men först tänker jag berätta att jag sett sex and the city, alltså filmen. Och det var såhär liksom gråt och skratt samtidigt och ja jag vet, det är en chickflick och jag som gillar splatter och allt. Men åååh. Klarai kommer vara ett vrak efter den här, hon gråter när vi tittar på filmer som 300.

Hela filmen fick jag tänka på att jag tänker gifta mig helt snart och då fick jag tänka ut hur det skulle bli (äh, jag vet redan hur vi ska ha det, det har jag funderat ut för typ tusen år sen), och så tänkte jag att jag också ska skriva en bok för det är för fan dags och så fick jag tänka på att jag nog ska börja använda klackar helt mycket oftare än jag gör nu (och då använder jag klackar ungefär fyratusen procent oftare nu efter 30 än jag gjorde när jag var 20 (fast då bodde jag iofs i sbg och där är kullersten överjävlaallt och fastnar man med klacken mellan kullerstenar så stannar liksom skon kvar medan foten fortsätter att gå)) och att jag också ska ha en klänning med en rosett på ryggen (finns att inhandla för 299 kronor på gina tricot, tackskadeha).

Nu ska jag sova. I min säng, där jag inte bytt lakan sen T åkte, för jag tänker att han är kvar hos mig litegrann så länge jag inte byter dem. Så cheesy är jag. Och lite äcklig, det är tio dagar sen han åkte. Nej nio.
Ingen vet, en evighet sen.