och så bråk och bråk och bråk och till slut blir jag knäpp på hennes attityd (och då har jag tålamodat mig jääävligt mycket längre än jag egentligen vill) och så bråkar vi om det och sen fick jag gråta för det. Också!
Herregud, jag längtar till imorgon.

Iallafall tog June en bild på mig när vi kom hem från dagis. Hon arrangerade min pose också:


När jag ser den här bilden är jag glad att jag är helt blind för hur jag egentligen ser ut. I mitt huvud är jag jäligt fräsch och smal och det är bara magen som blivit större. Jag är inte alls sådär sjukligt vit och mina lår är mkt smalare. Sådeså.

Sen picknickade vi på Junes rum:


Pannkakor med glass till middag, jag är för fan Karlsson på taket minus propellern (jag är ingen cyborg och det är kanske synd ibland, typ när man handlat och ska bära in helt tungt och får gå två gånger och då är det alltid som att det sticker i rövaballen så jag vill tjuta aj så fönstrena bågnar).

Nu ska jag sova på soffan. För sån är jag.

p.s Alltså sticker i rövaballen = typ nån graviditetspryl antar jag. Det brukar inte sticka där en vanlig ogravid söndag i juni bara för att jag bär nåt som väger mycket. Till exempel.