har de hängt med mig och bara ööööh öööh precis som inatt. Alltså vilken sinnessjuk dröm, bara en sån sak som att det var helt normalt och ingenting att sätta sig och skita mitt i stan på en toa, och att det först när det kom upp en arm på toan blev konstigt. Och då blev haha-konstigt och först när ett jättestort zombieansikte bröt sönder väggen och tog ett bett av på-stan-bajsaren. DÅ blev det läskigt och dags att fly fältet.
Sån var min natt, jag var så mörkrädd när jag vaknade att jag var tvungen att smsa T och bara Yyyl kom hem. Sen somnade jag till slut om och då drömde jag om fina S, att vi jobbade på samma ställe och låg i ett dike och pustade ut (antagligen hade de där jävla zombiesarna jagat oss där också) när Björn Ranelid kom släntrande med kavajen slängd över axeln, en liten scarf i halsen och sådär härligt brunbränd och fräsch som bara Björn kan vara. Det visade sig att han skulle ha handledning med oss och det var ju trevligt, minus att vi blev väldigt bekymrade över att stackars K inte kunde vara med. K som i drömmen älskade Ranelid? Inget konstigt.



Sen var det inget mer.
Jo, att Lisa ramlade i trappan Ahlenius-stajl: på nedersta trappsteget halkade hon och drämde hela ansiktet i steget. Inget graciöst fall, med andra ord. Ahlenius-stajl. Med andra ord.