maskeraden:


Och det ser man ju varför.

för att livet ska bli drägligt att leva:
* en dagverksamhet för missbrukare så de slipper sitta och frysa pungen av sig i busskuren utanför stationen (fast det finns kanske? Amäh det måste ju finnas väl?).
* ett gym med barnpassning och normala priser (en miljon om året är inte normalt, fattar ni det?)
* en affär där man kan köpa roliga saker. ROLIGA, som i Lagerhaus = presenthus med roliga OCH fina saker. Vafan, alla affärer är helt bistra och säljer BARA fina saker som är helt seriösa plus kostar en miljon. Skärp sig.

Sen minns jag inte mer. Jo!
* En affär som är som Maxiaffärerna i Helsingborg - fräsch, stor som ett as, välsorterade.

Vamycket det blev som handlade om konsumtion. Egentligen tycker jag att ettan är viktigast men så kommer de andra på delad andraplats.

bajsar. Och skrattar samtidigt.
När jag säger att det är koko att göra det säger han: Mäh, jag läser ju min dassbok.

Åhå, jamen DÅ känns det ju genast mindre rubbat.

och det är halt som satan - snön smälter! Mina byxor är för stora, jag har nya helt bra böcker och lyssnar på Hank, Hank och Hasil och life is good. För mig, för Lisan är det sådär eftersom hon har feber IGEN.

Och nu ska jag diska för det är det vuxna gör när muggarna är så lurviga att de liknar gosedjur.

råder här idag. Vad gör jag då? Dricker vatten och tunt te och nibblar på en torr knäckemacka? Nesch! Kaffe, kaffe, kaffe och pannkakor! Jag ska hämnas på Montezuma.
Flass med ska jag ha till. Eller glass heter det väl.

I can make your bed rock, girl. O baby.
Haha vafan, han besjunger den kvinnliga orgasmen eller ja. Han sjunger om hur satans bra han är på att ge sin girl ogge.

My kinda man, Mr Flinstone.

kan det här ha varit. Inte för min del, för min irritation räckte inte så långt. Men T är ju så urspårad jämt, han blev karatearg och tog i från tårna när vi bytte blöja (jag och Lisa bytte blöja, fan vilken konstig bild jag fick nu) och ba: MÄH VAÄRDETOM?!
Jag hoppade kanske enånhalv meter och bara: Gud, vad GÖR du?
T (fortfarande liggande i sängen, en smula dämpad av täcket): HÅLLA på och sura och DUNSA.
Jag: Okej, förlåt.

Ingen vet hur det ens är möjligt att ligga i sängen och bli så arg, och ännu mindre vet jag hur det är möjligt att ligga i sängen, bli så arg och sen somna om?! T, mannen med det omättliga sömnbehovet.
När han vaknar ska jag hångla upp honom och ge honom flera liter kaffe och en sockerbit. Eller så.

jag emigrerar till nåt varmt land. Det är detta, att snö ju är vackert och som vi längtat efter riktig vinter och hellre detta än slask och regn regn regn. Men jag slutar aldrig att frysa, att gå en sväng är ju ett helt jävla styrkepass och jag har fått ojämn muskelmassa på bålen, för alltså att variera snöskottningen är inte så enkelt. Är man högerspadad så är man.

Och himlen, den är snögrå och skiter alldeles högaktningsfullt att jag inte vill mer och då får jag ångest; tänk om det aldrig slutar? Tänk om det fortfarande i juni snöar och vi går runt och halkar och huttrar och alla får prata som Birk och säga att Det är en kall sommar vi har, söstra mi.

Och nu fick jag mens också. Det finns många bra saker med att vara frisk, men mens är ju inte liksom.. bra på det viset. Eller jo det är det ju, men åh. Klydd! Det är inte mitt bästa.

Snabbt på med tusen lager kläder och ut på prommis.

För övrigt har detta varit den bästa veckan (förra alltså) och start på veckan i mitt liv. Eller på jävligt länge. Fatta hur smart det är att vara nyförälskad när man får barn!
Och plus detta: han tycker om att prata me dmig, alltså om saker som inte är barn, familj sånt. Vi pratar om annat, för pratandets skull, för att vi är nyfikna på varandra. Han är nyfiken på mig, ha! 
Nu går jag.

är bra inte bara för att man inte får knudor på snollen, utan också för att då får man inte några ungar som man helst vill vara utan. Eller alltså jag vet inte, i det här har jag bara så väldigt svårt för att klappa männen på huvudet och säga staaaackars, för det är ju faktiskt så himla enkelt att undvika: kadong på eller så skiter du i att knulla med den där bruden som du inte vill ha en unge med.
Det är naturligtvis jättetradigt (jag underdriver för jag begriper ju också att det är helvete, rentav) att få ungar som man inte vill ha och jag fattar att det kanske är jordens trauma och hy jag vill inte och blabla, men snela. 
Och i sanning, det är verkligen inte rättvist att kvinnsen har all makten men män vet ni. Vänj er. Tvångsabort känns en smula medeltida och ja så är lagen: har du knullat till dig ett föräldraskap så får du hosta upp stålarna, tyvärr.

Kanske har jag mer att säga om det här. Mest troligt är det så, men just exakt nu har jag glömt vad. Hejdå.

var ett av de jävligaste jobben som fanns på mickedonken. Det, och att banka grillen. Ja och så att torka spyor och bajs förstås men skitidetnu.
Jag fick fritöslukten i näsan nyss, eller alltså ett doftminne. Och då mindes jag plötsligt: man fick klä på sig ett jääääättelångt gummiförkläde som bar avar ivägen så det hade man aldrig på sig. Sen drog man på låååånga gummihandskar som nästan alltid var trasiga (det brändes liksom hål i den eftersom oljan var 124 grader typ) så man brände sig på fingrarna. Sen i med kalk, ut med oljan och jämt glömde jag flytta över filtret så jag fick torka olja och så filterpapper i och sen var det bara att gnugga och gno och torka ur och så tjoff i med oljan igen och så nästa. Och nästa. Och sen diska värsta tunnan filterlådan och nä hy.
Fy fan vad jag är glad att jag aldrig mer ska behöva dra på den lökiga skjortan och den där allemanskepsen som ALLA använde samma.

Mitt bästa ska bli att få ett kontor. Tjoho.

och kanske tio såna där lakritspatroner (fast gammeltänderna protesterade) och så blev jag törstig. Vad jag drack då? Jo, men självklart cola zero.

För övrigt ska jag duscha nu, och sen ska jag sova, åh jag ska sova spittet. Spettet. Ingen vet.

när jag dammsugit lite och vikt kläder. Inga konstigheter.

vad dåligt humör jag blev på. Åh jag är så sur så jag vill riva mig själv.
Överallt klias det eller gör ont och är konstiga ljud och ÅÅÅÅH. Det kan vara så att jag blev såhär irriterad för Lisa ska inte äta någonting. Inte gröt, inte frukt, inte macka, inte rån, helst inte ersättning. Nähä?! Nejmen var hungrig då, det är ju så kul när du gnäller lilla unge. Jättekul, tjoho.

Jag kommer kasta datorn om jag skriver fel en gång till också.

steg jag upp. Inte för att barnen var vakna, utan för att jag skulle få vara ensam med mitt kaffe innan de vaknade. Jamen då blir det plötsligt greppbart hur jävla mycket ensamtid är värd för mig på morgonen-

Imorgon imorgon imorgon kommer T, tjoho! Han tror han är hemma 23, jag säger att glöm. Edit är inte byggd för att köra fort, och särskilt inte om det ska snöa exakt hela hela tiden.

För övrigt kom det barnbidrag idag, då ska jag och barnen plumsa i snön ner till stan och där ska vi köpa akrylamidchirre, transfettsdirre och nån fin sak till mig. Kanske tulpaner, kanske tulpaner OCH nåt fint.

och två mackor, det är alla tajders det.
På tv nu är det två tjejer som har värsta råångesten. Nån äter hår och en annan borstar tänderna och hänger hos tandläkaren jämtjämtjämt och det smittar av sig. Deras ångest, den liksom påminner mig om när jag bodde på danagatan eller tranemansgatan i helsingborg. Eller kanske mest om svängsta, svängsta var den sämsta tiden i mitt liv. Sämre än misshandlar-to-be-killen, sämre än när J fick sin 30-årskris och tog ut den på mig, sämre än singel i stan och hej näringsbristtiden.
Svängsta var ett helvete, ett helvete. Jag har aldrig tidigare, varken före eller efter, varit så sjuk som då och jag fattade ingenting själv. Jag fattade ingenting.
Och jag gjorde saker som jag skäms så mycket för att jag inte ens vill tänka på det, både mot andra och mig själv, men mest mig själv. Och jag stal för att jag svalt och jag gick och skulle sova kl sex på kvällarna för jag var tvungen att sova eller gå, sova eller gå.

Varför blir det så? Frågan är retorisk, för jag kan mycket väl analysera och se vad som kan ha påverkat mig, men liksom ändå. Varför blir det så? Och vafan gör jag om mina ungar får samma?
Men en bra sak då: det är aldrig försent och jag är mer hel nu än jag varit tidigare. Jag är tjosan och hejsan med mig själv och jag pratar med min hjärna när det dyker upp konstiga tankar och jag dricker inte sprit och jag är liksom. Mer än bara hopalappad.


Den här bilden tog jag innan ikväll, och så sa jag till June att: Du LÄR ju ha världens sötaste mamma!
June bara: Eh nej? Ååååh! Skicka INTE den bilden till nån.

ska vi köpa och ha ovanpå garderoberna? Det ska finnas bebiskläder i dem. Allvar, jag är helt slut i huvet och är helt enkelriktad och bara bananlådor bananlådor bananlådor, fast jag hört att det inte är bra för det finns bajs och gift i dem. Kanske inte bajs förresten.
Det är av yttersta vikt att det finns lådor här snart, för Lisa ska in i det där rummet bums: Får jag inte sova snart kommer jag krevera och det är förmodligen ingen vacker syn. Och nej, av nån anledning får hon inte flytta in där innan det finns ett ordentligt rum med såhär kanske en blomma, en lampa. Inte tusen kilo kläder. Som jag borde sälja på tradera nån dag när jag sovit mer än två sekunder.

är att det hälsas på en, man får tidningen en spänn billigare och man får lösa ut paket som är adresserade till nån annan, bara man känner den i kiosken eller kan visa leg.
En annan bästa sak är att om man går i snitt 10 000 steg om dagen kan man äta i princip vad man vill (men sluta, inom rimliga gränser vafan, jag är mkt modest och går inte ballistic och köper en pizza om dagen (för då hade jag aldrig kunnat bajsa (undrar förresten varför jag inte kan det? Det borde ju smmörja upp tarmarna i brygga, kan man tycka))) och så blir man (=jag) så jävla glad också.

Kvällsposten genombläddrad,kaffet snart uppdrucket. Då är det en smula tvätt som ska hängas och sen ska jag köra til syster J.

har jag köpt till June förresten. Hon ÄLSKAR Hanna Montana och inget jag säger kan få henne att sluta. SÅ för att göra Junisen glad köpte jag ett spraydeo som luktar avgrund. 25 spänn kostade det dessutom.
Är jag helt rubbad eller?

Och sen köpte jag surdegsjäst. Jahaa, jo vad spontant och fint - jag som ääälskar surdegsbröd. Jorå. Satteh.

i alla småstäders moder: ungefär var tredje bil inne i stan (vid trafiklyset gjordes denna iakttaglse, ja i singular för det finns bara ett) är traktorer. Eller ja, alltså var tredje fordon är en traktor.


Här: en traktor som ska nånstans med ett lass snö. Jag måste kanske bli sån snöfösare för att få veta hemligheten med snöfraktande.
Bor jag i världens fulaste stad, undrar vän av ordning? Nej. Ja området vid röljuset är deprimerande, resten av stan är så fin och gulle så det skär i hjärteroten, åtminstone under de varma månaderna.

nybryggt kaffe, känslan av en nyfylld kyl, trisslotter och en semla som jag slickade lite på innan jag ens hunnit lägga ner den på fatet.
Det är inte omöjligt att detta är min bästa onsdag det här året. Om det är onsdag, alltså. Ingen vet.

för den här donnan, utan bara konstiga och vrickade. Jag drömde att Lisa bara plopp började gå eller till och med springa. Och då blev jag besviken på henne, och tyckte hon var lite obehaglig som gick fastän hon bara är typ lång som en linjal (eller två dårå). Sen drömde jag att jag var på världens största bröllop där alla hade såhär olivia newton-johnklänningar, såna ljuvliga fiftiesklänningar altså med tyll och sån skit och alla körde gamla jänkare och sen fick jag plötsligt ett jobb som jag var tvungen att åka till men då svarade ingen i telefon för då skulle alla ut på cruising på gröningen i Helsingborg.

Jag tror att den drömmen faktiskt sammanfattade allt jag hade tänkt på, och pratat om igår. Underligt, som en liten repris liksom.

stekte jag, och lyssnade samtidigt på nån debatt mellan jag guillou (rättstavat vafan) och jens orback. De pratade om ifall sverige ska ta hem de soldater som finns i afghanistan (det finns inga egennamn) och hur som helst de bara blablabla ja och blablabla nej och sa vaarndras namn sådär som man gör i debatter och det hela var väldigt tsädat tills orback säger att han hoppas att talibanerna en dag ska komma dithän att de öppnar upp för ett samtal (med tja.. låt säga sveriges regering (parentesen är min tolkning)), varpå guillou skrattar lattjo och sen nånstans där var debatten slut.
Det var väl rolet. Men ja jag hoppas också att talibanerna en dag ska vakna allesammans, ta sig för skägget och säga: Nämen vad HAR vi pysslat med hära, det var väl alldeles alldeles onödigt av oss. Nu är det vi som skärper till oss. Det får man ju ge orback att det är en fin vision.

Och alltså, ägg och bacon klockan elva nästan? Det är för vi inte handlade idag, så nu är det liksom tomt överallt och då måste jag i panik äta upp allt så jag liksom blir köttigare och har nåt att ta av när det nu ska bli oår (korsordsord).

Köttkanoner med isberg och blodsås. Och till bebisen: pensel.

Men nu ska det gnällas ändå. Vad om finns i min kyl just nu: ett paket lätt & lagom som måhända är en smula härsket (eller det smakar funky), en slatt tydligen gammal mjölk, en skvätt fil, några skrynkliga tomater, ett halvt paket bacon och ett par sladdriga korvar.
Och så sylt och sån skit.
Jamen vad finns i frysen då? Jo, gammal rulltårta (dock inte med boysenbärfyllning), en påse tacofärs (?), ett par paket wienerkorv.

Jag begriper inte, jag var ju och köpte mat förra veckan, och nu är allt slut igen? Allt? Plus att mamma fick panikhandla lite och komma hit med och det är också slut. Allt.
Jag oooooorkar inte handla med alla tusen barnen (bara lisa är som kanske sjuhundra ungar och hon kan inte ens krypa ordentligt). Jag vill bara sitta hemma och bli serverad pizza och godis och läsk och alltsammans ska vara nyttigt och det ska finnas ostörd sömn och när jag vaknar ska toaletten vara spick and span.

utan jul, och mest bak. June tänkte såhär, att nu tar jag en ögonblicksbild hära på mossan när hon bakar och är spelar huslig:


Roligt tycker jag, att jag igår sa exakt såhär: vafan, jag SER ju att jag är smalare och jag känner mig helt fin och så, undrar varför vågen visar att jag gått UPP?
Mamma: Mäh det är ju muskler.

HAHAHAHA. Säger jag efter att ha sett den här bilden.

heter det Hank Williams spelar. Jamen hur fan ska man kunna veta allt? Nej just det.

Jag är så nostalgisk nu, hej tonår.

är väl inte det förbjudet på nåt sätt heller? Hank Williams, jag får feffan lust att rida in nån häst eller smacka till en åsna eller spela steel guitar eller kasta ett lasso:



 

Denna bilden, och så stod det att vi älskar honom och puss och sånt.
Jag är i sanning en romantiker. Jodå.

p.s. Tandställning? Nesch! Den läckra villervallan i munnen, den är mitt signum.

oerhört underskattat iallafall i de hushåll jag basat över.
Nu till exempel lyssnar jag på nåt som heter diggilistan, och nu är det finsk sång på. Som är rätt bra. Se, utan köksradio hade jag aldrig vetat det, att det finns finsk pop. På finska alltså, jag fattar ju också att det såklart finns några finnar som poppar liksom.


Alltså, det är eg Junes julklappsboombox, men skitidet. Kolla, vafin den är.

   
ser ut såhär, först arg på fredagen sen glad på lördagen med kycklingklubba, sen arg som ett bi när mamma tagit tillbaka proteinet.

hände det sig såhär, att det blev som på högstadiet igen. Det är svårt att förklara, men liksom det råballa gänget på skolan, det som man (eller iaf jag) var lite rädd för. De var på det här fiket och hade byggjobbarlunch och stirrade så jag blev helt nervös och fick flina brett innan jag hälsade och sådär.
Vad märkligt, alltså slitna män på 40 plus nånting som som borde ha mössa på sina tunnhåriga skultar och som arbetar med att skruva ihop rör - jag blev nervös för att jag snubblade in i en hel sån klubb.

Lite samma känsla som jag fick på anstalten och gick ut i aphuset (jamen det hette så, och de intagna hett böss eller tjuvar och sån är jargongen där tydligen) och blev nervös och självmedveten eftersom de ylade som den där vargen i gamla betty boop-filmer.

Men det var gott att fika bulle med söta S.

fast det är helt jobbigt när vi går morgonprommis, jag och lisa och jag lyssnar på det för när man skrattar bland folk tenderar de att tro att det slagit runt, så då får jag låtsas att lisa dingar sig i vagnen och då blir det ju ännu konstigare när folk ser att hon ligger och trynar.
Skitisamma, det är kul.

Inte så kul var det att datorn bara nejvetdu, hejdå. Så nu surfar jag på syster Js dator som hon helt snällt lånat ut. T är såhär tillkämpat lugn och bara nejmen det gööör inget så kan det bli och det kan ju inte du hjälpa. Men jag vet nog, det är precis som när jag krockade och han bara äsch sånt händer och senare berättade han att när vi lagt på svor han över mig en hel dag. Sån är han och så kan det vara och jag har inget att skriva mer ön att jag har gåfrenzie och så ska jag tydligen ha mens igen för jag är så FUL och plus har migrän.
Men om jag bara tänker böla kan jag ju skita i att skriva ner det eller? Ja just det.

vi är kompisar vi. Eller så är det så att jag är en smula pretto och bara ville namedroppa? Ingen vet.
Detta vet jag iallafall: jag knallade ner till stan och hade shoppingspree (det är kanske två ord iofs?). Jodåsåatteh, jag handlade till exempel köttfärs på ica. Sen gick jag på apoteket och där gick jag bananas och köpte nässpray och balsam. Och så köpte jag faktiskt ett doftljus för 55 spänn, något jag har dåligt samvete för.

Jag ska skärpa mig, klippa mig och skaffa ett jobb, och sen ska jag med vara i lördagsklubben som drar runt i horder på stan och bara köper och köper och köper.
Eller ja. Ingen vet. Jag köpte tulpaner också förresten, och DET kan ingen människa klaga på.

och plötsligt bara ploppade det upp så jävla bra tankar hela tiden som jag ville blogga om. Ja, så kund ejag inte det så då tänkte jag att jag borde skriva ner det här men så tänkte att Ävafan jag är ju nykter och inte ens trött, jag minns det.
Och nu bloggar jag om att jag tänkt ebra tankar. För tankarna bara hejdå nu flyger vi till nån som kan uppskatta oss.

men jag är så sugen på att handla. Mäh hur kan man vara sugen på att konsumera?
Jag längtar efter att gå i en affär och plocka åt mig varor (alltså typ tvättmedel och gröna äpplen), och jag längtar efter att betala. Oookej.

Fast det finns de som har det som ett intresse. Att handla saker, det är som en hobby liksom. Fromm och jag, vi har egentligen samma syn på konsumism. Och ändå sitter jag här. Och vill handla mjölk och tulpaner fastän det verkligen inte behövs.

med Junes pappa blev det så himla konstigt i min hjärna. Jag ville så gärna bli omtyckt och poppis (fan vad jag har jobbat för det i hela mitt liv, jag borde få nån slags medalj tammejfan) så då tvättade jag hans tvätt (jag gapar nu när jag skriver det här, åh vad knäppt) och ställde inte till med nåt liv när han sa att han inte ville att jag skulle hänga med till affären eftersom då kunde "nån tro att vi var ihop". Men det allra konstigaste måste ju vara det här (utöver då att jag chansen att bli ihop med en kille jag var så sjukt kär i, men tackade nej eftersomatteh.. ingen vet): om morgnarna i flera ÅR klev jag upp innan honom och tog på luktegott (raggardusch då vafan), rakade benen, sminkade mig lite diskret.
Va? Jag steg upp på morgnarna och RAKADE BENEN så de skulle vara släta omifallatt.

Vecko Revyn, tack för att ni gjort mig sjuk i huvet. Starlet, tack. Tackskaniha, jävligt mycket tack.

jag är så torr överallt att det liksom krasar om mig när jag rör mig. Och benen KLIAR så jag vill ta en gaffel och riva. Eller kniv!, en kniv skulle vara gött.

Nån dag ska jag köpa flyttkartonger eller vaheterdet, bananlådor. Dem ska jag klä med gamla tapetrester och sen ska jag proppa ner bebiskläderna, de urvuxna, i dem och ställa ovanpå garderoberna i sovrummet. Smart va? Ja fy fan, jag är som hemmets veckotidning hela jag.

(nej det är inte irriterande när jag tänke rpå heminredning, apropå att jag dissade alla som gillar allt fint häromdagen, jag är så mycket bättre liksom så då det är okej)

så är Lisa när jag tänker efter. Minus läbbiga clowner och såna där konstiga slajmiga maskar eller larver och inga spöken eller så.

dammsuga här. Lisa ålar nu och har liksom kombinerat ålstilen med nåt slags konstigt sugande så det bara glider smulor och grejer bort till hennes mun och ner i luftkanalerna i halsen: swoooooscharrrrrgl.

och jag vet inte vad. Jag brukar inte vara såhär, störa mig på hur andra gör med sina ungar och jag brukar inte tycka att andra människors intressen är sådär värda att himla på ögonen åt och så. Lev och låt leva, så är ju jag.

vad jag är trött. Och inte ledsen men bara inte så glad, just idag.

är det såhär nu att det är som ett litet krig bland grannarna. Jag är stolt över att tala om att pudelgrannen steppat upp och skottat det som jag inte orkade (som i fysiskt inte orkade!) ta bort. Så nu ser det skitfint ut utanför här och vi bara hejhejhej, vi som aldrig hälsar annars.

i snön, det är en vanlig syn här i min lilla stad. Och det fina är att det är inte bara slynglar som kör som galningar, utan brudarna. Brudarna sladdar lika mycket som killarna och jaja det är farligt och blablabla men roligt. Och tänk bara, vilket genustänk!

borde allesammans kallas för jävla-surkukar-med-anpassningssvårigheter. Jo, för lyssna. Här utanför är det kanske ungefär tjunie meter snö. Alla bilar som kör in på den här vägen bara plopp försvinner och förvisso är skadeglädjen den enda sanna glädjen, men efter att fem bilar fastnat är det faktiskt inte så kul längre. Jag hajar att det är fastighetsägarens ansvar att röja undan men lyssna: Han. Skiter. Ju. I. Det. Och om han skiter i det så kommer ju snön inte att flytta sig av sig själv (kanske om vi bjuder in Moses, då kan han ju köra den där vattendelarprylen). Ergo: nån får skotta. Och eftersom jag bor granne med typ alla världens mesta principfasta människor får jag göra det.

eller ja, jag skriver in min vikt varje vecka av nån kuriös anledning. Och lyssna: jag slutade banta och nu går jag ner hur fint som helst. 64,5 kilo väger jag nu - nästan målvikt! Vad underligt, och jag mår så bra fast det beror nog på pilleravslut och daglig motion.

Minus akut sömnbrist orsakad mest av mig själv så mår jag som en nyutsprungen ros. Eller va, jag mår fint. I feel good! som Brad Pitt gurglade i California.

När jag nu snart fyller 33 vill jag gärna önska mig en sak eller två, det har jag lärt mig att man får (lärt mig det via bloggar alltså). Då vill jag önska den här klänningen från asos:


Den är inte så dyr, typ 60 pund eller dollar eller vafan vet jag vilket land asos bor i.

Sen vill jag ha en ring också, en förlovningsring. Berätta gärna det för T, att det kvittar hurdan. Eller det gör det ju inte, men säger man det så verkar det såhär som om jag är helt laid back med allt det där. I själva verket vill jag ha en rätt så bred ring i silver (fast han insisterar på vitguld, vafan DET nu spelar för roll) där namnet liksom är stansat på utsidan. Hans alltså, inte mitt för jag vet ju vad jag heter.

Tack, det var väl det.

P.s. Det är ju förvisso bokrea i samband med min födelsedag. Och så skulle jag önska en examen också, utan att behöver läsa sista terminen, går det att ordna? Inte det nej. Nej.

P.p.s. Ett set med kaffemuggar som är liksom såhära likadana! Det vill jag ha också. På Bolagret i Hbg finns jättefina.

tror jag man kan säga är mitt signum litegrann. Jag har alltid haft skrangliga soffo, rangliga bokhyllor, vingliga bord och stolar som brutit benen. Jag vet inte varför det är så riktigt, men jag kan konstatera att vårt nya, stora härliga köksbord. Det har tydligen druckit sprit i en hel vecka eller så. Så vingligt är det.
När jag blir stor ska jag köpa möbler och på dem ska inga barn få klättra och leka disco så att benen knäcks och skruvar yr i luften. Eller jo, kanske ändå.