Och kolla här då:

1. jag blev inte rasse

2. jag blev verkligen inte jagad av några invandrargäng (enbart av den här anledningen: det fanns inga, särskilt inte i falkvik)

 

Äh jag vet inte, det är lögner och hittepå och det är bara så jävla knäppt och lite skämsigt, för det är detta som är grejen med småstäder. ALLA minns fan alltid. Det är ingen som bara plopp ojsan glömmer bort och sväljer hittepåhistorier om hur himla svårt och mörkt det var i Falkvik, eller i skolan på Bokelund eller så. Det var inte kul jämt, men det var verkligen inte några flyktingars fel, utan snarare hormonerna i kroppen som gjorde en rent stollig.

 

Däremot har jag blivit påmind om en massa saker som jag glömt tänka på, på många år. Tors brygga och drunkningslekar (inte ett dugg roliga, obs), att jag alltid ville leka med vad han nu hette eftersom han hade en liten damm i sin trädgård och fanns fiskar där i (han ville aldrig leka med mig, för det var inte min kompis utan en kompis kompis), hur det var att ramla i de där oändliga trapporna i de röda husen där det gick att bara slita upp porten om kvällarna fastän de var låsta, att man fick akta sig noga för Gunnar för han hatade alla barn, ALLA. Och gubben i kiosken som ibland ramlade och han darrade och darrade och blev tosig av vårt: Deeen och deeen och deeen och hur mycket har jag för nu? Och brunnen där jag kastade ner alla femöringar och drömde om att jag säkert kastat ner en hel miljon i mynt där i, och nu låg den där miljonen utom räckhåll - jag som var så sugen på Jenka och nötcreme!

 

Så jävla dumt att ljuga ihop en historia som alla vet inte är sann. Varför gör man så?