Jag är officiellt en "tjej på trettio-plus-nåt", sådär himla töntig som bara vill lyssna på musik som spelades på radion för femton år sen "när jag var ung", alt Lugna Favoriter och som kommer börja använda såhär liksom vitt läppglans som gör att det ser ut som om jag inte har några läppar utan bara en glänsande skåra i ansiktet. Jag kommer börja kalla T för Gubben alt Guuben (inte till honom, utan när jag pratar om honom) och jag kommer ha helt konstiga kläder eftersom jag kommer ha tappat kontakten med alla som är yngre (pratar bara med mina vänner som är precis som jag som också har barn i exakt samma ålder som jag) och alla mina singelkompisar så jag inte har en aning om nånting förrän när jag ser det i nån tidning tusen år efter det var inne. Jag kommer ha helt tung parfym, praktisktmen ändå fräsig frippe och bara dricka helt sjuka saker på krogen (slibbiga cidrar och konstiga drinkar obs med sugrör), skrikprata klockan 19,15  på förfesten, försöka hångla upp discjockeyn och fastna på såna där vimmelbilder med helt vild och svettig uppsyn. Jag kommer förresten BARA gå på Harrys och ha helvita kläder på mig fastän det är mörkaste november.

Hur jag vet det? Jo, jag lyssnar på Lasse Winnerbäck. Och. Sjunger. Med. Faktum är att jag jazzar som fan. Till Lasse Winnerbäck.