Knappast på topp
Jag undrar om det är något som alla gör, säger åt sig själv att Ta det lugnt, du måste ta det lugnt, på lördag ska jag ta det lugnt. Och sen väl där, på lördagen så blir det så iallafall, glas efter glas kanske egentligen mest för att de andra drack så och då kan ju jag med. Hur som helst. Jag skäms jättemycket för att jag blev karatefull. Jag känner mig som en fyllekärring, en alkis, en vinhagga och en suput.
Så jag ska städa idag, och tvätta och kanske baka också. Skjuts ut med det bara, ångesten.
I hear You. Har vi inte alla någon gång varit där? Fy för den lede. Tvi vale.
Bättre lycka nästa gång? ;D
Ibland när jag blundar ser jag för mitt inre alla de gånger jag varit karatefull och sagt eller gjort saker som är så outstanding jävla unbelievable att man dånar och dimper om vart annat. Kanske borde man skriva en bok om alla de där sakerna som inte bör upprepas av någon annan människa någonsin, eller så låter man dem falla i glömska.
Hur som helst är jag nykterist numera. Jag bara kedjeröker när det är fest. Hur korkat det än är så slipper man uppleva de där flashbacksen from hell dagen efter.
Jo, det är ju sånt som händer och alla var lika fulla säkert, men ja. Jag vill inte vara den som jämt blir fullast och bakfullast och äh, allt det här visste jag ju redan, och jag visste ju att det skulle bli såhär så jag vet inte vad jag ngestar för egentligen. Jag tycker ju sprit är bajs egentligen.
