T älskar mig
och det vet jag för såhär: när det händer saker - om han blir irriterad eller glad eller ser nåt roligt som han vill berätta för nån - då berättar han för mig. Via sms eller så sparar han det till han kommer hem och berättar eller skickar ett mms eller så.
Ja, det är kanske inte så jävla stort för andra men för mig är det det. Jag gillar att jag hela tiden finns liksom nära i hans tankar, att det är jag som är hans pratmänniska.
Att vara någons pratmänniska är i min bok en fin sak. En väldigt fin sak.
du är min pratmänniska också men det blir mest bara lite sajko eller så ;)
Haha, jag ska genast ringa runt till folk och fråga om de verkligen verkligen tycke rom mig - ÄR jag deras pratmänska vavava? :D
haha ja gööör det så ska vi se vem som blir klassad sajko ;)
Min man vill inte direkt berätta för nån, vilket jag tycker är pissetrist, men det var en fin text du skrev hursomhelst! :)
Nej, såna känner jag också som bara inte pratar så värst eller berättar då. Därför är T extra bra tycker jag. :)
