kan det här ha varit. Inte för min del, för min irritation räckte inte så långt. Men T är ju så urspårad jämt, han blev karatearg och tog i från tårna när vi bytte blöja (jag och Lisa bytte blöja, fan vilken konstig bild jag fick nu) och ba: MÄH VAÄRDETOM?!
Jag hoppade kanske enånhalv meter och bara: Gud, vad GÖR du?
T (fortfarande liggande i sängen, en smula dämpad av täcket): HÅLLA på och sura och DUNSA.
Jag: Okej, förlåt.

Ingen vet hur det ens är möjligt att ligga i sängen och bli så arg, och ännu mindre vet jag hur det är möjligt att ligga i sängen, bli så arg och sen somna om?! T, mannen med det omättliga sömnbehovet.
När han vaknar ska jag hångla upp honom och ge honom flera liter kaffe och en sockerbit. Eller så.