När jag väl vill skriva
Men alltså det är rätt trist faktiskt, just nu är det mesta en smula tradigt. Inte riktigt sådär så jag får hämta upp mig själv ur en djup brunn innan jag orkar gå på toa, för vardagen i sig känns okej men det är liksom såhär djupa suckar och lite håhåjaja.
Och så gör det ont i ryggen och jag kommer ju aldrig iväg till Ängelholm för att få kela med ljuvlig ny bebis och liksom allt blir halvdant och det bara regnar och regnar och regnar.
Och Lisa har inte öroninflammation fast hon har lite och kaffet blev för tunt och ryggen värker lite och näsan är för bondsk för att jag skulle ens vara i närheten av att bli nån såndär hollywoodskönhet eller ens bli vald till lucia vafan. Jag vet inte, det går nog över snart. När jag hängt upp såna här stjärnor och sånt.
Men varför har du ont i ryggen? Det har jag också, det kan väl inte vara en segdragen effekt av lördagen???
Men varför har du ont i ryggen? Det har jag md oh tänkr att det kan väl inte vara en segdragen effekt av lördagen?
Nummer ett: Det gick inte att kommentera.. Så då blev det dubbelt.
Nummer två: Märks det att mitt e börjat balla ur?
:)
Jag vet inte, jag har tänkt på det men så tänkte jag att jag r en massa barn jämt, bde hemma och på jobbet och då kändes det som att det mer var det isåfall som skulle göra ont.
right you are. fjortisgnyl.
Men. Hur kul kan oktober november vara egentligen. Back in the good old days såg jag alltid till att åka långt bort söderut denhär tiden för att inte bli kliniskt deprimerad.
nu är det bara att inse att det är nya tider. Glääh.
Om Det är riktigt illa. Läs Mia Törnbloms peppcitat ironiskt och himla med ögonen - det hjälper, underligt nog. Klarar Du inte ironin, kanske det hjälper på ursprungligen tänkt sätt ;))
