Det är hösten

kanske, som gör det. Att det inte går att skriva mer.
Jag pluggar lite lite och jobbar en del och är glad för det, för det känns okej och bra och så.
Och så cyklar jag på min nya räsercykel, cyklar som satan och ibland gråter jag när jag gör det, som om svetten och tröttheten och det där gör nånting med mig så jag inte orkar hålla mot på nåt sätt. Och nästa vecka ska vi till gyn där nån tant som är doktor ska berätta varför bebisen inte fick leva. Om hon vet det alltså. Vilket hon ju mest troligt inte vet.
För övrigt har Lisa en docka som ser ut som bebisen. Bisarrt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0