med June om tandborstning och pyjamas och saga och kanske en dusch och sånt. Fast sen tänkte jag att äh vafan, jag sätter mig hos henne och så kan vi (jag) slumra lite och då kanske hon somnar så slipper jag läsa saga, för hon ska alltid kommentera allt och fråga en massa och när jag svarar säger hon helt förorättat att: Nää, för vet du? Att? Jo.. och så ljuger hon ihop nåt och jag vet inte vad man säger? Jag säger att Oj, det var värst vad många sanningar du sitter inne med nuförtiden och då ser hon nöjd ut.
Hur som helst, i soffan låg en slagen hjälte:


Så då får hon väl sova i danskläderna då. Ljuvliga lilla ungen.