Och han sa att Vi ses om några veckor. Eller en månad.

Lätt för honom att vara glad, han är ju med sig hela tiden. Det är mer synd om mig som inte får vara det. Eller hela tiden vill jag ju inte vara det, eller jo. Eller nej, men iallafall i samma land.
Även om danmark ju nästan är samma land.

Plus så är jag avundsjuk på alla öl och smörrebröd han ska få inmundiga.