Iallafall, jag skrev hur långt som helst om att vit choklad är hittepå och inte ens gott och att vit chokladmousse är sånt som alla bakare vill ligga med men sen tänkte jag att skitisamma, det ska väl jag skita i. Men alltså det är inte choklad.

Hur som helst, nu är jag i vecka 12, tredje månaden och eftersom det är liksom förbi illamående och vafan-ÄR-det-nån-som-smyger-efter-mig-med-en-trasa-eter-tröttheten men för tidigt för att känna bebisen så är jag övertygad om att nu, nu är den död och jag är inte förmögen att fixa en ordentlig moderkaka ens eller så har nåt annat gått snett. Jag döljer förstås det här för alla, för mig själv också men så bubblar det upp ibland och blir till versaler med tusen utropstecken: NEJ; TÄNK INTE PÅ NAMN FÖR SATAN, DEN ÄR DÖÖÖ!!! så då gör jag inte det, alltså tänker inte på namn eller tittar igenom mammakläderna i lådan där uppe (den är så stor att garderobsdörren inte ens går att stänga).
Äsch jag är okej egentligen och tror väl inte på riktigt att bebisen är död. Men jag är jävligt rädd ibland.