Håll-I-Gång!
Det är rätt så perfekt eftersom jag så hjärtans gärna vill att hon ska börja spela piano.
Fast liksom, när kan de det? Börja spela musik?
För övrigt, det här med dålig morsa.
Alltså, jag hade inte fattat riktigt hur det är att vara ensam med barn. Jag trodde liksom att det hela tiden skulle vara mys och gullegull och så många dagar är det ju inte och vafan hur svårt kan det vara?
Det kan vara synnerligen tungt - särskilt om modern har precis-innan-mens-humör, barnet stiger upp vid 4 på morgnarna och det inte går att vara ute mer än en halvtimma åt gången.
Så de här fem dagarna har vi mest bråkat. Jag har mutat med rostiga mackor, skällt på henne för att hon är på katten, tvingat henne att titta på film och bråkat lite till. Det är inte så kul när vi bråkat och sen när vi ska bli vänner gråter hon och vill till pappa.
Det är inte så kul att sista dagen vi har på ett par dagar, vakna i svinottan och vara arg och önska att hon kanske skulle sova hos sin pappa istället så jag får vara ifred, ensam och sovasovasova.
Äh, jag vet inte. Jag vet att det är ganska tungt och att jag gnäller ganska mycket inuti och inte förstår hur jag ska orka. Jag vet inte om jag behöver skämmas för att jag tycker det är skönt att vara ensam och inte alls gråter av saknad - även om hon fattas mig när hon inte är här.
Det kommer. Du kommer sakna vissa gånger så mycket att du ångrar alltihopa och andra gånger så är det bara skönt. Så när du tycker det är lätt-ta vara på det!
OCH vaaaarför kommer du inte hit med henne så hon får leka med NL? Det är ju såman gör. shit min unge är fett uttråkad och vi går varandra på nerverna,nu får jag ringa till en kompis till henne.
Kooooom Cill
Cilia! Ang yngre/äldre
En av lärarna på mina barns skola var sorgligen utsatt för ryktesspridning. Förnumstiga mammaor satt på barndiskon och förfasade sig över vad hon gjort (gjorde).
Hon, som frånskild 40+ are, hade den dåliga smaken att bli förälskad i vaktmästaren på skolan! Den blott 20+ åriga vaktmästaren...
Jag frågade henne på ett utvecklingssamtal om jag skulle gratulera henne till ngt, hon rodnade vackert och sa: Det är så kul att få vara ung för ett tag! Vi har det jättekul! Kan du vara hygglig och hälsa alla sladdertackor det? (vilket jag mer än gärna gjorde)
Hennes oerhörda brott var alltså att som vuxen kvinna gå med öppna ögon in i ett förhållande som hon visste bara var på skoj, en lek med livet, tills den dag mannen ville utbilda sig/skaffa barn/resa jorden runt. Hon hade förmågan att skita i andra och njuta själv! Heja henne!
Det höll ett par år, nu flyttar hon ihop med en man på västkusten, och vaktmästaren jobbar kvar, men pluggar vid sidan om och väntar barn med en jämnårig.
Nu har ju inte du denna åldersskillnad (6 år är eg ingen skillnad tycker jag, min bästa kompis är 11 år äldre än mig, so what? Det är mental ålder som räknas) men du verkar fundera på den ganska mycket...
Kan det inte vara så att ditt ansvar för ett barn är vad som skiljer er mer åt, än ålder?
Kasta farhågorna åt sidan, njut av förälskelsen där den finns och skit i vad andra ser/inte ser!!
Kasta dig över honom och säg...Passa're gosse..här ska fanimej gosas!
håller helt med ovanstående, om kärleken. angående lillfisen så tycker jag det var endast välgörande att läsa. blir ledsen när jag läser om alla som inte kan vara borta i två timmar utan att längta ihjäl sig efter sin avkomma, för så känner inte jag. antar att det har mkt med andra omständigheter att göras också, hur sliten o trött man är osv, men ändå... så tack! och J må vara bråkig med dig, söt är hon att se på ännu iaf. :)
Ljuvlig! :)
Hon är ju det, underbar. Men vi kan nog vara överens om att jag inte skulle bli nån vidare hemmamorsa. ;)
Och kärleken ja, det ÄR ju bara att skita i. Harregud liksom.
tänkte på dig när jag läste om nån svensk Wachtmeister som var 52 och gift med en 29-åring. DET kallar jag åldersskillnad!!
vajlan - Ja, i sanning. Och Lundell, ja du vet. :)
