Så jag tänkte att det är en bra dag att inviga cykeln idag, och det har jag gjort. Nästan 2,5 mil blev det, och så lite driva ko där på mitten. Alltså för på gamla banvallen bakom Ynde (oerhört vacker cykelväg för övrigt) såg jag nåt i diket och när jag kom närmre reste sig detta nåt upp och var en ko. Som bligade och blängde på mig och jag sa: Men! Vad gör du här?? men kossor är i allmänhet väldigt ouppfostrade, så hon svarade inte. Jag sa: Gå ner där igen! (man pratar med utropstecken när man pratar med kor, det är faktiskt en naturlag tror jag) och pekade på hagen där hennes kossekompisar stod och rullade med ögonen. Självklart lyssnade hon inte och då blev det rent stolligt, jag försökte plinga med cykelklockan och säga Psch! Psch! och vifta med armarna för att hon skulle skutta ner i diket igen, men hon blev naturligtvis inte rädd för varken eller utan klövade iväg bara när jag cyklade mot henne.
Så då ringde jag mamma - för mammor vet ju faktiskt allt. Fast hon visste inte detta, så då ringde jag jes som jag tänker har ett stort djurvetarkontaktnät och så plötsligt mitt i allt prat så glider kossan bort till grinden och ställer sig där och väntar på att jag ska öppna eller nåt (kor är ju inte precis lassiematerial, så att hon glodde menande på mig kan ju ha betytt nåt annat). Jag hade gärna släppt in henne om jag haft nåt som kunde öppna kättingen som låsts fast på grinden, så jag cyklade förbi istället. Och bort till nån bondgård där jag cyklade rätt in i gapet på nån gårdshund som skrek mig i örat och där tog kodebaklet slut för min del. En man i keps och med bajs upp till låren tog över det hela.
Och sen cyklade jag en och en halv mil till. Snipp snapp snut.


"Kom nu ketchup!"