Inatt drömde jag att jag var hos pappa och fikade bulle på hans altan. Så kom min storasyrra dit och vi pratade lite sådär blablabla och så sa hon: Oj! Jag har ju glömt berätta, kolla här.
Och så tog hon fram ett sånt kuvert man får röntgenbilder i och bara titta där i. Och när jag tittade var det alldeles uppenbart att hon hade typ världens största tumör i ena lungan och hon bara: Haha jaa, KOLLA va stor den är, läkatren bara wow hur har du kunnat överleva
Typ så, berättade hon och skojade bort det och jag grät och grät och grät och hade en sån gråtklump i halsen som gör ont långt ut i hakan och syster M kramade mig och sa Men det är inte så farligt herregud, det ordnar sig.
Och jag tänkte att det här, det här ordnar sig inte för hur ska det kunna göra det, ordna sig när man har en tumörklump som täcker hela lungan och så grät jag lite till och alla tyckte jag var så fånig som överreagerade.

Sen vaknade jag och var helt svullen om ögone. Så min hjärna alltså, hejdå på den säger jag. Ångestdrömmar och skit kan den ju ta och gömma långt långt ner under den övriga sumpen i träsket. Ja alltså det undermedvetna.