Skåp som öppnas, glasskålar som går i kras och en lycklig fast lite chockad bebis mitt  alltsammans. Här är en sån röra att jag kommer få psykbryt snart. Innan hittade jag ett prydligt hopvikt skolarbete från 2008 i tvättmaskinen. Från tvättmaskinen in i köket: ludd, små tssar av blött papper, plastburkar, en flaska schampoo, en pöl av nånting (som jag såklart trampar i och som luktar funky), alla korten i plånboken, en purjolök, mer uppblött papper, nappar, en gryta, durkslaget i vardagsrummet och var är tryckaren, en gammal mobiltelefon i toastolen, blöjor och hundbajspåsar och alla våtservetter utdragna ur paketet, noll filmer i hyllan.
Och så leksakskorgen som står och tronar i vardagsrummet; helt orörd.

Och så nätterna med en tiomånadersbebis som har nån slags gps fastsydd nånstans på mig, den sitter så jag inte kan ta av den och varenda gång jag råkar sätta mig bekvämt eller somna, då vaknar hon och skriker och vill. Ingenting. Bara skrika lite. Eller mycket.


Ja och så är hon såhär söt och då vill man ju bara stoppa in henne i munnen och bära omkring henne där.