Hemmamamma, not for me.
Alltså jag klarar fan inte av att vara hemmamorsa. De som är det är liksom så, det borde finnas änglakörer där de går och sånt.
Jag är så irriterad så jag smäller av. Bara så. Så fort de är gamla nog ska jag bara precis slänga ut ungarna, låsa dörren och stänga in mig i mitt ljudisolerade rum där jag INTE har sällskap varenda sekund och där jag slipper svara på varför hur när varför varför varför närnärnär. Eller för all del lyssna på en sång som går såhär: kaLOPS kaLOPS KAlops KALOPS KALOOOOPS KALOP LOPS lopska kaaaalops lopslopsKALOOOOOOPS.
Nu ska vi gå ut. Men åh, jag glömde, först måste ju alla ha kläder och kissa och äta och byta blöja och sen ska det skrikas och sen ska det gnällas över skor och överdragsbyxor och jag saknar pappa och yyyl nu bajsade jag igen.
Åh, gode gud gör så att den här dagen blir bättre nu genast på en gång.
I know the feeling! När vi hämtade Olivia var jag hemma i exakt 6 månader, sen var det pappans tur, då hade jag fått nooooog! Och han fick vara hemma över vintern, hehe.
Tänk om du visste att det kom avlösning och sällsis hem senast klockan sex varje dag. Ja, nu är jag så rub-it-in, men det är ju ärligt talat det det beror på, inte att du skulle vara felnavlad som hemmamorsa.
Jag hade heller aldrig fixat det. Inte för att någon nånsin skulle förväntat sig det av mig, men ändå. Och, ja, jag var hmma med alla fyra 6-8 månader eller hur det var (ingen minns). Men det var sannerligen nog.
Tänk mig då, jag har varit hemma i över 7 år med barn !! xD Sen är jag ju lite störd också, kanske är efter dessa år.. ;)
Jaa, tänk om det fanns avlösning - det tänkte jag på idag också. Det är ju alltså inte så att han inte vill jobba himmaviden, men det finns ju inte så det strösslar med nya jobb som är rätt välbetalda.
Jag inbillar mig att om man har flera ungar kan de ju kanske ha roligt med varandra och slippe rhänga mossan i kjolarna hela tiden. fast det där är kanske bara önsketänkande? ;)
Mina äldsta bråkar mest med varann.. ;) Och leker med den lille.
