.

En jävligt arg runda

på Maxi senare och nu sitter jag i köket med kaffe, karl fazerchoklad och med nudelsoppa i magen. Och ett paket från Bokus med alldeles nya, härliga böcker i. Förvisso kurslitteratur, men de handlar om handledning och vad det nu var så de kan nog på allvar vara intressanta. Detta uttalande gäller fram till jag känne rmig tvingad att läsa, då kommer jag vilja elda upp dem och mig själv.

Imorgon, om jag inte får sluta tidigare då och gå hem och städa så kommer jag skjuta mig. Ingen får komma hit på besök - INGEN, för då skäms jag ihjäl.

Jamen det här visste jag ju

skulle hända, men åh vad jobbigt det är fastän man vet om saker. Det är klart att det är jobbigt att se elände liksom varenda varenda dag, och läsa om eländes elände och prata om det och liksom tänka på det hemma och så.
Och ja, nu är jag där och skulle helst vilja lägga mig under täcket och småbarnsgråta hela kvällen.

Så nu är jag ledsen för helt sajko grejer, typ att T varit kär innan och att jag blev överbjuden på en auktion på tradera och att June är trött och gråter för det är så fyraåringar gör och jag är ledsen för att jag måste tvätta och vi behöver handla och jag ser framför mig hur jobbigt det kommer bli och närihelvete ska jag få gå på toa ifred och jag vill inte bo på plantan fast jag älskarälskar min lägenhet och inte kan man väl för fan köpa ett hus nä rman varit ihop i typ en kvart och fy för fan.

Fan fan fan fan fan. Kukens helvetes jävlars skit och jag som tycker det är så jävla obehagligt att vara ledsen om jag int eliksom kan förklara exakt varför jag är det.
Och så har jag ont i magen också.

Kioskaskrap

så kan man bli kallad hemma om man har otur. Eller ålahue. Eller bara hue. Och ibland heter ansikte anstoke.

Iallafall, från det ena till det andra: fy satan, jag skulle sälja mitt vänstra ben för att få vara gravid nu. Jag och T har en diskussion om huruvida bebissug är liksom nåt teoretiskt (alltså avkomma, någon att forma och sådär) eller om man (som jag) har bebissug om man längtar efter ett litet varmt bylte.
Kanske båda. Kanske svamlar jag mest.

Ååh en liten liten bebis med såna där små djurljud. Eller vänta, en sexmånaders liten buddhabebis med veck på armarna. Fy fan vad ljuvligt.

Jag hjärtar nya skor.

Däremot minushjärtar jag att jag inte bajsat idag, så nu väger jag omkring 469 kilo. Det är för fan skitjobbigt att släpa omkring på all den barlasten.

Detta har varit fint som fan idag:
* Falafelrulle till lunch på söder.
* Solen!
* Söta söta söta fina bästa och roligaste ungen Fjunis.
* Skorna. Fifan vasnygga.

Mindre fina saker:
* Ungar som tar stryptag på varandra i lekparken.
* Att Britta Katt haft riot här idag.
* Att jag inte riktigt orkar diska.
* Att alkisradarn ger utslag hela hela hela hela tiden. Skärp sig, säger jag.






Själv har jag alltid gillat

Nikka Costa:



På tal om att jag blev helt sågad idag när jag gav musiktips.

Okej, ordet jag tänker på

är gnabb. Och litegrann tjat också förstås. Ja, jag har varit på morgonmöte på praktiken och jag vet inte. Nag, nag nag, nag. Nag, nag. Nag. Och så lite som var konstruktivt och läser nån jag jobbar med det här så kanske jag inte får jobb där som jag hade tänkt.
Idag har jag stulit två bananer och en clementin från praktiken för jag glömde äta frukost. Jag svalde bananerna i ungefär en tugga och var liksom så hong (jamen hur stavar man dialektala uttryck?) så jag fnös ur näsan, hade axlarna uppe vid öronen och liksom hukade mig bort från dörren och stirrade med oseende, mkt stora ögon ner i bordet. Kanske såg det sinnessjukt ut. Isåfall kanske det inte spelade så stor roll, med tanke på att jag ju praktiserar på liksom socialpsykiatrisidan.

Sen läste jag journaler och sen var vi på studiebesök, jag och handledare K, och jag fick sätta tändstickor i under- och överögonlocken liksom för att stötta upp ögonen så de inte skulle ramla ihop. Och sen var vi på ett besök till fast på ett ställa där jag varit innan med kvv.
Och sen var dagen slut och då fick jag äntligen hämta Junisen och det var då det blev en glory day.

Nejmensåatteh

jag är inte trött.
Lyssna på den här skillnaden, att innan när jag jobbade för mammon på köttclownen så kunde jag jobba åtta, nio timmar utan paus. Bara jag fick röka lite precis bara nån gång. Och sen kunde jag mkt väl gå ut på kvällen, inga problem. Och sen jobba dagen efter igen.
Igår jobbade jag typ åtta timmar på mitt väldigt väldigt lugna jobb, jag kunde gå ifrån och snabbäta och ut och röka och köpa blommor (det var marknad, nåt ska man ha med hem då sådeså). Och jag är trött idag också!
Igår var jag så trött så jag var i koma, jag låg på soffan med saliv dinglandes från mungipan och bara raaaa eeeh ööööh (det var när jag gnällde på tv:n för att det inte fanns nåt att titta på som jag sa så).
Och när jag kom på att jag jobbar idag också (fast praktikjobbar då, också väääldigt lugnt) då bara: neeeeej, när ska JAG få vila?!


Hahahaha, jävla mes. Som T sa.

Blev väckt kl 05:40

av vad jag trodde var sovrumsfönstret som krossades (jamen om det klinkar och man sover, då är iallafall jag jordens dramaqueen). Jag flög upp ur sängen och såg Britta Katt kuta som ett suddigt streck ut ur sovrummet. Och så såg jag att jag att lampan i fönstret blivit nerknuffad på golvet.
Så nu har jag sopat och ojat mig (och glatt mig lite i hemlighet för jag gillade ändå inte den lampan) och Britta har sladdat fram och tillbaka mellan sovrummet och sitt gömställe under soffan. För man måste gömma sig men också ha koll på vad jag gör med sopen och glset.

Iallafall är det typ tyfon idag. Och jag ska gå till jobbet. Som i promenera. Vad glad jag är för det (det var ironi).

Tom Cruise ska dra nu

det säger jag bara. Jag ska sova och lampan ska vara släckt och inga krig ska hända och ingenting.

Fast först några pepparkakor.

Nu så.

Två mackor och lite blåbärssoppa senare och jag är som en ny mänska.

Bara för det tog jag en kvällens outfit-bild och den blev alldeles sådär puttrigt myspysig som jag hade hoppats. Hoppats, eftersom jag är lite myspysig av mig. Eller nesch, men jag kan ju posa.


Jamen kolla då.

För övrigt tror jag på blåbärssoppa med en skvätt apelsin i. Nån dag ska jag prova det och sen ska jag få nobelpriset i smarthet.

Uttråkad, tjock och arg.

Sån är jag idag.
Och så är det som ett stort hål i kröppa, där jag behöver stoppa in mat hela hela tiden, fast det är nog iofs hunger på riktigt eftersom jag ätit godis hela dagen och typ nudlar.

Aha, vänta. Det är kanske därför jag är allt det dåliga? Smart.


100 g hallonkola

åt jag till mellanmål. Mkt gott, fast jag mår lite illa nu (jag ska bota det med kaffe, tänkte jag).

Sen insåg jag att det är kanelbullens dag, så nu försöker jag något desperat tvinga någon att komma hit med en jävla kanelbulle och en liter laktosfri mjölk. Det skulle i sanning göra min dag. Fast det verkar som om ingen vill, och det är ju synd.
För då måste jag baka när jag kommer hem och det är ju faktiskt rätt jobbigt.

Sms till T inatt runt 2:

"Jag har drömt en mardröm och du är inte ens hemma. :( Fast Tom Cruise var skurken, jag överlever kanske ändå."

Och när jag tänker efter är det verkligen inte första gången jag drömmer mardrömmar där Tom Cruise är skurk faktiskt. Inatt var det såhär, att jag var i ett bigass hus på nån slags fest och det fanns gympasal (samma gympasal fast omgjord som fanns på min lågstadieskola) där folk liksom.. ja gympade eller vad de höll på med. Och högst upp i huset fanns liksom såna här broar från ena planet till det andra och dr hade någon som renoverade huset tyckt att det var en fin idé att liksom borra bort allt golv och istället lägga ut kartongbitar man fick gå på.
Sen blev allt mörkt (haha, så jävla konstigt) och Tom Crusie spårade ur fullständigt och startade ett krig från ett av sovrummen i huset. Till sin hjälp hade han Predator (inget konstigt) och sen var det ett jävla smygande och jag fick helt övernaturliga krafter när jag skulle liksom smyga nerför en trappa så istället blev jag som ett spett och flög och hade mig.
Och mardrömmens allra värsta ångest och det hemskaste av allt. Det var att jag glömt min handväska i krigsrummet och inte kunde få tag på den, för Predator stod vakt utanför och han såg mig fastän jag var helt övernaturligt bra på att smyga.
Inget konstigt att liksom vara en tant även i drömmarna. Inget konstigt alls.


Nya höronpluppar inköpta

och plötsligt är det rätt lovely att gå på prommis igen. Detta kan iofs också spela in: jag har gått upp från typ 52 nånstans i mars till 57. Och 57 är en mkt bra vikt, fast den får gärna stanna där. Vilket den inte gör om jag ska mula i mig kexchoklad varenda dag.
Skitsamma, motion är bra och den här gången tänker jag faktiskt motionera som en normal, och inte som nån som är manisk. Blödande fötter och katharsis får hålla sig borta.

För övrigt har T åkt och det är galet tomt här hemma. Fast middag på haket var förstås inte så illa det heller.

Hejdå Edit Bil,

för nu är hon på väg till.. Sundsvall? Om det ligger utanför Göteborg. Inte med mig, men med Jojo från klassen.

Såhär har vi delat upp arbetet mllan oss idag, jag och T: jag stryker gardiner och lagar kycklingtjofräs - han kör motorcykel. Hm.
Å andra sidan är det jag som är bjuden på fest den 18, och som får fina komplimanger av folk den här veckan. Det är fint, det.

Kaffe plus pepparkakor

efter en långlång promenad på stan och lite så. Hösten är mitt bästa. Mitt BÄSTA, säger jag.

Detta har timat på praktiken idag: storgräl mellan min handledare och hans chef, besök på typ sex olika boenden i stan, där hemlösas hus inte längre står på min lista över potentiella volontärarbetsplatser. Kaffe på det nya kontoret där jag satt en lång stund och visade halva patten och behån eftersom en knapp öppnat sig och ingen sa nåt. Rökpaus med vad som tycktes vara en slags kombinerad arbetsledare slash snickare och med en socionomtant med hennarött hår, kraftiga bågar på glasögonen, silverringar och trähalsband. Och ja, kofta.

Och sen fick jag sluta så jag gick ner till stan och köpte presenter till halva världen och en till mig: en blommig falukorvsdoftgran.

Illrosa nagellack

har jag idag. Och för andra dagen i rad helsvarta kläder, som om jag skulle på begravning (fast man går ju rimligtvis inte begravning i jeans när jag tänker efter).

Kära mammon, gud, jahve whoever, gör så att det finns nåt att göra idag på praktiken.
Och gör så att jag inte fladdrar iväg i blåsten när jag går dit.

Hemma från Skövde

och boy oboy. I Skövde var det frysande kallt fast väldigt vackert (eller vad det Jönköping? Det var natur iallafall, träden brann i rött och gult och himlen var blygrå och det fanns små sjöar och skit.) och T är bilsällskap bättre än något annat (mkt god kvalitet att ha, för övrigt).

Såhär såg det ut när ni vi körde upp och gjorde, enligt T då, pit-stop (kissepaus heter det ju, eller var-i-fan-ÄR-vi-egentligen-paus):

   
Såhär fint var det. Det ser ut som om lastbilen håller på att ramla där bredvid T, det gjorde den inte. Men den körde som satan (och precis innan såg vi faktiskt en lastbil som hade ramlat ner i ett dike, på riktigt!). Jag tog bort bilden nu där han pinkar, jag kom just ihåg att det finns familj som läser blogg.

Sen köpte han iallafall en rätt ball mc av en som hette Loke, vilket ju är ett synnerligen fint namn och det ska vi minnas för det finns med på namnlistan för framtida barn. 
Då såg det hur som helst ut såhär:

     
Här var vi glada som spelemän (jag var väl i sanningens namn inte riktigt lika glad som T, eftersom jag hade klänning och kofta punkt). Det ser ut som om jag tagit bilderna på typ tre kilometers avstånd, men jag var faktiskt helt nära.
Även hade vi här insett att växellådan på Edit Bil eventuellt skulle vika hädan mkt snart.

     
Och här kan man säga att lyckan var något.. mindre. Glädjen stod så att säga inte högt i tak. Det var åttahundratusen minusgrader och så regnade det och så blev det mörkt och vi insåg att vår optimism kanske var trevlig på höjd, men milt sagt orealistisk. Så i Skillingaryd (VEM bor där? Jag vet att nån bor där som jag vet vem är) hyrde vi ett släp och sen körde vi hem. Med Edit Bil som faktiskt höll.

Nu ska vi bada för efter road trippar behöver man tjarlejk. Iallafall om man ska bli så arg som jag kan bli på jävla kuktrafiken i jönköping och sånt.

RSS 2.0