att jag äter, och då får jag nästan alltid ont i magen efteråt. Alltså även om jag bara äter en helt modest portion och helt oberoende om det är nyttig mat eller om jag dricker gräddsås. Tradigt, för det onda är fisar och jag tänker att liksom vafan, en sketen pära och lite kött. Hur kan det generera så jävla mycket gas på liksom nollkommaåtta sekunder?

Förresten har vi varit på barnavårdscentralen (det är så härligt sjuttiotaligt (joho, det är ett ord visst det), centralen - man bara ser brun manchester och snibbskjortor framför sig) och inspekterat ljuvliga Lisa Bebis idag. Hon är 55 cm lång och väger hela 4,7 kilo. Och så är hon 2 månader (det visste vi redan, det var inte så att bvc behövde besiktiga henne och tala om just det för oss) och alla ben sitter där de ska, sugreflexer finnes och sån där slå-ut-med-armarna-reflex också.
Vafint, tycker jag. Och fint också att läkarmänskan sa att hon är en helt vanlig svenssonbebis (hon ville säga svenne banan, det fattar ju vem som helst). Många gånger vill man (läs: jag) inte vara sådär jävla svensson precis, men i fråga om bebisen kan jag gärna ta svenssonhet, tackskajagha.


svenne banan-bebisen Lisa Bebis. Och hennes storesyrra som utbrister: kolla mamma - NU ser hon ut som en riktig flicka!